Sven-Ingvars
Sven-Ingvars är en svensk musikgrupp från orten Slottsbron i Grums kommun i Sverige. Vid bildandet 1956 var gruppen ett kombinerat pop- och rockband med starka influenser av folkvisor (jämför vispop). Bandet har även verkat som dansband. Gruppen bestod vid bildandet av Sven Svärd (trummor), Ingvar Karlsson (dragspel, bas och elgitarr) och Sven-Erik Magnusson (sång, gitarr, klarinett och saxofon). Så småningom utökades bandet med ytterligare två medlemmar, basisten Rune Bergman 1958 och saxofonisten Sven-Olof Petersson 1962. Sven-Erik Magnusson, som var med i bandet sedan starten 1956, var frontfigur i Sven-Ingvars fram till sin död i mars 2017. Under en kort period 1962 hade bandet också en kvinnlig vokalist - Marianne Nilsson, sedermera Marianne Kock. Sedan 2006 är Oscar Magnusson (son till Sven-Erik) medlem av bandet. 2018 gav sig Oscar och bandet ut på turnén "Länge leve Sven-Ingvars". Sven-Ingvars ligger tvåa på listan över artister med flest melodier på Svensktoppen (55 låtar), endast slagna av Sten och Stanley (61 låtar). Sven-Ingvars blev 2016 invalda i Swedish Music Hall of Fame. Den första spelningen ägde rum i Segmons Folkets Hus. Gaget var 172 kronor. Man spelade bland annat "Rock Around the Clock" med Sven-Erik på klarinett, Ingvar på dragspel och Svärd bakom trummorna. I början bestod Sven-Ingvars repertoar av populära låtar som till exempel "Billy Boy", "Guitar Boogie", "Let's Think About Living" och "Corrina, Corrina". 1959 valdes Sven-Erik Magnusson till Värmlands rockkung. 1961 kom första EP:n med Sven-Ingvars kvartett, som gruppen då hette. Sven-Ingvars stora genombrott kom 1961 med "Te' dans mä Karlstatösera". Den 29 november det året gick låten in på Radio Nords Topp 20-lista, låg kvar där i elva veckor och nådde som bäst en andraplats. Det fick även en stor betydelse att de fick framföra låten i Sveriges Radios Frukostklubben, och därmed blev de rikskända. Sven-Erik sjöng på värmländska och blev snabbt en av 1960-talets största flickidoler. Owe Thörnqvists "Ett litet rött paket" blev nästa stora succé. Sven-Ingvars debut på Svensktoppen dröjde till 1964 då "Fröken Fräken" gick direkt in på första plats och veckan därpå gick "Min gitarr" direkt in på andra plats. De kommande åren var det inte alls ovanligt att bandet hade flera låtar på listan samtidigt. Sven-Ingvars nådde stor popularitet under mitten av 1960-talet. Hitlåtarna avlöste varandra ochna skivor sålde guld. 1966 hade man sex melodier med på Svensktoppen. "Säg inte nej, säg kanske" låg på listan i 16 veckor, "Kristina från Vilhelmina", 12 veckor, "Det tror jag inte på", 8 veckor, "Å jänta å ja", 1 vecka och "Vid din sida", 15 veckor samt "En prästkrage i min hand". Efter flera års oavbrutna framgångar satsade Sven-Ingvars på att spela in en långfilm, Under ditt parasoll 1967. Filmen sågades av kritikerkåren och publiken svek. Sven-Ingvars förlorade flera miljoner på filmäventyret och blev skuldsatta för lång tid framöver. Rune Bergman och Sven Svärd hoppade av och ersattes av Hasse Svensson och Robin Bailey. Sven-Ingvars kom igen 1971 då man gav ut ett hyllat album, där låtarna var tonsättningar av Gustaf Frödings dikter. Under 1970-talet försörjde sig Sven-Ingvars på att spela till dans, storhetstiden från 1960-talet var som bortblåst och skivorna sålde inte lika bra som förr. Hitlåtarna på Svensktoppen blev allt färre. Under 1980-talet dansade många människor hellre till så kallade "kramgoa" dansband som Vikingarna, Matz Bladhs och Thorleifs, om Sven-Ingvars var det ganska tyst. Hasse Svensson och Sven-Olof Petersson hoppade av bandet i slutet av 1980-talet och ersattes av Patrik Karlsson och Thommy Gustafson. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet drog en 1960-talsretrovåg in över Sverige. Sven-Ingvars gav 1990 ut albumet På begäran, med nyinspelningar av sina gamla hitlåtar och blev åter populära. 1996 firade Sven-Ingvars 40-årsjubileum med nytt album, och en bejublad turné. 1981 – Frödingmedaljen.
