Auktion
Auktion (konstauktion) är en metod med försäljning och köp via budgivning (prisförslag) under en begränsad tid, där den som bjuder högst (vid lös egendom) måste köpa varan (gäller vid fast egendom först sedan även köpekontraktet är undertecknat). Auktioner kan sträcka sig över skilda tidsperioder, allt ifrån fastighetsauktioner, som ibland varar i flera veckor, till budgivningar som varar i fyra sekunder vid stora blomsterauktioner i Nederländerna. Bokauktion är en försäljningsform där böcker säljs till högstbjudande genom förmedling av en tredje part, oftast en auktionsfirma. Presumtiva köpare bjuder växelvis över varandra och den köpare som vid auktionstillfället är villig att betala mest för boken blir köpare. I regel tar auktionsfirman ut en provision från både säljare och köpare på det slutliga "klubbade" beloppet. De första kända bokauktionerna i Sverige ägde rum 1664 i Stockholm. Innan den moderna antikvariatsbokhandelns framväxt var bokauktionerna den viktigaste försäljningsformen för äldre böcker. Traditionella slagauktioner bedrivs i Sverige bland annat av Bukowskis, Stockholms auktionsverk och Uppsala auktionskammare. Christie's och Sotheby's är exempel på stora internationella auktionshus. Nätauktioner har idag blivit mycket populära. Här sker köp och försäljning via nätet, men reglerna är ofta ungefär desamma som i traditionella auktioner. På Tradera, eBay med flera webbplatser säljer privatpersoner eller företag själva sina föremål. En annan typ av nätauktion är de expertvärderade där föremålämnas in till ett auktionshus där experter mot avgift katalogiserar, värderar m.m. och sedan säljer på kommission. Nedanstående lista över huvudtyperna (med sina internationella termer) torde vara någorlunda fullständig. Dock förekommer att auktionisten eller auktionsföretaget uppställer specialregler som bekantgörs innan själva auktionen startar. Således kan man ibland urskilja undergrupper till huvudtyperna. Nya auktionstyper konstrueras ("auction design") och dyker upp från tid till annan. Auktioner utgör alternativ till "begärt pris" (med prutmån) eller "Asking price". Ett annat alternativ är "fast pris" eller "Posted price" (mest känt genom daglighandelns streckkoder). Varje auktionstyp har sina specifika egenskaper såsom exakthet vid prissättningen samt tidsåtgång. Antalet samtidiga budgivare har stor betydelse. Stigande öppen budgivning i lugnt tempo med många budgivare resulterar i ett slutpris, som ligger nära det verkliga marknadsvärdet. Där antalet budgivare är ringa och varje budgivare endast får inge ett enda bud, sparar man tid, men förlorar i exakthet. Auktioner som sker via någon auktionsfirma eller auktionssajt finansieras normalt via avgifter som endera tas ut av säljaren eller av både säljaren och köparen. Avgifterna kan utgöras av ett fast belopp, ett procentuellt belopp eller en kombination av båda. Några termer som förekommer för de olika typerna av avgifter är. Auktionsavgifter är momsbelagda, medan själva varan som ropas in på auktion vanligen inte är det. Slagauktion är den traditionella typen av auktion, med utropare och som äger rum i en auktionssal eller på annan fysisk plats. Begreppet används ofta i kontrast mot nätauktioner. inropsavgift - en procentuell avgift som tas ut av köparen. droit de suite - en ytterligare procentuell avgift som tas ut av köparen vid inköp av vissa konstverk, och som går till konstnären eller dennes arvingar. slagavgift - en fast avgift som tas ut av köparen. försäljningsprovision - en procentuell avgift (provision) som tas ut av säljaren.
