Reklambyrå
Reklambyrå är ett företag som hjälper andra företag med marknadsföring, profilering och målgruppsanalys. Vissa byråer är specialiserade på business-to-business, en del på design, några på varumärkesbyggande och ytterligare några på gerillamarknadsföring. En reklambyrå som verkar inom många områden kallas för fullservicebyrå. En reklambyrå som är specialiserad på marknadsföring på Internet kallas för webbyrå eller digitalbyrå. Vissa håller fast vid termerna reklambyrå och mediabyrå, samtidigt som de inkorporerar digital marknadsföring under existerande strategier. På en reklambyrå används ord och uttryck för att beskriva arbetet. Vissa begrepp kan ha en helt annan betydelse i en annan kontext. Art director (AD) ansvarar för formgivningen. Arbetar tillsammans med en copywriter i ett kreativt team. Tillsammans är de ansvariga för att komma på reklamidéer. Creative Director (CD) leder den kreativa processen och säkrar att jobben som lämnar byrån håller en hög och jämn kvalitet. Copywriter ansvarar för språk och skriver texter. Arbetar tillsammans med en art director i ett kreativt team. Tillsammans är de ansvariga för att komma på reklamidéer. Planner eller strateg gör inledande marknadsanalys, skapar strategi och ger riktlinjer för det kreativa förloppet. Är ansvarig för att förstå marknaden och målgruppen. Researcher hjälper plannern med informationsinsamling. Projektledare har det övergripande ansvaret för en eller flera av reklambyråns kunder. Leder arbetet framåt, skriver avtal, förhandlar om budget och deltar ibland i strategiarbetet. Produktionsledare är en operativ projektledare och har ansvar för kontakt med produktionsbolag, fotograf och andra underleverantörer. Ansvarar för tidsplaner och för att projekt hålls inom budget. Grafisk formgivare arbetar i program så som Adobe Illustrator, Indesign och Photoshop för att utföra formgivningen så som art directorn har skissat ut. Originalare slutför grafisk form för produktion, oftast tryckt produktion. Säkrar att kvaliteten blir hög och ser till avstånd och färger blir helt rätt. Brief är ett uppdrag från en kund. Briefen är det dokument som beskriver bakgrund, syfte, mål, målgrupp, budget och tidsram för uppdraget. Debrief är reklambyråns uppfattning av briefen som visar att de har förstått uppdraget. Kreativ brief skriver plannern till det kreativa teamet med syfte att förtydliga uppdraget och inspirera till kreativa idéer. Pitch är en upphandling där en kund bjuder in flera olika reklambyråer att presentera sitt företag, för att sedan kunna välja vilken de vill jobba med. Copy är text som skrivs av copywritern, till exempel en annonstext. Copy kan i tal också betyda copywriter. Pay-off är synonymt med slogan. Original är en bildfil som är färdig att skickas till ett tryckeri. Above the line (ATL) är kommunikation som sänds i massmedium och riktar sig till stora målgrupper. Det kan vara svårt att mäta effekten av kommunikation som är ATL. Below the line (BTL) är kommunikation i mer nischade medium där avsändaren kan anpassa budskapet till specifika målgrupper, ofta genom rabatter och specialerbjudanden. Top of mind (ToM) är det varumärke som målgruppen kommer att tänka på först inom en viss kategori. Share of voice (SoV) är andelen ett varumärkes kommunikationsinsatser är i förhållande till alla kommunikationsinsatser som görs inom samma kategori. Pre production meeting (PPM) är ett möte där kunden, reklambyrån och produktionsbolaget går igenom den detaljerade planeringen av en filminspelning eller fotografering.
