Reseförsäkring
Reseförsäkring är en försäkring man tecknar inför den eventualitet att man skulle bli sjuk vid vistelse utomlands. EU-medborgare har rätt till skattefinansierad akut sjukvård i andra EU-länder, till akut sjukvård räknas även kostnader vid graviditet och förlossning på sjukhus. Bergsklättring och andra speciellt riskfyllda aktiviteter kan ofta utgöra undantag i reseförsäkringar. Konsumenternas försäkringsbyrå nämner som exempel på kostnader för en oförsäkrad att intensivvård i USA kan kosta 40 000 kronor per dygn och att ambulansflyg från Asien till Sverige kan kosta en miljon kronor.
West Virginia
West Virginia är en delstat i östra USA. Huvudstad och största stad är Charleston. Vid folkräkningen 2020 hade West Virginia 1 793 716 invånare, vilket var en minskning med nära 60 000 invånare sedan 2010. Befolkningen var som störst 1950, då strax över två miljoner människor bodde i delstaten. West Virginia frigjorde sig från övriga Virginia under det amerikanska inbördeskriget och upptogs som delstat i unionen 20 juni 1863. Endast två andra delstater, Vermont och Maine, är på samma sätt skapade genom att en existerande delstat delats. Bakgrunden var att den västra delen av Virginia hade en annan social struktur än den östra delen, med småbrukare snarare än slavdrivna storjordbruk. När Virginia bröt sig ur USA, bröt sig därför västra Virginia ut. West Virginia är känt för sina kolgruvor och skogsindustri och populärt som resmål för friluftsaktiviteter som forsränning, skidåkning, bergsklättring, vandring och sportfiske. Arbetslösheten har varit relativt hög och snittinkomsten låg i West Virginia. Många ungdomar har tagit värvning i amerikanska armén. Hela West Virginia är beläget i bergskedjan Appalacherna och detta märks i delstatens terräng som nästan helt och hållet är av bergskaraktär. Detta har också gett upphov till smeknamnet The Mountain State. Den sydöstra delen, mot angränsande Virginia, består av en platå med ett klimat och ekosystem som liknar det man kan finna i New England och östra Kanada. Här finner man också delstatens högsta bergstoppar, med 1 482 meter höga Spruce Knob som den högsta. Spruce Knob ligger i det stora skogsområdet Monongahela National Forest som till söder avgränsas av New River Gorge, en 304 meter djup kanjon som skapats av floden New Rivers flöde. Den inhemska växtligheten i West Virginia består till stor del av skog som utgörs av ek, kastanj, lönn, bok och gran samt viden och plataner utmed vattenvägarna. De tio största städerna i West Virginia (2008). Klimatet i de centrala och norra delarna ger, på grund av höjden över havet, varma och fuktiga somrar och kalla, snöiga vintrar. Sydvästra delen, som är mer låglänt, har ett mer subtropiskt klimat med heta, fuktiga somrar och mildare vintrar.
Elisabet Frerot Södergren
Anna Elisabet Sophie Frerot Södergren (uttalas [frerå']), född 9 juni 1964, är en svensk journalist, programledare och utrikeskorrespondent, som sedan starten hösten 1990 arbetar på TV4. Innan hon började på TV4 arbetade som nyhetspresentatör på Östnytt i Sveriges Television och som reporter på Radio Östergötland. Hon har tidigare varit programledare på Kalla fakta och Mera väder samt nyhetsankare på TV4-nyheterna. Frerot Södergren har gjort en dokumentär om Ola Skinnarmo soloexpedition till Sydpolen i TV4. Frerot Södergren var mellan 1998 och 2002 TV4-nyheternas Europakorrespondent baserad i Paris. Mellan 2010 och 2012 var hon TV4-Nyheternas USA-korrespondent, baserad i New York. Dessutom har hon varit programledare för eller medverkat i bland annat Eurovalvakan och EMU-valet: Nej till euron i EMU-valrörelsen 2003 (Frerot Södergren har också bevakat tidigare EU-val), Flodvågornas offer 2005, Nyhetsmorgon och När och fjärran. År 2006 bevakade hon centerpartiets valvaka. Linda Lundqvist har uppgett henne som sin journalistiska förebild. Elisabet Frerot Södergren var en av programledarna när TV4 sände Nobeldagen 2007. År 1993 och 2003 medverkade hon i Fångarna på fortet. Av Publicistklubbens stipendienämnd Hiertanämnden tilldelades hon 1998 Tysklands stipendium för att studera den höga arbetslösheten samt effekterna av EMU på den tyska ekonomin. Frerot Södergren var en av fem utrikeskorrespondenter som skildrades i TV4:s dokumentärserie Korrarna säsong 1 med premiär 2014 och en av fyra i säsong 2. Hon är intresserad av olika sporter, bland annat bergsklättring, samt har bestigit Himalaya och Mount Vinson, det senare berget som första svensk. Elisabeth Frerot Södergren var tidigare gift med Pascal Frerot, bergsguide i Chamonix i Frankrike.
