Mikael Kristersson
Lars Mikael Kristersson, född 1 mars 1947 i Falsterbo församling, är en svensk filmfotograf och regissör av dokumentärfilm. Han växte upp i Falsterbo på en släktgård som gått i arv sedan 1700-talet, belägen några hundra meter från Falsterbo fågelstation. Han fascinerades tidigt av djur och natur och det exceptionella flyttfågelsträcket över Falsterbonäset. Kristersson började amatörfilma redan som 13-åring och levererade sina första 16-mm-filminslag till skolteveprogram i slutet av 1960-talet. Hans första egna TV-film Måkläppen visades i SVT 1973. Kristersson genomgick Dramatiska Institutets filmfotografutbildning i Stockholm 1973-1975 och har sedan dess arbetat med film på heltid, främst med egna dokumentärer för TV men också som filmfotograf och redigerare på andra produktioner och specialfoto för spelfilmer/TV-teater. Kristerssons första biograflanserade långfilm Pica (1987) hade stora framgångar både i Sverige och utomlands, filmen utsågs bland annat till "Årets överraskning" vid festivalen Cinema du Reel i Paris. För kortfilmsserierna Fågelnära och Människonära tilldelades Kristersson Sveriges Televisions pris Guldantennen för bästa frilansproduktion 1988. Även filmen Carl G. Johansson, porträtt av en vagabond (1992) festivalbelönades. Hans andra långfilm, guldbaggenominerade och kritikerrosade Falkens öga (1998), fick en miljonpublik vid bio/TV-visningarna och inbjöds till ett trettiotal filmfestivaler världen över. Filmen vann bland annat huvudpriserna på dokumentärfilmsfestivalerna i München, Marseilles och vid Nordisk Panorama. Kristerssons tredje långfilm Ljusår (2008) utsågs till "Årets bästa svenska film, alla kategorier" av Sydsvenskans Jan Aghed, blev Sveriges nominering till Nordiska rådets filmpris 2009 och vann förstapriset på vetenskapsfestivalen Mostra de Ciencia e Cinema i Spanien samma år. Kristersson blev medlem i Svenska Naturskyddsföreningen som 11-åring och började tidigt delta i Falsterbo fågelstations ringmärkningsverksamhet. Miljöengagemanget tog fart när han under 1970 engagerade sig för att rädda järnvägen Falsterbo- Malmö och tog initiativ till bildandet Falsterbonäsets Naturvårdsföreningen. Under åren har han varit tidvis styrelsemedlem, sekreterare och ordförande i denna lokalavdelning av SNF. 1995 tilldelades Kristersson Vellinge kommuns miljöpris och 2013 Arne Schmitz Naturvårdspris, instiftat till Arne Schmitz' minne av familjen Schmitz och Falsterbonäsets Naturvårdsförening. Sedan några år arbetar Kristersson på uppdrag av bl.a. länsstyrelsen i Skåne med skyddsåtgärder för att rädda den unika kolonin av skärfläckor som häckar vid Flommen i Skanör. Mikael Kristersson tilldelades 2010 Region Skånes miljöpris med motiveringen: "För ett långt och tålamodskrävande arbete för att förmedla kunskap och känslor förknippade med den skånska naturen i alla dess skeenden.". Måkläppen (1973)Falsterborev (1976)Saltholm – fält för flyg eller fåglar? (1977)Det pågår (1978)Molnets bröder - om bärnsten och bärnstenssnidare (1978)Det stora sträcket (1979)Gustaf Rudebeck – ett porträtt (1979)Vildvuxet och ovårdat (1979)Vårfridagen (1980)Bo Svensson och strandskatorna (1981)Holk 58: Talgoxe (1981) 12 inslag i barnprogram Det låter som det växer (1981)När filmen blir verklighet (1981)Olja på vågorna (1982)Mellan hav och verklighet (1983)Kaja, skata, kråka (1983)Flyttfåglarnas olösta gåta (1983) Inslag för The living planet (1984) Delar av australisk film om tranor Gudarnas budbärare (1985)Samling vid pumpen (1985)Pica (1987) Kortfilmsserie Fågelnära (1987) Kortfilmsserie Människonära (1987)Carl G. Johansson, porträtt av en vagabond (1992)Falkens öga (1998)Ljusår (2008)Starens inre liv (2012)Skärfläckan – svart på vitt (under produktion) Diverse inslag i spelfilmer, TV-teater och nyhetsprogram.
