Kvällstidning
Kvällstidning eller kvällspress är en typ av dagstidning som inte är en morgontidning. Kvällstidningar utkommer på morgonen eller förmiddagen, men uttrycket kvällstidning kommer av att dessa tidningar tidigare utkom på eftermiddagen (aftontidning) eller kvällen, vilket gjorde att de kunde rapportera om sådant som hänt under dagen. Joachim Berner, som varit chefredaktör för morgontidningen Dagens Nyheter och kvällstidningen Expressen, beskrev 2019 sin syn på beslutsfattande mellan en kvällstidning och morgontidning, där det på en morgontidning är en långsammare och mer demokratisk beslutsgång, medan det på en kvällstidning i högre grad är chefen som bestämmer. "En kvällstidning är en sekt, det är ett djur på ett helt annat sätt än vad en morgontidning är.". Johan Eriksson, editorchef på Expressen 2016, besvarade en läsarfråga med att skillnaderna är små i rapporteringen av större nyheter, men att skillnaderna ligger i att kvällstidningarna även har bevakning av andra ämnen. Enligt honom har morgontidningarna emellanåt tagit efter kvällstidningarnas lediga tilltal. Daily Mail, Storbritannien. Daily Mirror, Storbritannien.
Göteborgs tidningar
I slutet av 1700-talet gavs även ett antal mindre publikationer ut i Göteborg, som Den philosphiske storprataren, utgiven 1782-1783 av Lars Wahlström, och Göteborgs Stifts-Tidning som började sin utgivning 1789 och som ges ut än idag. Samma år som GHT kom ut gavs även månadstidningen Linnæa. Ett Bidrag till Konst, Vitterhet, Mode, Industri och Hushållning ut, vilket var den första tidskriften i Göteborg som specifikt riktade sig till kvinnor. Den gavs ut av Charles Backman från januari till december 1832. I början av 1850, till ungefär mitten av 1851 gavs en tidning ut med namnet Göteborgsposten. Från 1859 började den återigen ges ut som halveckoblad, men från år 1860 kom den ut dagligen. Utgivningsbeviset för GP utfärdades för med. fil. kandidaten Karl Emil Nikolaus Lindberg, som dessutom var ansvarig utgivare åren 1858-1863. Därefter övertogs redaktörskapet 1863-1869 av bokhandlaren David Felix Bonnier, då tidningen utkom med två nummer i veckan – onsdag och lördag. Redaktörer under 1800-talet var därefter, filosofie doktor Otto Thulin 1870-1872, filosofie doktor Fredrik Åkerblom 1873-1893 och filosofie kandidat Carl Axel Stål 1893-1896. Tidningens upplaga var under det första utgivningsåret cirka 1 000 exemplar, en tredjedel av konkurrerande GHT. Initialt var GP en högertidning, bland annat med den förre riksdagsmannen Paul Fritz Mengel som Stockholmkorrespondent under åren 1864–1896. I september 1896 övergick GP till ett nytt bolag och inriktningen ändrades till liberal. I slutet av 1888 började Göteborgs Aftonblad att ges ut vilket skulle vara en daglig tidning för Göteborgs stad och Vestra Sverige. Redaktör för tidningen var Oscar Norén som fyra år tidigare varit med och grundat Svenska Dagbladet. 1899 blev den organ för Fosterländska förbundet. Den konservativa tidningen bytte under perioden juni 1918 till 1923 namn till Göteborgs Dagblad för att sedan byta tillbaka. Tidningen lades ned 1926. Glunten, senare även Kurre Glunten och Kurre, var en skämtsam veckotidning som gavs ut i Göteborg, åren 1880–1892. Tidningen trycktes på samma tryckeri som Förposten och August Cederqvist var ansvarig utgivare för båda. Göteborgs weckoblad var en veckotidning som grundades 1875, som 1893 övergick i Göteborgs veckotidning, och som gavs ut ända till 1977. Kring sekelskiftet, mellan perioden 24 oktober 1890 till 2 februari 1900 kom även Göteborgskuriren ut på fredagar. Några år in på det nya seklet 1900 fanns det två morgontidningar i Göteborg: den liberala Göteborgsposten (GP) och den konservativa Göteborgs Morgonpost (GM). Utöver detta fanns det fem