Instängd
Instängd är en brittisk skräckfilm från år 2005. Den är regisserad av Neil Marshall som också har skrivit manus. Den släpptes i Storbritannien den 8 juli 2005 efter att ha premiärvisats den 6 juli samma år. Filmen handlar om ett gäng tjejer som gillar äventyr som till exempel forsränning och bergsklättring. De tar hellre risker än har tråkigt. Juno (Natalie Mendoza) är ledaren i gruppen, men det är kring Sarah (Shauna Macdonald) det mesta kretsar. Sarah, som miste sin man och sin lilla dotter i en bilolycka börjar, sedan ett år gått, komma tillbaka till ett normalt liv. Nu ska väninnorna samlas, denna gång för att utforska ett grottsystem i USA. Men saker och ting går snett. Grottan rasar samman och de går vilse under jorden. Det är inte bara det kompakta mörkret som hotar dem, det finns också något annat där nere i grottorna – något som är ute efter dem. I skräckens stund skakas gruppen av spänningar och svek och sammanhållningen sätts på prov. Snart hotas de inte bara av det okända utan också av varandra. Oliver Milburn - Paul (Sarah's husband). The Descent på Internet Movie Database (engelska).
Hans Werthén
Hans Lennart Oskar Werthén, född 15 juni 1919 i Ludvika, död 1 januari 2000 i Stockholm, var en svensk industriman. Föräldrarna var Oscar och Mabel Werthén. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun. Hans Werthéns livsverk var Electrolux som under hans ledning utvecklades till ett världsledande företag inom vitvarusektorn. Företagets strategi blev snabb expansion genom företagsförvärv och under 20 år från att han tillträdde som VD förvärvades mer än 200 företag. Hans Werthén kom att utveckla den så kallade "Lux-kulturen". Den kännetecknades av affärsmässighet, marknadsinriktning, beslutssnabbhet och en ytterst liten byråkrati. Hans Werthén avlade civilingenjörsexamen i elektroteknik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm 1942 och teknologie licentiatexamen vid samma högskola 1946. Hans Werthén stod därefter under en tioårsperiod i spetsen för den televisionstekniska utvecklingen i Sverige. Som chef för AGA:s televisionslaboratorium konstruerade han bland annat landets första färgtelevisionssändare. I detta skede medverkade Hans Werthén också som lärare och utvecklingsledare i ämnet televisionsteknik, vid Chalmers. Under nästföljande tioårsperiod var Hans Werthén vice verkställande direktör och produktionsteknisk chef, först vid NEFA i Norrköping och sedan vid Telefon AB LM Ericsson. Hans ovanliga förmåga att identifiera och på ett nyskapande sätt lösa väsentliga och tekniskt krävande produktionsproblem är väl känd. Han var VD i Electrolux-koncernen 1967-74 och styrelseordförande 1974-91. Under hans ledning ökade företagets omsättning mer än 80 ggr och tog tätplatsen bland svenska industriföretag när det gällde antalet anställda. Hans Werthéns grundliga erfarenheter av avancerad produktutveckling, produktionsteknisk utveckling och internationell affärsidé-utveckling i förening med en sällsynt förmåga att se och konkretisera nya, fruktbara kombinationer av teknik och affärer gör honom odiskutabelt till en av våra absolut främsta industriledande ingenjörer. Hans Werthén var en mästare på ordstäv och egenkonstruerade visdomsord. Några axplock anges nedan. Hans Werthéns fritidshobby var bland annat bergsklättring. Han praktiserade också vinterbad. Han var en stark förespråkare av en platt företagsorganisation där även de högsta cheferna skulle vara lätt tillgängliga för samtal. Att som VD i en stor koncern själv svara i telefon var han ganska ensam om i det svenska näringslivet. När Electrolux hade sitt huvudkontor på Lilla Essingen hade han sitt arbetsrum på entréplanet och när de anställda gick förbi hans rum och dörren stod öppen var det inga problem att ställa en fråga eller komma med ett förslag. Hans Werthén har innehaft titeln "Sveriges roligaste industriledare", som