Internationella dokumentärfilmsfestivalen i Amsterdam (IDFA) är världens största filmfestival för dokumentärfilm. Festivalen arrangeras årligen sedan 1988. IDFA sätter den så kallade kreativa dokumentären i centrum. Festivalen väljer framförallt ut filmer där filmaren på ett idérikt, nyskapande och filmisk sätt skildrar ämnen som är intressanta och relevanta för dagens samhälle. Festivalen delar ut sex priser för bland annat bästa långa och bästa korta dokumentär samt ett publikpris och ett ungdomspris. Parallellt med själva huvudfestivalen arrangeras diverse sidoprogram och workshops samt en marknad och ett filmforum kallat Docs. Docs är Europas största forum för presentation (pitch) och medfinansiering av dokumentärfilmsprojekt. Svenska filmare som tilldelats pris vid festivalen är bland annat Erik Strömdahl med filmen Samlaren (1990), Erik Gandini med Surplus - Terrorized into being consumers (2003) och Hanna Heilborn och David Aronowitsch med kortfilmen Slavar (2008). År 2015 fick Jerzy Sladkowski priset för bästa långflmsdokumentär för Don Juan.
Filmen är Sveriges första vampyrfilm. Inspelningarna, som främst ägde rum i Kalix och Ystad, påbörjades den 8 mars 2005. Budgeten var 21 miljoner kronor. De flesta utomhusmiljöerna i filmen är från Kalix, många av dem kring kyrkogården. Polisstationen i filmen är Haparandas polisstation. Sjukhusets insida är både sjukhuset i Kalix och lasarettet i Ystad. Filmens gymnasieskola är Manhemsskolan, vilket är en högstadieskola. Etableringsbilderna av staden i filmen är Överkalix. Filmens musik är komponerad av dansken Anthony Lledo och inspelad av 78-mannaorkestern Slovak National Symphony Orchestra i Bratislava. Lledo komponerade två huvudteman: "Vampyrernas Tema" och "Sagas Tema". "Vampyrernas Tema" är filmens ledmotiv och hörs igenom hela filmen från början till slut. Alla filmens figurer har en egen orkestrering av temat, då alla figurer i filmen till sist förvandlas till vampyrer. T.ex. ju längre Sebastians förvandling, efter att ha blivit smittad, går desto starkare spelas temat. När Beckert är i närheten spelas temat lägre med stråkar. På grund av att Beckerts koppling till vampyrerna sträcker sig tillbaka till andra världskriget, så är temat alltid närvarande. När ledarvampyren (Kristian Pehrsson) dyker upp, spelas temat mer aggressivt, då dess förvandling är gången långt bortom de andra vampyrernas och det knappt finns någon mänsklighet kvar i den. Marias tema sjungs av en barnkör uppbackad med celesta för att framhäva en mer barnslig känsla. Den enda rollfiguren som har ett helt eget tema är Saga, för att hon är den enda figuren som inte förvandlas till vampyr. Hennes tema är mer harmoniskt och vackert. Musiken fick mycket bra mottagande. I förtexterna spelas Tyomnaja Notch av Leonid Utyosov. Titeln på sången betyder 'mörk natt' och handlar om den mörka nattens faror, vilket passar filmen som utspelar sig under polarnatten med vampyrer i krokarna. I eftertexterna spelas The Hives Diabolic Scheme. I övrigt spelas musik av BWO, Millencolin, Paris, Danko Jones, Raised Fist och Langhorns genom filmen. Flera av Anthony Lledos musikstycken som används i filmen är inte med på cd:n. Det är oklart om de kommer släppas på en senare utgåva av filmens soundtrack. Musikstyckena är följande. Filmen innehåller mycket våld. Det finns exempelvis scener när blod sprutar från en skjuten soldats nacke, en kvinna blir slagen i huvudet med en hammare, en äldre mans hals blir avskuren, en vampyrkvinna blir genomborrad med en bajonett och en död man hittas med sönderslitet ansikte. Det finns flera scener där vampyrer biter tag i både halsar, armar och ben. Det finns en scen där Saga kommer till ett hus där väggar och golv är täckta med blod. Det ligger kroppsdelar överallt och stympade lik. En annan brutal scen är när vampyren John griper tag i en tonårig flicka och biter henne i ansiktet så bland annat hennes ena öga blir utslitet. Det finns också många brutala scener som är komiska, som när en vampyr äter upp en pudel eller när en vampyr spetsas på en trädgårdstomte och fäller kommentaren: Fan vilket ocoolt sätt att dö. Filmen fick i Sverige åldersgränsen 15 för: Inslag av närgångna, detaljerade och bloddrypande våldsscener, skräckstämning och skrämseleffekter. Under premiärvisningen på Göteborgs filmfestival applåderade publiken mitt i filmen. Frostbiten fick 3 prickar av 6 i Svenska Dagbladet och berömde fotot, specialeffekterna och musiken. Aftonbladet skrev "En genrefilm som både roar och skrämmer. Något liknande blodbadet på ungdomsfesten har aldrig tidigare skådats i svensk film." Göteborgs Posten gav filmen 3 fyrar av 5 möjliga och kallade filmen "en snabb och effektiv skräckfilm". Expressens och Moviezines recensenter var inte lika imponerad och gav båda filmen 2 av 5 i betyg. Filmforum gav filmen 4/5 i betyg och sa att filmen var en frisk fläkt emot mer vanliga svenska filmer. Cinema gav filmen 3/5 och klagade på att Anders Banke inte gett filmen en tydlig karaktär. Oswalds Popcorn gav filmen 4/10 i betyg.