Lilla Karlsö
Från bronsåldern (1 700–500 f.Kr.) finns på Lilla Karlsö gravrösen och från järnåldern (500 f.Kr.–375 e.Kr.) flera skeppssättningar. En av de tidigaste skriftliga källorna om Lilla Karlsö är Karlskrönikan från mitten av 1400-talet, i vilken skildras ett skeppsbrott som Erik av Pommern lidit vid öarna 1433. Kanske har denna förlisning så småningom gett upphov till den sägen, enligt vilken några skepp ur Valdemar Atterdags flotta skulle ha gått under utanför öarna och sjunkit med skatterna efter brandskattningen av Visby 1361. I danska medeltida dokument kallas öarna för Fågelöarna ("Foulleholmerna"), säkerligen just för sin goda tillgång på sjöfågel. Så småningom har öarna tagits i bruk för fårbete. Från senare tid finns på Lilla Karlsö rester av husgrunder, vilka troligen är gamla lambgift (fårstior) eller fiskebodar. Carl von Linné besökte ön den 14 juli 1741, under sin gotländska och öländska resa. Han mötte då de ursprungliga gotländska utegångsfåren på ön. Ön brukades då av bönder i Eksta socken. Enligt en uppgift i Analecta Gothlandica från 1740-talet hade ön tidigare varit täckt av en rik skog, men att denna avverkats för skeppsbyggnad. Selma Lagerlöf skildrar i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige från 1906–1907 ett rävbesök på Lilla Karlsö. 1954 inköptes ön av Svenska Naturskyddsföreningen. 1955 fridlystes ön som naturminne, med syfte att "värna om öns nuvarande karaktär av ålderdomligt gotländskt beteslandskap", men också för att "skydda öns topografi mot skadegörelse" samt "vårda öns fauna och flora". Lilla Karlsö bildades under silurtiden för cirka 400 miljoner år sedan. Under silur låg det nuvarande Gotland ganska nära ekvatorn. Lilla Karlsö bildades av ett flertal stora korallrev och laguner i ett grunt tropiskt hav, rikt på organismer som sjöliljor, armfotingar, mossdjur, blötdjur, trilobiter och svampdjur. Kring reven lagrades under årmiljonerna döda organismer och slam i skikt efter skikt och bildade därigenom den kalkrika berggrunden. Lagren och de inlagrade fossilen är tydligt synliga på många ställen runt ön. Öns nuvarande form skulpterades fram efter den senaste istiden för cirka 15 000 år sedan, av Baltiska issjön, Yoldiahavet, Ancylussjön och Littorinahavet. Lilla Karlsö domineras av en nästan cirkelrund högplatå, vars högsta del når 66 meter över havet. Platån inramas i norr och söder av strandslätter, men i öster och väster stupar klintarna nästan rakt ned i havet – Gotlands högsta och mäktigaste klintstup. Platån är praktiskt taget platt. Den utgör ett alvar, med endast ett tunt jordlager, och med talrika kalkhällar i dagen. Runt högsta punkten finns strandvallar, som troligen bildats under inlandsisens avsmältning i Baltiska issjön. En del forskare menar att platåns högsta delar även kan ha stuckit upp ur inlandsisen som en så kallad nunatak. På olika höjd i öns klintstup har, under de olika skedena, vattnet gröpt ur ungefär 25 grottor, av vilka ett par är 30 meter djupa. De mäktigaste är Suder Vagnshus på Suderslätt och Norder Vagnshus på Norderslätt. Frammejslade av havet är även de raukar som finns runt ön, i rasbranterna, på strandslätterna och i vattenlinjen. Suderslätt är den större av strandslätterna. Den är i huvudsak hedartad, men har även en liten sötvattensmyr. Den har ett mindre antal raukar, däribland dock den imponerande Stalen ("Predikstolen") – Gotlands högsta fristående rauk, 16 meter hög. Suderslätt kantas av en bred, vit klapperstensstrand. Norderslätt är mindre, betydligt frodigare och med ganska många mindre raukar. Stranden är i huvudsak klippig. Ön har en omkrets på 4,5 kilometer. Dess yta är 160 hektar. En större brygga finns vid Suderslätts östligaste ände. En mindre anläggningsplats finns vid Smöjge på Norderslätt.
