Tillståndsmaskin
En tillståndsmaskin (eng State Machine eller Automaton) är en abstrakt modell som används till exempel inom mjukvaruutveckling, hårdvarudesign, beräkningsteori och språkvetenskap. Tillståndsmaskiner används för att beskriva skeenden i olika former med hjälp av tillstånd och villkor för övergång från ett tillstånd till ett annat. Vanligen anses tillståndsmaskin vara synonymt med ändlig tillståndsmaskin (eng Finite State Machine eller Finite Automaton) då en tillståndsmaskin måste ha ett ändligt antal tillstånd för att vara praktiskt användbar. En tillståndsmaskin består av ett antal tillstånd och ett antal övergångar mellan dessa tillstånd. Ett exempel på en tillståndsmaskin kan vara en modell för en dörr. En tillståndsmaskin befinner sig alltid i ett tillstånd och om ett visst villkor uppfylls övergår tillståndsmaskinen till ett annat tillstånd. Om till exempel tillståndsmaskinen för Dörr befinner sig i tillståndet Stängd och villkoret för övergången Öppna inträffar (det vill säga, någon öppnar dörren) så övergår tillståndsmaskinens tillstånd till Öppen. Tillståndsmaskiner beskrivs ofta med blocksymboler som representerar tillstånd och pilar som representerar övergångar. Villkoret för övergång skrivs vid pilen. Låt oss anta att tillståndet Låst införs i modellen för dörr. Vilka nya övergångar kräver detta? Skall det till exempel finnas en övergång till Låst när dörren är i tillståndet Öppen. I en viss mening är det möjligt att låsa en öppen dörr, men funktionellt sett är det inte meningsfullt. Vi utökar dessutom tillståndsmaskinen med tillståndet Fel. Den valda tillståndsmaskinen kommer att stoppa i tillståndet Fel om man antingen försöker låsa eller låsa upp dörren när den är öppen, eller om man försöker öppna eller stänga dörren när den är låst. Det kanske finns ett bättre sätt att hantera felbeteenden på. Modellen för Dörr ser nu ut så här. En Finit Tillståndsmaskin (eng Finite State Machine (FSM) eller Finite Automaton) är ett mångsidigt och allmänt använt verktyg för att modellera förlopp med hjälp av tillstånd, övergångar och händelser. Det går att särskilja två grupper av finita tillståndsmaskiner: igenkänningsmaskiner och översättningsmaskiner. En igenkänningsmaskin matas med ett indata i någon form och meddelar sedan omvärlden om detta indata var korrekt eller ej enligt något kriterium. En igenkänningsmaskin används till exempel till att kontrollera att en sats skriven i ett formellt språk (se formell grammatik) är korrekt och välformad. Översättningsmaskiner används för att översätta ett indata från en symboluppsättning till en annan. Man kan särskilja två olika typer, Moore-maskiner och Mealy-maskiner. En Moore-maskin använder endast ingångshändelser. Detta innebär att när en tillståndsförändring inträffar i en Moore-maskin så produceras också en del av resultatet av systemets arbete i samband med övergången. Vilket resultat som produceras beror endast av vilket tillstånd som övergången sker till. En Mealy-maskin använder endast indatahändelser. Detta innebär att när en tillståndsförändring inträffar i en Mealy-maskin så produceras också en del av resultatet av systemets arbete i samband med övergången. Vilket resultat som produceras beror, i motsats till Moore-maskinen, på vilket indata som ger upphov till övergången i kombination med vilket tillstånd som övergången sker till. I praktiken används ofta en mix av dessa två maskintyper för översättning. Man skiljer även mellan deterministiska och icke-deterministiska tillståndsmaskiner. Nästa tillstånd och nästa utdata för en finit tillståndsmaskin är en funktion av det aktuella indatat och det aktuella tillståndet. Det finns ett flertal definitioner av finita tillståndsmaskiner beroende på vilken typ man talar om. En igenkännarmaskin är en kvintupel (femställig symbolföljd) <, Σ, S, s0, δ, F>, , där. S är en ändlig icke-tom mängd av tillstånd.