ARE (reklamföretag)
ARE, i dag ARE JCDecaux Aktiebolag men ibland omnämnt som ARE/Decaux Gatumöbler AB är ett företag i reklambranschen. ARE-bolagen (AB Förenade ARE-bolagen) bildades 1947. Det köptes 1997 av JCDecaux. ARE-bolagen (AB förenade ARE-bolagen) bildades 1947. Det var Sven Rydstedt som var dess egentliga grundare. Han drev ett litet reklamföretag, Ryno-Reklam. Han byggde med viss framgång upp reklamtavlor på större arbetsplatser som han sedan sålde för kommersiell reklam. Sven Rydstedt idé var att sätta upp en affischtavla på varje Folkets Hus och en affischpelare i varje Folkets Park. På så sätt skulle Arbetarrörelsen förfoga över Sveriges största reklamföretag. Han lyckades intressera Sven Andersson, som då var ombudsman (S) i Göteborg, för denna affärsidé. En avdelning inom Folkrörelsernas Program AB bildades med namnet Folkreklam som blev upphovet till ARE. Redan efter ett års verksamhet omsatte Folkreklam mer än programbolaget. Under slutet av 1940-talet slöts en rad avtal med bland annat SL och Göteborgs spårvägar om reklamrätten på bussar och spårvagnar. Under 1950-talet startades bland annat lokalkontor i Göteborg och Malmö. Nya grenar på verksamheten utvecklades. Bland annat bildades reklambyrån Nu-Reklam. Folkreklam drev nu en rad olika verksamheter bland annat spårvägsreklam, utomhusreklam, screentryckeri och dekorateljé. 1960 bytte företaget namn till ARE. Bolaget fortsatte att växa och flera uppköp gjordes av andra affischeringsföretag. 1963 lämnade Sven Rydstedt bolaget för att bli direktör på nystartade göteborgstidningen Ny Tid. Han efterträddes av den socialdemokratiske partikassören Ernst Nilsson. Under Nilssons ledning startades 1965 reklambyrån ARE-film som sedermera bytte namn till ARE Idé 2. Känd för sina framgångsrika valkampanjer för Socialdemokraterna och chefer som till exempel Sven O. Andersson, EU-parlamentarikern Göran Färm och Kjell Larsson. 1970 förvärvade Socialdemokratiska partiet samtliga aktier som tillhört Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och fördelningen av aktieinnehavet blev 85 % Socialdemokraterna och 15 % Folkparkernas Centralorganisation. 1971 utsågs Allan Arvidsson, före detta partikassör i Socialdemokraterna, till vd. Ordförande i ARE-bolagen var dåvarande partikassören Nils-Gösta Damberg. Under Allan Arvidssons ledning utvecklades företaget mycket positivt. En rad nya företag både i Sverige, Danmark och Tyskland köptes upp, främst för att stärka ARE:s ställning på utomhusreklammarknaden. Under 1970-talet gjorde ARE flera företagsförvärv, bland annat direktreklamföretaget Direktus. Ett fastighetsbolag bildas också. 1983 efterträddes Kjell Larsson av Harald Ullman som chef för reklambyrån ARE Idé 2. Ullman var bland annat reklambyråansvarig för de Socialdemokratiska valkampanjerna 1985-1994. Samma år förvärvade ARE bokförlaget Tiden med Ebbe Carlsson som vd. 1989 avgick Allan Arvidsson som vd och ersattes av Börje Svensson som vd. Allan Arvidsson ersatte Nils-Gösta Damberg som styrelseordförande. Samma år försökte JCDecaux med grundaren Jean-Claude Decaux i spetsen köpa ARE-bolagen men det avvisades av ARE:s styrelse. Efter hårda förhandlingar bildades bolaget Gatumöbler med Tomas Larsson som vd. Bolaget ägdes med 50 % vardera av JCDecaux och ARE. JCDecaux:s affärsidé var att utan kostnad erbjuda kommuner olika nyttigheter mot att man fårätt att sätta upp reklamtavlor i kommunen. Nyttigheter kunde vara busshållplatser, kommunala affischtavlor, avancerade självrenande toaletter, gatubelysning, papperskorgar etc. 1990 under Börje Svenssons ledning köptes utomhusreklamföretag i Finland, Norge och Sverige. 1991 slogs ARE idé 1 ihop med ARE Idé 2 och antog namnet ARE Annonsbyrå AB. Reklambyrån blev då en av de större i Sverige. Till vd utsågs Harald Ullman. 1997 beslutade Socialdemokraterna med partisekreterare Ingela Thalén att sälja ARE-bolagen till JCDecaux.