röstas fram av svenska civilingenjörer. Werthen promoverades 1978 till teknologie hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola. Stora båtar och stora hus ska man vara bjuden till. Som svar på frågan om han också hade dyra vanor som andra välbetalda företagsledare på 80-talet i TV-programmet Café Norrköping. Konsten att göra affärer är att man är välkommen tillbaka. År 1991 i TV-programmet "Här är ditt liv" med Lasse Holmqvist som programledare. Går det bra behöver man ingen prestige och går det dåligt har man inte råd med prestige. Konsten är inte att tala om vad det blir för väder. Konsten är att ha ett paraply när det börjar regna. Han kallade golf för en primitiv form av jordbruk med en viktig social funktion. Det gäller inte enbart att planera utan att också parera. Om konsten att driva företag i allmänhet. Om framtiden vet man så lite att det räcker med huvudräkning. Om datoriserade prognosverktyg för ekonomisk utveckling. Är åldern det enda problemet går problemet över av sig själv. Uttalande av Hans Werthénär han tillfrågades om Björn Svedberg, då endast 40 år, kunde vara lämplig för det krävande jobbet som VD för hela Ericssonkoncernen. Man säljer inga julgranar på Annandagen.
Brad Pitt
2008 gjorde Shiloh, vid två års ålder, sin filmdebut i filmen Benjamin Buttons otroliga liv. Filmen nominerades till 13 Oscars. År 1993 återförenades Brad Pitt med Juliette Lewis (från För ung för att dö) i ytterligare en road-movie, Kalifornia. Han spelade Early Grace, en seriemördare och Lewis rollfigurs pojkvän i ett framträdande som Rolling Stone kallade "enastående, all [denna] pojkaktiga charm och sedan en fnysning som andas ren fara". Pitt uppmärksammades också för en mindre roll i kultfilmen True Romance och vann samma år ShoWests pris för "morgondagens manliga stjärna". Efter succén med Seven tog Pitt en biroll som Jeffrey Goines i Terry Gilliams science fiction film De tolv apornas armé (1995). Filmen fick mestadels positiva recensioner. New York Times kallade den "våldsam och störande" och uppmärksammade Pitts "häpnadsväckande frenetiska prestation", "han elektriserar Jeffrey med en märklig magnetism som blir viktig senare i filmen". För sitt framträdande vann Brad Pitt en Golden Globe för bästa biroll och nominerades för första gången till en Oscar, också den för bästa biroll. Följande år hade Pitt en biroll i ett juridiskt drama, Sleepers (1996). Filmen baseras på Lorenzo Carcaterras roman med samma namn. Den fick ett tvetydigt mottagande. I Pitts nästa film, En fiende ibland oss (1997) spelade Pitt mot Harrison Ford i rollen som IRA-terroristen Rory Devany, en roll för vilken det krävdes att han använde en irländsk dialekt. Kritikerna var inte eniga om hur han lyckades med det: "Pitt hittar den rätta tonen av moralisk dubbeltydighet, men ibland är hans irländska uttal för övertygande – det är svårt att förstå vad han säger", skrev San Francisco Chronicle Charleston Gazettes åsikt var att accenten tog över filmen. En fiende ibland oss inbringade mer än 140 miljoner dollar världen över men uppskattades mestadels inte av kritikerna. Senare samma år spelade Pitt den österrikiske alpinisten Heinrich Harrer i Jean-Jacques Annauds film Sju år i Tibet som bygger på Harrers memoarer (1953) med samma titel. För att klara rollen tränade Pitt bergsklättring och bergsvandring i flera månader i Kalifornien och i Europas alper, tillsammans med medskådespelaren David Thewlis. Kritikerna var mestadels negativa och filmen ansågs i allmänhet vara en besvikelse. Marknadsföringen försvårades av att Heinrich Harrer, då 84 år, erkände att han under andra världskriget var nazist och medlem av Adolf Hitlers SS-elittrupper. Kina ogillade att filmen var pro-Tibet men Pitt själv sa. Pitt spelade sedan huvudrollen i Möt Joe Black. Han porträtterade liemannen som bebor en ung mans kropp för att lära sig hur