Svenska Ostindiska Companiet
Det var först ett stycke in på 1700-talet, som Sverige verkligen erhöll ett ostindiskt kompani. Kompaniet fick bland annat följande kungliga privilegier. Till skillnad från de första tre ledde den fjärde oktrojen till förlust för intressenterna, främst på grund av liberalisering av världshandeln samt olika krig och blockader. Under denna oktroj var Carl Henrik Tranchell kompaniets sekreterare. För Göteborg, kompaniets säte och stapelstad, blev den ostindiska handeln en källa till rik och hastig uppblomstring. De dyrbara indiska och kinesiska varorna – huvudsakligen siden, te, porslin och kryddor – såldes på livligt besökta auktioner efter ostindiefararnas hemkomst. De spreds sedan nära nog över hela Europa och utgjorde en betydande del av Sveriges export. Det har uppskattats att kompaniets handel stod för 2–5 % av Sveriges bruttonationalprodukt under perioden 1730–1800. Det blev liv och rörelse i Göteborg när en "ostindiefarare" kom hem. Den tyskfödde historikern Ernst Moritz Arndt fick under sin vistelse i Göteborg år 1804 vara med om en sådan händelse, som han beskrev på följande vis. Bland Ostindiska kompaniets ledande män återfanns inte bara den tidens främsta köpmän som Grill, Sahlgren, Plomgren med flera, utan även statsmän, sådana som Carl Fredrik Scheffer och Johan Liljencrantz. Ett betydande antal riksråd och i övrigt högt uppsatta personer var också delägare. Det var därför knappast underligt att det rika kompaniet var väl ansett på högre ort och ibland lyckades utverka förmåner som inte var tillgängliga för alla. Den 15 augusti 1931 – med anledning av Ostindiska kompaniets 200-årsdag – öppnade handelsministern en minnesutställning i Kongresshallen på Liseberg. Samma dag sjösattes vid Götaverken ett av det dåvarande kompaniets lastmotorfartyg Peiping på 10 000 ton. I Sjöfartsmuseet i Göteborg höll auktionsfirman Bukowskis den 26 februari 1989 en auktion med porslin (115 föremål) som bärgats från Ostindiefararen Götheborg av kammarherre James Keiller 1905–1907. Till varje auktionsnummer hörde James Keillers originalcertifikat från bärgningen. Ägarna beslutade att donera en del av behållningen till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. Även Bukowskis donerade överskottet från försäljningen till stiftelsen. Utropspriserna varierade mellan 400 och 2 000 kronor. 1993 bildades ett företag för att bygga en kopia av ostindiefararen Götheborg. Originalet var byggt 1737 och tillhörde Ostindiska Companiet till 1745 då det sjönk efter att ha gått på grundet Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Göteborgs stadsmuseum har sedan 1861 sina utställningar i Ostindiska huset. I det så kallade Godegårdsarkivet på Nordiska museet finns Jean Abraham Grills ostindiska handlingar, som bland annat innehåller en rikhaltig korrespondens samt material om faktoriet i Kanton, provianteringen av skeppen och de stora upphandlingarna av kinesiska varor som sändes till Sverige. Vid Göteborgs universitetsbibliotek finns arkivmaterial från det Svenska Ostindiska Compagniet tillgängligt via webben. Warwick University Library har gjort tillgängliga ett antal digitaliserade försäljningskataloger från det svenska kompaniets auktioner. De är tryckta mellan 1733 och 1759 och förtecknar importerat gods till salu i Göteborg. Digitaliseringen skedde inom ramen för projektet Europe's Asian Centuries:Trading Eurasia 1600–1830 vid Centre for Global History and Culture, Department of History, University of Warwick. Rätt till all svensk handel och sjöfart öster om Godahoppsudden. Alla seglatser skulle gå från och till Göteborg. Den svenska staten skulle erhålla 100 daler silvermynt för varje skeppsläst, plus skatter. Lasten skulle auktioneras bort i Göteborg vid ankomsten. Kompaniet fick använda hur många skepp det önskade, men de måste byggas och utrustas i Sverige. Skeppen skulle föra svensk flagg och ha svenska skeppshandlingar. Rätt att utfärda aktier för att finansiera expeditionerna.
