Elsäkerhetsverket
Elsäkerhetsverket är en svensk förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor inom elområdet och sorterar under Klimat- och näringslivsdepartementet. Elsäkerhetsverket bildades år 1993. Myndigheten har sedan 1 december 2007 huvudkontor i Kristinehamn med regionala tillsynskontor i Hässleholm, Kristinehamn, Stockholm och Umeå och har cirka 50 medarbetare. Elsäkerhetsverket har visionen "trygg och störningsfri el" och arbetar för hög elsäkerhet och för att elektriska utrustningar inte ska störa varandra. Till Elsäkerhetsverket finns Elsäkerhetsrådet knutet. Elsäkerhetsrådet har till uppgift att biträda verket i frågor om elsäkerhet och har insyn i myndighetens verksamhet. I Elsäkerhetsrådet sitter förutom generaldirektören upp till nio ledamöter som tillsätts av regeringen. Myndigheten är genom delegering från regeringen ansvarigt för elsäkerhet samt för elektromagnetisk kompatibilitet – EMC under den särskilda lagen om EMC. Detta sköts bland annat genom att verket. Generaldirektörer med tjänstgöringsperioder. År 1902 utfärdades Ellagen och år 1903 inrättades Statens Elektriska Inspektion . Under det första året 1903 anslogs medel för fyra inspektörer medan det för år 1904 endast gavs finansiering för två inspektörer. År 1905 fanns återigen utrymme för fyra inspektörer. Kommerskollegii föreskrifter om elektriska anläggningar från 1904 var de första starkströmsföreskrifterna som baserades på bestämmelser av Svenska brandtarifföreningen (inrättad av försäkringsbranschen) och Svenska Teknologföreningen. År 1919 föreskrevs i den så kallade behörighetsförordningen att elektriska installationer endast får utföras av behöriga installatörer godkända av Kommerskollegium. Som ett resultat av SOU 1963:69 Lokalisering av statlig verksamhet, omlokaliserades distrikten inom Statens Elektriska Inspektion från Gamla Stan i Stockholm till fem nya kontor. I samband med omlokaliseringen tillkom ett distrikt genom att det norra distriktet delades i två nya distrikt. Under de följande åren hände följande. Ger ut föreskrifter för elsäkerhet och EMC med stöd av elsäkerhetslagen och EMC-lagen. Prövar och utfärdar auktorisation till elinstallatörer, tidigare benämnt behörighet. Utövar tillsyn av elanläggningar och elinstallationsföretag bland annat genom inspektioner som utförs av verkets elinspektörer och överinspektörer. Medverkar vid utredning av elolycksfall och elbränder. Utför marknadskontroll av elmateriel och kan utfärda försäljningsförbud på produkter som inte uppfyller kraven. Medverkar inom standardisering inom SEK Svensk Elstandard genom vilket arbete även sker internationellt inom CENELEC (europeiskt) och IEC (globalt). Samverkar med Elektriska Nämnden vilken finns inom Brandskyddsföreningen Sverige. Samarbetar med det samordnande och rådgivande organet Telestörningsnämnden. Elsäkerhetsverket medverkar i Nordiska kommittén för samordning av elektriska säkerhetsfrågor (NSS) tillsammans med representanter från elsäkerhetsmyndigheter i Danmark, Finland, Färöarna, Grönland, Island, Norge och Åland. Lars Ljung, 1 januari 1993 – 31 december 1999. Jaak Nöu (vikarie), 1 januari 2000 – 31 mars 2000. Jörgen Andersson, 1 april 2000 – 28 februari 2001. Jaak Nöu (vikarie), 1 mars 2001 – 31 december 2001. Gunnel Färm, 1 januari 2002 – 31 maj 2008. Magnus Olofsson, 1 juni 2008 – 31 januari 2011. Ingrid Öhlén (vikarie), 1 februari 2011 – 30 april 2011. Elisabet Falemo, 1 maj 2011 – 31 juli 2020. Anders Persson, 1 augusti 2020 –. Södra distriktet inrättas i Hässleholm år 1964. Västra distriktet inrättas i Kristinehamn år 1967. Nedre norra distriktet inrättas i Hudiksvall år 1967. Övre norra distriktet inrättas i Skellefteå år 1967. Östra distriktet inrättas i Skärholmen i Stockholm år 1968. 1973 – Elsäkerhetsmyndigheten överförs från Kommerskollegium till statens industriverk, SIND. 1983 – Statens energiverk, STEV, bildas och tar över elsäkerhetsbyrån och Statens Elektriska Inspektion.
Säkerhet
Säkerhet (kunskap) – begrepp som studeras inom kunskapsteori. Säkerhet (ekonomi) – egendom som används för att teckna ett lån Pant (rätt) – egendom som ställs som säkerhet för en fordran. Samhällssäkerhet – ett begrepp som efter kalla krigets slut har kommit att ersätta begreppet civilt försvar. IT-säkerhet – för att skydda en organisations värdefulla tillgångar som information Datasäkerhet – en del av IT-säkerhet som avser att skydda datorsystem. Flygsäkerhet – säkerhet vid flygning i olika former. Trafiksäkerhet – de åtgärder som görs för en säkrare trafik. Elsäkerhet – skyddsåtgärder inom elsäkerhet. Rikets säkerhet – hot som anses riskera en stats fortsatta existens och/eller dess grundläggandes institutioner. Brottsprevention – en del av kriminalpolitiken.
