Färjeterminal
En färjeterminal är en plats där fartyg (exempelvis kryssningsfartyg och passagerarfartyg) lägger till för att ta emot passagerare, bilar och last. Passagerarna går ombord på fartyget med hjälp av en landgång och bilarna lastas ombord via en ramp ombord på fartyget. Färjeterminalerna kan variera kraftigt: vissa terminaler, kanske i stora hamnar, har passagerarutrymmen som är jämförbara med medelstora flygplatser, medan en terminal på en liten öplats bara kan ha medel att binda fartyget och en kort ramp för att möjliggöra fordon som ska drivas på den. Färjeterminaler kan ha flera bryggor för att hantera mer än ett fartyg samtidigt.
Järnvägslinjen Berga–Oskarshamn
Järnvägslinjen Berga–Oskarshamn används för godstransporter till och från Oskarshamns hamn. Trafikverket inkluderar bandelen i Stångådalsbanan. Järnvägslinjen Berga–Oskarshamn var en del av Nässjö–Oskarshamns Järnvägs AB (NOJ) som bildades 1869. Den normalspåriga järnvägen stod i sin helhet färdig 1874. Staten köpte NOJ 1945 och införlivade bolaget i Statens Järnvägar 1946. Under 1990-talet delades Nässjö–Oskarshamns järnväg upp av Banverket i olika bandelar då trafiken utmed järnvägen förändrades. De andra delarna är Nässjö–Hultsfred (Bockabanan) och Hultsfred–Berga (del av Stångådalsbanan). Oskarshamn hade till 1966 också en smalspårsförbindelse till Ruda med Östra Smålands Järnväg (ÖSmJ). Persontrafiken med Krösatågen mellan Berga och Oskarshamn drogs in 2005 av Kalmar Länstrafik (KLT) sedan BK Tågått i konkurs. Det fanns upp till åtta dubbelturer per dag som ersattes med bussar. Persontrafiken återupptogs igen i december 2011, efter att Oskarshamns kommun i mars 2011 genom KLT hade avropat persontrafik Oskarshamn–Berga–Nässjö med tre dubbelturer enligt avtalet med Krösatågen. Kommunen täckte 50 procent av kostnaden. Från 14 december 2014 trafikerades Berga–Oskarshamn av KLT, huvudsakligen som en matarlinje till Stångådalsbanan Linköping–Kalmar, medan anslutningarna till Nässjö hade upphört. Persontrafiken kördes med Kustpilens dieselmotorvagnar typ Itino. Persontrafiken lades återigen ned den 16 juni 2019 efter låg efterfrågan. Persontrafiken lades ned senast 16 juni 2019 och ingen reguljär persontrafik med järnväg har bedrivits sedan dess. En del av bussarna från det mer centralt belägna resecentret stannar vid Oskarshamns station. Färjelägen för färjorna till Gotland och Ölandsfärjan ligger intill järnvägsstationen, men det finns ingen tidtabellssamordning. Godstrafiken har fortlevt men trafiken har varierat. 2007 fanns sex dubbelturer per dag medan det 2012 finns en dubbeltur per dag. År 2021 går godstrafiken med en dubbeltur per dag. Oskarshamns kommun inkluderar fortsatt godstrafik på industrispåret till norra hamnen i översiktsplanen och plats för ett nytt järnvägsspår till en framtida färjeterminal vid Månskensviken eller en ny lastplats mellan dagens stationsområde och Lokgatan. En fartygslinje till Baltikum planeras inom samarbetsprojektet Cartogo och transitgods i containrar ska gå via väg eller järnväg till Nässjö/Jönköping och Göteborg.