Engelsk auktion
I en engelsk auktion (eller öppen-utrops-auktion) börjar auktionsförrättaren auktionen med ett reservationspris (det lägsta acceptabla priset) och tar sedan emot högre och högre bud ända tills ingen köpare vill öka sitt bud. Föremålet säljs därefter till den som gett det högsta budet. "Engelsk auktion" används i Sverige vid tvångsförsäljningar av fast egendom, det vill säga vid exekutiv försäljning via Kronofogdemyndigheten och i de fall en domstol utsett en god man för försäljning av samägd egendom (där delägarna ej kommer överens) se Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt 6§. Åtminstone i goda tider utgör tvångsförsäljningarna en ringa del av totala antalet försäljningar. Det finns flera varianter till denna auktionstyp. Ibland så hålls reservationspriset hemligt. Detta kan förhindra att grupper av köpare går ihop och kommer överens om att inte bjuda över varandras bud (vilket gör det slutgiltiga priset lägre). Ibland kan buden ges med signaler i stället för genom rop. Engelsk auktion är en typ av auktion, som främst lämpar sig för prissättning av lös egendom. Värdefull konst och antikviteter klubbas på ca 90 sekunder vid kvalitetsauktioner. Enklare föremål klubbas på ca 20 sekunder vid stadsauktioner och bondeauktioner. Auktionstypen är öppen, nytt bud läggs med vetskap om redan lagda bud. Det nya budet brukar väljas Tick-size, det vill säga obetydligt högre än redan lagda bud. I Samuel Pepys (1633-1703) berömda dagbok från London beskrivs ett förstadium till engelsk auktion, där Amiralitetet 1660-11-06 samt 1662-09-03 på auktion sålde utrangerade fartyg. "The sale of ships by an inch of candle". En brinnande talgdank placerades framme på podiet. Budgivningen pågick under 15 à 20 minuter och endast så länge ljuset brann. Högsta ropade bud strax innan ljuset slocknade fastställde slutpriset. Candle auction uppfanns ca 1490. Metoden var opraktisk och från ca 1674 övergick man alltmer till den modernare metoden, där auktionsförrättaren bedömer, när ytterligare bud ej tycks komma och i raskt tempo räknar till tre och slår klubban i bordet, varvid slutpriset är fastställt och (vid lös egendom) juridiskt bindande för säljaren och köparen. Där ingen värdering finns och inget utropspris är fastställt på förhand gör auktionsförrättaren en förhandsgissning av var slutpriset kan komma att hamna. Därefter frågar auktionsförrättaren auditoriet: "Får jag ett bud på U kronor", där U är att anse som utropspris eller auktionistens SOB, "Suggested Opening Bid". Det är synnerligen önskvärt, att U omedelbart accepteras av någon budgivare, som medelst handuppräckning eller (numrerad) spaduppräckning eller verbalt bekräftar, att budgivaren är beredd att köpa till det priset.
Exekutiv auktion
En exekutiv auktion är en auktion som förrättas av en exekutiv myndighet eller åtminstone på dess uppdrag och ansvar och i enlighet med bestämmelserna om utsökning. Hit hör alla utmätningsauktioner och de konkursauktioner där exekutiv myndighet anlitas. En exekutiv auktion är en offentlig förrättning, närmare bestämt en verkställighetsåtgärd som har till syfte att genom realisation av gäldenärens egendom åstadkomma medel för betalning av borgenärernas fordringar. I Sverige finns det utförliga bestämmelser för hur detta ska gå till, till exempel beträffande kungörandet, platsen för auktionen, vem som skall förrätta den och den procedur som därvid skall följas enligt 8–12 kapitlen i utsökningsbalken. Vid försäljning av fastighet ska skyddsbeloppet fastställas med beaktande av eventuellt ägarhypotek. Åsidosättande av dessa föreskrifter föranleder i regel att förrättningen, om den överklagas, undanröjes, vilket då får till följd att det avtal som slöts vid auktionen förfaller. För klagan över exekutiv fastighetsauktion finns viss tid bestämd efter vilken auktionen vinner laga kraft. Exekutiva auktioner på lös egendom förrättas av utmätningsman, vanligen kronofogden. Kronofogden kan dock på eget ansvar i sitt ställe sätta någon annan godkänd person eller låta auktionen verkställas genom befintligt auktionsföretag. Exekutiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning. Kronofogdemyndighetens beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Tingsrätten får, utan att motparten dessförinnan har getts tillfälle att yttra sig över överklagandet, förordna att någon åtgärd för verkställighet tills vidare inte skall vidtas eller, om det finns synnerliga skäl, att en redan vidtagen åtgärd skall hävas (inhibition).