kvällstidningar (då ofta kallade aftontidningar): Den liberala Göteborgs Handels- och Sjöfarts-tidning (GHT), den konservativa Göteborgs Aftonblad, den socialistiska Ny Tid, den kommunistiska Arbetartidningen och den liberala Göteborgs-Tidningen (GT). Under en kort period, 1918 till 1923 gavs även tidningen Göteborgs dagblad ut. Fram till 1930-talet dominerade GHT i Göteborg men därefter har det varit GP som varit den största och mest tongivande dagstidningen. Tre år efter att Folkets Röst lades ned, började den socialistiska tidningen Ny Tid att ges ut i Göteborg med mottot "organ för klassmedveten arbetarerörelse". Ny Tid grundades den 24 mars 1892, först som en veckotidning med Fredrik Sterky som grundare och chefredaktör. 1898 blev Anders Lindblad ny chefredaktör och året därpå blev den en dagstidning som kom ut sex dagar i veckan. 1911 övertog Emil Rosén som chefredaktör och på 1920-talet utkom den sju dagar i veckan. Den 1 mars 1936 blev tidningen morgontidning, efter att dittills ha givits ut på eftermiddagar. Den 31 december 1963 upphörde den dagliga utgivningen, och detta datum anses ofta vara slutet för tidningen. Den 9 januari 1964 blev Ny Tid en veckotidning, med begränsat sidantal - det första numret med endast 12 sidor. Sexdagarstidningen kom den 26 januari 1965, vilket fortsatte till och med 14 juni 1966.
Dagstidning
En dagstidning är en tidning som först och främst innehåller en allsidig nyhetsrapportering. I Sverige ges dagstidningar ut minst en gång per vecka (se dock veckotidning), internationellt i regel minst två gånger per vecka. I svensk lagstiftning definieras dagstidning som en skrift som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning, som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka, jämte tillhörande löpsedel och bilaga. Internationellt förs statistik om dagstidningar som ges ut minst två gånger i veckan. Det vanligaste är att en dagstidning ges ut med flera upplagor under en veckas lopp. En dagstidning med utgivning sex dagar i veckan har sexdagarsutgivning, en tidning med utgivning alla veckans dagar har sjudagarsutgivning. I Sverige skiljs av tradition på morgontidningar och kvällstidningar, även om "kvällstidningar" numera också försäljs redan på förmiddagen. De flesta moderna tidningar finns i tre storlekar. Tidningar trycks vanligen på billigt, off white-papper[förklaring behövs]. Sedan 1980-talet har tidningsindustrin i stort sett övergått till offsettryck. Införandet av digital teknik sedan 1980-talet har i grunden förändrat tidningsproduktionen och också dess förutsättningar att konkurrera på annonsmarknaden. Vissa tidningar använder färgat tidningspapper för att särskilja tidningen i tidningsställen. Financial Times och Dagens Industri trycks till exempel på rosa papper. Journalisten och författaren Per Svensson beskriver en dagstidning som "[...] koncept att strukturera, redigera och paketera information och åsikter.". Broadsheet: 600 mm x 380 mm, förknippades tidigare ofta med mer traditionella tidningar, men formatet har i flera länder övergivits till förmån för tabloidfomat. Tabloid: hälften så stor som broadsheet med 380 mm x 300 mm, förknippades tidigare med mer sensationsinriktat material i tidningarna än de i broadsheet, men har numera i flera länder blivit standardformat för dagstidningar. Berliner eller Midi: 470 mm x 315 mm, används i vissa europeiska länder.
Tidningspojke
En tidningspojke är en ung person som säljer dags- och kvällstidningar i på gatan, eller levererar till stamkunders kontor eller bostäder. Denna distributionsform ersattes efterhand under 1900-talet av distribution genom kiosker och butiker och genom systematiserad utbärning till prenumeranter, men har återkommit i storstäder med introduktion av gratistidningar.
