Internets historia
Syftet med ARPANET var att experimentera med tekniker för datanät, bland annat hantering av avbrott och möjlighet att kringgå utslagna nätverksnoder. Det är troligtvis detta som har gett upphov till myten att internet skapades för att klara ett kärnvapenangrepp. ARPANET användes även för att koppla samman universitet i USA och var länge en intern amerikansk angelägenhet för just militär och utbildningsväsende. I början av 1980-talet tog universiteten, i första hand i USA, över och skapade ett datanät mellan sig med denna teknik. Det spred sig ganska fort till andra länders universitet, även till Sverige. Ulf Bilting rekvirerade via Chalmers Tekniska Högskola, det första svenska IP-nätnumret 1984. År 1983 infördes namnservrar som innebar att adressen till en dator hämtades på nätet (ända sedan 1969 hade varje dator en lista över alla andra datorer på nätet). År 1985 infördes toppdomän såsom .com, .se med flera, för att kunna hantera större mängder datorer. De mest använda tjänsterna i slutet av 1980-talet var telnet, e-post och FTP. På 1980-talet förekom många olika datanät vid sidan av internet. Många universitet använde modem för att regelbundet ta kontakt med ett antal andra universitet och förmedla e-post, inlägg i diskussionsgrupper (Usenet) och andra filer med UUCP (uppringda förbindelser) och BITNET (hyrda linjer). En del enskilda datortillverkare hade egna datanätsprotokoll, till exempel Digital med DECnet och Novell med IPX. Telekommunikationsorganisationer hade utvecklat X.25. Hemanvändare använde modem för att ringa upp elektroniska anslagstavlor. Internet hade dock fördelen att vara ett öppet och stort system. Många av de andra protokollen hade tekniska begränsningar som gjorde dem olämpliga för ett globalt nät, för andra medförde strategiska beslut att de växte långsammare än internet och därmed blev mindre attraktiva. Huvudartikel: IT-bubblan. Under 1990-talet började privatpersoner använda nätet i större utsträckning, då kommersiella operatörer erbjöd förbindelser åt hemanvändare och World Wide Web slog igenom. Det skapade en hausse på IT omkring millennieskiftet, där många företag satsade stora belopp på design av snygga webbsidor på nätet och intensiv marknadsföring av bredband. Till slut sprack IT-bubblan, och många av de nyanställda webbdesignarna blev arbetslösa. IT-bubblan förde med sig att användningen av internet mångdubblades på några år, jämförbart med försäljningsexplosionen av TV-apparater i början av 1950-talet. E-post (elektroniskt överförda brev) är en av de äldsta tjänsterna på internet. Det första e-postmeddelandet överfördes 1971. E-post används väldigt mycket och har stor betydelse, även om det dykt upp andra sätt att skicka meddelanden, såsom via sociala nätverk. Det går också att missbruka e-posttjänsten, och det är över e-post som den mesta spammen skickas ut. På 1990-talet uppstod World Wide Web (WWW), med internet som grund. Den första webbläsaren skapades av Tim Berners-Lee på Cern 1990. I samma tider började internetförbindelser erbjudas också kommersiellt. Windows 95 stödde internet och därmed blev det lätt för PC-användare i hemmen att koppla upp sig. Dessa nya användare blev i första hand erbjudna sin internetleverantörs webbportal och förblev ofta omedvetna om många av de andra tjänsterna på internet. Den dominerande webbläsaren också för PC-datorer var till att börja med Netscape, men då Microsoft insåg internets betydelse utvecklade de en egen webbläsare, Internet Explorer. Microsoft dominerade marknaden för programvara för persondatorer, utnyttjade sin position och tog över den större delen av webbläsarmarknaden: Internet Explorer levererades med operativsystemet Windows och företag och organisationer var ovilliga att licensiera och installera fler tredjepartsprodukter änödvändigt. Microsofts dominans och affärsmetoder ledde till åtal i både USA och Europa för olovlig monopoltaktik.
