Musikteori
Intervall som anses stabila kallas för konsonanta, motsatsen för dissonanta. Begreppen ses ofta som polära, men i samband med exempelvis fyrstämmig sats kan man behöva dra en absolut gräns. De diatoniska (av dia, väg) skalorna består av två tetrakord med hela tonsteg, separerade av halva tonsteg. De utgör grunden för dur- och mollskalorna och kyrkotonarterna. Den kromatiska skalan består av tetrakord med enbart halva tonsteg. Västerlandets musiktradition, i synnerhet mellan bygger i stor utsträckning på diatonik och kromatik. Med modus (plural modi) menas vanligen skalor som inte är diatoniska eller kromatiska. I den västerländska musiktraditionen utgår alla tonnamn från en diatonisk skala (C-dur), vars toner kallas för stamtoner. De kromatiska toner som kan uppstå av höjningar eller sänkningar av stamtonerna kallas för härledda toner. Det gör att hela tonsystemet består av tolv toner, varav sju stamtoner och fem härledda toner. På klaverinstrument som piano utgör stamtonerna de vita tangenterna, och de härledda tonerna de svarta. En intressant följd av stamtonernas placering gör att de svarta tangenterna i sig utgör en pentatonisk skala. Stamtonernas namn är ett mycket omdebatterat ämne, med förvånansvärt olika praxis i olika länder. De namngavs ursprungligen efter vissa stavelser i en gregoriansk sång (se solmisation) till ut re mi fa sol la si, vilket de fortfarande heter i Frankrike och vissa delar av Afrika. I Italien kom namnet på den första tonen att bytas ut mot do. I Tyskland namngavs tonerna efter de första bokstäverna i alfabetet (A B C D E F G), men sedan man hade börjat skriva B på två olika sätt – runt då man ville ha det sänkt men fyrkantigt h-liknande då man ville ha själva stamtonen – började man läsa den senare fel som H. Vid det laget hade dock skalan med B exporterats till England, som fortfarande använder det systemet. Olika delar av världen idag använder i princip något av dessa fyra sätt. Under slutet av 1900-talet har det engelska systemet fått en allt större spridning även i andra länder, troligen på grund av den amerikanska skiv- och nothandelns dominans under denna tid. Bland musiker i de nordiska länderna försiggår en ofta intensiv debatt om huruvida H eller B ska användas. I synnerhet i ackordanalys, populärmusik och musikundervisning använder många svenskar det anglosaxiska systemet, så att H ofta kallas B. Den ton som ligger två halvtonsteg under C och tidigare kallades B betecknas idag vanligen B♭, och kallas på svenska ofta Bess. För källor och fler detaljer, se B, H och Bess. Anhängare av det gamla systemet framför ofta att den svenska musiktraditionen är en del av en större tysk och centraleuropeisk tradition som skiljer sig från den anglosaxiska, och att nya benämningar skapar inkonsekvens mot tidigare system. Namnet B kan dessutom anses vara en anglicism. Anhängare av det engelska systemet framhåller ofta att B är en mer konsekvent och lättförståelig benämning. En harmoni (kan också benämnas ackord) är en enhetlig klang av toner, antingen samtidiga eller i följd (brutna). Harmonier är konsonanta eller dissonanta beroende på vilka intervall de innehåller. Harmoniföljder består ofta av dissonanser som upplöses till konsonanser. I tonal musik styrs det harmoniska förloppet av ackordens relationer (funktion) till ett tonikaackord, en så kallad tonart. Detta kan beskrivas med funktionsanalys. Det finns flera förkortningar för harmonier, vanligast är ackordanalys och generalbas. De används för improvisation, eller som skisser. En melodi är en följd av tonhöjder, oftast rytmiserad. De konstrueras ofta utifrån en befintlig skala eller harmoniföljd. man kan skilja på musik med endast en primär melodi (enstämmig, monofon), flera stämmor med en som dominerar (homofon), eller flera självständiga stämmor (polyfon).