Tidningsbud
Tidningsbud är anställda för att dela ut tidningar och liknande utskick. I Sverige är tidningsbud ett deltidsyrke för ca 13 000 anställda tidningsbud, som delar ut morgontidningar samt adresserade och oadresserade utskick och försändelser, mellan ca kl 01 och 07 på morgonen. Ett mindre antal halv- och heltidsanställningar finns. Tidningsbuden är anställda i olika tidningsdistributionsföretag fördelade över landet. Av dessa tidningsbud är ca 8 000 fot-/cykelbud och ca 5 000 bilburna. Varje morgon distribuerar tidningsbuden ca 3 milj exemplar tidningar, varav ca 2 300 000 ex i tätort och 725 000 i landsbygd. Det utgår statligt samdistributionsstöd och presstöd på ca 600miljoner sek/per år för att både mindre och större tidningar ska delas ut i hela riket, genom ett system av samdistribution. Morgontidningarnas och tidningsdistributionsföretagens centrala arbetsgivar- och branschorganisation heter Tidningsutgivarna. På deras medlemslista finns alla svenska morgon- och kvällstidningar, flera gratistidningar, nyhets- och bildbyråer, tryckerier, tidningsdistributionsföretag, annonsförsäljningsbolag, några tv- och radiostationer samt förlag. Tidningsbuden företräds fackligt av Transportarbetareförbundet, som har förhandlingsrätten för tidningsbudens kollektivavtal. Avtalet bygger på månadslön. Pressens Morgontjänst KB (Premo) - Solna. Tidningsbärna KB (TB) - Malmö. Västsvensk Tidningsdistribution KB - Göteborg. Prolog Tidningsdistribution - Västmanland, Eskilstuna, Flen, Katrineholm,Strängnäs och Södertälje. UNT Distribution - större delen av Uppland. Svensk Morgondistribution KB - Norrlandskusten från Gävle upp till Sundsvall och Dalarna. Tidningstjänst AB (TAB), Stockholm (både i egen regi och som säljare av olika administrativa tjänster till olika lokala distributionsbolag). Svenska Transportarbetareförbundet.
Sensationalism
Sensationalism är en form av redaktionell partiskhet inom massmedia där händelser och teman i nyheter överdrivs för att få fler läsare eller tittare. Sensationalism kan omfatta rapportering av frågor och händelser som är av ringa betydelse och inte påverkar samhället i stort, samt en rapportering av nyheter med stort nyhetsvärde där vinklingen sker på ett sensationellt och trivialt sätt. Det förekommer ofta kritik mot kvällstidningar om att de, för att öka sin lösnummerförsäljning, använder sig av sensationalism. Tidningar som förlitar sig på sensationalism kallas (nedsättande) för den gula pressen.
Mattias Svensson
Mattias Svensson, född 1972, är en svensk författare och debattör med nyliberal profil. Han var redaktör på magasinet Neo. Fram till 2008 var han verksam vid tankesmedjan Timbro. Svensson har skrivit för flera dags- och kvällstidningar, bland annat Dagens Nyheter, Aftonbladet och Blekinge Läns Tidning. Sedan februari 2021 är han ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han har studerat fristående kurser vid Lunds och Stockholms universitet och har tidigare arbetat på Medborgare mot EMU som pressansvarig, moderaternas riksdagskansli och som kolumnist i tidningen Metro. Från 1995 till 1997 var han ordförande för Frihetsfronten. 2003 till 2004 var han redaktör för Svensk Linje. Sedan oktober 2016 leder Svensson tillsammans med Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt poddradioprogrammet The Usual Suspects. Mer demokrati – mindre politik (Timbro, 2000). Peta inte i maten! (Timbro, 2005). Glädjedödarna - en bok om förmynderi (Timbro, 2011). Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015). Den stora statens återkomst (Timbro, 2017). Vad vi kan lära av planekonomin (Timbro, 2017). Frihandel för nybörjare (Timbro, 2019) (tillsammans med Fredrik Segerfeldt). Så roligt ska vi inte ha det : en historia om svensk alkoholpolitik (Timbro, 2020).