Telnet
Telnet är ett nätverksprotokoll för Internet främst avsett för textbaserad inloggning på olika datorer, men också för annan textbaserad kommunikation, till exempel mellan automatiserade processer. Protokollet definierar ett antal avancerade funktioner, men protokollet och telnet-programmen används också för enkel textbaserad kommunikation med serverprocesser som inte nödvändigtvis stöder dessa. Telnet använder vid textbaserad inloggning normalt TCP-port 23, som är reserverat för ändamålet. Denna funktion har till stor del övertagits av SSH, som skapar en krypterad förbindelse. Eftersom de flesta applikationsprotokoll på Internet använder textbaserade kommandon och svar kan telnet-programmen användas för att kommunicera med många servrar. Exempel på sådana protokoll är SMTP, POP3 och IMAP för e-post, HTTP för webbaccess och NNTP för Usenet-access. Telnet är ett klient-server protokoll som fördaterar TCP/IP och som användes i samband med NCP protokollet. Vanligtvis så används Telnet protokollet för att etablera en anslutning till TCP(Transmission Control Protocol), och mer specifikt till port 23. Vid denna port så finns det en Telnet server applikation (telnetd) som är lyssnaren. Flera förlängningar av protokollet har gjorts på grund av dess protokollarkitektur. Vissa av dessa förlängningar har sedan blivit standard inom Internet. Telnet kan som enklast förstås inom kontexten av en användare med en terminal som använder det lokala Telnet programmet (känt som klientprogrammet) till att köra en inloggningssession på en fjärrdator där användarens kommunikationsbehov är hanterat av ett Telnet serverprogram. I början av Telnets utveckling så var säkerhet inte nödvändigtvis en prioritering. Detta beror på att den större majoriteten av datoranvändare med nätverk var inom datavetenskaps avdelningarna på akademiska institutioner, alternativt inom statligt ägda forskningsanläggningar. Detta förändrades när en ständigt ökande andel av befolkningen fick tillgång till internet vilket även ökade antalet människor som hade avsikten att bryta sig in på servrar. Resultatet av detta var att utveckling av krypteringsalternativ var nödvändiga. Telnet bör inte som sådant användas till fjärrinloggning eftersom förbindelsen inte är krypterad. Data som skickas över förbindelsen kan avlyssnas (inklusive lösenord) och manipuleras av dem mellan klient och server eller av dem som lyckas styra vilken väg datapaketen tar. På grund av säkerhetsproblemet har användandet av Telnet-protokollet minskat och för inloggning nästan helt ersatts av SSH-protokollet. Telnet-förbindelser kan styras via en krypterad förbindelse, såsom en SSH-tunnel, men SSH tillhandahåller i sig själv de funktioner som vanligen behövs.
Internet Message Access Protocol
Internet Message Access Protocol (IMAP) är ett protokoll som används för att läsa e-post från en emailserver. IMAP använder normalt port 143 eller port 993 för SSL-anslutning. Nuvarande version av IMAP är revision 4. IMAP4 skiljer sig från det tidigare populära POP3-protokollet på bland annat följande punkter. Det finns även en utökning av IMAP4, IMAP Idle, som garanterar att mailservern är uppkopplad i minst 29 minuter. Efter denna tid kan klienten starta om Idle. Med hjälp av denna teknik som är implementerad på flesta IMAP4-servrar kan klienten alltid vara uppdaterad (push mail). Det tillkommer fortlöpande utökningar till IMAP-protokollet. Utökningar är lätta att göra i IMAP med hjälp av IMAP-kommandot Capability. Det finns exempelvis en grupp inom IETF, Lemonade, som tar fram nya RFC:s med målet att IMAP4 ska bli effektivare att använda från mobiltelefoner. IMAP4 har stöd för mappar på servern. Mapparna kan antingen vara privata, gemensamma för grupper av användare, eller virtuella, till exempel peka på en FTP- eller Usenet-server. IMAP4 har stöd för flaggor på meddelanden, både standardflaggor som läst/oläst, stjärnmärkt och radera. Användarens klientprogram kan också definiera egna flaggor för exempelvis spam-meddelanden. IMAP4 har sökning inbyggt i protokollet. IMAP4 kan hämta delar av ett meddelande. Exempelvis kan klientprogrammet ladda ner en viss bilaga bara när användaren ska använda den. IMAP4 meddelar klienten när det kommit in ett nytt meddelande om klienten är online. Detta är ett slags push mail. Klienten kan då välja att hämta hem det nya meddelandet med hjälp av meddelandets unika ID, så kallat UID. POP3 har inte denna möjlighet eftersom protokollet bygger på sekvenslistor för meddelanden som inte får ändras under en session. IMAP4 har som standard stöd för krypterad påloggning.