Lena Andersson (sångare)
Lena Marianne Andersson, född 11 april 1955 i Fritsla, är en svensk popsångerska. Hon slog igenom som 15-åring med "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" och deltog både 1972 och 1977 i Melodifestivalen. Sedan 2001 bor hon i USA, där hon är verksam som sångerska av kristna texter. Lena Andersson flyttade med föräldrarna som sjuåring till Halmstad och började mitt under vårterminen i första klass. Hon fick som tolvåring en gitarr och kom på att rösten passade folkmusik i stil med Joan Baez och Judy Collins. Lena gjorde musik till sin bästis Pias texter och i december 1970 skickade hon sju sånger med gitarrackompanjemang till Janne Forsells program Så det kan bli. När Anderssons sånger spelades på radion, så hörde Stikkan Anderson av sig. I januari åkte Lena och hennes pappa tåg till Stockholm och hon gjorde en liveinspelning en sen fredagskväll i programmet Midnight Hour och träffade samtidigt Stikkan Anderson, som ville göra en LP med henne. Skivan Lena 15 spelades in sportlovsveckan 1971, med bland andra gitarristen Janne Schaffer och på pianot Jan Boquist. Hon TV-debuterade som 15-åring i april 1971 i Hylands hörna med låten "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" ("I'm Gonna Be a Country Girl Again" av Buffy Sainte-Marie med svensk text av Stikkan Anderson). Denna låt gick direkt in på Svensktoppens första plats och hon blev därigenom kändis i hela landet. Hon genomförde en folkparksturné samma år med 79 spelningar runt om i Sverige. Hon hade en kort storhetstid i början av 1970-talet, då hon bland annat deltog i den svenska Melodifestivalen 1972 med låten "Säg det med en sång", med vilken hon kom på tredje plats. 1972 släpptes en LP i Japan med bland annat två sånger på japanska och hon deltog samma år tillsammans med Björn Ulvaeus och Benny Andersson i "Tokyo Music Festival" med "Better To Have Loved" och fick första pris. Hon sjöng i bakgrundskören tillsammans med Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad på låten "Helena" på Ted Gärdestads första LP "Undringar" 1972. Hon figurerade därefter under en period som bakgrundssångare hos ABBA, bland annat i filmen ABBA – The Movie (1977). Samma år deltog hon även i Melodifestivalen med låten Det bästa som finns (av Ted och Kenneth Gärdestad) med vilken hon kom på åttonde plats. I början på 1980-talet kom ett par popsinglar ihop med gitarristen Lars Finberg (Tonight, Lay Baby Lay, Build Me Up samt Inspiration). Det hela rann dock sedan ut i sanden. Sista skivan (förutom samlingsskivor 1991 och 2002) är Tonight/Coming Through som gavs ut 1983. I augusti 1985 blev Andersson kristen, på en strand på Mallorca. Hon flyttade 1997 från Uppsala ner till Småland 1997 och jobbade bland annat ihop med pianisten Magnus Eklöf – det blev en hel del spelningar under fyra år framåt. 1999 bodde hon i Västervik och var då medlem i Livets Ord. 2001, det sista året i Sverige, spelade Andersson tillsammans med Nizzan Jazzband i gamla hemstaden Halmstad. Den 26 maj 2001 gifte hon sig med amerikanen Tobe Hubbard i Påskallaviks kyrka och har numera efternamnet Andersson Hubbard. Hon flyttade den 22 augusti 2001 till USA, några mil norr om San Diego. Hon sjunger numera gospel, ballader eller jazz med religiösa texter, dessutom lovsånger i kyrkan, både som körmedlem och lovsångsledare. I april 2007 flyttade de, då hennes man fick nytt arbete som barnpastor i staden Turlock. De bor sedan april 2011 i Phoenix. 1977 Det bästa som finns. 1991 Spotlight (samlings-CD). 2003 Musik vi minns (samlings-CD). 1971 "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?". 1972 "Säg det med en sång". 1972 "Better to Have Loved (Than Never Loved at All)". 1972 "Sol, vind och vatten". 1972 "Söderjäntans söndag". 1973 "Hej du glada sommar". 1974 "SOS" (tysk version). 1975 "Jag har väntat på dig". 1976 "Fernando" (tysk version). 1983 "Tonight/Coming Through".
