Glima
Glima (isländska: glíma) är en nordisk form av brottning med anor från vikingatiden som i sin mest kända variant endast har överlevt i obruten tradition på Island. Brottningsformen fanns också i Sverige hos allmogebefolkningen och kallades då bl.a. för Lösatagsglima, Byxtag eller Ryggkast, men dog ut i början av 1900-talet. Glima var således en uppvisningssport i Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm. I dagens isländska glima håller kämparna hela tiden i varandras bälten och försöker kasta den andre till marken medelst lyft, kast och skrevstörtningar. För att möjliggöra grepp såsom i äldre tiders löst sittande kläder bär utövarna nuförtiden ett så kallat glima-bälte med remmar om bägge låren. Namnet "glima" kommer av ett fornnordiskt ord, "glíma" som betyder "blixtrande sken" eller "kvick rörelse" och överlever i svenskans "glimma" i danskans "glimre" och i norskans "glimt". I en av de äldsta svenska ordböckerna förekommer ordet "glyma" som då betydde "liten strid" eller "kortvarig brottning". På isländska är ordet "glíma" synonymt med brottning i allmänhet, och används även när man talar om icke-nordiska brottningsformer som t.ex. "japansk glíma" som betyder "Ju jutsu". På svenska används termen idag framförallt när man refererar till det traditionella "byxtaget" men även om andra inhemska nordiska brottningsformer. Ursprungligen fanns det i Norden tre olika former av traditionell brottning. "Ryggtag" (också "livtag", "ryggkast" eller "ryggspänna"), "byxtag" (eller "byxkast", d.v.s. den nu normala varianten av glima) och "lösa tag" ("kampglima"). Stilarna kan också kallas ryggtagsglima, byxtagsglima och lösatagsglima. "Ryggtaget" var den vanligaste formen och överlever än idag på Gotland såsom "ryggkast" i de gutniska lekarna. Den går ut på att båda kämparna fattar om varandra med ett övertag och ett undertag och behåller greppet under hela kampen. Den som faller underst har förlorat. Byxtaget utgår, som namnet antyder, från ett grepp som tas i vardera kämpes byxor eller bälte. Den som lyckas fälla eller kasta den andre till marken har vunnit. Både ryggtaget och byxtaget brukar sammanfattas under samlingsnamnet "fasta tag". Den tredje varianten dog ut redan på medeltiden i Sverige och för ca 100 år sedan på Island. Det var den mest kamporienterade stilen. Här utgick man inte från ett fast grepp utan var fri att fatta om motståndaren hur som helst, d.v.s. fribrottning. Den som lyckas fälla eller kasta sin motståndare till marken och ta sig upp stående först, vinner. Denna variant har i dag återuppstått och fått ett slags renässans under namnet "kampglima/stridsglima" eller "combat glima". Islands Glimaförbund (isländska).
Gutniska lekar
På Gotland utövas sedan gammalt traditionella idrotter, så kallade "lekar" (laikar) med anor långt tillbaka i tiden. Vissa av dessa idrottsliga lekar kan spåras ända bak till medeltiden men kan vara ännu äldre. Liknande idrotter har utövats i hela Norden men har på de flesta håll dött ut. Ett exempel på detta är det så kallade "ryggkastet", som är en form av brottning i vilket kämparna fattar om varandras ryggar med ett undertag och ett övertag och sedan försöker kasta varandra till marken. Sådan form av brottning har förekommit i hela Norden och kallas då även för livtag eller ryggtag. Se även glima. I Skottland, som i hög omfattning koloniserades av norrmän under vikingatiden, förekommer liknande lekar, exempelvis ovannämnda ryggtaget men även stångstörtning. Pärk är ett bollspel som spelas i lag om 7 personer. Den spelas med en knytnävstor boll av garvat fårskinn vars inre är gjort av nystat ullgarn. Bollen får antingen slås med handen eller sparkas med foten, direkt eller efter en studs. Spelet utförs på en gräsmatta och spelplanen är 30 meter bred och obegränsat lång. Varpa går ut på att kasta en varpsten så