September som aldrig tog slut
September som aldrig tog slut (från engelska Eternal September eller September that never ended) är ett uttryck myntat av Dave Fischer som syftar på den synbart oändliga tillströmningen av nybörjare till Internet som har pågått sedan Internet började nå de breda massorna. Begreppet syftar på all tid ifrån september 1993 och framåt. Runt september varje år kom alltid en ny kull av nybörjare in i Usenets nyhetsgrupper, eftersom folk då började på högskolor och universitet. Eftersom dessa nykomlingar sällan hade någon känsla för netikett och inte riktigt betedde sig som förväntat, fick de äldre användarna en hektisk period med att försöka lära in den nya "generationen" i nyhetsgruppernas sedvänjor och få bukt med den ökande halten av skräp som nykomlingarna producerade. Efter någon månad brukade det reda ut sig till ett fungerande system igen. September 1993 var dock annorlunda, eftersom inte bara de förväntade nykomlingarna dök upp, utan även de tiotusentals – senare miljontals – människor som använde America Online. I och med att America Online gav sina användare möjligheten att vara med i nyhetsgrupperna ledde detta närmast till ett mycket stort tillflöde. Begreppet september som aldrig tog slut användes först av Dave Fischer 26 januari 1994 i ett inlägg i alt.folklore.computers: "September 1993 will go down in net.history as the September that never ended.". Ibland utökas begreppet, till exempel genom att prata om ett framtida datum då Usenet blir förnuftigt, moget och bildat, något som sägs infalla 1 oktober 1993. Den 9 februari 2005 stängde America Online ner tillgången till nyhetsgrupperna för sina användare. Enligt vissa är alltså september 1993 slutligen över. Vissa menar dock att september tog slut några år tidigare, det första år då majoriteten av människorna på Internet använt det över ett år och därmed var fler än nybörjarna.
Sändlista
En sändlista är ett sätt att samordna e-post mellan många människor med ett gemensamt intresse. De flesta sändlistor behandlar ett specifikt ämne. För att kunna läsa mejlen på en sändlista måste man i allmänhet prenumerera på listan. Alla listdeltagare skickar sedan sina mejl till en viss adress och når sedan alla som prenumererar på listan. Sändlista kan även benämnas e-postlista, mejllista eller mejlinglista, men termen sändlista rekommenderas av Svenska datatermgruppen. Tekniskt fungerar listan genom att alla meddelanden sänds till listans e-postadress. Denna formella mottagare är då inte en normal e-postlåda utan ett datorprogram med tillgång till en lista på prenumeranternas e-postadresser. Programmet skickar e-posten vidare till alla prenumeranter. Programmet som hanterar vidarebefordringen har i allmänhet funktioner för att sålla bort skräppost och meddelanden som redan skickats ut och för att hantera felmeddelanden, prenumeration och olika typer av administration. Programvaran bör klara att förhindra rundgång, som till exempel kunde föranledas av att någon av mottagarna skickar automatiska svar till listans adress (såsom om att de är på semester) eller att någon av mottagarna är en e-postlista som, eventuellt indirekt, har den ursprungliga e-postlistan bland sina mottagare. Problemet är icke-trivialt, då de automatiskt återsända meddelandena inte nödvändigtvis följer standarderna och kan lämna bort information programvaran lagt till för att känna igen sina egna meddelanden. När mejlen uppfanns 1971 på ARPANET gick det snart att även skicka meddelandet till flera personer samtidigt. Snart fanns det också mejllistor och de populäraste mejllistorna på ARPANET hette "human-nets" (interaktion mellan människor och nätverk), "network-hackers" (programmering), "issues.sf-lovers" (om science fiction-böcker) och "wine-tasters" (vinprovning). Mejllistorna fungerade genom det första mejlprogrammet SNDMSG. Inspirerade av ARPANETS mailinglistor skapade Jim Ellis och Tom Truscott år 1980 Usenet. Usenet kan ses som en vidareutvecklad variant av mejllistor, där en särskild klient används för att organisera flödet av ny information. Efter att World Wide Web spridits till allmänheten blev tjänster som Mailchimp, Yahoo groups och Google Grupper. Idag har sociala nätverk och webbforum gjort att maillistor har spelat ut sin roll i viss mån.