Iggesundsgänget
Iggesundsgänget var en svensk musikgrupp som bildades 1973. De tre musikerna Janne Krantz, Nisse Damberg och Jens Kristensen möttes första gången på Delsbostämman 1972 och bestämde sig för att börja spela tillsammans, och det blev upptakten till Iggesundsgänget. Under de 30 år som Iggesundsgänget var aktivt passerade många medlemmar revy: Britt-Marie Swing, Östen Eriksson, Kjell-Åke Eriksson, Anders Larm, Ingela Nilsson, Curt Eriksson, Peter Larm, Sören Fridolfsson, Tur-Åke Lindqvist, Sören Söderlund, Robert Öhman, Lars Strömqvist, Harri Karlsson och Pether Olsson. Första plattan hette Blök Sta och kom 1976 och såldes i 12 000 exemplar. År 1977 gav man ut en LP med Ewert Ljusberg, Posso kongro. Året därpå framträdde gruppen på Visfestivalen i Västervik. I början av 1980-talet fick Iggesundsgänget medverka i TV-programmet Nygammalt med Bosse Larsson och upptäcktes därigenom av en större publik. Iggesundsgängets repertoar bestod av en blandning av folkmusik, visor, och svängig musik varvat med galna och humoristiska upptåg. Texterna var inte alltid rumsrena, inte heller de historier som gruppens förgrundsfigur Janne Krantz berättade mellan låtarna. Vissa av Iggesundsgängets låtar har testats till Svensktoppen, men ingen av låtarna lyckades ta sig in på listan. På deras sista platta En oomkullrunkelig historia finns en instrumental melodi av Janne Krantz som heter Ömhet. Den fick senare text av Åsa Jinder med titeln Av längtan till dig och kom att ligga på Svensktoppen i 25 veckor, varav 12 på första plats. Efter 30 års turnerande och efter 15 skivor avslutade Iggesundsgänget sin verksamhet. Avskedsföreställningen ägde rum i Sammilsdalsgropen i Leksand sommaren 2003. 1976 - Blök Sta (Sonet Records SLP-2059). 1977 - Possokongro: ett hejdlöst uppträde inför en oförfärad publik (med Ewert Ljusberg, YTF 50081). 1978 - Hörrgårdsblandning (Sonet SLP-2613). 1980 - Nya infall (eget bolag, IGG 80). 1982 - Scendrag (Forsaljud FOLP 16). 1985 - Osencurerat (Forsaljud FOLP 16). 1986 - Rätt opp å ner (Start Klart FOLP-25). 1989 - På väg vart f-n som helst (Start Klart SKRLP 007). 1991 - Nöff (Start Klart SKRCD-012). 1993 - 20-årsjubileum (Start Klart SKRMC 020). 1994 - 94 (John's Records). 1996 - Hem och Röj Den (eget bolag, IGG 9639). 1998 - 25 år med Iggesundsgänget (Start Klart SKRCD-50). 1999 - En oomkullrunkelig historia (eget bolag, IGG 99). 2003 - Slutförvaring (3 CD-box, eget bolag).
