Ensam i Berlin
Ensam i Berlin (originaltitel: Jeder stirbt für sich allein, "Var och en dör ensam med sig själv"), även utgiven som En mot alla, är en roman från 1947 (utgiven oavkortad 2011) av den tyske författaren Hans Fallada (pseudonym för Rudolf Ditzen). Romanens handling bygger på verkliga händelser kring det tyska äkta paret Otto och Elise Hampel, som gjorde motstånd mot det nazistiska styret, i Berlin under andra världskriget. Romanen kom, i något förkortad upplaga, ut första gången på tyska 1947 på Aufbau Verlag i Berlin, och i svensk översättning 1948 på Bonniers förlag under titeln En mot alla. Det fullständiga manuskriptet trycktes först 2011 på tyska, och gavs ut i svensk översättning 2012 av Lind och Co under titeln Ensam i Berlin. Romanen bygger på ett verkligt händelseförlopp i Berlin under andra världskriget, då makarna Otto och Elise Hampel under två års tid 1940–1942 lade ut handskrivna brevkort i trappuppgångar med avståndstagande från den nazistiska regimen och uppmaningar till motstånd mot denna. Makarna avrättades i april 1943 i Plötzenseefängelset i Berlin. Hans Fallada hade tillgång till den tyska säkerhetspolisen Gestapos handlingar i ärendet genom sin vän, författaren och den blivande östtyske kulturministern Johannes R. Becher, vilken uppmanat honom att skriva en bok om fallet. Becher, som hade varit i exil i Sovjetunionen under nazitiden, hade i uppgift att bygga upp en ny antifascistisk kultur efter kriget. I detta syfte hade han gått igenom akter om avrättade motståndsmän och -kvinnor och sökte intressera författare att skriva uppbyggliga berättelser. Manuskriptet på 866 maskinskrivna sidor skrevs under en intensiv period på fyra veckor hösten 1946 och blev färdigt en kort tid innan Hans Fallada dog i februari 1947. En slutlig bearbetning skedde då av förlagsredaktören Paul Wiegler, varvid texten genomgick viss nedskärning av politisk korrekthetskaraktär. Framför allt putsades bilden när det gällde tidigare medlemskap i nazistiska organisationer såsom partiets kvinnoförbund och arbetsfronten för vissa av romanens "goda" personer. Detta skedde i en tidsperiod och på en plats med avnazifiering under överinseende av den sovjetiska ockupationsmakten. Romanen var den första utgivna boken av en författare som levde i Tyskland under andra världskriget om motstånd mot den nazistiska regimen. Boken blev långt efteråt översatt till engelska och blev då, under åren 2002–2009, en bästsäljare i Storbritannien, Israel och USA. Detta stimulerade till utgivandet av en andra, nu fullständig upplaga i Tyskland. I denna fullständiga upplaga från 2011 utnyttjades ett bevarat originalmanuskript. Huvudtemat i boken är arbetarklassparet Otto och Anna Quangels motstånd mot regimen genom att lägga ut handtextade brevkort med korta regimkritiska texter i trappuppgångar i Berlin, samt Gestapos efterforskningar efter dem. Deras motstånd utlöses av att de får ett dödsbud om att den ende sonen stupat i kriget, och då uppfattat att en skändlig regim är skyldig till situationen. De tar på sig som en fortsatt livsuppgift att på egen hand driva en stillsam privat proteströrelse. Som motstånd är utläggandet av brevkort utan effekt, men det gör att paret Quangels kan gå raka i ryggen i en omgivning av medlöpare och underkuvade människor. Under två års tid fortgår brevkortsskrivandet, innan den hemliga polisen slutligen kommer paret på spåret. Makarna Quangels döms av en så kallad folkdomstol och avrättas. Denna romanens huvudhandling följer relativt nära händelseförloppet för det verkliga paret Hampels protest. Primo Levi har uttryckt att Ensam i Berlin är det bästa som någonsin skrivits om det tyska motståndet mot nazismen. Ett antal bearbetningar för film och teater har gjorts utifrån Falladas roman. 1962 gjordes i Västtyskland teveserien Jeder stirbt für sich allein, regisserad av Falk Harnack, på SFB. 1970 gjordes i Östtyskland en miniserie regisserad av Hans-Joachim Kasprzik.