Åland–Finland (färjelinjer)
Mellan Åland och finländska fastlandet går en del bilfärjelinjer. Det rör sig dels om färjor till och från Stockholmsregionen som gör korta stopp på Åland, dels förbindelsefartyg mellan Åland och Åbolands skärgård. Från Mariehamn till Åbo och omvänt (alla utgår från Stockholm): Silja Line (österut 1 tur/dag på sommaren, västerut 1 tur/dag). Från Långnäs till Åbo och omvänt (alla utgår från Stockholm): Silja Line (österut 1 tur/dag, västerut 1 tur/dag på sommaren). Från Långnäs till Nådendal och omvänt (alla utgår från Kapellskär): Finnlink (inte alla turer via Åland, fartyg med mindre passagerarutrymmen). Från Mariehamn till Helsingfors och omvänt (alla utgår från Stockholm): Silja Line (1 tur/dag). Utöver dessa finns mindre färjor i Ålands skärgård och skärgården i Åboland. De går mellan öar och kan kräva flera färjeöverfarter för att komma mellan Åland och Finlands fastland. De bekvämaste förbindelserna är: Ålandstrafikens Norra linje från Hummelvik i Vårdö kommun via Brändö till Osnäs i Gustavs på fastlandet. Ålandstrafikens Södra linje från Långnäs i Lumparland till Galtby i Korpo, varifrån Regionalväg 180 ("Skärgårdsvägen"), med två landsvägsfärjor, leder till fastlandet (Riksväg 1). Mariehamn: Silja Line och Viking Line har en gemensam terminal en knapp kilometer från stadens mittpunkt. Långnäs: Orten är mycket liten och ligger på ön Lumparland. Det finns en gemensam terminal för rederierna. Avståndet till Mariehamn är runt 30 km. Åbo: Hamnen ligger cirka 3 km från centrum. Terminalerna ligger bredvid varandra. Det finns en busslinje till centrum med hållplatser vid terminalerna och järnväg direkt från hamnen via Åbo centralstation mot Helsingfors och Tammerfors. Invid hamnens järnvägsstation finns också en liten busstation. Åbo slott och slottsparken ligger strax intill. Helsingfors: Viking Lines terminal ligger centralt på Skatuddens sydsida. Med bil hittar man genom att följa skyltarna mot Centrum och sedan färjesymbol och Skatudden. Silja lines terminal ligger också centralt något söder om Skatudden. Notera att det finns andra färjeterminaler i staden.
Inre hamnen, Sundsvall
Inre hamnen är en stadsdel i centrala Sundsvall. Stadsdelen avgränsas i väster av Parkgatan och stadsdelen Stenstan, i söder av Landsvägsallén, och i övrigt av Sundsvallsfjärden. I norr ligger Stora hamnkajen eller Stockholmskajen som den också kallas, i öster Tvärkajen, och längst i sydost Kolkajen. Området har haft en mängd olika industriella verksamheter från 1800-talets början och framåt. Bland annat har det nyttjats för sågverk, stenkolslager, massmagasin, hamn- och varvsverksamhet samt bangård. I sydöstra delen av området fanns också sågverk, brädgård och massamagasin. Sedan massamagasinen revs på mitten av 60-talet fanns här bland annat en spik- och trådfabrik. Ett undantag till 1800-talets industriella verksamhet var värdshuset Casino, som vid seklets mitt var Sundsvalls främsta nöjeslokal, där allehanda tillställningar för sundsvallsborna anordnades. Där arrangerades ofta maskerader och baler, och ibland teater, cirkus eller olika uppträdanden. På 1870-talet byggdes en järnvägsförbindelse från Torpshammar till Sundsvall, och vid hamnbassängen uppfördes Sundsvalls första centralstation. Det blev ett stationshus med två flygelbyggnader i trä, ritat av Adolf W Edelsvärd, och invigdes 1874. 