Smögens fiskauktion
Smögens fiskauktion är en auktion för fisk och skaldjur i början på Smögenbryggan på Smögen i Sotenäs kommun. Smögens fiskauktion startades redan 1919 då Smögen fortfarande var ett municipalsamhälle. Genom auktionen såldes sill och makrill från fiskebåtarna i Skagerrak, medan övrig fångst lämnades direkt till fiskhandlarna precis som man tidigare hade gjort med all fångst. Anledningen till auktionen startades var att fiskarna hade svårt att få ett acceptabelt pris på fångsten, då priset tidigare hade styrts helt av uppköparen. 1939 utökades verksamheten även till skaldjur och övrig fisk och året därpå byggdes en ny fiskhall på Holmen, som ligger på den lilla ön Kleven mittemot Smögenbryggan. 1961 inviges de nuvarande lokalerna, som ligger precis i början på Smögenbryggan, och 1974 gick auktionerna i Kungshamn och Smögen ihop. 2005 övergick Smögens fiskauktion från att vara en lokal auktion, till en auktion över internet med kunder från hela Europa. Skaldjur står för den största omsättningen. Den höga kvaliteten har gjort "Smögenräkor" till ett välkänt begrepp.
Christian Hammer
Christian Hammer, född 30 mars 1818 på Hammerejet i Vangs socken, Hedmark fylke i Norge, död 13 februari 1905 i Stockholm, var en norsk-svensk juvelerare, konstsamlare och bibliofil. Christian Hammer var son till lantbrukaren Mons Knudsen. Han var 1834–1837 guldsmedslärling i Kristiania och företog därefter gesällvandringar till Köpenhamn och Paris, innan han 1840 blev verkmästare hos Gustaf Möllenborg i Stockholm. År 1846 anställdes hos Adolf Zethelius och erhöll 23 februari 1846 som den siste i Sverige brev som guldsmedsmästare innan guldsmedsämbetet upplöstes. Han kom efter några år att överta Zethelius verkstad i hörnet av Drottninggatan och Fredsgatan. Hammer finns representerad på Nationalmuseum, Nordiska museet samt på Prins Eugens Waldemarsudde. Han har även utfört en oblatask för Nors kyrka, en vinkanna för Vagnhärads kyrka och en brudkrona för Resele kyrka. Hammer skapade under åren en samling konst och kulturhistoriska föremål som var den då största utställda samlingen i Skandinavien. I ett förfallet träskjul på Skansen förvarade han 50 000 volymer. Totalt skall hans boksamling ha omfattat omkring 150.000 volymer. En katalog över bibliotekets utländska volymer som trycktes 1886-1888 omfattade över 50.000 volymer. En av det tidiga 1900-talets mest spektakulära auktioner hölls på Bukowskis, då boksamlingen och delar av hans övriga samling – konst, konstindustriella föremål, porslin, vapen med mera – såldes på fem auktioner. Hammer hade redan på 1870-talet försökt intressera staten för att köpa hans samlingar. Ett anbud avslogs 1872 då köpesumman, 1,6 miljoner riksdaler ansågs för hög. I stället valde Hammer att sälja samlingarna på en serie auktioner i Köln 1892–1897. Henryk Bukowski närvarade vid auktionerna och lät köpa in en del för Nordiska museets räkning. Summorna blev dock inte vad Hammer hoppats på en hel del återropades. Samtidigt fortsatte han att bygga vidare på sina samlingar. Biblioteket auktionerades bort i Stockholm 1906-1910. Hammer köpte gamla slitna hus på fördelaktiga tomtplatser, bland annat tomten till nuvarande Centralpalatset och hörntomten Hamngatan/Birger Jarlsgatan. Ända till kort före sin död ägde Hammer även badorten Furusund. Hammer gjorde sig också känd som ägare till en teater vid Södra Blasieholmshamnen i Hammerska ladan. Vid sin död innehade Hammer flera fastigheter i Stockholm, däribland Byströms villa på Djurgården.