Tyresö musikklasser
Tyresö musikklasser är en kommunal grundskoleutbildning med musikprofil vid Nyboda Skola i Tyresö kommun, startad år 1985. Drygt 120 elever deltar efter intagningsprov i musikundervisningen med huvudinriktning på körsång. Tyresö musikklasser är en av de 10 första musikklasserna som startades i Sverige på 1980-talet (tillsammans med bland annat Sollentuna musikklasser och Nacka Musikklasser) med inspiration från Adolf Fredriks musikklasser, startat 1939 och Västerås och Norrköpings musikklasser som startade på 1960-talet. Musikklasserna är ett komplement till den vanliga grundskoleundervisningen för årskurs 4-9 med utökad kursplan. Drivande i starten av Tyresö Musikklasser var Anne Aaltonen Samuelson, själv skolad av Bror Samuelson i Västerås Musikklasser. Hon startade även Tyresö Vokalensemble 1986, som från början hette Tyresö Diskantkör, för de elever i Tyresö Musikklasser som ville fortsätta sjunga när skoldagen var slut Hon var kvar som huvudlärare för Tyresö Musikklasser fram till 2012. På Nyboda skola har man även profilklass i Idrott. Under några år fanns det profilklass i Teknik, men den är numera nedlagd.
Conrad Beissel
Johann Conrad Beissel, född i april 1690 i Eberbach, Pfalz, död den 6 juli 1768 i Ephrata, Pennsylvania, var en kristen mystiker, psalmförfattare och grundare av en amerikansk kommunitet av sabbatsfirande Schwarzenau Brethren (även tunkare eller German Baptist Brethren). Beissel blev föräldralös vid åtta års ålder. Både hans far och farfar hade varit bagare. Beissel gick i deras fotspår och kom som ung bagarlärling i Heidelberg i kontakt med radikala pietister och häktades av myndigheterna för att ha deltagit i deras möten. 1715 genomgick han en religiös omvändelse och emigrerade 1720 till Pennsylvania, USA som erbjöd en fristad åt européer som förföljdes på grund av sin tro. I Germantown, strax utanför Philadelphia kom Beissel i kontakt med Peter Becker och grupp nyanlända Schwarzenau Brethren. Beissel flyttade efter en tid till Conestoga i nuvarande Lancaster County, Pennsylvania. Där blev han döpt och utsågs 1724 till ledare för den nybildade församlingen. 1725 övertygade predikanten Able Noble honom om att den bibliska vilodagen var lördagen, något som han började predika i sin församling. Sedan tidigare var Beissel också inspirerad av den tyske mystikern Johannes Kelpius och hans förkunnelse om celibat och vegetarianism. Detta vållade splittring inom rörelsen och bröder från moderförsamlingen i Germantown kom flera gånger till Conestoga för att försöka tala Beissel till rätta. I december 1728 lämnade han sin församling och lät döpa om sig i Conestoga Creek. 1732 flyttade Beissel ut i vildmarken vid Cocalico Creek för att leva eremitliv. Flera av hans anhängare följde sin karismatiske ledare och började slå sig ner tillsammans med honom och följa hans exempel. Män och kvinnor levde åtskilda celibatliv men så småningom tilläts också gifta par leva i byn som växte fram. Utomstående kallade den först Dunkerstown men själva tog man det bibliska namnet Ephrata. Fler och fler av de brethren kom att ansluta sig församlingen i Ephrata, särskilt sedan deras ledare Alexander Mack dött 1735. 1740 utsågs Israel Eckerlin till ledare för klostret. Han var en driftig affärsman och lät köpa till land, anlägga fruktodlingar och bygga flera industrier (sågverk, kvarn, pappersbruk och boktryckeri) som gjorde byn närmast självförsörjande. Eckerlins växande popularitet skapade dock avundsjuka och rivalitet mellan honom och Beissel och snart kom det till en brytning dem emellan. Eckerlin var en kort tid rörelsens superintendent men Beissel återtog snart ledningen och Eckerlin tvingades 1745 lämna församlingen. Beissel hade som ung lärt sig spela fiol. Han bedrev musikundervisning i klostret och skrev själv hundratals psalmer. Flera andra församlingsmedlemmar ägnade sig åt musik, sång och poesi och deras kör var välkänd. Bröder från Ephrata åkte på evangelisationsresor i södra Pennsylvania och församlingar bildades i Snowhill (Franklin County) 1758 och Salemville (Bedford County) 1763. I den förstnämnda församlingen levdes också klosterliv, enligt exempel från Ephrata. Vid denna tid stod rörelsen på sin topp men när Beissel dog 1768 minskade den raskt. Klosterlivet kom att överges och 1814 registrerade de få kvarvarande bosättarna i Ephrata trossamfundet Seventh Day German Baptist Church som levde kvar till 1934. 1939 övertog staten Ephrata, som idag är en historisk minnesplats.