1925 byggdes i samband med tillkomsten av Ostkustbanan en ny centralsation, stax söder om Inre hamnen, men den äldre stationen bevarades och inrymmer idag Casino Cosmopol Sundsvall. En epok i Sundsvalls historia inleddes 26 maj 1967 när Wasaline (vid tidpunkten Vaasa-Umeå AB) startade färjetrafik mellan Sundsvall och Vasa. Färjorna lade till vid Inre hamnen. I början av 1970-talet inleddes även försökstrafik mellan Sundsall och Björneborg, men den las ned redan efter ett par år på grund av dålig lönsamhet. 1996 var eran över och trafiken lades ned då den lönsamma tax-free-försäljningen inte fick vara kvar. Sommaren 2004 inleddes bygget av fem sexvåningshus med 100 lägenheter byggda i massivträ längs med stora hamnkajen. Efter 120 års förbud att bygga höghus i trä kom några av de första trähöghusen alltså byggas i den stad som sedan slutet av 1800-talet kännetecknats för stenhusen i Stenstan. Fryshuset i hamnen ersattes av ett kontorshus som idag inrymmer bland annat TV4. På samma gata finns Sveriges Television, som har sina lokaler i den före detta färjeterminalen. Bolagsverket flyttade i november 2008 till ett nybyggt kontorshus i Inre hamnen. I husets källarplan finns parkeringshuset Hamngaraget. I anslutning till kasinot ligger parken Hamnträdgården, som anlades 2004-2005. Hamnträdgården har sedan 2010 varit centrum för den årliga pridefestivalen Sundsvall Pride, vilken sedan 2014 också sker i samverkan med stadsfesten Hamnyran. Inre hamnen är även platsen för Sundsvalls traditionella nyårsfirande, där Sundsvallsborna samlas för att fira in det nya året till bland annat nyårsfyrverkerier arrangerade av det kommunala Näringslivsbolaget. I Inre hamnen finns även Sundsvalls gästhamn. Området söder om Hamnträdgården och öster om Bolagsverket har ännu inte omvandlats. Här planeras ett 100-tal bostadslägenheter och ett hotell.
E18 (Sverige)
Norska gränsen–Årjäng–Karlstad–Karlskoga–Örebro–Arboga–Köping–Västerås–Enköping–Stockholm–Norrtälje–Kapellskär. E18 möter följande vägar i Sverige. E18 passerar genom ett antal tätorter i Sverige. Vägen går genom Töcksfors, Årjäng, Grums, Karlstad (Skattkärr, Väse), Kristinehamn (Ölme), Karlskoga (Linnebäck, Villingsberg), Örebro, Västerås, Enköping, Bålsta, Jakobsberg, Stockholm, Täby och Norrtälje. Oftast är hastighetsgränsen 70 eller 90 km/h genom dem. Den finns en genväg som är snabbare och kortare än E18 mellan två platser längs vägen. Det gäller förbi Stockholm, där det finns en genväg genom Sollentuna som är 10 km kortare och utgörs av länsväg 267 och länsväg 265. Mellan Stockholms innerstad (som inte ligger vid E18) och Arboga kan man åka E20 istället, vilket är cirka 10 km kortare. Mellan Danderyd (vid E18) och Arboga är E18 kortare och snabbare. E18 rekommenderas även för den som ska till platser i norra Stockholm såsom Frihamnen (färjeterminaler), Valhallavägen och Lidingö. I övrigt E18 är den snabbaste och bästa vägen för att åka mellan två valfria platser längs E18 i Sverige. E18 är landsväg mellan norska gränsen och Björkås väster om Karlstad, undantagen är 2+2/2+1-sträckan riksgränsen–Töcksfors och motorvägssträckan förbi Segmon. Från Björkås väster om Karlstad till Norrtälje är E18 sedan 2014 helt mötesseparerad. Detta genom en kombination av motorvägar, motortrafikleder samt 2+2/2+1-vägar. Från Björkås och vidare genom Karlstad och till Skattkärr är det