Hundarna från Söder
Hundarna från Söder är en svensk technogrupp från Södermalm, Stockholm. Bandet är en trio bestående av Daniel "Kool DJ Dust" Savio, Aksel Friberg och Tor "Mighty Thor" Löwkrantz. De har också släppt ett fåtal skivor under namnet Freudian Slippers. Deras musik kan beskrivas som organisk electronica med inslag av dub, mjuka ljudlandskap och analoga ljud. Gruppens debutalbum vann 2004 en Grammis i kategorin Bästa svenska klubb/dansakt. Hundarna från Söder (Flora och Fauna, 2003). Troika (Flora och Fauna, 2005).
Neofusicoccum eucalypticola
Neofusicoccum eucalypticola är en svampart som först beskrevs av Slippers, Crous och M.J. Wingf., och fick sitt nu gällande namn av Crous, Slippers och A.J.L. Phillips 2006. Neofusicoccum eucalypticola ingår i släktet Neofusicoccum och familjen Botryosphaeriaceae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
A.A. Milne
Alan Alexander Milne, född 18 januari 1882 i Kilburn i norra London, död 31 januari 1956 i Hartfield i East Sussex, var en brittisk författare, främst känd för sina böcker om Nalle Puh. Milne var en framstående författare, framförallt som dramatiker, innan succén med Nalle Puh överskuggade allt han gjort tidigare. Milne föddes i Kilburn i London och växte upp på Henley House School, 6/7 Mortimer Road, en liten oberoende skola som drevs av hans far, John V. Milne. Han studerade matematik vid Westminster School och Trinity College, Cambridge och tog examen 1903. Under sin studietid, gav han ut och skrev för studenttidningen Granta. Han arbetade därefter som frilansjournalist i London, och 1906-1914 satt han i redaktionen för den brittiska humortidningen Punch. Punch var en väldigt känd tidning på den tiden. Under första världskriget tog han värvning i den brittiska armén och tjänstgjorde som officer. Efter kriget skrev han om sina upplevelser i, Peace with Honour (1934). Milne gifte sig 1913 med Dorothy "Daphne" de Sélincourt (1890-1971), och 1920 föddes deras enda son, Christopher Robin Milne (d. 1996). 1925, köpte A. A. Milne ett lantställe, Cotchford Farm, i Hartfield, East Sussex. Han drog sig tillbaka dit efter en stroke och en hjärnoperation 1952 som gjort honom till invalid. Milne debuterade som författare 1917 med en roman och ett skådespel, genrer som han därefter odlade flitigt men är nu mest känd för sina böcker om Nalle Puh. Dessa handlar om en pojke vid namn Christoffer Robin, efter hans egen son, och diverse karaktärer som hans sons kramdjur inspirerade honom till. Ernest H. Shepard illustrerade de första böckerna om Puh. Milne skrev också ett flertal dikter som till exempel Vespers, They're Changing Guard at Buckingham Palace, och King John's Christmas, vilka han publicerade i böckerna When We Were Very Young och Now We Are Six. Ett flertal av Milnes barnverser blev tonsatta av kompositören Harold Fraser-Simson. Den stora framgången för hans barnböcker var en källa till irritation för Milne som ville kunna skriva det han själv valde. Han hade tidigare skrivit skådespel och en kriminalroman. Han fortsatte att publicera romaner och noveller men under det sena 30-talet hade läsarna av Milnes vuxenlitteratur försvunnit. Efter Milnes död sålde hans änka rättigheterna till figurerna i Puhböckerna till the Walt Disney Company, som har gjort ett antal tecknade Puh-filmer, och även ett antal Puh-relaterade varor. Hon förstörde också alla efterlämnade papper. Artiklar i Punch utgivna i bokform. Milne skrev mer än 25 skådespel inkluderat. The Red House Mystery, (1921). Four Days' Wonder, (1933). Peace With Honour, (1934). It's Too Late Now: the autobiography of a writer, (1939). Year In, Year Out, (1952) (illustrerad av E. H. Shepard). The Holiday Round, (1912). Those Were the Days, (1929) (urval av Punchartiklar från de fyra böckerna ovan). The