Nordiska Bibelinstitutet
Nordiska Bibelinstitutet (NBI under tiden 1969–1992) grundades av den amerikanska missionsorganisationen Greater Europe Mission (GEM) för att utbilda pastorer, missionärer och ansvariga lekmän i Sverige utifrån en evangelikal kristendomssyn. Institutet fanns på Krokstads herrgård utanför Säffle i Värmland. Utbildningen var treårig och motsvarade en pastorsutbildning vid dåtidens övriga frikyrkliga pastorseminarier. Bibelstudier och bibelteologi liksom mission och evangelisation fick stort utrymme i institutets läroplan. Institutet var i Sverige tidigt med att erbjuda ekumenisk och evangelikal bibelutbildning. Flera frikyrkosamfund skulle senare erbjuda bibelskolor. Kännetecknande för utbildningen var. Sammanfattande kan nämnas att Nordiska Bibelinstitutet bidrog till bibelstudiets, evangelisationens och den personliga fromhetens förnyelse i Sverige. Institutets grundare och huvudman, Greater Europe Mission var tidigt ute i Sverige och fick en historisk bekräftelse i den meningen att den senare utvecklingen, med uppkomsten av en rad olika bibelskolor i landet, har bekräftat betydelsen av det ursprungliga initiativet. Institutet upphörde 1992 på grund av ekonomiska begränsningar och rekryteringsproblem. De traditionella frikyrkosamfunden hade vid här tiden själva startat bibelskolor för intresserade lekmän och ungdomar. en stor tilltro till Bibelns auktoritet som Guds ord. Tillit till Bibelns inspiration och ofelbarhet utgjorde en teologisk grund till ambitiösa bibliska studier. Här utgjorde institutet och moderorganisationen (GEM) ett alternativ till den teologiska liberalisering som man uppfattade äga rum i stora delar av Europa. en satsning på bibliska studier. Under kursplanens tre år studerades och kommenterades alla Bibelns böcker isagogiskt och exegetiskt, vilket var och är unikt i jämförelse med pastorsseminarier och teologiska fakulteter i Sverige. en betoning på evangelisation och världsmission. Missionstanken och spridandet av det kristna evangeliet var framträdande drag i läroplanen och även i de praktiska uppgifter som eleverna tilldelades. Teori och praktik skulle följas åt. Internationella gäster medverkade ibland i institutets undervisning och andakter. Det är värt att notera att institutets period sammanfaller med den evangelikala missionsrörelsens förnyelse och dess nedslag i till exempel Lausannedeklarationen från 1974. en reformatorisk tradition med klassiskt teologiska ämnen. I början av skolans historia uppges att Lewi Pethrus skulle ha varnat för institutet, eftersom det kom med en 'kalvinistisk' undervisning. Den reformerta traditionen fanns hos vissa av de amerikanska lärarna men avtog med åren. I stort representerade NBI en bredare reformatorisk teologi med läror om synden, nåden, försoningen, rättfärdiggörelsen, helgelsen mm. en tveksamhet inför karismatiska uttryck. Den karismatiska rörelsen i Sverige hade under 1970-talet en blomstringstid och från institutets ledning var man försiktigt inställd till vissa av den karismatiska kristendomens yviga inslag. Man hade dock inte problem med att välkomna karismatiska elever till skolan. Den ambitiösa läroplanen och institutets studiemiljö främjande en mer kognitiv-voluntaristisk kristendomsförståelse. en amerikansk kultur. Under hela perioden var flera lärare och annan personal amerikaner med en vilja till kulturförståelse och respekt för svensk och europeisk tanketradition. I stort uppfattades det amerikanska 'bidraget' positivt av studenterna och bidrog förmodligen till att rekrytera nya elever till institutet. Institutet blev mot slutet studiemedelsberättigat. De flesta elever valde att bo i skolans internat. Praktiskt arbete, fri musikundervisning, körsång, bön och förbön och en stark gemenskap kännetecknade internatlivet vid NBI. En del elever valde att läsa ett år och många valde att studera tre år och få NBI:s diplom. Den treåriga bibelteologiska diplomutbildningen har av samfunden mottagits väl och inhämtade kunskaper har validerats och ekvivalerats.
Rytmus musikgymnasium
Rytmus musikergymnasium är en grupp svenska friskolor, som ger gymnasieutbildning enligt det estetiska programmet med inriktning mot musik. Den äldsta skolan, den i Stockholm, grundades 1993. Skolor finns 2022 dessutom etablerade i Borlänge, Göteborg, Malmö, Umeå och Örebro. Rytmus grundades av Per Olof Sjöström, Johan Sjölin och Gunnar Wenneborg, alla tre både musiker och musiklärare, och har koppling till musikbranschen genom att många av lärarna även är yrkesverksamma musiker och producenter. Rytmus anordnar även regelbundet clinics och gästföreläsningar med artister, musiker och andra personer från branschen. Musikundervisningen är inriktad på den afroamerikanska musiktraditionen, det vill säga jazz, blues, rock, soul och så vidare. Medieundervisningen utgår från arbetsmetoder som idag tillämpas inom till exempel reklam- och produktionsbyråer. Alla elever läser det nationella estetiska programmet. Inom programmet finns olika grenar: Instrument/sång, Musikproduktion, Singer/Songwriter, Vocal Group samt Medieproduktion. Antagning sker genom att slutbetyget från åk 9 vägs ihop med ett antagningsprov.
