Kroniska sjukdomar
Kroniska (kroniker) sjukdomar är långvariga (mer än tre månader) eller livslånga hälsotillstånd som det vanligen inte finns något effektivt medicinskt botemedel till. En och samma person kan ha flera kroniska sjukdomar samtidigt (så kallade multipla kroniska sjukdomar). I västvärlden är kroniska sjukdomar en vanlig dödsorsak. Till de kroniska sjukdomarna hör vissa former av medfödda sjukdomar och missbildningar, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, njur-, gall- och leversjukdomar, diabetes, KOL, led-, bindväv- och muskelsjukdomar, tandsjukdomar, neurologiska sjukdomar, allergier, psykiska störningar och kronisk smärta. Kroniska sjukdomar är motsatsen till akuta sjukdomar vilka till skillnad från kroniska sjukdomar oftare har plötslig debut (dock kan kroniska sjukdomar ha akuta faser eller vara kroniskt remitterande med skov). Många, men inte alla, kroniska sjukdomar är allvarliga. Mindre medicinskt allvarliga kroniska sjukdomar är exempelvis herpes, fotsvamp, psoriasis och rosacea. Det finns ingen globalt vedertagen definition av kronisk sjukdom. I svenska regeringens strategi 2014–2017 avses sådana sjukdomar som en person har under sin livstid eller under mycket lång tid. U.S. National Center for Health Statistics räknar som kronisk sjukdom en sjukdom som varar i tre månader eller längre. Beroende på vilken sjukdom det är fråga om har kroniska sjukdomar olika orsaker. Förutom ärftlighet finns flera bidragande faktorer till kronisk sjukdom, till exempel stress, smitta, exponering för skadliga ämnen och gifter, under-, över- eller felnäring, substansmissbruk och stillasittande livsstil. De vanligaste förekommande kroniska sjukdomarna tillhör grupperna hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, lungsjukdomar såsom astma, allergi och KOL, psykiska sjukdomar inklusive beroendesjukdomar, neurologiska sjukdomar, muskel- och ledsjukdomar samt långvariga smärttillstånd. Även kroniska infektionssjukdomar som HIV/AIDS och hepatit C brukar räknas dit. Många kroniska sjukdomar faller in under kategorin "icke smittosamma sjukdomar" (non-communicable diseases). Icke smittosamma sjukdomar är globalt sett den största rapporterade dödsorsaken, över 60 %. Dödsorsaken är vanlig även i låg- och medelinkomstländer. Kronisk granulomatös sjukdom är en sällsynt ärftlig sjukdom som är en betingad störning i funktionen hos de neutrofila granulocyterna. Det kan ske på grund av en brist på ett enzym som inte dödar bakterier på ett normalt sätt. Kronisk bronkit finns två olika former av kronisk luftrörskatarr. Kronisk slembronkrit är den relativa godartade bronkiten. Det är slemhosta som är den dominerande sjukdomstecknet i denna form. Medan obstruktiva kroniska bronkiten är betydligt allvarligare. HIV/AIDS: Man uppskattar antalet HIV-smittade i Europa till cirka 2,3 miljoner (2011). Många vet inte att de är smittade. De smittade möter fortfarande problem under sjukdomen även om det finns bromsmedicin, behandlingar och information i Europa. HIV är ett virus som skadar immunförsvaret. HIV kan övergå till AIDS, som innebär att kroppens immunförsvar helt slutar att skydda kroppen mot svamp, parasiter, bakterier och virus. Ledgångsreumatism: Börjar ofta som en inflammation i händer och fötter. Smärtan orsakas av att ledkapseln blir inflammerad. Mer än dubbelt så många kvinnor får ledgångsreumatism än män och man blir oftast drabbad kring 50-årsåldern. Diabetes betyder att sockerhalten i blodet är högt. Det orsakas av brist på kroppens eget hormon insulin och i andra fall att insulinet inte är lika effektivt och därför sänks inte blodsockret. Symtomen för diabetes är tydligare än andra sjukdomar, trötthet, dricker mycket, kissar mycket och går ner i vikt (utan att försöka gå ner i vikt) kan tyda på diabetes.