Lasse Lönndahl
Lars Gunnar "Lasse" Lönndahl, född 19 augusti 1928 i Stockholm, är en svensk sångare och skådespelare. Han var en tidig "tonårsidol" och har bland annat haft 37 låtar på Svensktoppen. Lasse Lönndahl växte upp i Vasastan i Stockholm. Efter att hans föräldrar skilts 1929, var hans mor ensam med fyra barn. Hon återtog efter skilsmässan sitt flicknamn och även barnen fick detta namn. Lasse gick 8-årig folkskola i Stockholm och i 10-årsåldern sökte han till Stockholms Gosskör och blev solist där i slutet av 1930-talet. Från hösten 1951 till och med våren 1954 studerade han vid Musikhögskolan i Stockholm följt av sångstudier i Rom. När han arbetade i en bokhandel medverkade han på kvällarna i Aftonbladets revy Vi som vill opp på China 1947 och spelade in sin första grammofonskiva, Tangokavaljeren, med Thore Ehrlings orkester i december 1949, vilket också blev hans genombrott. Under 1950-talet blev han en stor tonårsidol och hade många skivframgångar. Låtarna Cindy min Cindy, Volare, Piccolissima serenata, Hej där, Tulpaner från Amsterdam, Kärleksbrev i sanden, I dina kvarter och Piove blev alla jättesuccéer i slutet av 1950-talet, och han blev fyra år i rad (1956–1959) vald till Sveriges populäraste sångare av Aftonbladets läsare. Under samma period gjorde Lönndahl både musikalen Boyfriend, en stor framgång, och filmer, bl.a. Åsa-Nisse flyger i luften, Det svänger på slottet och Ung och grön. Lönndahl presterade den allra första ettan på Svensktoppen, med "Midnattstango" 1962. På Svensktoppen hade han sedan mellan åren 1962 och 1972 35 låtar på listan, samt ytterligare två 1977. Bland de mest framgångsrika kan förutom "Midnattstango" nämnas "Twist till menuett" (1963), "Visa mig hur man går hem", "Söker du så finner du" (båda 1964), "En lilja är vit" (1965), "Tusen och en natt" (1966), "Kvällens sista dans" (1967), "Allting är så underbart" (1970) och "Jean" (1971). 1960 ledde Lönndahl direkt från Gröna Lund i Stockholm det framgångsrika programmet Lasse på Grönan, som hade över 20 000 besökare och över en miljon radiolyssnare varje vecka. Han har efter det lett bland annat radions ''Snurran'' och ''Det ska vi fira''. Lönndahl har sammanlagt haft 37 låtar på Svensktoppen. Han sjöng 1962 in den första svenska tolkningen av "West Side Story" med Towa Carson och Jan Malmsjö. Lönndahl och Carson turnerade tillsammans bland annat 1964, 1965, 1971 och 1989. Genom åren har Lönndahl genomfört över 50 stora folkparksturnéer. 1970 och 1971 sågs han av över 500 000 personer i folkparkerna, och han hade 1971 sålt över 1,5 miljon album i Sverige. 1962 lanserades han med framgång också i Tyskland, där han har spelat in film, sålt skivor och turnerat. Lasse Lönndahl och sångartisten Gunnar Wiklund genomförde 1967 en gemensam folkparksturné under namnet "Lönnlund". 1969 skrev Lasse Berghagen Teddybjörnen Fredriksson och när Lasse Berghagen för första gången skulle sjunga den på TV kallade man in Lasse Lönndahl för att sjunga den tillsammans med honom för att programmet skulle få många tittare. 1970 omkom Lönndahls sjuåriga dotter Malin och hennes mor i en bilolycka i USA. Mediebevakningen gjorde att Lönndahl flydde till USA under en tid för att sedan återvända till sin karriär, han sade dock bestämt nej till att sjunga in nytt material. Han påstod själv att det var för betungande att vara "Sveriges störste sångare". Lasse Lönndahl kom att ägna sig mer åt TV-underhållning, inklusive en del musikaler. Sommaren 1978 var han sommarpratare i Sveriges Radio. 1985/86 spelade Lasse Lönndahl in sin version av låten Macken, skriven av Claes Eriksson och som inledde den kultförklarade TV-serien Macken skapad av Galenskaparna och After Shave. Lasse Lönndahls version spelas i del fyra av serien. 1981 ledde han Svensktoppen under några månader. I början av 1980-talet avtog hans turnerande. 1961 - Volare - Lasse Lönndahl sjunger italienska melodier 57-61. 1965 - Med Towa och Lasse på Hamburger Börs.