Chronicles of Clovis av "Saki" (1911). Not That It Matters, (1920). By Way of Introduction, (1929). Gallery of Children, (1925). Winnie-the-Pooh, (1926) (illustrerad av E. H. Shepard). The House at Pooh Corner, (1928) (illustrerad av E. H. Shepard). A Table Near the Band, (1950). For the Luncheon Interval [dikter från Punch]. When We Were Very Young, (1924) (illustrerad av E. H. Shepard). Now We Are Six, (1927) (illustrerad av E. H. Shepard). Behind the Lines, (1940). The Norman Church, (1948). The Boy Comes Home, (1918). Make-Believe, (1918) (skådespel för barn). The Camberley Triangle, (1919). Mr. Pim Passes By, (1919). The Red Feathers, (1920). The Romantic Age, (1920). The Truth about Blayds, (1920). The Artist: a duologue, (1923). Give Me Yesterday, (1923). The Great Broxopp, (1923). The Man in the Bowler Hat: a terribly exciting affair, (1924). To Have the Honour, (1924). Portrait of a Gentleman in Slippers, (1926). Miss Marlow at Play, (1927). Toad of Toad Hall, (1929) (omarbetning av The Wind in the Willows (Det susar i säven)). Michael and Mary, (1930). Other People's Lives, (1933). Miss Elizabeth Bennett (1936). Gentleman Unknown, (1938).
Docksta Sko
Docksta Sko är en skotillverkningsföretag i Docksta, som grundades 1923. Ivar Königson startade 1923 Bjästa skofabrik, som tidigare hade varit ett skomakeri. Där tillverkades 10-15 par sandaler, pjäxor och fotbollsskor om dagen. År 1945 sysselsattes sju-åtta personer. Königson köpte senare handelsboden i Docksta, och efter ombyggnad flyttade tillverkningen dit 1947, samtidigt som företaget bytte namn till AB Docksta Skofabrik. Under den följande tioårsperioden ökade fabriken både produktion och antalet anställda. Försäljningen var till största del baserad på grossister och andra större inköpare som Oscaria och KF. Produktionen bestod av slippers benämnda Gunilla och Patrik, samt grövre skor som näbbstövlar. I mitten av 1950-talet utökades fabrikslokalen och en ny lagerbyggnad uppfördes. Antalet anställda var över 120 personer. Ett par år senare köptes Elfings skofabrik i Örnsköldsvik, en av Norrlands äldsta skofabriker. Där tillverkades 200 par pjäxor om dagen. 1959 startades nästa större expansion i samband med att fabriken fick en militärorder på 250 000 par pjäxor som skulle få en ny bottendel av cellgummi. Nu sysselsattes ett 160-tal personer och nu började planerna på en helt ny fabrik ta form. 1965 startades nybygget och året därpå flyttade man in. Den nya fabriken är fortfarande Norrlands största skofabrik med en sammanlagd yta på 5000m³. Produktionen hade nu flyttats från Elfings skofabrik och leveransen till försvaret slutförs. Antalet anställda är nu cirka 140 och produktionen är uppe i 350 000 par/år, huvudsakligen slippers och sandaler men även skidpjäxor.Tillverkningen som tidigare varit baserad på stora partier och på försäljning till grossister börjar justeras. Den egna försäljningen till detaljhandeln får nu allt större betydelse och blir så småningom helt dominerande. I början av 1970-talet förvärvades tillverkningen från Kumla skofabrik. De hade specialiserat sig på finare lågskor under märkesnamnet Ambassy. Docksta tog över både kunder och tillverkning. På 1970-, 1980- och 1990-talen producerades mycket skor till skohandeln, men även till försvaret. Slippers, Clogs och Näbbstövlar, men även en hel del specialskor till ortopedavdelningar på sjukhus tack vare kompetens om passform och fotens uppbyggnad. 1996 köptes Medins skofabrik i Ullånger som producerade ridstövlar, cellgummikängor och en del andra grövre skor. Tillverkningen flyttades till Docksta i samband med förvärvet. Idag drivs företaget av Stefan Königson, grundaren Ivar Königson barnbarn. Produktionen av slippers har inte ändrats sedan 1923, och produktionen sker fortfarande för hand.
