Glasmålning
Glasmålning är en bild på färgat eller klart glasstycke, som målats med genomskinliga eller ogenomskinliga smältfärger eller metalliska eller oorganiska pigment i pulverform. Glasmålning kan även vara gjord genom förslipning av glaset och målning med svartlod, vilket är speciellt vanligt i ansikten vid äldre kyrkoglas. För att nå sin fulla färgverkan måste glasmålningen genomströmmas av dagsljuset och har därför huvudsakligen använts i fönsteröppningar. Glasmålningar är ofta förknippat med glasmosaiker, vilka skapas med spröjsverk. Berömda svenska glasmålningar från 1900-talet är till exempel "Sankt Eskils fönster" i Fors kyrka, Eskilstuna, "Tidegärdsfönstret" i Sankt Laurentii kyrka, Söderköping och "S:t Andreasfönstret" i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm utförda av Bengt Olof Kälde. Ett äldre exempel är landets största kyrkfönster, Sonens fönster, ovanför Uppsala domkyrkas södra port, som har en total glasyta på 50 m2. Vattenlöslig glasfärg finns i hobbyaffärer, som bränns i vanlig ugn 150C. Glasfärg i pulverform skall brännas i keramikugn.
Alla Helgons kyrka, Södertälje
Alla Helgons kyrka, Södertälje är en kyrkobyggnad i Östertälje socken, Södertälje kommun. Den är församlingskyrka i Östertälje församling, Strängnäs stift. Alla Helgons kyrka är huvudkyrkan i Östertälje församling och är belägen i stadsdelens centrala delar, nära Östertälje station. I byggnaden finns också bland annat församlingshemmet och arbetsrum för personalen. Församlingshemmet byggdes om och utökades år 2007. Alla Helgons kyrka, som invigdes den 19 december 1962 (endast ett par veckor innan Östertälje kommun upphörde), är ritad av den kände arkitekten Rolf Bergh och har 162 fasta sittplatser. Kyrkan kallas ibland i folkmun för "Östertälje kyrka". Kyrkan är belägen på en tallbevuxen södersluttning i anslutning till en gammal grustäkt, som har formats som en amfiteatralisk uteplats vid vars scen kyrkan placerats. Två höga väggar av gjuten fasadbetong omsluter kyrkan mot öster och söder som ett skydd mot trafikbuller. Mot norrsluttningen är väggarna murade, och söderut mot uteplatsen är de öppna. Kyrkans tak av blank aluminium speglar himlen, och solreflexerna i taket syns över hela Södertälje. Församlingshemmet i två våningar har utsikt söderut mot Södertälje kanal. Kyrkan och församlingshemmet ligger direkt bredvid varandra med vapenhuset och sakristian inpassade. Klockstapeln av timmer, som står väster om kyrkan, bär upp två klockor. Inne i kyrkorummet med dess grå betongväggar finns på östra väggen fyra bronsreliefer av skulptören Martin Holmgren som föreställer "Herdarnas syn i julnatten", "Maria med Jesusbarnet", "Varför sörjen I?" och "Jesu uppståndelse". Dessa reliefer flankeras av två skimrande glasmålningar. Alla glasmålningarna i kyrkan är utförda av konstnären Folke Heybroek. Av korfönstren framställer det vänstra "Jag är A och O" och det högra "Ordets förkunnelse genom Anden". Fönstret vid piscinan har den kända fisksymbolen, och de två fönstren i orgelkoret vill åskådliggöra det livgivande regnet. Den tolv meter långa bildsviten längs den norra väggen beskriver ett antal bibliska motiv sammanhållna av ett blått band som symboliserar floden Jordan, med en rörelse fram mot altaret. Innanför de höga västfönstren finns två dekorativa konstsmiden med växtmotiv av konstnären Tore Bergh. Predikstolen är uppbyggd av betong och ek, och dopfunten är gjord av ett granitblock med skål av glas. Takkronan vid västra gaveln är utförd av järn och brons, och takkronan över dopfunten i kristall, båda ritade av arkitekten. Textilierna har komponerats av textilkonstnären Alice Lund och Folke Heybroek. Kyrkans orgel är tillverkad av firman Åkerman och Lund. Den nuvarande orgeln är byggd 1964 av Åkerman och Lund, Knivsta och är en mekanisk orgel.