Nationell högspecialiserad vård
Nationell högspecialiserad vård, till 2018 rikssjukvård, föreskrivs i 5 § hälso- och sjukvårdslagen. Det är svensk hälso- och sjukvård som bedrivs av en region eller maximalt fem regioner och som har hela landet som upptagningsområde. För att bedriva nationell högspecialiserad vård måste regionen ha tillstånd från Socialstyrelsen. Tillståndet baseras på ett antal kriterier, bland annat. I nämnden sitter politiker från sjukvårdsregionerna. Ordförande är Socialstyrelsens generaldirektör. I februari 2017 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utforma en arbetsprocess för koncentration av högspecialiserad vård på nationell nivå. I uppdraget ingick dessutom att ta fram en plan för att fasa ut det tidigare systemet med rikssjukvård. Socialstyrelsen fick även i uppdrag att leda arbetet med att koncentrera mer av den högspecialiserade vården på nationell nivå. Målet är att hälso- och sjukvårdens kunskap, kvalitet och patientsäkerhet ska utvecklas och förbättras samtidigt som resurserna används på ett effektivt sätt. Regeringens uppdrag har sin utgångspunkt i betänkandet "Träning ger färdighet – koncentrera vården för patientens bästa" (SOU 2015:98). Slutsatsen i betänkandet är att ökad koncentration leder till ökad kvalitet och säkerhet för patienterna. Det är Socialstyrelsen som tar beslut om definition av nationell högspecialiserad vård och antal enheter som ska få utföra vården. En sakkunniggrupp har fått i uppdrag av Socialstyrelsen att utreda och ge förslag på vilken hälso- och sjukvård som ska utgöra nationell högspecialiserad vård och hur många enheter sådan vård ska bedrivas på. Sakkunniggruppen föreslår också i sin utredning de särskilda villkoren som bör gälla för auktioner/aktuellt/">aktuellt tillstånd. Socialstyrelsen remitterar sakkunniggruppens utredning. Socialstyrelsens beslut föregås av en beredning för att säkerställa att koncentration av den föreslagna vården inte ska ge stora negativa konsekvenser för hälso- och sjukvårdssystemet. Beredningsgruppen (B1) utgår från sakkunniggruppernas underlag och remissvaren för att göra en övergripande analys av systemeffekterna, framförallt förmågan att bedriva akut sjukvård. Det är Nämnden för nationell högspecialiserad vård (nämnden) som beslutar om vilken eller vilka regioner som beviljas tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård samt beslutar om de särskilda villkoren för tillståndet. De föreslagna särskilda villkoren för auktioner/aktuellt/">aktuellt tillstånd kan alltså komma att justeras av nämnden när beslut om tillstånd fattas. Regionen ska även uppfylla de generella villkoren som framgår av Socialstyrelsens föreskrift om nationell högspecialiserad vård (se 4 kap. HSLF-FS 2018:48). Inför nämndens beslut kommer Socialstyrelsen att inhämta ett yttrande från en av regionerna utsedd beredningsgrupp (B2). När nämnden fattar beslut om vilken eller vilka regioner som ska få tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård ska patientens bästa vara utgångspunkten vid bedömningen (se prop. 2017/18:40 s. 51 f.). Även systemkonsekvenser t.ex. påverkan på akutsjukvården, patienttransporter samt utbildning och forskning får beaktas vid en fördelning av tillståndet/tillstånden om det är för att säkerställa patientens bästa. Första beredningsgruppen (B1) består av tre ledamöter med stor erfarenhet och kunskap om det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Ordföranden i det nationella programområdet Akut vård ingår också i beredningsgruppen och andra berörda programområden adjungeras när det är auktioner/aktuellt/">aktuellt. Avdelningschefen för Kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen är ordförande i gruppen. Gruppen är stabil över tid för att kunna bygga upp erfarenhet kring vilka återkommande frågor som behöver belysas inför Socialstyrelsens beslut. Sjukdomen/tillståndet är ovanligt. Diagnos/behandling är komplicerad och kräver specialkompetens. Diagnos/behandling medför hög resursförbrukning.