Tjejband
Ett tjejband (eller tjejgrupp) är en musikgrupp som består enbart av kvinnor. Begreppet avser inte någon speciell musikgenre, utan tjejband förekommer inom såväl pop, rock, jazz som andra genrer. På grund av begreppsförvirring har dock det under senare år blivit kontroversiellt att tala om tjejband/-grupper. Under 1950-talet förekom en del kvinnliga vokalister i manliga grupper och de första tjejbanden bildades under 1960-talet. Ett av de första var amerikanska Goldie and the Gingerbreads, som blev särskilt populära i Storbritannien. I Sverige bildades grupper som Nursery Rhymes (med bland andra Marie Selander), NQB, Rainy Day Women, Plommons och Mak les Soeurs. Dessa band skilde sig inte från de dåtida manliga grupperna i musikaliskt avseende. Det följande 1970-talet kom att bli en genombrottstid för tjejbanden. Det första internationellt kända tjejrockbandet blev amerikanska Fanny, vilket dock sågades av den amerikanska manliga rockkritiken. Andra amerikanska band var Birtha (med bland andra Rosemary Butler) och The Runaways. Det sistnämnda bildades av den manlige producenten Kim Fowley i ett försök att återuppliva 1960-talets tjejgrupper. År 1975 bildades jazzrockgruppen Isis, i vilket ingick flera medlemmar från Goldie and the Gingerbreads. Under inflytande av den nya kvinnorörelsen uppstod under 1970-talet även en ny kategori av kvinnomedvetna tjejband. Bland de första fanns amerikanska New Haven och Chicago Women's Liberation Rock Bands och tyska Flying Lesbians. I Danmark bildades Søsterrock, Lilith och Shit och Chanel och i Sverige bland andra bullar, Husmoderns bröst, Häxfeber, Mixed media, Röda bönor och Tintomara. Den kvinnliga avantgardismen fick fritt spelrum i det brittiska punkbandet The Slits. I London bildades 1978 The Raincoats, som var viktiga företrädare för den feministiska rocken kring 1980. År 1981 hölls den första kvinnorockfestivalen, Venus Weltklang, i Västberlin. Huvudattraktion var det tyska bandet Malaria! och bland de övriga kan nämnas The Slits och The Mo-dettes från Storbritannien, Unknown Gender från USA och Wicked Lady från Nederländerna. Vid denna tidpunkt fanns tjejer inom så gått som samtliga rockgenrer, till exempel Girlschool från Storbritannien som spelade hårdrock och Mania D från Västberlin som spelade experimentell rock. I Sverige bildades under denna tid band som Fega Påhopp, Pink Champagne, Tant Strul och Mögel. Ett något senare svenskt band var Petula and the Clarks. En annan viktig feministisk musikrörelse var den så kallade riot grrrl-rörelsen som uppstod i början av 1990-talet i Seattle-regionen i USA. Dessa band spelade punkrock i en reaktion mot de mansdominerade punkbanden med machismo-ideal. Grupper som brukar förknippas med riot grrrl är bland andra Bikini Kill, Jack Off Jill, Nomy Lamm och Free Kitten. År 2002 utgav Svenskt Rockarkiv samlingsalbumet Från Plommons till Drain: svenska tjejrockband 1966–1999, vilket var ett försök att sammanfatta och komplettera den skrala dokumentationen över svenska tjejband. Av mer sentida band som medverkar på skivan kan nämnas Drain, Sahara Hotnights och The Pusjkins. Under 2000-talet bildades flera band med enbart kvinnor. Det norska rockbandet Cocktail Slippers bildades 2001. De danska rocksångerskorna Lis Sørensen, Sanne Salomonsen och Tamra Rosanes startade countrygruppen Cowgirls. I Sverige gick musikerna Gudrun Hauksdottir, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén, Nina Persson och Helena Josefsson samman i en kvintett som turnerade med musik av Dolly Parton. År 2005 bildades den svenska popgruppen Those Dancing Days och det stockholmsbaserade hårdrockbandet Hysterica som fick priset för "Bästa nykommling" vid Swedish Metal Awards 2010.