Sjukdom
Sjukdom är ett funktionshindrande tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa. Med sjukdom avses i första hand ett förhållande som sätter normala funktioner ur spel och som kan vara dödligt, men också mer allmänt ett diagnostiserat lidande. Ett tillstånd som har tecken på att vara en sjukdom (till exempel onormala blodvärden) men som inte nedsätter funktionaliteten, kallas patogent. Beskrivningen av en sjukdoms uppkomst kallas etiologi, medan dess orsaker kallas patogenitet. Den vetenskap som behandlar sjukdomar hos människan kallas medicin, medan sjukdomar hos alla andra arter behandlas inom veterinärmedicinen. Sjukdomar som i hög grad ärvs från förälder till barn har sin grund i förändringar i arvsmassan och kallas genetiska sjukdomar. De flesta sjukdomar, såväl fysiska som psykiska, beror dock på ett samspel mellan arv och miljöfaktorer, vilket förklaras med stress - sårbarhetsmodellen. Man kan som i engelskan skilja mellan sjukdom där objektivt uppmätbara patologiska förändringar föreligger, disease, och sjukdom utan objektivt påvisbara orsaker, illness, som betyder "att må dåligt". Den tredje definitionen som finns i engelskan är ill health som är en paraplyterm som används när någon har ett ännu odiagnostiserat tillstånd där både sjukdomssymptom och "att må dåligt" förekommer. Sverige har anslutit sig till FN-organet WHO:s definition på av vad som är sjukt respektive friskt. WHO har definierat friskt som frånvaro av ohälsa och sjukt är närvaro av ohälsa. Acceptansen av all ohälsa som sjukdom har härmed ökat. Vanliga och normala symptom vid naturliga livskriser har därmed kommit att definieras som sjukdom. Enligt de tidigare definitionerna på begreppet sjukdom var det som var onormalt jämfört med en statistisk normal befolknings fysiska och psykiska tillstånd ett sjukdomstillstånd. Tandröta, som förr var mycket vanligt redan i tidig barndom kunde därmed inte definieras som ett sjukdomstillstånd, eftersom större delen av befolkningen var angripen och hela befolkningen kunde inte tilldelas en sjukroll på grund av ett så vardagligt tillstånd. Men då tidigare all statistik dessutom utgick från den statistiska normalen för vuxna män föll med automatik alla icke vuxna män utanför det friska tillståndet. Vad som betraktas som sjukt respektive friskt är också kulturberoende. Detta är viktigt eftersom den som i sitt samhälle har ett som sjukdom definierat tillstånd ges, genom att uppfylla definitionens krav, rätt att inta en sjukroll och avlastas skyldigheter som andra individer i samhället har. Det faktum att vårdpersonalen i sitt arbete definierar ett tillstånd som sjukt enligt WHO:s definitioner innebär inte att allmänheten eller myndigheternas personal i grunden släpper på de kulturella kraven och accepterar dessa sjukdomstillstånd som tillräckliga för ett sjukrollsinnehav. Naturalförloppet är hur en sjukdom, åkomma eller skada genomsnittligt utvecklas eller brukar kunna utvecklas, om den inte behandlas alls. Läkarens behandling avser ofta att göra utvecklingen av sjukdomen mer gynnsam än det som naturalförloppet skulle ge. Väldigt många krämpor som blåmärken, träningsvärk, förkylning, hosta, nackspärr, ryggskott, spädbarnskolik mm är vanligen självläkande med tiden utan behov av intervention. Dessa tillstånd är mycket tacksamma för s.k. alternativa behandlingar och även rent kvacksalveri, som per definition är verkningslösa, men som tack vare det goda naturalförloppet ger intryck av att ha effekt. En del sjukdomar har tyvärr ett ogynnsamt naturalförlopp som inte går att bryta mer än möjligen tillfälligt. Muskeldystrofier, Alzheimer, ALS, MS, Parkinson, diabetes, schizofreni m. fl. är exempel på det. Några av dessa kan emellertid med rätt behandling dämpas till den grad att den drabbade kan leva ett normalt eller nästan normalt liv.
