Guldbaggar
Guldbaggar (Cetoniidae) är en familj av skalbaggar och ingår i överfamiljen Scarabaeoidea. Vissa auktoriteter behandlar guldbaggar som underfamiljen Cetoniinae inom familjen bladhorningar. Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Cetoniidae över 4 300 arter, och de flesta förekommer i varmare områden, särskilt Afrika. Genom sin lilla kullriga kropp samt sina ovan platta täckvingar, som lämnar bakkroppens spets obetäckt, skiljer sig familjen från övriga bladhorningar. I Afrika finns en mängd guldbaggar som strålar av praktfulla, metallglänsande färger och ibland når betydande storlek, som de väldiga goliatbaggarna. En del guldbaggar, däribland de i Sverige förekommande arterna gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata) och olivgrön guldbagge (Potosia cuprea), utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut. Larverna är stora och tjocka, till färgen vitaktiga, med gulbrunt, starkare kitinpansrat huvud. Till sitt levnadssätt är guldbaggarna blombesökare, som i hetaste solgasset flyger omkring, men vid mulen väderlek sitter trögt stilla på den blomma eller blomsamling på vilken de slagit sig ner. De äter företrädesvis frömjölet och ståndarna, men även kronbladen. Dock lockas de, liksom så många andra insekter, även av utsipprande trädsaft, och vissa tycks till och med uteslutande hämta sin näring därifrån. Larverna lever i multnande trä, några även bland multnande stackmaterial i myrstackar. När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen en gulvit illaluktande vätska som försvar. Följande lista i alfabetisk ordning följer Catalogue of Life.
Alba August
Alba Adèle August, född 6 juni 1993 i Köpenhamn, är en svensk-dansk skådespelare och sångerska. August debuterade som barnskådespelare i en mindre roll i faderns En sång för Martin (2001). Efter teaterlinjen vid Södra Latins gymnasium inledde hon 2014 skådespelarstudier vid Den danske scenekunstskole i Köpenhamn och har även studerat filmproduktion vid Malmö högskola. År 2013 spelade hon huvudrollen som den våldtäktsdrabbade Selinda i William Olssons Förtroligheten. Tidningen Expressen berömde henne och kallade henne ett "riktigt fynd" och skrev att August spelade sin "karaktär med en naturlighet som borde få Sveriges samlade regissörer att jaga efter henne". Även Aftonbladet rosade hennes insatser. Under hösten 2016 medverkade hon i scenversionen av Fassbinders Petra von Kants bittra tårar på Malmö stadsteater. I den danska tv-serien Gisslantagningen (2017) ingick August i gisslan i Köpenhamns tunnelbana och i Netflix första skandinaviska TV-serie, The Rain, spelade hon en av de ledande rollerna. August gjorde huvudrollen som den unga Astrid Lindgren i den svensk-danska långfilmen Unga Astrid (2018), för vilken hon nominerades till Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll. I kriminalfilmen om rättsfallet kring Thomas Quick, Quick (2019), spelade August återigen en verklig, samtida person i rollen som den undersökande journalisten Jenny Küttim. Även här blev hon Guldbaggenominerad, för bästa kvinnliga biroll. Den 31 juli 2020 kom Augusts första musiksingel, "We're Not Gonna Make It", ut. Låten är skriven av August och Tobias Fröberg. Låten förekommer även i tredje säsongen av The Rain. Den 19 februari 2021 följde hon upp den med singeln "Lights". Alba August är dotter till skådespelaren och regissören Pernilla August och regissören Bille August, samt syster till skådespelaren Asta Kamma August och halvsyster till bland andra scenografen Agnes Östergren och manusförfattaren Anders Frithiof August. Sedan hon och Björn Gustafsson spelat äkta makar i filmen Unga Astrid 2018 hade de under några år ett förhållande även i verkliga livet. Inför premiären av tv-serien Alla utom vi, där de två spelar ett par som försöker skaffa barn, berättade de i januari 2021 att de inte längre var ihop. 2018 – Shooting Stars Award vid Berlinale. 2018 – Såstaholms pris till Höstsols minne. 2019 – Nominerad till Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll för Unga Astrid. 2019 – Nominerad till danska Robertpriset för "Bästa kvinnliga huvudroll" i The Rain. 2019 – Danska filmpriset Svend i kategorin "Årets hopp". 2020 – Nominerad till Guldbaggen för bästa kvinnliga biroll för Quick.