nära en pinne eller sticka på ett avstånd av 10–20 meter som möjligt. Först till 12 vinner. Varpstenarna bestod ursprungligen av platta stenar men tillverkas idag oftast av metall. Ordet varpa betyder kasta på både gammal gutniska och isländska. Stangstörtning / Stangstýrtning. Stångstörtning går ut på att kasta en stor stång på mellan 16 och 26 kg så långt som möjligt. Ränn i kämp / Renn í kemp. Kapplöpning på en sträcka mellan 60 och 100 meter. Kämparna fattar om varandras ryggar med ett undertag och ett övertag runt armarna. Den som får den andre till marken har vunnit. Spark bläistre / Spark blístro. Ett korslagt rep läggs om båda kämparnas fötter. Den som lyckas fälla den andre har vunnit. Spark rövkrok / Spark rývkrók. Kämparna lägger sig med huvudet åt varsitt håll på rygg och fattar armkrok. Därefter gäller det att haka i den andres fot och välta runt denne. Kämparna sitter mitt emot varandra på en bom. Den som lyckas slå av den andre med en kudde vinner. Kämparna sitter mitt emot varandra på marken med böjda knän och fotsula mot fotsula och håller i en käpp om lott. Den som lyckas dra motståndaren över ända har vunnit. Kämparna lägger ett 10 meter långt rep över nacken, över axlarna och under armarna. Utgångspositionen är liggande på knä. Den som dragit motståndaren en viss sträcka har vunnit. De gutniska lekarna utövas idag under Stångaspelen på Stangmalmen i Stånga socken mellan den sjunde och tionde juli.
Rallarsving
Rallarsving är ursprungligen namnet på ett boxningsliknade slag som utförs genom att svinga hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet. Uppkom troligen från likheten med den svingande rörelse som de järnvägsbyggande "rallarna" utförde med sina släggor då de lade rälsen. Rallare byggde järnväg och flyttade med bygget allteftersom rälsen förlängdes. Fredag 1/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning och K-1 i Nederländerna. Patrik Eriksson, före detta världsmästare i thai- och kickboxning, agerar guide. Musse och Andreas träffar bland annat Peter Aerts och Remy Bonjaski, och tränar med flerfaldiga världsmästaren Ilonka Elmont. Veckans reaktionstest går mellan Peter, Remy, Musse och Andreas. Ett styck brottogram utdelas. Peder Lamm inleder Kampsportens historia med del 1: Gatan. Fredag 8/4 2005 kl. 21:00. Shooto, kendo och shorinjikempo i Japan. Shinuba och Manabu guidar programledarna när de letar kampsport i Tokyo och Sendai. Fisk äts och det sjungs karaoke på en kendoskola. Kampsportens historia fortsätter med del 2: Konsten är död. Fredag 15/4 2005 kl. 21:00. Fortsatt shooto i Japan. Kampsportens historia del 3: Master Cup i rehabilitering. Fredag 22/4 2005 kl. 21:00. Glima och judo på Island. Som glimautövande svensk följer Lars Magnar Enoksen med som guide. Träningspass med regerande glimamästaren Pótur Edórsson och Jón Unndórsson. Kampsportens historia del 4: Kampsportskläder. Fredag 29/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning, kung fu och taido hemma i Sverige. Veckans brottogram utdelas för första gången av Andreas. Kampsportens historia har kommit till del 5: Staf-fan legenden. Fredag 6/5 2005 kl. 21:00. Radarparet åker till Kalifornien i USA för att testa modernt självförsvar och antiterrorism à la Jim Wagner. Dessutom får de träffa Benny "The Jet" Urquidez. Kampsportens historia del 6: Split vision. Fredag 13/5 2005 kl. 21:00. USA-resan fortsätter genom Oregon och Arizona där de bl.a. träffar Bas Rutten. Kampsportens historia del 7: Fallstudion. Fredag 20/5 2005 kl. 21:00. Denna gång bär det österut till Finland i ett sökande efter den finska sisun. Förutom grappling och slagsmålsfestival blir det förstås bastubad och muminmuseum när Musse och Andreas besöker Åbo och Tammerfors. Det blir som vanligt reaktionstest och brottogram, och veckans avsnitt av Kampsportens historia går under namnet