Bipolär sjukdom
Hypomani förknippas med kreativitet och en oproportionerligt stor andel framgångsrika konstnärer har haft någon form av bipolär sjukdom. Såväl att överhuvudtaget drabbas, som att få skov, förklaras med stress - sårbarhetsmodellen. När det finns en genetisk sårbarhet kan risken för sjukdom höjas vid olika stressorer, som sjukdomar, graviditet och förlossning, skilsmässor, olyckor, sorg, eller sociala och psykologiska förhållanden under uppväxten. Vår omgivning påverkar oss på olika sätt. Många förknippar familjelivet med stress och konflikter. Andra påverkas starkt av finansiella bekymmer eller social tristess. För individer med anlag för bipolär sjukdom kan psykologiska reaktioner utlösa sjukdomsskoven. Hur arv och miljö samverkar kan åskådliggöras i en modell. Känsligheten är i allmänhet större i sjukdomens tidiga skede. Ett tidigt varningstecken är plötsliga depressioner i tonåren, eller personlighetsproblem och missbruk eller kriminalitet som varierar över tiden. Med ålder tycks sjukdomen påverkas mindre av miljön. Skoven uppträder då spontant och utan synbar orsak. När sjukdomen har debuterat eller skoven väl har kommit i gång tycks den ha ett eget liv som kontrolleras av psykologiska eller biologiska processer och håller den aktiv. Vissa gener utgör kroppens egen klocka. Det är möjligt att bipolär sjukdom påverkar hur fort den tickar. Klockan styr flera av kroppens cykliska funktioner, som utsöndring av hormoner och kemikalier som styr blodtryck och kroppstemperatur. Vi ställer själva dygnets rytm med regelbundna aktiviteter, nöjen och måltider. Att somna och vakna på regelbundna tider är den viktigaste faktorn. Bipolärt sjuka kan vara särskilt känsliga för störningar i den dagliga rytmen, vilket kan framkalla sjukdomens symtom. Störda sömncykler, som vid skiftarbete och jetlag, höjer risken för nya skov. Sjukdomen är ofta årstidsbunden, depressionerna infaller oftare när höstmörkret faller och omvänt är det fler hypomanier och manier under våren. Hormonet melatonin kan spela en roll i detta då det hämmas av ljus. Melatoninhalten både styr och styrs av den inre dygnsrytmen, och ljus påverkar denna rytm. Diagnosen baseras på personens sjukdomshistoria (anamnes) och observationer av psykiater eller psykolog tillsammans med annan vårdprofessionell eller närstående. Kriterierna är symtomens typ, längd och frekvens. Dessa specificeras i psykiatrins handböcker, främst ICD och DSM. Undersökningen genomförs på en öppen psykiatrisk mottagning om patienten inte är en fara för sig själv eller andra. Sjukdomen kan inte ännu bekräftas genom till exempel blodanalyser. Tester kan utesluta kroppsliga (somatiska) sjukdomar med liknande symtom, bland annat brist på sköldkörtelhormon och infektioner, syfilis, HIV, förgiftning och drog-inducerade psykoser. Andra psykiska sjukdomar som schizofreni, schizoaffektivt syndrom och personlighetsstörningar har symtom som liknar de bipolära skovens, inte minst ADHD som är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Inom psykiatrin är bipolär sjukdom ett spektrum som beskrivs något olika i ICD-10 och DSM-IV och utan klar enighet om hur många bipolära sjukdomstyper det finns. Båda manualerna har underkategorier som baseras på episodernas antal, och vilken typ av skov som var det senast förekommande. Ett problem är att de är statiska beskrivningar – eller ögonblicksbilder, av en sjukdom i ständig förändring. För personer (och bipolärt sjuka mer än andra) förändras alltid energi och humör, tankar, sömn och aktiviteter. Under sjukdomsförloppet kan individen stanna inom ramarna för en undertyp eller ändras och bättre passa i en annan. Revideringen av en manual till version DSM-5 (publiceras 2013) har syftet att utöka kategorierna och göra beskrivningarna mer adekvata. Istället kritiseras den för att komplicera bilden ytterligare och för att "stämpla" fler människor som psykiskt sjuka eller springa läkemedelstillverkarnas ärenden.
Takayasus sjukdom
Takayasus sjukdom eller Takayasus arterit är en inflammatorisk sjukdom i stora och medelstora artärer, exempelvis aorta. Sjukdomen drabbar främst unga kvinnor. Feber, trötthet och smärta över drabbade kärl är vanligt. Kortisol och cellgiftet Metotrexat är vanlig behandling. Kallas ibland för pulseless disease eftersom inflammationen kan förtränga kärlen till exempel armarna och göra att pulsen där försvagas eller helt försvinner. Sjukdomen har fått namn efter Mikito Takayasu, den japanske oftalmolog som beskrev sjukdomen i början av 1900-talet. Diagnosen ställs med hjälp av datortomografisk angiografi. Studier från England tyder på att sjukdomen förekommer hos 5 personer per miljon invånare, vilket för Sveriges del skulle motsvara ca 50 personer. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män och vanligare i Asien än i Europa. Det är inte känt varför Takayasus arterit uppstår. Symtomen är en följd av inflammation i kärlväggarna, när immunförsvaret reagerar mot kroppens egna vävnader. När blodkärlen blir inflammerade förtjockas kärlväggarna, vilket leder till förträngningar och i vissa fall ett totalt stopp i blodkärlet. Sjukdomen är inte ärftlig. Takayasus arterit tillhör de sjukdomar som sammanfattas under benämningen vaskuliter (blodkärlsinflammation). Vaskuliterna indelas efter storleken på de kärl som drabbas. Takayasus arterit tillhör sålunda storkärlsvaskuliterna. Sjukdomen kan uppträda hos barn och debuterar vanligtvis före 40 års ålder. Den kan troligen debutera även högre upp i åldrarna men är då svår att skilja frånandra storkärlsvaskuliter. Kärlförändringarna drabbar framför allt i aorta, aortabågen nedanför hjärtat och de kärl som avgår från aorta till armarna och hjärnan. Sjukdomen går vanligen skov, dvs. perioder med aktiv sjukdom växlar med långa perioder då sjukdomen är mild eller verkar vara latent. Symtomen i vissa fall förblir mycket lindriga.
Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom, eller ofta bara Alzheimer, är den vanligaste formen av demens och står för 60–70 procent av samtliga fall av demens. Alzheimers sjukdom är en obotlig, neurodegenerativ sjukdom som bär namn efter den tyske psykiatern och neuropatologen Alois Alzheimer som 1906 var först med att beskriva den. Vanligen diagnostiseras sjukdomen hos personer över 65 år, men ungefär fem procent av fallen uppträder tidigare. År 2015 var antalet människor i världen med Alzheimers sjukdom ungefär 30 miljoner. Förekomsten av sjukdomen antas nå omkring 107 miljoner människor år 2050. Det första symptomet är oftast minnesförlust. Tidiga symptom tros ofta felaktigt orsakas av åldrande eller vara tecken på stress. I tidiga stadier av sjukdomen är det vanligen korttidsminnet som är påverkat. I senare stadier framträder symptom som problem med språket, problem med att utföra motoriska rörelser, förvirring, irritabilitet och aggressivitet, humörsvängningar, stresskänslighet, minnesstörningar, och ett allmänt tillbakadragande när de psykiska funktionerna successivt försämras. Successivt försämras förmågan att utföra moment i det dagliga livet. I sent framskridna stadier försämras de kroppsliga funktionerna, vilket slutligen leder till döden. När Alzheimers sjukdom misstänks ställs diagnosen vanligtvis genom beteende- och kognitiva tester, ofta följt av någon form av tomografisk undersökning av hjärnan. Den individuella prognosen är svårbedömd, eftersom sjukdomens varaktighet varierar. Det kan gå flera år innan en person med Alzheimers sjukdom får tydliga symptom och en diagnos. Den genomsnittliga livslängden efter diagnos är omkring tre till nio år. Orsaken till och utvecklingen av Alzheimers sjukdom är inte väl förstådd. Forskning visar att sjukdomen är associerad med plack och tangles i hjärnvävnaden. För närvarande erbjuder de behandlingar som ges en liten symptomatisk nytta, men det finns ännu ingen behandling som kan fördröja eller stoppa sjukdomsförloppet. Ett antal noninvasiva livsstilsvanor har föreslagits för att förebygga Alzheimers sjukdom, men tillräckliga bevis saknas för att dessa rekommendationer leder till att degeneringen minskar. Mental stimulans, motion och balanserad kost föreslås, både som möjliga förebyggande åtgärder och ett förnuftigt sätt att hantera sjukdomen. Eftersom Alzheimers sjukdom är degenerativ och inte kan botas är patienternas vård viktig och ofta tar en nära anhörig rollen som den primära vårdgivaren. Alzheimers sjukdom är ofta en börda för vårdgivaren. Sociala, psykiska, fysiska och ekonomiska faktorer kan påverka vårdarens liv. I industrialiserade länder är Alzheimers en av de mest kostsamma sjukdomarna för samhället. Det vanligaste första symptomet på Alzheimers sjukdom är problem med närminnet. Efterhand kan förmågan att tala minska kraftigt. Alzheimerdrabbade personer får en frustrerande känsla av att de måste ha kontakt med alla runtomkring för att inte bli bortglömda. Den drabbade förlägger saker, glömmer avtalade möten och har ofta svårt att prestera under pressade förhållanden. Detta kan alla drabbas av, men här är problemen av kronisk art. Problemen leder ofta till att personen undviker krävande situationer av rädsla för att inte klara av dem. I extrema fall händer det att personen i ett tidigt stadium av sin sjukdom isolerar sig totalt. I senare stadium av sjukdomen inträder demens, och även enklare praktiska sysslor som att diska eller brygga kaffe blir för svåra. Individen brukar även drabbas av minskad sjukdomsinsikt. Familjär Alzheimers sjukdom ärvs autosomalt dominant, vilket innebär att det inte är bundet till några av könskromosomerna. Forskare har hittat ungefär 200 genmutationer som kan gå i arv och kan leda till utbrott av sjukdomen. Mutationerna har hittats på kromosomerna 1 (presenilin 2), 14 (presenilin 1) och 21 (amyloid-betaproteinprekursor, APP). Hos PS2 genen har man än så länge endast hittat två mutationer.