Margaretha Krook
Margaretha Knutsdotter Krook Hammar, född 15 oktober 1925 i Maria Magdalena församling i Stockholm, död 7 maj 2001 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk skådespelare. Hon anses vara en av 1900-talets mest betydande svenska skådespelare med talang för såväl dramatik som komik. Nyårsaftnarna 1997–2000 reciterade hon Alfred Tennysons Nyårsklockan på Skansen, också direktsänt i Sveriges Television. Krook var dotter till majoren Knut Krook (1872–1947) och Margareta Svensson (1900–1989). Hon växte upp i Norrtälje. Efter en sejour som flygvärdinna efter andra världskrigets slut flyttade hon från Rom till Stockholm, och utbildade sig till skådespelare vid Dramatens elevskola. Bland hennes klasskamrater fanns Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Lars Ekborg, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Under sin karriär kom hon ofta att kreera kraftfulla roller, som exempelvis Mor Courage, Gertrude Stein och Eugene O'Neills tredje hustru, Carlotta Monterey, i Lars Noréns Och ge oss skuggorna, som också filmades för SVT. Hon blev fast skådespelare på Dramaten 1962 och var kvar där fram till 1999. Hon gjorde också ett flertal komiska roller, både på scen och film, bland annat som mamman i Gösta Ekmans film Morrhår och ärtor (1986) och förekom i flera av Tage Danielssons filmer som Släpp fångarne loss – det är vår! (1975), för vilken hon erhöll Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll och Picassos äventyr (1978). Hon var även med i Hans Alfredsons och Povel Ramels krogshow Tingel tangel på Tyrol 1989–1990. Insatserna i radions På minuten är också legendariska, men mest känt inom det komiska facket är kanske ändå hennes utrop "Hurrudurru! Ta'rej i brasan!" i TV-sketchen "Skattkammarön". Hon tilldelades O'Neill-stipendiet 1974. För yngre generationer är hon även känd för sina klassiska inläsningar av Eva Bexells barnboksserie Morfar prosten, som finns utgivna på CD och kassett. Åren 1997–1999 läste Krook Tennyssons "Nyårsklockan" vid nyårsfirandet på Skansen. Hon var där den första kvinnan i rollen som nationell nyårstalare. Margaretha Krook avled av lungcancer på Ersta sjukhus i Stockholm. Hon är begravd i minneslunden på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm. Strax efter hennes död uppfördes en staty utanför Dramaten i Stockholm föreställande skådespelaren. Statyn, som hålls ständigt uppvärmd, skapades på initiativ av Marie-Louise Ekman. Den står vid det hörn där Margaretha Krook brukade stå och röka före föreställningarna och är ett populärt objekt att bli fotograferad tillsammans med för turister. Krook har även en gata uppkallad efter sig i Hägersten. 1966 - Teaterförbundets Gösta Ekmanstipendium. 1974 - Dramatens O'Neillstipendium. 1975 - Den kungliga medaljen Litteris et artibus. 1976 - Guldbaggen (för rollen i Släpp fångarne loss). 1978 - Svenska Dagbladets Thaliapris (för rollen i Kollontaj). 1993 - Svenska Akademiens teaterpris. 1995 - Den kungliga medaljen Illis quorum. 1998 – Teaterförbundets guldmedalj.
Tomas von Brömssen
Tomas Birger von Brömssen, född 8 maj 1943 i Örgryte i Göteborg, är en svensk skådespelare. Han är bland annat känd från TV-serierna Albert och Herbert (som Herbert) och Saltön (som tobakshandlaren Blomgren). Sedan 1970-talet har han synts i en mängd teaterproduktioner i främst hemstaden Göteborg. 1995 fick von Brömssen en Guldbagge för sin roll i Bo Widerbergs Lust och fägring stor. Samma år utsågs han till Årets göteborgare. Tomas von Brömssen är son till konstnären Birger von Brömssen (1894–1990) och Elvi Tengblad (1910–1991). Han växte upp i en lägenhet i stadsdelen Lunden i Göteborg. År 1965 sökte han till scenskolan i Göteborg, men antogs då inte. Året därpå kom han in på Statens scenskola i Malmö, där han gick ut 1969. I början av 1970-talet spelade han med Unga Teatern i Malmö och medverkade i några TV-produktioner, bland annat Hemkomsten med Georg Rydeberg. Han återvände till hemstaden 1973, och blev därefter engagerad vid Göteborgs stadsteater 1974–78 samt vid Folkteatern i Göteborg från 1978. von Brömssen blev 1976 riksbekant genom rollen som skrothandlaresonen Herbert i TV-serien Albert och Herbert med Sten-Åke Cederhök. 