Malmö Östra sjukhus
Malmö Östra sjukhus eller Östra sjukhuset var mellan åren 1935 och 1995 Malmö stads mentalsjukhus. Sjukhuset byggdes med till en början åtta vårdpaviljonger och hade när det öppnades 512 platser. Idag har byggnadskomplexet bland annat förskolor och studentbostäder. Byggnadskomplexet leder vidare mot Sege park och ligger i stadsdelen Kirseberg. Östra sjukhuset byggdes av svenska staten och stod klart 1935. Vid invigningen hade sjukhuset 512 vårdplatser vilka omedelbart fylldes med i Malmö bosatta patienter som tidigare vårdats i Lund, Helsingborg och på andra sjukhus i staden. I början av 1960-talet hade antalet vårdplatser ökat till 676 och fortfarande rådde stor platsbrist då allt fler patienter med demensrelaterade sjukdomar behövde vård. År 1967 överfördes huvudmannaskapet för sjukhuset från staten till Malmö stad. Sjukhuset byggdes ut successivt under 1970-talet och hade som mest 800 vårdplatser. 1974 inrättades på Östra sjukhusets område en långvårdsklinik bestående av fem avdelningar, 25 till 28 och 30. För långvårdsavdelningen disponerades 225 vårdplatser. Avdelning 26 och 27 hade vardera 50 platser. Avdelning 25, som var en intagningsavdelning, hade 25 vårdplatser. I början av 1990-talet påbörjades avvecklingen av sjukhuset, som stängdes helt under hösten 1995. Byggnaderna uppfördes under en tid då synen på sinnessjukdom höll på att förändras och Östra sjukhuset speglar väl den nya vårdfilosofi som höll på att bli förhärskande. Tidigare hade omhändertagandet av mentalsjuka närmast haft karaktär av straff. Den nya inriktningen handlade om olika slag av omvårdnad och terapi. Byggnaderna fick ett enkelt och sakligt utförande, flertalet i ljusgul puts, utan monumentalitet och auktoritära uttryck. Byggnaderna placerades friliggande och glest i en delvis stram och delvis organisk formad parkmiljö. Planen för sjukhusområdet och de första byggnaderna ritades av den då unge arkitekten Carl-Axel Stoltz, sedermera stadsarkitekt i Malmö. Stoltz samarbetade nära med överläkaren Ruben Holmström som med stort engagemang deltog i sjukhusets utformning. I början av 1970-talet kompletterades den södra delen av sjukhusområdet med två större byggnader för långvård. Sjukhuskyrkan, S:t Franciskus kyrka, även den ritad av Carl-Axel Stoltz, är en före detta sjukhuskyrka (tillhörande dåvarande Kirsebergs församling, Svenska kyrkan). Kyrkorummet har två glasmålningar i högbränt och blyinfattat glas av konstnären Randi Fisher. I sjukhuskyrkan finns det konstverk av Sigurd Berggren, såsom "Kyrkängel" och "Friis Solen". I sjukhuskyrkan fanns det även en altartavla. Byggnaden är i dag avsakraliserad och används numera som klassrum för musikundervisning, flygeln är nu matsal. Från oktober 1978 till januari 1979 pågick ett av de värsta seriemorden i svensk historia, då det avslöjades att en 18-årig beredskapsarbetare tagit livet av patienter genom att ge dem saft blandad med det starkt frätande och mycket koncentrerade rengöringsmedlet Gevisol. När väl vårdbiträdets framfart avslöjades erkände han ganska omgående 27 mord och 15 mordförsök, varav han senare fälldes för 16 mord och 11 mordförsök. Detta skedde på avdelning 26, det vill säga den numera nerlagda långvårdsavdelningen. Anledningen var att befria patienterna från deras lidande. Gärningsmannen dömdes i augusti 1979 till sluten psykiatrisk vård. Flera av byggnaderna på området står idag tomma. En del används för skolverksamhet, som förskolor, grundskola och studentbostäder. Området benämns idag Sege Park och håller på att omvandlas till en stadsdel med nya bostäder.