motorväg. Från Skattkärr till Väse, samt på ett avsnitt vid Kristinehamn är E18 motortrafikled och genom Karlskoga är det fyrfilig väg med trafikljus. Mellan Lekhyttan (mellan Örebro och Karlskoga) och Norrtälje är det motorväg större delen av sträckan, undantaget är en 2 km kort sträcka i Örebro mellan trafikplats Adolfsberg och trafikplats Berglunda som är motortrafikled samt sträckan Köping–Västjädra. De sträckor som inte är motorväg mellan Örebro och Norrtälje är istället motortrafikleder. Målet på lång sikt är bygga motorväg eller så kallad högklassig fyrfältsväg Segmon–Norrtälje och 2+1-väg i övrigt. Med nuvarande utbyggnadstakt kommer det att ta många år. Samtliga nybyggen ska ha denna standard. På några håll byggs mitträcke i befintlig väg vilket inte räknas som nybygge. När samtliga sträckor med vanlig landsväg är ombyggda kommer E18 att ha en standard som varierar mycket med längre motorvägar som avlöses av bitar med motortrafikled, vilka kommer att vara kvar i många år (andra byggen prioriteras vanligen). Motortrafikledsträckorna byggdes före 1990 då det var målstandard längs större delen av vägen. Trafikverket och regeringen har tidsbestämda planer till år 2021. Följande objekt finns definierade. Från norska gränsen till Töcksfors är det en 2+1-väg. Denna väg byggdes på 2000-talet och trafikeras av många norska shoppingbesökare. Mellan Björkås väster om Karlstad och in till Karlstad, cirka 8 km, blev E18 ombyggd till vad som nästan ses som en motorväg, byggstart hösten 2015 med trafiköppning juni 2017, men eftersom den vägen saknar parallellväg, vilken bitvis togs bort, skyltas den bara som huvudled och kallas av Trafikverket för "Fyrfältsväg". Genom Karlskoga passerar E18 som fyrfältsstadsväg med ett antal signalreglerade korsningar. Genomfarten rustas successivt upp av trafiksäkerhetsskäl, men den långsiktiga planen är att dra om E18 söder om Karlskoga (men norr om Degerfors) via en bro över Möckeln, den s.k. Möckelnleden. Detta projekt finns dock inte med i infrastrukturplanen för åren fram till 2029.
Hamnarbetare
Hamnarbetare eller stuveriarbetare utför lastning och lossning av fartyg utan att tillhöra besättningen. Ett äldre begrepp är sjåare. Ordet härrör från nederländska sjouwen (släpa) och finns bland annat på tyska, Schauermann. Hamnarbetare anställs av ett stuveri eller stuveribolag, det företag som åtar sig lastning och lossning av fartyg. Ägaren av ett stuveri kallades förr ofta stuvare. Så i strikt mening är det fel att använda stuvare som synonym för stuveriarbetare. Hamnarbetare i allmänhet hade förr i tiden ofta dåligt rykte, och många hade alkoholproblem. Mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev yrket och yrkessgruppen dock alltmer respekterade. Hamnarbetet har fullständigt förändrats sedan 1800-talets slut och 1900-talets början, då hamnkranarna slog igenom. Tidigare sköttes nästan allt manuellt, med grips i handen. Numera är allt styckegods förpackat i containrar. Hamnarbetaren i dag är en tekniker som sitter högt uppe i en grensletruck eller containerkran. Hamnarbetarnas uppgift består idag av att förtöja och förhala fartyg, lasta och lossa fraktfordon, och även sköta övriga uppgifter på färjeterminaler. De organiseras i Sverige av Svenska hamnarbetarförbundet eller Svenska transportarbetareförbundet (Transport). International Dockworkers Council (IDC).