Överflödets samhälle
Överflödets samhälle är en bok från 1958 (på svenska 1959) av Harvard-ekonomen John Kenneth Galbraith. Boken redogjorde för hur USA efter andra världskriget drabbades av "överflödets" problem: medan snabb tillväxt ledde till förmöget i den privata sektorn förblev den offentliga sektorn fattig till följd av eftersatta investeringar. Galbraith menade att detta förhållande hindrade samhället från att utnyttja sin produktionsförmåga maximalt, vilket han kallade "teorin om social balans". Som exempel nämnde Galbraith att när fler privatpersoner skaffade bil krävdes också offentliga investeringar i vägnätet. Bristen på balans hade enligt Galbraith flera orsaker. En av dessa ansåg han vara reklamens förmåga att skapa artificiella behov. När konsumtionssamhällets reklambyråer skapade behov som konsumenterna sedan tillfredsställde kunde dessa behov inte betraktas som äkta, menade Galbraith, och kallade fenomenet för "beroendeeffekten" (dependence effect). Sammantaget ställde sig Galbraith kritisk till att politiker och ekonomer okritiskt använde ekonomisk tillväxt som ett mått på välstånd och framgång, eftersom denna tillväxt inte nödvändigtvis resulterade i förbättrade levnadsvillkor för dess invånare. Boken bidrog också till att popularisera begreppet "konventionell visdom" (på engelska: conventional wisdom, i den ursprungliga sv. översättningen: konventionell klokhet) som en förklaring till varför ekonomer fortsatte intressera sig för det Galbraith beskrev som knapphetens problem trots att de industrialiserade länderna upplevde ett stigande överflöd. Boken väckte genast debatt i Nordamerika, men blev också inflytelserik i Europa. Ledande socialdemokrater i flera länder såg Galbraiths argument som ett försvar av välfärdsstaten i europeisk tappning. I Sverige tog till exempel statsminister Tage Erlander intryck av Galbraith och bjöd in denne till Harpsund. Publicisten och ekonom-historikern Kurt Samuelsson gav 1959 ut skriften Välfärd i otakt, som var starkt influerad av Galbraiths idéer. Genom sin bok introducerade Galbraith begreppet "överflödssamhälle", som fick stor spridning i följande decenniers politiska debatt. Termen återfanns bland annat i undertiteln till Gunnar Myrdals bok Amerikas väg: En uppfordran till överflödssamhället från 1963. Även filosofen Herbert Marcuse, som tillhörde Frankfurtskolan, använde termen i Den endimensionella människan (1964, på svenska 1968). I Marcuses analys tog kritiken av konsumtionssamhället en ny, mer radikal vändning: reklamens skapande av artificiella behov sågs som ett uttryck för hur det kapitalistiska samhället reducerade livet till en endimensionell tillvaro. Galbraith utvecklade flera av sina idéer i den efterföljande boken The New Industrial State (1967).
Copywriter
Copywriter är ett yrke inom reklam- och PR-branschen, och betecknar en kreatör med huvudansvar för text. Begreppet kommer från engelska och är skapat av copy, som betyder manuskript eller kopia, och writer som betyder skrivare eller skribent. Ibland används begreppet reklamskrivare på svenska, men copywriter finns belagt från 1937. På en reklambyrå arbetar ofta flera personer med olika reklamyrken tillsammans i en arbetsgrupp. En copywriter kan då arbeta tillsammans med en art director, som har huvudansvar för bild och layout, en produktionsledare med ansvar för budget och leveranstider samt en projektledare med ansvar för kundkontakter och övergripande ekonomiskt ansvar. Copywriterns och art directorns gemensamma uppgift som kreatörer är att komma på en idé som lösning på kundens kommunikationsuppdrag, oftast en idé där bild och text utnyttjas i kombination. När idén väl tagits fram ansvarar copywritern för textinnehållet och art directorn för formgivningen. En chef för en reklambyrås copywriters och art directors brukar betecknas creative director och brukar själv vara en senior copywriter eller art director. Copywriters finns även på webbyråer, internt på företag eller som frilansare. Exempel på den typ av reklam som en copywriter kan arbeta med är annonser i dagspress, veckopress och magasin, utomhusreklam eller affischer på stortavlor, busshållplatser, bussar, tunnelbanor, spårvagnar, idé och manus till reklamfilm för bio och television, idé och manus till radioreklam, direktreklam (DR) och direktmarknadsföring (DM), butiksreklam, broschyrer och foldrar, webbsidor, sökmotoroptimering (SEO), sökmotormarknadsföring (SEM), webbannonser och kampanjhemsidor.