Uppenbarelsekyrkan, Hägersten
Uppenbarelsekyrkan hör till Hägerstens församling i Stockholms stift. Byggnaden ligger vid Bäckvägen 34 i Midsommarkransen i Stockholm. Brännkyrka församling delades 1957 och Hägersten blev en egen församling, då också omfattande det som idag är Skärholmens församling. Uppenbarelsekyrkan uppfördes under åren 1959–61 som den nya församlingens huvudkyrka och ritades av Johannes Olivegren. I september 1959 påbörjades bygget på Vallfartsberget ovanför Aspudden, där det då låg en dansbana. Biskop Helge Ljungberg sköt ett inledande sprängskott, symboliskt för första spadtaget. Att gräva med spade var inte auktioner/aktuellt/">aktuellt på den bergiga tomten. 17 december 1961 invigde samme biskop kyrkan i närvaro av kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise. Rummen i Uppenbarelsekyrkan är anordnade längs en axel i öst-västlig riktning. Från entrénår man det centrala "kyrkotorget", som ursprungligen var öppet men fick ett glastak 1984. Från torget leds besökaren in i kyrkorummet mot öst och mot väst ligger samlingssalen och kontorsrum. Kyrkorummet reser sig högt över de lägre byggnaderna och domineras av den höga östfasaden, som är vertikalt avtrappad och gjuten i betong. Allt är avfärgat i vit kulör. I vertikala band finns glasmålningar i hugget glas av Ralph Bergholtz i samarbete med Randi Fisher. Några glasmålningar är nonfigurativa, andra figurativa och de knyter an till Uppenbarelseboken och talet sju. De lägre byggnaderna har arkitekten gestaltat med fasader klädda av gult tegel. Kyrkans fyra klockor har fått en ovanlig placering, de hänger över entréns skärmtak. I källarplanet finns en mindre kyrksal, invigd 1963, med glasmålningar i hugget glas av Ralph Bergholtz och Randi Fisher. Intill denna ligger ett kolumbarium där facken pryds av symboler av bägge konstnärerna. I kolumbariets mitt öppnar sig ett ljusschakt där en skulptur i brons av Ralph Bergholtz som föreställer den helige Franciskus placerades 1971. Ralph Bergholtz gjorde i samarbete med Randi Fisher glasmålningarna, totalt omkring 240 kvadratmeter. Glasmålningarna är gjorda i hugget glas, med färgade glasstycken i 20 millimeters tjocklek. Ralph Bergholtz och Randi Fisher gjorde även reliefer i koret och kors på yttertaket. Centralt bakom altaret är fönsterbandet bredare och glasmålningarna övervägande i ljusblå färg. Över altaret, i höjd med läktaren hänger en betongskiva som föreställer ett stiliserat moln med ett kors i relief. På motsatta sidan finns orgeln. Läktaren bärs upp av fem pelare på vardera långsidan av skeppet. Kyrkorummets golv är belagt med kalksten förutom i mittgången och korpartiet där en korsform lagts med gult golvtegel. Inspiration till kyrkan har arkitekten fått dels från Johannes Uppenbarelse vars sjutal återkommer på olika sätt i kyrkans arkitektur och utsmyckning, och dels från Harry Martinsons drama om rymdfarkosten Aniara. Det har sagts om kyrkan att "likt ett lysande vitt skepp med kursen klart utstakad i jerusalemskorset på nocken plöjer hon fram genom klippan". Randi Fisher skapade ridån Noaks ark för församlingssalen.