1982 gjordes adventskalendern Albert och Herberts Julkalender. Alla utomhusscener gjordes omkring Skolgatan i stadsdelen Haga i Göteborg. Tillsammans med Cederhök blev von Brömssen 1984 hedersledamot av Göteborgs nation i Lund. von Brömssen har gjort en lång rad roller på Folkteatern i Göteborg, bland annat i titelrollerna i Tok-Alfred och Peer Gynt. Han har varit cirkusclown och gjort barnprogram som Bulleribock och Harry och Larry med Lars-Eric Brossner. Han medverkade 1986 i revyn Jubel i busken med Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt på Lisebergshallen, en succé som även gick ut på folkparksturné och avslutades 1989 på Berns i Stockholm. År 1990 satte von Brömssen upp sin första egna revy, Tomas revy, på Lisebergsteatern. Föreställningen spelades för utsålda hus i två år och fortsatte därefter på Folkan i Stockholm och Chat Noir i Oslo. Uppföljaren Tomas revy II och III blev också en stor framgång i både Sverige och Norge. Han återkom 2007 med en ny revy på Lisebergsteatern, Återkomsten, och 2015 med Tomas sista revy. von Brömssen tilldelades 1995 utmärkelsen Årets göteborgare. Samma år medverkade han i Povel Ramels revy Kolla klotet, först på Lorensbergsteatern i Göteborg och därefter på Cirkus i Stockholm. Tillsammans med Ulla Skoog gjorde han succé med showerna Rent under (2000) och Fritt fall (2004). På film har von Brömssen bland annat medverkat i Mannen från Mallorca (1984), Mitt liv som hund (1985) och Hela härligheten (1998). Han fick en guldbagge för sin roll i Bo Widerbergs Lust och fägring stor 1995. Han blev även guldbaggenominerad i kategorin Bästa skådespelare 1987 för sin roll i Ormens väg på hälleberget (1986). Tomas von Brömssen har även medverkat i den norska filmen Sofies värld (1999). På TV har han gestaltat H.C. Andersen i Från regnormarnas liv 1998, Bellman i Lovisa och Carl Michael 2005 och tobakshandlare Blomgren i Saltön 2005, 2007 och 2010. Han medverkade 2007 i Allsång på Skansen. På scen och i andra sammanhang trakterar von Brömssen ofta klarinett. von Brömssen var från 1966 till 2000 gift med Eva Rask (1944–2000). Han gifte 20 november 2004 om sig i Morlanda kyrka med lärarinnan Dorte Velling Pedersen (född 1954 i Danmark), som tidigare varit svägerska till hans första hustru. 1986 – Svenska Dagbladets Poppepris. 1987 – Expressens teaterpris. 1992 – Karamelodiktstipendiet. 1995 – Årets göteborgare. 1995 – Guldbaggen för Bästa manliga biroll. 2005 – Karl Gerhards hederspris. 2008 – Guldmasken för Bästa manliga skådespelare. 2008 – Fridolf Rhudin-priset. 2009 – Lasse Dahlquist-stipendiet. 2014 – Medaljen "Litteris et Artibus". 2015 - Sten A Olssons kulturstipendium.
Malin Levanon
Malin Vulcano Levanon, även Malin Vulcano, ursprungligen Anna Malin Johanna Norberg, född 12 november 1977 i Floda i Dalarna, är en svensk skådespelare och regissör. Malin Levanon är uppvuxen i Gagnef i Dalarna, där hon redan som 8-åring debuterade i de årliga sommarspelen. Hon har studerat Jerzy Grotowskis dramapedagogik och arbetat med Mike Leighs metod för film. Levanon har arbetat i Ivana Chubbucks egen masterclass i West Hollywood, Los Angeles. Levanon tilldelades 2016 Guldbaggen i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för huvudrollen som Minna i långfilmen Tjuvheder, som totalt vann fem Guldbaggar. Samma år spelade hon även Mamman i filmen Flocken, som hon 2016 mottog Filmpublicisternas pris "Årets filmpar" tillsammans med kollegan Eva Melander. Hon vann samma år Lena Nyman priset. Levanon spelade Malle i långfilmen Återträffen, som vann Kritikerpriset och Bästa Debut på Venedig Film Festival 2013, filmen vann också en Guldbagge för "Bästa film". Malin Levanon tilldelades 2016 Northern Lights "Lights Award" Casters Critiques Choice hederspris i Berlin. Levanon spelade huvudrollen som sångerska i den italienska långfilmen Pornodrome - Una storia dal vivo, och hon har synts i långfilmen I skuggan av värmen, där hon spelade rollen som Mia. 2011 medverkade Levanon i TV-serierna Anno 1790 i dubbelrollen som adelsfröken, skökan och spionen Cathrin Sällberg, i Bron kunde vi se henne som Filippa samma år. 2012 var Levanon aktuell som Kia, huvudrollsinnehavare i novellfilmen Gläntan, som vann hederspris på Stockholms Filmfestival 2011 och Guldbaggenominerades 2013. Levanon har även skrivit, spelat och regisserat Off radar (2020), Tänk (2005) och monologerna Viveka Zoos prostituerade teater (2002–2005), Malin Vulcano i lavalampans sken (2007–2008) och multimedia-performancet Sacred Electro på regional museet i Guadalajara, Mexico (2010–2011). Under 2011 deltog hon med självporträttsserien Boobytrap i den internationella fotofestivalen SA foto September, San Antonio, Texas USA. 2009 – I skuggan av värmen. 2011 – Anno 1790 (TV-serie). 2016 – Black widows (TV-serie). 2018 – Iron Sky: The Ark. 2019 – Britt-Marie var här. 2020 – Off Radar (manusförfattare och regissör). 2020 – Kärlek och Anarki (TV-serie). 2022 – Clark (TV-serie).