Lampskärm
En lampskärm är en anordning som sätts på en lampa för att sprida, rikta eller avskärma ljuset. Ett äldre ord för lampskärm är Abat-jour som kommer från franskan. Lampskärmen kan vara avsedd att hindra kontakt med den varma glödlampan. Tyg, glas och metall är vanliga material, men många olika material används. Lampskärmar finns av två slag. Lampskärm med klo som sätts direkt på glödlampan och lampskärm med ring för lampsockel med skärmringar. Lampskärmar som är till för att ge belysning eller stämningsbelysning eller andra effekter är ofta tillverkade i något halvgenomskinligt material. Lampskärmar för arbetsplatsbelysning skall rikta ljuset och kan även vara tillverkade av metall. Förutom rent estetiska krav måste en tillverkare också ta hänsyn till krav på brandsäkerhet och elsäkerhet.
Ellagen
Ellagen har följande kapitel (juli 2022). I 2 kap. ellagen finns bestämmelser om tillstånd att bygga eller använda starkströmsledningar (nätkoncession). En elektrisk starkströmsledning får enligt huvudregeln inte byggas eller användas utan nätkoncession. En nätkoncession ska avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). Frågor om nätkoncession prövas i de flesta fall av Energimarknadsinspektionen. När gäller vissa ledningar, framför allt utlandsförbindelser, fattas beslutet dock av regeringen. Med nätverksamhet avses att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen. Den som bedriver nätverksamhet betecknas i lagen som nätföretag. Ett nätföretag ska i fråga om sitt elnät ansvara för. Den svenska elmarknaden bygger på en uppdelning mellan elnätsverksamheten, som är ett så kallat naturligt monopol, å ena sidan och den konkurrensutsatta produktionen av och handeln med el å den andra. I 3 kap. ellagen finns därför bestämmelser om avgränsning och åtskillnad av nätverksamhet. Ett nätföretag får som utgångspunkt inte bedriva någon annan verksamhet änätverksamhet. När det gäller distributionsnätsföretag, alltså företag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, finns bestämmelser om så kallad funktionell åtskillnad, som avser fall då ett nätföretag ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion eller handel. Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare ska till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som producerar eller handlar med el. Ett transmissionsnätsföretag som Svenska kraftnät ska vara oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas. Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas. Nätkoncessionshavaren är vidare skyldig att överföra el för någon annans räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten. Ett nätföretag ska utforma sina avgifter för överföring av el på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning. I femte kapitlet finns bestämmelser om elnätsföretagens intäkter. Från och med år 2012 är nätföretagens intäkter att föremål för en förhandsreglering, som innebär att företagets samlade intäkter frånätverksamheten under en tillsynsperiod, som i normalfallet ska vara fyra år, ska hålla sig inom en i förväg fastställd intäktsram. Kompletterande föreskrifter finns i förordningen (2018:1520) om intäktsram för elnätsverksamhet. I 10 kap. ellagen finns bestämmelser om avbrottsersättning. Om överföringen av el avbryts helt under en sammanhängande period om minst tolv timmar har elanvändaren rätt till sådan ersättning. Avbrottsersättningen ska betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten. 1 kap. Inledande bestämmelser. 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder. 3 kap. Nätföretag och drift av elnät. 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el. 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet. 6 kap. Mätning av överförd el. 7 kap. Kommunala elföretag.
Tillsyn
Tillsyn, en term som är vanligt förekommande i svensk författningstext. Någon sträng definition av vad som avses med tillsyn finns inte. Enligt den statliga Tillsynsutredningen är kärnan i all tillsyn "granskning som genomförs med stöd av lag och (vanligen) en möjlighet för tillsynsmyndigheten att besluta om någon form av ingripande". "Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer." (12 kap. 1 § första stycket ellagen). "Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som skall vara tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att den som använder ett elektroniskt vägavgiftssystem för att ta ut avgifter följer denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen." (6 § lagen 2007:58 om elektroniska vägavgiftssystem).
Klassning
Klassning av explosionsfarliga områden - Indelning av riskområden där explosiv atmosfär kan förekomma i zoner, grupper (explosionsgrupper) och efter antändningstemperatur (temperaturklasser). Klassificeringsanstalt (för fartyg). Klassning av brandsläckare - Indelning efter typ av brandsläckare och effekt på olika typer av bränder. Märkning sker som t.ex. 43A 233B C. Klassningen sker enligt standarden SS-EN 3-7. Klassning av information och informationssäkerhet. IP-klassning - elektrisk och elektronisk utrustning klassas för hur väl de hindrar damm, korrosiva ämnen, fukt och vatten att tränga in. Minimikrav ställs bl. a i starkströmsföreskrifterna samt i produktstandarder för elsäkerhet och explosionsskydd. Provning görs normalt enligt den standarden SS EN 60529.