Linköpings domkyrka
I början av 1400-talet, då Knut Bosson Natt och Dag var biskop (1393–1436), byggdes med början 1408 tre kapell i sengotisk stil med stora fönster och stjärnvalv. Arbetet var ännu inte klart vid Knut Bossons död, och avbröts 1420 på grund av de stridigheter som igångsatts av upprorsmakaren och frihetshjälten Engelbrekt Engelbrektsson. De halvfärdiga murarna övertäcktes provisoriskt med ett sadeltak i trä. Färdigställandet dröjde tills biskop Henrik Tidemansson (1467–1500) satte igång byggandet igen. Under hans tid blev koret klart. Från början var takbeläggningen bly, men biskop Hans Brask bekostade ett nytt koppartak. Därmed var det i flera hundra år utdragna kyrkobygget äntligen klart. I blindarkaden till vänster i kyrkan finns en rad figurer, såväl människor som fabeldjur. Förmodligen är dessa skulpterade av engelska stenmästare på 1300-talet. Motiven är troligen hämtade från tillgängliga förlagor och inplacerade utan inbördes sammanhang. Våren 1546 hemsöktes staden och domkyrkan av två svåra bränder, varvid puts och målningar förstördes, inklusive glasmålningarna, som aldrig kunde ersättas. När Nordiska sjuårskriget nådde Linköping 1567, brände stadsborna sin stad och flydde österut. Kyrkans tak brann av, en del valv rasade och hela inredningen gick till spillo. Johan III ryckte då in och lät reparera taket. År 1582 skänkte han den stora altartavlan, målad av Maarten van Heemskerck, som numera hänger vid södra väggen. Reparationerna var i stort sett klara 1596, men Braskens koppartak blev ersatt av ett enklare spåntak. 1623 tillkom en klockstapel på kyrkogårdens södra sida. I början av 1630-talet var Johan Werner d.ä. verksam i Linköping. Säkerligen var det han som då gjorde en kopia i sandsten av den medeltida, då skadade, Petrusskulpturen i västportalen. Några decennier senare började Erik Dahlbergh resa runt och rita av städer och varaktiga byggnader, bland annat domkyrkan i Linköping. I början av 1700-talet hade den slarvigt byggda västgaveln fått så många brister att man måste göra något åt det. Därför byggdes under perioden 1747–1758 tornet i väst efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. Petrusstatyn i den gamla västportalen flyttades till en pilaster invid kyrkans norrport. Den gamla sakristian på södersidan revs, och stenen återanvändes vid tornbygget. Arbetet finansierades med ett penninglotteri. Huruvida lotteri om penningar stämmer med kyrkans budskap i övrigt råder delade meningar. I slutet av 1700-talet lades taket om, och det behölls ända till 1965. Sedan tornets tillkomst under 1700-talet är sakristian belägen i tornets norra del. Den nyinreddes i samband med ombyggnationen av tornet 1877-1886. Åren närmast före och efter 1800 utfördes en hel del alldeles nödvändiga reparations- och underhållsarbeten, somliga enligt antikvarisk syn hårdhänt och till en del med undermåligt material och hantverk. År 1812 skedde ett stort ingrepp i kyrkans interiör, kallat "storstädningen" under stora protester från hela landet. En stor del av inredningen från 1500-talet och 1600-talet förstördes eller såldes, gravvalv lades igen, och gravstenar placerades utan ordning. Fönstrens spröjsar av sten byttes ut mot sådana av gjutjärn, glasmålningar förstördes. Det var nu Maarten van Heemskercks altartavla flyttades bort från koret och något senare ersattes av gipsfigurer utförda 1832 av bildhuggaren Johan Niclas Byström.Emellertid angreps de med olämpligt material reparerade murarna av tidens tand, och fasadens dekorationer vittrade sönder. Arkitekten och konsthistorikern Carl Georg Brunius, professor i Lund, gjorde upp ett restaureringsförslag, där han visade en för sin tid ovanlig hänsyn mot byggnadsverkets egenart. På hans rekommendation anförtroddes restaureringen åt bröderna August och Johan Robert Nyström i Hållingstorp. De utförde under åren 1849–1869 omfattande arbeten inkluderande bland annat reparation av samtliga portaler. Taktäckningen ändrades till skifferbeklädnad.