Rebecka Liljeberg
Rebecka Månstråle Liljeberg, född 13 maj 1981 i Turinge församling i Södertälje kommun i Stockholms län, är en svensk läkare och tidigare skådespelare. Hon är mest känd som rollfiguren Agnes i Fucking Åmål, en roll hon fick Guldbaggen som bästa kvinnliga skådespelare för. År 2003 avslutade hon sin skådespelarkarriär. Rebecka Liljeberg, som har svensk mor och finländsk far, flyttade runt mycket under sin uppväxt och gick i flera skolor. En tid bodde hon i Nynäshamn där hon under åren 1993–1997 var aktiv i Vår Teater (Nynäshamns Ungdomsteater), och hon flyttade hemifrån redan vid 15 års ålder. Men redan 1991 gjorde hon sin skådespelardebut som Sophie i SVT:s julkalender Sunes jul. Liljeberg har efter teateråren medverkat i ett flertal filmer. Hon uppmärksammades i kortfilmen Närkontakt (1997) och fick året efter rollen som Agnes Ahlberg i Lukas Moodyssons uppmärksammade debutfilm Fucking Åmål. Den rolltolkningen gav henne och medspelaren Alexandra Dahlström varsin Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes namn som skådespelare skrevs i den och i de flesta andra av hennes filmer som Rebecca Liljeberg. Den stavningen började hon använda i samband med att hon gick på en engelskspråkig skola i ungdomen. Rebecka Liljebergs sista skådespelarbidrag var i den ryska filmen Medvezjnij potseluj (ryska: 'Björnens kyss') från 2002. Därefter lämnade hon skådespelarkarriären bakom sig. Redan 1999, året då hon tog emot sin Guldbagge, sa hon att hon inte trodde på en framtid som skådespelare. Hon ville hellre arbeta med barn, eventuellt som barnläkare. Liljeberg hade hoppat av gymnasiet eftersom det inte gick att kombinera med hennes skådespelande. Därför läste hon in gymnasiet på Komvux parallellt med diverse olika mindre arbetsuppdrag utanför filmvärlden. Ett tag arbetade hon på ett datorföretag. Hon skrev även lite för dagstidningen Svenska Dagbladet. 2003–2009 studerade hon till läkare vid Karolinska institutet i Solna. Senare har hon tjänstgjort som ST-läkare vid Södersjukhuset i Stockholm. Liljeberg har sagt att hon ser arbetet som skådespelare och teatern som ett psykologiskt laboratorium, där man kan testa olika identiteter. Liljebergs porträtt av Agnes i Fucking Åmål blev mycket uppmärksammat som ett identifikationsobjekt för tonårsflickor i en känslig period i livet när man söker sin egen identitet. En snarlik rolltolkning gjorde hon i den efterföljande filmen Sherdil, där hennes rollfigur var en självsäker men annorlunda flicka. Liljeberg är bosatt i Stockholm och har tre barn. Hon har själv två yngre systrar och en yngre bror. Hon var datorintresserad i ungdomen och lärde sig tidigt att programmera. Hennes tekniska färdigheter ledde senare till en del uppdrag som "hemsidesmakare" åt olika företag. Dessutom deltog Liljeberg som produktionsassistent på 1998 års Lithivm. 1991 – Sunes jul (TV-serie). 1997 – Närkontakt (kortfilm). 1998 – Längtans blåa blomma (TV-serie). 1999–2000 – Eva och Adam (TV-serie). 1999 – Där regnbågen slutar. 2000 – Skärgårdsdoktorn (TV-serie). 2002 – Medvezjnij potseluj (engelska: Bear's Kiss). 1999 – Guldbaggen för Bästa skådespelerska.