Helsingborgs hamn
Helsingborgs hamn består av flera olika hamnar med tillhörande bassänger och terminaler. Nordhamnen är samlingsnamnet på hela hamnområdet närmast Helsingborgs centrum. Den består av fyra olika hamnbassänger och fem namngivna hamnar. Från Nordhamnen avgår alla färjor till Helsingør: Sundsbussarna från Inre hamnen, Scandlines och HH-ferries från färjeterminalen på Knutpunkten. Cityhamnen heter den allra sydligaste delen av Norra hamnen, söder om Kvickbron. Vid Parapeten ligger här kajplatser för Kustbevakningens fartyg, Sjöfartsverkets lotsbåtar och bogserbåtar från Helsingborg Bogser AB. Den östra sidan kallas Helsingörskajen och är omgjord till att hysa mindre kryssningsfartyg, och är officiell gästhamn. Länge låg här till exempel en äldre sovjetisk ubåt, U194, av Whiskey-klass (samma klass som den grundstötta U 137), och då svenska flottans nya fartyg HMS Helsingborg gjorde sitt besök i staden lade det till vid denna kaj. Inre hamnen är den äldsta hamnen i staden och ligger då följaktligen närmast den ursprungliga strandlinjen och stadens centrum. Dimensionerna är praktiskt taget de samma som den gamla hamnen från 1867. Hamnen har en mycket central placering och ligger vid Kungstorget, endast några tiotal meter från en av stadens största huvudgator, Järnvägsgatan, och i norr avgränsas hamnen av Hamntorget. I anknytning till vattnet ligger ett antal populära restauranger, Hamnkrogen och Kungstrappan, samt två restaurangbåtar, S/S Swea i hamnens södra del, och M/S Harmony vid Köpenhamnskajen i norr. Från hamnens norra sida avgår Sundsbussarnas färjor från terminalen i gamla tullhuset till Helsingør. Södra hamnen är en av de mest aktiva delarna av Helsingborgs Hamnar. Rederierna Scandlines och HH-Ferries bedriver 15-minuterstrafik över sundet mellan städerna Helsingborg och Helsingör. Detta gör linjen till en av de mest tättrafikerade linjerna i världen, sett mellan två destinationer. I Södra Hamnen ligger före detta Fartygsmekano som numera bedriver verksamhet via Landskrona Stål AB. Väster om Södra Hamnen ligger Oceanhamnen och Sundsterminalen, vilka numera är övertagna av Helsingborgs stad och drivs av dess förvaltningar. Oceanhamnen och Sundsterminalen är del av Helsingborgs framtida expansionsområden. I avvaktan på vidare åtgärder ligger magasinen kvar vid Oceanhamnen. Helsingborgs stad planerar att omvandla detta hamnområdet till ett bostadsområde i stil med vad man gjorde med Norra hamnen. Projektet följer en nergrävning av den södergående järnvägen från Knutpunkten, ett projekt kallat Södertunneln. Hela projektet kallas för H+. Oceanhamnen ingår sedan den 1 januari 2010 inte längre som en del av Helsingborgs Hamn AB. Helsingborgs Stads Mark- och Exploateringsenhet (MEX) ansvarar för förvaltningen av området. Oceanhamnen är belägen väster om Södra hamnen vars tre västliga olika kajer går under benämningen Sundsterminalen. Härifrån avgick under 1980- och 1990-talen DFDS Seaways färjor till Oslo och Köpenhamn, men dessa lägger inte längre till i Helsingborg, enligt DFDS på grund av höga hamnavgifter. På 1960- och första halvan av 1970-talet seglade istället TL, Trave Line härifrån, på rutten Helsingborg - Köpenhamn Tuborg - Travemünde. TL var en del av koncernen LB (Linjebuss)/SL (Skandinavisk Linjetrafik)/TL-färjorna. I Sundsterminalens byggnad ligger Helsingborgs hamn AB:s trafikcentral. HH-ferries färjor till Helsingør avgick från Sundsterminalen, men denna trafik flyttades den 30 december 2010 till Södra Hamnen. Från den 30 december 2010 avgår både Scandlines och HH-Ferries från samma terminal och samtrafikerar linjen mellan Helsingborg och Helsingör.