Melodifestivalen 2013
Melodifestivalen 2013 var den 53:e upplagan av musiktävlingen Melodifestivalen och samtidigt Sveriges uttagning till Eurovision Song Contest 2013. Finalen ägde rum i Friends Arena den 9 mars 2013, där melodin You, framförd av Robin Stjernberg, vann, genom att ha fått högst totalpoäng av jurygrupperna, dock endast näst flest röster av tittarna. För tolfte året i rad bestod tävlingen av fyra deltävlingar, en "Andra chans" (ett så kallat uppsamlingsheat) och en final, där totalt 32 bidrag tävlade om segern. Från varje deltävling gick ettan och tvåan till finalen, medan trean och fyran fick en chans till i Andra chansen. En del förändringar gjordes inför bidragsinskickningen då man valde att inte använda sig av modellen med webbjoker det här året, utan istället lät urvalsjuryn bestämma ett sådant wildcard genom en ordinarie inskickning. Dessutom erbjöds vinnaren av Svensktoppen nästa 2012, Terese Fredenwall, en plats i festivalen. En ytterligare förändring i tävlingen blev att kvartsfinalsduellerna i Andra chansen togs bort. You fick sedan representera Sverige, på hemmaplan, i ESC 2013 som arrangerades i Malmö den 14, 16 och 18 maj 2013. 2013 blev det tolfte året i rad där upplägget med deltävlingar på olika håll i Sverige förekom. Deltävlingarna ägde denna gång rum i Karlskrona, Göteborg, Skellefteå och Malmö. Andra chansen blev för sjunde året i rad en egen deltävling som ägde rum i Karlstad den 2 mars. Finalen hölls i Solna, första gången den fick hållas i den nybyggda Friends Arena istället för i Globen. I deltävlingarna utsågs vinnarna genom telefonröster från tv-tittarna, där de två bidragen med flest röster gick direkt till finalen i Friends Arena medan trean och fyran fick en chans i Andra chansen. Även i Andra chansen utsågs två vinnare genom tittarnas röster. I finalen delades antalet röster mellan tittarna och elva jurygrupper runt om i Europa, där tittarnas röster omvandlas till procentuella poäng. Proceduren med röstningsomgångar i deltävlingarna såg likadan ut som den gjorde året innan. Likt de senaste åren försökte Sveriges Television förändra tävlingens delar något innan själva tävlingen drog igång. En större förändring var att ge plats åt två wildcards i tävlingen, som skulle representeras av allmänheten. Den ena jokern kom från Webbjokern, som Sveriges Television etablerat sedan 2010, och den andra blev vinnaren av Svensktoppen nästa 2012. Tittarnas joker (Webbjokern), döptes det här året om till Allmänhetens tävling och utsågs av Sveriges Televisions urvalsjury istället för av tittarna. Tittarna och en jury hade dock i augusti 2012 fått rösta fram vinnaren i Svensktoppen nästa-tävlingen. Av EBU-regelskäl fick dock denna vinnare skriva ett nytt bidrag till sin medverkan i Melodifestivalen. Det resterande startfältet delades i två lika halvor. Den ena halvan utsågs genom en allmän inskickning av bidrag i september 2012 och därefter en sållning av en urvalsjury, medan den andra halvan utsågs av Sveriges Television själva. En större förändring blev det för tävlingsmomentet Andra chansen, då man tog bort kvartsfinalsduellerna och gjorde själva momentet till en femte deltävling med två röstningsomgångar och därefter två semifinalsdueller. Urvalsjuryn, som tog ut den inskickningshalvan av startfältet, bestod det här året av sju män och åtta kvinnor i åldrarna 17–46 år. Martin Österdahl, som bland annat är exekutiv producent för Eurovision Song Contest 2013, var juryns ordförande. Juryn var representerad av både personer som arbetar med musik eller liknande på heltid men också av personer som har andra yrkesuppgifter, studerar eller har intresse av festivalen. Bland annat kunde man återfinna manusförfattaren och regissören för 2013 Edward af Sillén och Monica Starck, som körade bakom Loreen i Eurovision Song Contest 2012. Fjorton artister som tävlade tidigare år återkom i tävlan det här året. Bidragen listas nedan i startordningen.