Rudolf Söderberg
Joel Rudolf Söderberg, född 24 februari 1881 i Lidköping, död 24 juli 1958, var en svensk ornitolog, läroverksadjunkt, skriftställare, målare och tecknare. Han var son till överläraren och redaktören Joel Söderberg och Hildegard Steen och från 1919 gift med pianisten Märta Elisabet Sundbaum samt far till konstnären Brynolf Söderberg. Söderberg studerade zoologi, botanik och geografi vid Stockholms högskola från 1909 till 1916 och blev 1920 fil.lic. vid Lunds universitet. Han arbetade 1913–1923 som lärare vid Skaraborgs läns folkhögskola, Stenstorp, 1923–1929 som adjunkt vid Skara högre allmänna läroverk och 1929–1946 vid Vasa realskola i Stockholm. Han promoverades 1957 till filosofie hedersdoktor vid Stockholms högskola. Söderberg deltog 1910–1912 i den av Eric Mjöberg ledda vetenskapliga expeditionen till Australien, och publicerade därifrån 1918 en rapport om fåglarna i nordvästra Australien. På 1930-talet skrev Söderberg en serie fickböcker med samlingstiteln Våra fåglar och hur man känner igen dem. De var denna tid de mest använda böckerna för fågelbestämning i fält. Den första delen kom i 16 upplagor från 1932 till 1955. En heltäckande fälthandbok Alla Nordens fåglar kom 1951 men fick inte samma popularitet. Söderbergs stora intresse var Hornborgasjöns växt- och djurliv, som han följde under hela sitt liv och skrev om i flera böcker och rapporter. Han insåg tidigt de fatala konsekvenserna av sjösänkningarna och var en föregångsman inom naturvården. Han var hedersledamot av Svenska Naturskyddsföreningen och Skaraborgs läns naturskyddsförening. En minnessten över honom har rests vid stranden av den återskapade Hornborgasjön. Söderberg hade inte obetydliga konstnärliga anlag som han framför allt utnyttjade för att i teckning eller akvarell återge fåglar i landskapsmiljö som kom att illustrera hans böcker böcker. Men han var inte helt autodidakt som konstnär utan under sitt flitiga umgänge med Bruno Liljefors fick han både vägledning och praktisk handledning. Han var medlem i Konstnärsklubben i Stockholm och Tillsammans med Tore Fischer ställde han ut sina verk i Lidköping 1950. Söderberg är representerad vid Skara museum. Vid sin död efterlämnade han manuset till en tryckfärdig memoarbok med tillhörande egenhändigt skapade illustrationer. Rudolf Söderberg i Libris.
Naturvård
Naturvård, ofta förknippad med det äldre begreppet naturskydd, innebär att man skyddar och vårdar olika typer av natur och arter. Naturvården värnar specifika livsmiljöer för djur och växter i syfte att bevara, gynna och upprätthålla den biologiska mångfalden i vårt land. Naturvård är en statlig och kommunal verksamhet där många myndigheter bidrar, även organisationer, ideella föreningar och privatpersoner praktiserar naturvård i olika former. Sannolikt påverkades ideella krafter och forskare i Europa av att Yellowstone nationalpark bildades i USA 1872. Ödmann m fl betonar att turism- och friluftslivs-intressen var betydelsefulla för tillkomsten av lagen, även enskilda individer var viktiga för riksdagens beslut. Amerikanen Alfred Runte framhöll för USA att skyddet av de stora nationalparkerna där underlättades av att de låg på "värdelös mark" ("theory of worthless land"), en idé som delvis blev kontroversiell. Naturvården regleras genom lagar, främst miljöbalken samt vissa andra lagar (bland annat Skogsvårdslagen är viktig). Skydd av naturområden för friluftsliv ingår i naturvården, enligt miljöbalken, liksom skydd av den geologiska mångfalden - geologiska företeelser som har höga bevarandevärden. Natur skyddas och vårdas för att bevara en hög mångfald av arter lokalt och regionalt, främst genom att i landet förekommande naturtyper representeras via olika skyddsformer. Naturvård ger varierad natur, rent vatten, vackra utsikter och möjligheter för människor att njuta och dra lärdomar genom undervisning och forskning, idag och i framtiden. Naturskydd och naturvård har en lång historia i Sverige. En första, och viktig lag tillkom i riksdagen 1909. I Sverige instiftades de första (stora) nationalparkerna på mark i fjällen där brukarintressen (förutom renskötseln) knappast fanns, vilket sannolikt bidrog till att riksdagen 1909 klubbade igenom naturskyddslagstiftningen. Sverige blev då ett föregångsland i Europa genom att instifta nationalparker. 1877 – Lektor Pehr Arvid Säve föreslår en djurskyddslag. 1880 – Polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld föreslår inrättandet av riksparker i de nordiska länderna. 1904 – Den tyske botanisten Hugo Conwentz, "den moderna naturvårdens skapare" reser runt i Sverige och agiterar för naturvård. 1907 – En utredning om "åtgärder till skydd för vår natur" tillsätts. 1909 – Den första naturskyddslagen och lag om nationalparker och naturminnen tillkommer, och de första nationalparkerna inrättas, bl. a. Sareks, Stora Sjöfallets och Abisko nationalparker. Svenska naturskyddsföreningen bildas. 1942 – Muddus nationalpark inrättas. 1951 – Ny naturskyddslag och strandlag beslutas träda i kraft fr. o. m. 1952. 1960 – Utredning om ny naturvårdslag och naturadministration tillsätts. 1963 – Statens naturvårdsnämnd tillsätts. 1964 – Ny naturvårdslag beslutas gälla fr. o. m. 1965. 1967 – Statens naturvårdsnämnd ombildas till Statens naturvårdsverk. Under detta läggs också flera andra statliga organ med anknytning till naturvård. Djur- och växtskyddsområde. Skydd mot främmande arter.