Fetalt alkoholsyndrom
Till den breda kategorin FASD räknas förutom FAS även partiellt fetalt alkoholsyndrom (partial FAS, pFAS), alkoholrelaterade missbildningar, (alcohol-related birth defects, ARBD), och alkoholrelaterade utvecklingsneurologiska funktionsstörningar (alcohol-related neurodevelopmental disorder, ARND). Med undantag för FAS är tillstånden ofullständigt beskrivna och används inte som diagnoser. FASD, FAS och insatser vid sådana tillstånd har granskats i en systematisk litteraturöversikt (forskningssammanställning) från den svenska myndigheten SBU. Exakt hur stor konsumtion och mängd som krävs för att barnet ska utveckla FAS är okänt, dock vet man att alkohol under graviditeten kan leda till permanenta skador, bland annat missbildningar. Alkoholen i moderns blod passerar obehindrat moderkakan (placentan) och når fostret. Folkhälsomyndigheten anger år 2019 att man i Sverige uppskattar att det föds mellan 100 och 200 barn årligen med FAS och mellan 400 och 1 000 barn med lägre grader av alkoholrelaterade skador (FASD). Men de flesta barn som föds efter att ha utsatts för alkohol under fostertiden uppfyller inte kriterierna för FAS. Sedan 2004 används samlingsbeteckningen FASD för ett antal olika tillstånd hos barnet som misstänks ha orsakats av moderns alkoholkonsumtion under graviditeten. Men det kan finnas många tänkbara orsaker till sådana tillstånd, och det är svårt att vetenskapligt slå fast om det är just alkoholskador från fostertiden som tillståndet beror på. Det går inte att avgöra hur många människor i Sverige som uppfyller kriterierna för olika FASD-tillstånd . Siffrorna varierar kraftigt mellan studier. I fråga om diagnosen FAS registreras ett tiotal nya fall per år bland barn som är födda i Sverige, men det kan också finnas många fall av FAS som inte har registrerats. En äldre svensk studie angav att 1,7 av tusen födda hade fullt utvecklat FAS och ungefär lika många hade mindre uttalade tillstånd, som i studien tolkades som fetal alcohol effects, FAE, en äldre benämning. Nyare studier har gjorts i andra länder, bland annat i Italien 2006, Philip May et al. där man fann att 2-4,5% av barnen i studien hade FASD. I Sydafrika fann samma forskare 2002 att 6,8-8,9% hade FASD. FAS kan ge upphov till både fysiska och psykiska skador, i stort sett samtliga kroppens och hjärnans funktioner kan påverkas. Barn med FAS har ofta låg födelsevikt och litet, ibland asymmetriskt, huvud. Bland de specifika ansiktsdrag som ingår i diagnosen är korta ögonspringor, lång överläpp med utslätad läppfåra och smalt läpprött de vanligaste. Barn med FAS har ofta svårigheter med mat och sömn. Fysiska skador, både på yttre och inre organ, är vanligt. Försämrad motorik och balans, syn- och hörselproblem är också vanligt. Barn med FAS är ofta överaktiva och har svårt med koncentrationen vilket leder till att de ofta diagnostiseras med ADHD. Ofta innebär FAS även inlärningssvårigheter, dåligt närminne och bristande logisk förmåga. Personer med FAS har ofta svårigheter med socialt samspel, empatisk förmåga, distanslöshet etc. Riktlinjer för att diagnosticera FAS (fetalt alkoholsyndrom) samt övriga tillstånd under paraplybeteckningen FASD (fetala alkoholspektrumstörningar) har främst tagits fram i USA och Kanada. I de ursprungliga kriterierna för diagnosen FAS krävdes att moderns alkoholintag under graviditeten kunde dokumenteras. I takt med att ny vetenskaplig forskning och kliniska erfarenheter tillkommit har diagnosmetoder och riktlinjer reviderats. Sedan 2016 är Updated Clinical Guidelines for Diagnosing Fetal Alcohol Spectrum Disorders etablerade internationellt [Hoyme HE, Kalberg WO, Elliot AJ, et al. Pediatrics 2016, 138("):e20154256). Dessa riktlinjer omfattar de fyra olika tillstånden under FASD-paraplyet, FAS (fetal alcohol syndrome), pFAS (partial FAS), ARND (alcohol-related neurodevelopmental disorder) alternativt ND/PAE (neurobehavioral disorder associated with prenatal alcohol exposur), samt ARBD (alcohol-related birth defects).