Sociala medier
En tredje definition är "Sociala medier betecknar digitala kanaler som genom att kombinera teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll, underlättar skapande, publicering och delning av information i virtuella gemenskaper.". Det relaterade begreppet socialt nätverk är ibland ett informationstekniskt begrepp synonymt med sociala medier, ibland ett sociologiskt begrepp som åsyftar mänskliga kontaktnät generellt. Sociala medier är ett nytt och växande verktyg inom marknadsföring. Internetforum som är tillgängliga för allmänheten regleras av BBS-lagen. Bland befolkningen i EU-länderna är genomsnittet för användning av sociala medier 56 procent. Island toppar listan och Sverige kommer på femte plats. Undersökningen Svenskarna och internet visade 2017 att användningen av sociala plattformar och nätverk ökade under 2010-talet. På frågan "Hur ofta besöker du sociala nätverksplatser?" svarade 81 procent av de svenska internetanvändare att de minst någon gång gjorde det. 56 procent av dem använde sociala nätverk varje dag vilket var dubbelt så många som år 2010 då siffran låg på 28 procent. Samma undersökning visade även att Facebook var den sociala plattform som flest (74 %) använde. Mer än hälften av alla svenska internetanvändare använde Instagram (53 %). Samma undersökning visade två år senare att tillväxttakten för de största sociala nätverken minskat. Många (40 %) upplevde då även att tiden de la på sociala nätverk inte kändes meningsfull. Teknologier för sociala medier tar många former vilket inkluderar bloggar, företagsnätverk, sociala medier för bolag, forum, mikrobloggar, fotodelning, produkt/service recensioner, sociala bokmärken, sociala spel, sociala nätverk, videodelning och virtuell miljö. Det huvudsakliga skälet till att människor använder sig av sociala medier är att hålla kontakt med vänner och att upprätthålla relationer som knutits utanför internet. I boken Alone Together av Sherry Turkle argumenterar hon för hur sociala medier för oss närmre varandra i den virtuella världen, men även kan ha en negativ verkan på social interaktion i utanför det digitala rummet. Turkle uttrycker en oro över hur sociala medier kan bidra till en objektifiering av individen, samt varnar för hur ständig uppkoppling kan medföra ökade stressnivåer. Internetforum – är en webbaserad vidareutveckling av 1980- och 90-talens elektroniska anslagstavlor (BBS:er, Usenet news och annan gruppvara). De utgör den enklaste formen av online communities, där människor med ett gemensamt intresse kan byta åsikter med varandra och dela filer. Ofta använder personer en pseudonym som användaridentitet. Personer som fungerar som moderatorer kan radera olämpliga inlägg och (om forumet är inloggningsskyddat) stänga av användaridentiteter som avsiktligt provocerar fram stridigheter (Internet-troll) eller gör olagliga inlägg. Blogg – en blogg är en elektronisk loggbok eller dagbok som skrivs av en eller flera individer (bloggare) och där nya inlägg publiceras över på en webbsida, det vill säga i omvänd kronologisk ordning. Texten har liknande karaktär som dagstidningarnas krönikor, och kan läsas av vem som helst. Det finns bloggar inriktade på särskilda intresseområden och åsiktsriktningar, såväl som bloggar av personlig karaktär eller kommersiella som företagsbloggar. Populära bloggare kan försörja sig på reklamintäkter. Läsare har ofta möjlighet att kommentera bloggen. Bloggare kan attrahera läsare som är intresserade av ett visst ämne genom att lägga in etiketter (hashtaggar) som anger inläggets ämne. Många onlinetidskrifter visar vilka bloggar som har kommenterat respektive tidningsartikel. En kollektiv benämning på nätverket av sammanlänkade bloggar är bloggosfären. Vlogg – en videologg är regelbundet publicerade videofilmer, exempelvis på en Youtube-kanal. Populära videologgare kan försörja sig på reklamintäkter som webbplatsen (exempelvis Youtube) förmedlar.