Kymmenprojektet
Kymmenprojektet färdigställdes 1987 och innebar att sjön Kymmen, älvarna Rottnan, Granån och Kymsälven reglerades tillsammans. Rottnans vattenyta höjdes genom en jorddamm och en 9,2 kilometer lång överledningstunnel till sjön Kymmen byggdes. Överledningstunneln passerar under Granån som där leds in i tunneln. Från Kymmen leds vattnet via en 2,5 kilometer lång tunnel ner till Kymmens kraftverk för att sen släppas ut i sjön Rottnen genom en 600 meter lång utloppstunnel. Kymmens kraftverk är ett pumpkraftverk. Det innebär att vatten pumpas tillbaka till Kymmen när elbehovet är lågt, exempelvis under nätter och helger. "Kymmenprojektet hör hemma i Sunna och Torsby kommuner i Värmlands län. De vatten det här gäller verkar de borgerliga vara ense om att offra. Vi socialdemokrater har i en reservation klart deklarerat vår ståndpunkt. Vi menar att även de här vattnen bör undantas från utbyggnad. Vårt ställningstagande är till stor del baserat på remissinstansernas yttranden i det aktuella ärendet. Många remissinstanser förordar ett nej till utbyggnad av Kymmen och därmed sammanhängande sjösystem. Värmlands naturvårdsförbund, Svenska naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket m.fl. säger nej till utbyggnad. Länsstyrelsen i Värmlands län har vid två tillfällen behandlat frågan. Båda gångerna har den gått emot en utbyggnad. Ett förverkligande av projektet innebär att man för all framtid spolierar oersättliga naturtillgångar. Länsstyrelsens majoritetsbeslut är baserat inte minst på de oacceptabla konsekvenser projektet får för landskapet i ett stort och mycket vackert naturområde. En utbyggnad skulle innebära en sänkning av sjön Kymmen med inte mindre än sju meter. Rottnan är den längst outbyggda älvsträckan i södra Sverige och har mycket höga naturskydds- och rekreationsvärden. Bl.a. finns här en för Värmland och troligen för hela landet unik storöringstam, som är av mycket stor betydelse för fritidsfisket. Sist, men inte minst, ger projektet Kymmen relativt låg energitillförsel och betydligt mindre än de omstridda Sölvbackaströmmarna. Älvräddarnas samorganisation har i en skrivelse till Civilutskottet framfört sina synpunkter. De kan inte se några skäl till att projektet ska tillåtas". Bertil Jonasson (c) replik. "Herr talman! Jag ber kammaren om ursäkt för att jag tar till orda, men Magnus Persson har angripit både oss i centern och andra borgerliga ledamöter. Vi har tidigare diskuterat sysselsättningen i Värmland. Här finns nu en möjlighet att skapa sysselsättning. Magnus Persson, ni har från socialdemokratiskt håll starkt kritiserat oss för att vi skulle göra för litet för sysselsättningen. Här finns nu ett projekt som ger 150 anställda arbete i tre år, dvs. 450 årsverken. En utbyggnad ger också sysselsättning på sikt, och den ger ett energitillskott av 58 GWh. Måhända kan det betecknas som marginellt för riket som helhet, men för Rottnerosindustrin är det betydelsefullt. De flesta remissinstanser har tillstyrkt Kymmenprojektet, och jag vill erinra om att både Torsby och Sunne kommuner har gjort det. Torsby kommun är socialdemokratiskt styrd, och socialdemokraterna i Sunne har också varit med om att tillstyrka utbyggnad. Magnus Persson bör besinna att vi från den icke-socialistiska sidan vill se till sysselsättningen i det här fallet och att vi har stött oss på en princip som vi brukar följa, nämligen att lyssna på den lokala opinionen. Här har som sagt både Sunne och Torsby kommuner, som har det aktuella området inom sina landamären, tillstyrkt utbyggnad, förmodligen med tanke på sysselsättningen. Det är anledningen till att jag är positiv till Kymmenprojektet-även om frågan inte direkt avgörs här idag". Rottnan och Granån har minimitappning på resterande naturliga sträckning ner till sjön Rottnen. Kymsälven är torrlagd under en del av året. Kymsälven 1 januari - 30 april: noll. 1 maj - 14 maj: 50 liter per sekund. 15 maj - 15 september: 200 liter per sekund.