Månglare
Månglare, småhandlare, var ett historiskt yrke. Kvinnliga månglare kallades allmänt för månglerskor. En månglare var en person som med tillstånd från stadens myndigheter bedrev handel utan medlemskap i stadens burskap eller skråväsen. Månglare bedrev torghandel och kategoriserades som småhandlare inom detaljhandeln. Detta yrke upphävdes i Sverige genom näringsfrihetslagen 1864. Under medeltiden förmodas månglare ha varit det allmänna namnet för dem som sålde borgarnas varor på stadens torg och gator. En del månglare tillverkade själva sina produkter. Detta yrke stod utanför borgarnas burskap och reglerades därför för att inte inkräkta på borgarnas rättigheter. De månglare som tillverkade och sålde egna varor fick endast handla med varor som stod utanför borgarnas. Det handlade om detaljhandel med matvaror som sylt, frukt och andra matvaror utanför de traditionella borgerliga näringarna. Månglare definierades i lag i Sverige 1570 som en stadsbo som sysslade med torghandel och blev samma år hänvisade från gatorna till just torgen. Lagen av år 1623 slog fast att månglaryrket skulle reserveras för de fattiga och nödlidande som annars inte kunde försörja sig. Verksamheten reglerades så utifrån det antal som bedömdes som lönsamt för varje stad, och en rad andra förordningar. Till skillnad från en kontingentborgare, som hade tillstånd att bedriva storhandel och företag, var en månglare en småhandlare som bedrev torghandel från en bod, ett stånd eller från en korg på gatan. Verksamheten var en småhandel med varor som stod utanför borgerskapets rättigheter, och den reglerades för att säkra att den inte inkräktade på rättigheterna hos de försäljare som var medlemmar i stadens burskap. Det var vanligt att en handlare tillverkade varor som sedan såldes av hans hustru eller kvinnliga anhöriga. Månglaryrket var därför redan från början vanligt för kvinnor. Genom kramhandelsregementet 1749 genomfördes en reform i Stockholm. Månglaryrket, som dittills varit reserverat för fattiga med försörjningsbehov oavsett kön, blev nu nästan reserverat för fattiga kvinnor som inte kunde försörja sig själva, och som skulle ges företräde framför män. Yrket kallades här "nipperhandel". En månglare skulle sälja "nipper" eller "kram": begagnade kläder, sytillbehör, billiga prydnadsföremål, småornament, stickade arbeten, knappar, kragar, band, smycken, frukt och kakor. Enligt en regel från 1760 kunde kvinnor som var i behov av att försörja sig få tillstånd av Handelskollegium att bedriva mångleri med fågel, grisar, blötfisk, ostron, hummer, kräftor, ägg, nötter, nålar, nipper som knappar och band: de skulle bära sitt tillstånd som en bläckbricka om höger arm. De fick inte anställa män, eller ogifta arbetsföra kvinnor i sin rörelse. Villkoret för att få tillstånd var att den sökande skulle kunna visa att hon var i behov av att kunna försörja sig. De allra flesta tillstånd gavs till gifta kvinnor med arbetsoförmögna män. Gifta kvinnor var tvungna att få makens tillstånd om de fortfarande levde med varandra, liksom var fallet inom annat yrksutövande för gifta kvinnor vid denna tid. I det fall maken var frånvarande eller hade övergivit kvinnan kunde hon dock få tillstånd utan hans medgivande. Det förekom till exempel ofta att hustrur till sjömän, som inte kunde försörja sig under makens utlandsvistelse, fick detta tillstånd. Det hände att ogifta kvinnor fick tillstånd, men i dessa fall var det nödvändigt att de ansökte om att bli myndigförklarade först. Ett exempel är den ogifta Charlotta Christina Boberg, som vid 24 års ålder 1840 sökte tillstånd att driva eget fruktmångleri efter att i 15 år hjälpt sin faster med sitt: hon beviljades tillstånd sedan en läkare intygat hennes dåliga hälsa (hon hade i själva verket just fött barn) och ansökte också om att bli myndigförklarad 1842. Hon byggde upp en av Drottninggatans främsta fruktbutiker och avled rik vid 82 års ålder.