Erik Lakomaa
Erik Martin Lakomaa, född 14 april 1977 i Linköping, är en svensk ekonom, politisk konsult och grundare av PR-byrån Erik Lakomaa + Company (tidigare K-Street Communication). Han är verksam som forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, där han är direktör för Institutet för ekonomisk och företagshistorisk forskning (EHFF, engelska: The Institute for Economic and Business History Research). Lakomaa disputerade vid Handelshögskolan i Stockholm 2009 i ekonomisk historia på doktorsavhandlingen The Economic Psychology of the Welfare State som handlar om ekonomisk-psykologiska aspekter på väljarbeteende och offentligt beslutsfattande inom den kommunala sektorn. Här visades att väljare i kommunala val inte bestraffar den styrande majoriteten för höjda kommunalskatter under förutsättning att skattehöjningarna inte lämnar väljarna med mindre i plånboken än föregående år. Avhandlingen behandlar även kommunaliseringen av skolan och konsekvenserna av denna. Lakomaa har deltagit som expert i två statliga utredningar inom skolområdet och fungerat som konsult vad gäller effektiviserings- och kvalitetsförbättringsarbete inom skolområdet för svenska kommuner. Han medverkade även i den statliga digitaliseringskommissionen. Han har forskat kring det svenska psykologiska försvarets framväxt och dess samverkan med civila reklambyråer. samt kring access till öppna data. Lakomaa var under folkomröstningen om införande av euron 2003 nej-sidans strateg och kampanjchef för Medborgare mot EMU. Han utsågs 2004, för sitt arbete med EMU-kampanjen, av den amerikanska branschtidningen Campaigns and Elections till världens bäste politiske konsult under 40. Han har arbetat som kampanjrådgivare för flera olika svenska politiska partier. Som kampanjmakare har han främst gjort sig känd för sin användning av opinionsanalys och amerikanska kampanjtekniker, som gräsrotskampanjer. I mars 2009 avslöjade Dagens Nyheter att han varit en av organisatörerna till gräsrotskampanjen mot FRA-lagen året innan. Lakomaa är sonson till den finländske flygplanskonstruktören Aarne Lakomaa. Han har tidigare varit ledarskribent på Svenska Dagbladet och är fyrfaldig stormästare i frågesportsprogrammet Jeopardy.
Allitteration
Allitteration är en retorisk stilfigur med upprepning av ett ljud (fonetisk parallellism) från början av ett ord till början av ett annat ord. Det kan jämföras med rim, där ord slutar med samma ljud. Allitteration, som även kallas stavrim, bokstavsrim eller uddrim, är en stilfigur där flera ord i ett sammanhang börjar med samma ljud, eller med samma, eller liknande, fonem. Till exempel "Allas engagemang". Det behöver inte bara vara den första bokstaven som är identisk, även ord som ställs efter varandra i följd som upprepar samma konsonantljud eller som har upprepad betonad vokal, räknas in. Vokaler allitererar med alla andra vokaler. Det är inte nödvändigt att orden med gemensam begynnelsebokstav följer direkt på varandra, ibland kan effekten uppnås i alla fall. I essäer/uppsatser och argumenterande texter kan allitterationen vara ett subtilt, men likväl effektivt, sätt att sälja in ett budskap eller en åsikt: "I det här valet har parti A ständigt och skoningslöst försökt misskreditera, misstänkliggöra och misstroendeförklara parti B som ekonomiskt oansvarigt och entydigt oberäkneligt." Meningen innehåller flera separata allitterationer. I fornnordiska dikter är allitterationer viktiga och vanligt förekommande, exempelvis i Havamal: "Bättre börda man bär ej på vägen, än mycket mannavett" (Erik Brates tolkning). Allitterationer används i retoriken av talskrivare men även inom poesin (exempel: "Konung Erik på sin luta leker, lutan lagd på silkesstickat knä." (Carl Snoilsky, Kung Erik)), låtskrivande (Fröken Fräken ifrån Fryken (Thore Skogman)) och författare. Många reklambyråer och liknande använder allitterationer för att få deras slogan att fastna hos kunderna ("Volvos värde varar"). Allitterativ antites är ett uttryck med antiteser (motsatsuttryck) där antiteserna bildar en allitteration. Uttrycksformen skapar en spänning mellan orden, då antitesen drar orden ifrån varandra, medan allitterationen knyter orden samman. Exempel på allitterativa antiteser är Skydda eller skövla och engelskans Dream of doctors who are concerned more with public health than private wealth (Jesse Jackson, 1988). En lång allitteration förekommer i revyn Grisen i säcken. Claes Eriksson reciterar där den fiktiva boken "Bara ben" av den likaledes fiktiva författaren Bengt Brunte Bondeblad. Texten inleds med. Ett annat exempel på en längre allitteration förekommer i filmen V för Vendetta, när huvudpersonen, kallad V, träffar Evey Hammond för första gången (denna allitteration förekommer dock inte i den tecknade serien med samma namn, som filmen är baserad på).