Lapp-ki-do. Fredag 27/5 2005 kl. 21:00. Thaiboxning i dess hemland, Thailand. Säsongens sista avsnitt av Kampsportens historia, del 9: Världens största actionhjältar. Fredag 3/6 2005 kl. 21:00. Säsongsavslutning. Första halvan av programmet ägnas åt att titta på godbitar från säsongen som gått, blandat med ett besök av Ernesto Hoost i Stockholm. Resultatet av Musses och Andreas fajter genom säsongen avslöjas: fem vunna av Musse, två vunna av Andreas och fyra oavgjorda. Andra halvtimmen tillägnas K1-galan i Globen som ägde rum den 21 maj. Där delas även ett sista brottogram ut, till Bingo Rimér inför tio tusen åskådare. Säsongsfinalen innehåller varken reaktionstest eller Kampsportens historia. Musse och Andreas åker till det stora landet i öster, Kazakstan, tillsammans med VM-mästaren i tungviktsbrottning Martin Lidberg för att lära sig brottas. De får mycket vodka och galet många resor men inte så mycket brottning. Som plåster på såren får de hänga med idrottsministern Katten. Avsnittet innehåller även Brottogrammet som denna gång levereras till idrottsminister Bosse Ringholm som verkligen inte verkar gilla Brottogrammet utan hellre kollar på golf. Musse och Andreas åker till Paris där de får träffa Jeremy Decherchi och provar på Savate samt bilåkning. De träffar också bröderna Fabrice och Jerome Jeannet, men får inte fäktas så mycket som de hade tänkt.
Svenska Budo- och Kampsportsförbundet
Svenska Budo och Kampsportsförbundet (förkortat SBoch K) är ett av Svenska RF:s specialidrottsförbund. SBoch K har hittills organiserat främst kampsporter av ostasiatiskt ursprung, men man siktar numera på att ta in kampidrotter oavsett ursprung i förbundet. Karate (2010), taekwondo (1997) och judo (1987) tillhörde förr SBoch K men har numera egna förbund i Sverige. Dessa enskilda kampsporter ligger därmed på samma nivå som samlingsförbundet SBoch K. Förbundet startades 1960 under namnet Svenska Judoförbundet, eftersom inga andra idrotter än judo var anslutna vid denna tid. Under det första decenniet tillkom ju-jutsu (även transkriberat jiu-jitsu), karate, aikido och kendo, varför förbundet 1969 tog namnet Svenska Budoförbundet. Budo är samlingsnamnet för japanska kampkonster. Under 1970-talet och senare tillkom även kampkonster från andra ostasiatiska länder, såsom kinesiska wushu (kungfu) och koreanska taekwondo, sedermera också moderna kampsporter utvecklade utanför Asien. Därför beslöt årsmötet 2003 att ändra namnet till Svenska Budo och Kampsportsförbundet. Sittande ordförande är sedan 2009 Stefan Stenudd. Förbundet var fram till 2009 organiserat i ett antal sektioner, inom vilka en eller flera av förbundets idrotter administrerades. Därefter ombildades dessa till ett större antal underförbund, egna juridiska personer med självständigt styre över sina idrotter. Dessa är (2012). Förbundsordförande genom tiderna har varit. Svenska Aikidoförbundet. Svenska Brasiliansk Jiu-jitsu-förbundet. Svenska Bujinkanförbundet. Svenska Ju-jutsufederationen. Svenska Kampkonstförbundet (inrymmer capoeira, FMA (Filippinska kamparter), glima och krav maga). Svenska Kendoförbundet (inrymmer även iaido, jodo, kyudo och naginata). Svenska Kickboxningsförbundet. Svenska Kyokushinförbundet. Svenska Muaythaiförbundet (Thaiboxning). Svenska Shootfightingförbundet - nerlagt och ingår nu i Svenska MMA-förbundet. Svenska Shorinjikempoförbundet. Svenska Submission Wrestlingförbundet. Svenska Förbundet för Kinesisk Kampkonst (wushu/kungfu). Britt Solberg 2006 (tidigare enmansutredare åt regeringen om kampsport). Erik Åsbrink 2000 - 2005 (tidigare finansminister). Paul G Höglund 1994 - 1999. Olof Jängnemyr 1981 - 1993. Bertil Nordenfelt 1971 - 1980. Göran Stangel 1961 - 1968. Karl Wöst 1960 (första officiella ordförande). Bertil von Sydow 1959 (första inofficiella ordförande, interimsstyrelse, ej medlem i RF).