Säters kyrka, Dalarna
Säters kyrka i Säter är församlingskyrka för Säterbygdens församling i Västerås stift. Den nuvarande kyrkan byggdes 1778–1779. Tornet byttes dock ut 1806–1807, då det stod på ostadig grund. 1811 fastställdes hur orgelfasaden och altaret skulle se ut. Tidigare stod en annan stenkyrka på platsen. Den invigdes på hösten 1635 och ersatte då en träkyrka som var i bruk 1628–1635. Det visade sig dock att denna kyrka var undermåligt byggd och man rev den år 1778. I anslutning till kyrkan, på andra sidan gatan, ligger församlingshemmet Coriandergården. Denna har fått sitt namn av Säters första kyrkoherde Magnus Andræ Coriander, verksam 1636–1663, vilken även har gett namn åt kyrkokören Corianderkören. Kyrkan, som rymmer ungefär 400 personer, har blågrå bänkar med ljusstakar i smidesjärn, skänkta av Bispbergs gruvbolag omkring år 1900. Ljusstakarna kom dock på plats först 1956. Orgeln med 36 stämmor är byggd av Olof Hammarberg 1972 och har orgelhus och -fasad från 1811. Tidigare orglar var en av Jöran Orgelmakare från 1652, en av Olof Schwan från 1811 och en från 1903 av Magnussons, Göteborg. Vid altaret finns en tempellik fasad med fyra pelare, ritad av Olof Tempelman 1811. Där hänger också en väv i gula nyanser av Dagmar Lodén. 11 glasmålningar (från början 36), som tidigare satt högst upp i alla kyrkfönstren, sitter samlade på två ställen, ett i ett norrfönster och ett i ett söderfönster. Glasmålningarna är från kyrkans invigning och är skänkta av Petter Kruse, vars hustru Cecilia gav upphov till kyrkans inofficiella namn Ceciliakyrkan. I tornet finns vapenhus, körrum och kyrkvind, där tre mindre klockor och en stor klocka hänger. Den stora klockan, Storklockan, göts i Säter 1638, men sprack 1704 och göts om av Gerhard Meyer i Falun 1706 och ökade i vikt från 1 700 kg till 2 380 kg. Den har en relief av Jesus på ena sidan och en av Karl XII på häst på den andra. Runt den övre delen av klockan går en vers av 1300-talssången In dulci jubilo. Den nästörsta klockan, Angångsklockan omgöts 1727, väger 1 360 kg. Lillklockan eller Prästklockan omgöts 1706 och väger 595 kg. Den minsta klockan är stadens gamla auktionsklocka från 1800-talet som kan vara samma som Wåhlklockan, som försvann. Wåhlklockan var den klocka som hängde i kyrkan för att varna för bränder och annan fara. 1638 skänkte bruksbokhållaren Hans Kyrss ett positiv till kyrkan med 5 stämmor. Positivet sattes upp i koret. 1652 byggdes orgeln om och flyttades av Göran Spett, Sala, den hade då 11 stämmor. 100 riksdaler skänktes av Kyrss och 600 daler av guvernör Silents. Orgeln reparerades 1684 av Georg Woitzig. 1731 reparerad Daniel Stråhle orgeln och skänkte en Kvint 3'. 1757 sattes Vox humana och tremulant in av organist Anders Bergstedt, Husby. 1812 byggdes en orgel av Olof Schwan, Stockholm med 16 stämmor, två manualer och bihängd pedal. 1903 byggde Johannes Magnusson, Göteborg en orgel med 17 stämmor, två manualer och pedal. Den nuvarande Orgeln med 36 stämmor är byggd av Olof Hammarberg 1972 och har orgelhus och fasad från 1811. Den har mekanisk traktur och elektrisk registratur. 1927: Altarpredikstolen flyttades till sin nuvarande plats vid den ena långväggen. 1955–1956: Oljepanna installerades, fjällmarkeringarna i taket ovanför koret togs ner och väven hängdes upp där predikstolen tidigare suttit. Sent 1970-tal: Dynor med rött tyg från Säters väveri installeras på bänkarna. 1996–1997: Putsen på innertaket byttes ut, liksom el- och VVS-ledningar, fjärrvärme installerades, bänkarna målades om och några bänkrader togs bort för att öppna en korsgång som tidigare funnits. Golvet i koret utökades dessutom, ny ljudanläggning tillkom och kapprum, brudkammare och förråd innanför vapenhuset byggdes.