Hälge
Hälge är en svensk tecknad humorserie av Lars Mortimer om den något melankoliske älgen Hälge och livet i storskogen kring byn Avliden. Serien skapades 1991 och hade premiär samma år i tidningen Svensk Jakt och därefter i Åsa-Nisse. Första numret av Hälges egen tidning utkom 2000. Tidningen ges ut av Egmont Serieförlaget en gång i månaden. Serierna handlar om den sextaggade älgen Hälges liv i skogen där han ständigt flyr från jägaren Edwin, hans jakthund Blixten och jaktkompisen Uffe. Med finurliga metoder och mycket tur överlever Hälge jaktsäsongen år efter år. På vintern blir Hälge ofta deprimerad eftersom han tappar hornen och får ont om mat. Till övriga figurer i serien hör Edwins tålmodiga fru Ellen, älgkon Gullan som är Hälges stora obesvarade kärlek, igelkotten Kotten som är Hälges kompis, de båda Ugglorna som ger underfundiga kommentarer om allt som händer i skogen, de båda Korparna som symboliserar seriens mörka sida, Myrorna med flera. Förutom själva tidningen utkommer även årligen serieböckerna Julalbum, Fotobok och Presentbok med tidigare samlade serier. Hälge har under åren även publicerats i 49 olika svenska dags- och kvällstidningar som bland annat Aftonbladet. 2013 noterades att cirka 80 dagstidningar i Sverige, Norge och Finland publicerade serien. Under 1990-talet har Hälge publicerats i olika dagstidningar och andra serietidningar. Premiären blev i tidningen Svensk Jakt nummer 7/8 1991. Det var uppenbart att läsarna tyckte om den och de ville sedan dess ha mer. Dock var det inte förrän år 2000 som Hälge gav ut sin första egna tidning. Den har sedan dess utkommit en gång i månaden. Hälge-serierna består vanligtvis av korta strippar på två till fyra serierutor. Ibland har dock vissa serier mer handling i sig och då kan det hända att de tar upp en hel tidningssida. Humorstilen i serierna varierar ibland, men består ofta av enkel ironi eller att någon figur i serien gör något plötsligt eller något som anses onormalt som denne sedan får skämmas för. Till exempel i en serie där Edwins hund Blixten grips av panik och tror att solen har försvunnit för att natten verkade vara ovanligt lång. Det förekommer även ofta svordomar i serien, såsom "fan" och "jävlar". Tidningen Hälge ges ut av serieförlaget Egmont Serieförlaget. De första två åren, 2000 och 2001, utkom tidningen med sex nummer, 2003 och 2004 med 8 nummer, 2005 med 10 nummer och sedan 2006 med 12 nummer per år. Förutom huvudserien Hälge finns det även ett par andra serier i tidningen som har kommit och gått under åren. Varje nummer innehåller även ett korsord och ibland medföljer också utökade korsordssidor som bilaga. Hälge gavs ut som datorspel under 2001, producerat och distribuerat av företaget Vision Park. Spelet (utan titel) är i tecknad 2D-grafik och går ut på att hjälpa Hälge riva ner de sju jakttornen. Varje torn är ett minispel som kräver en viss list och snabbhet för att besegras. På vägen mellan de olika jakttornen går Hälge i skogen och kan plocka upp olika föremål som ligger på marken. Dessa kan exempelvis vara hundben som kan kastas för att bli av med hunden Blixten. Hälge finns också som sällskapsspel med namnet Jaktfeber, utgivet 2001 av Kärnan. Spelet är för två till fyra spelare där varje spelare använder en Hälge-pjäs i en viss färg. Jaktfeber går ut på att få Hälge till att bli en 12-taggare, dvs. att fylla de 12 hornbitarna på sin spelbricka som är utformad som Hälges huvud. Det finns även chanskort och jägare utplacerade på planen som kan få en att förlora horn. 2002 fick seriens skapare Lars Mortimer motta Svenska Serieakademins utmärkelse Adamsonstatyetten. Den 25 september 2008 avbildades Hälge som frimärke i samband med Frimärkets dag. I bilden på frimärket lämnar Hälge älgjakten och ger sig iväg till Mallorca.
Tabloidformat
Tabloidformat (tabloidtidning) är ett vanligt tidningsformat, främst för kvällstidningar, men har blivit vanligt även för dagstidningar. Tabloid är inget exakt format, utan kan variera mellan olika tryckerier. Exempel på tabloidformat är 280 × 385 mm med en tryckyta på 252 mm + 10 mm bunt × 360 mm, det vill säga ungefär A3. I många länder har ordet tabloid en negativ klang som förknippas med sensationsjournalistik. Så är det bland annat i Storbritannien. När dagstidningarna The Independent och The Times under 2003 övergick från broadsheetformat till tabloidformat valde de därför att kalla det nya mindre formatet för compact ("kompaktformat").