det är att vara människa. Igen var kritiken blandad och många var missnöjda med Pitts prestation. San Francisco Chronicle skrev att Pitt var oförmögen "att övertyga publiken om att han känner till alla mysterier om död och evighet". I Fight Club (1999) porträtterade Brad Pitt Tyler Durden, en hårdnackad och karismatisk individ. Filmen regisserades av David Fincher och är en filmatisering av Chuck Palahniuks roman med samma namn. Pitt förberedde sig för rollen genom lektioner i boxning, taekwondo och grappling. För att ge ett trovärdigt intryck gick han med på att ta bort bitar av sina framtänder. Dessa restaurerades när inspelningarna var avslutade. När filmen marknadsfördes sa Pitt att syftet med filmen inte nödvändigtvis var att ta ut sina aggressioner på någon annan, utan snarare att "erfara något, ta en smäll till" och se hur du klarar det. Fight Club hade premiär på Filmfestivalen i Venedig 1999. Trots att kritiken var delad om filmen i allmänhet lovordades Pitts prestation i stort. CNN anmärkte att filmens karaktär är riskabel men ändå framgångsrik. Variety kommenterade Pitts förmåga att vara "cool, karismatisk och mer dynamiskt fysisk än, kanske i [...] sin genombrottsroll i Thelma och Louise. Fight Club var ingen kommersiell framgång på biograferna men blev en kultfilm när den kom ut på DVD 2000.
Fältsjukvård
Fältsjukvård är det svenska begreppet för wilderness (and expedition) medicine och omfattar hälso- och sjukvård vid situationer då den kvalificerade hjälpen och definitiva vården befinner sig bortom 60 minuter, den så kallade Gyllene timmen. Fältsjukvård i praktiken präglas av bland annat tydlig påverkan från miljön på den skadade eller sjuke samt begränsad tillgång på resurser. Det är en del av traumatologin. Fältsjukvård rymmer såväl civila som polisiära och militära dimensioner. Både enkla och avancerade ute- och friluftsaktiviteter där någon far illa och ges första hjälpen innebär ett led i idén om fältsjukvård. Inom polis och militär är fältsjukvård och taktisk sjukvård angränsande områden, där såväl miljön i form av väder och vind, som situationen med hot om våld kan innebära problem att få den skadade eller sjuke till definitiv vård. Fältsjukvård kan utöver koppling till lekmän vid ute- och friluftsliv jämte polisiär och militär verksamhet, också ses som ett ämne nära knutet till glesbygdsmedicin (rural medicine), katastrofmedicin samt barfotamedicin. Ett missvisande begrepp i sammanhanget är moraknivskirurgi, och det är därför viktigt att understryka att fältsjukvård med flera ämnen inte handlar om åsidosättande av juridik gällande medicinska diagnoser och behandlingsåtgärder. Fältsjukvård omfattar förebyggande åtgärder såsom riskanalys, utbildning och fälthygien, akut omhändertagande inklusive övervakning och evakuering, samt olika former av kamratstöd och avlastning. Kärnan i ämnesområdet är fokus på miljö och situation oaktat om denna är hajk med scouter, kajakpaddling i öppen sjö, bergsklättring i Alperna, skidfärder i vinterfjäll eller militära operationer. Vid slutet av Kalla kriget hade Sverige 35 stora fältsjukhus med vardera: 200 vårdplatser, sex operationssalar och 400 i personalen. Utöver det fanns 15 marina fältsjukhus som var mindre. De följande åren förändrades den militärpolitiska situationen i Sveriges närområde och fältsjukhusen började avvecklas och skänkas till andra länder. Vid Coronavirusutbrottet 2020 i Sverige fanns bara två fältsjukhus kvar, varav det ena mobiliserades i Göteborg och det andra i Stockholm. I april 2001 skänktes ett fältsjukhus till Sierra Leone i Västafrika och till Östtimor i Sydostasien. Fyra fältsjukhus lämnades över till FN för att användas i fredsbevarande arbete, till exempel i Afrika. Åren 2000-2005 skänktes två kompletta sjukhus till Esland och Litauen. Ett antal fältsjukhus hamnade i olika delar av världen via hjälporganisationer.