Comedians in Cars Getting Coffee
I varje avsnitt hämtar Jerry Seinfeld upp en komiker i en bil och de åker iväg för att dricka en kopp kaffe med eventuellt tilltugg. Bilmodellen är vald av Jerry Seinfeld så att den speglar personligheten eller på annat sätt har anknytning till komikern. Avsnitten inleds med att bilen presenteras. Intervjuerna eller samtalen sker både under färden till kafeet och på plats. Inför pausunderhållningen på Super Bowl 2014 visades ett specialavsnitt där Jerry Seinfeld mötte upp karaktären George Costanza från teveserien Seinfeld. De båda åkte med en AMC Pacer för att fika i halvtid och hamnade på det stamställe de hade i den teveserien, där även karaktären Newman kom förbi. I Seinfeld så hette det Monks Restaurant, men exteriören var Toms Restaurant i New York, vilket också var namnet i Super Bowl-avsnittet. Avsnittet regisserades av Larry David som var med och skapade Seinfeld.
Hawaiiskjorta
Hawaiiskjorta är en kortärmad mönstrad skjorta, ofta i bjärta färger, och med motiv som anspelar på Hawaii eller Polynesien. Skjortorna har öppen krage och är ofta försedda med bröstficka. De är rakt skurna i livet eftersom de är avsedda att bäras utanpå byxorna. Under 1800-talet skapades en skjortmodell som kallades palaka när plantagearbetare från bland annat Japan, Kina, Portugal och Filippinerna skapade en sval kortärmad utanpåskjorta utifrån nationella varianter och med inspiration från sjömanskläder. På 1930-talet dök det upp färgade skjortor gjorda av exempelvis kimonotyg. Affärsmannen Ellery Chun lät sy upp skjortor från överblivet kimonotyg 1935 och annonserade ut dessa som Aloha Shirts, "Aloha-skjortor", där aloha är en hawaiiansk hälsningsfras. Ellery Chun varumärkesskyddade benämningen och i USA är Aloha Shirt fortfarande det mest etablerade namnet på modellen. Under andra världskriget blev skjortan populär bland amerikanska soldater som var stationerade på Hawaii och Polynesien. När turismen ökade i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet blev Hawaii ett populärt turistmål och skjortmodellen blev synonym med ledighet. I filmen Härifrån till evigheten som utspelar sig på Hawaii i början av andra världskriget bär bland annat Montgomery Clift hawaiiskjorta. Elvis gjorde tre filmer som utspelade sig på Hawaii: Blue Hawaii, Girls! Girls! Girls! och Hawaiian Paradise. Dessa filmer och flera uppträdanden och privata besök på Hawaii gjorde skjortan synonym med Elvis. I filmen Scarface bär huvudpersonen, exilkubanen Tony Montana, hawaiiskjorta i Miami och i teveserien Magnum bär huvudpersonen spelad av Tom Selleck hawaiiskjorta som normalt är nedstoppad i byxlinningen.
Spöke
Ett spöke (även gengångare, vålnad, skugga, fantom) är enligt folktro och parapsykologi en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild. Ordet är lånat från lågtyskans spook, men flera äldre synonymer existerar (se nedan). Tron på spöken har existerat i alla kulturer genom alla tider och hör till folktrons allra mest gemensamma föreställningar. Det har gjorts otaliga tester och experiment av fenomenet och flera vittnesrapporter tas fortfarande emot världen över, men det finns inga vetenskapliga bevis för spökens existens. Enligt den vanligaste myten är spöken människor som dött, och som av någon anledning hemsöker en plats, exempelvis sin dödsplats, kyrkor, på kyrkogårdar, på galgbackar, där de bodde, eller, om de varit missdådare, på de platser där de övat sina illgärningar. Även slott och herresäten är klassiska spökplatser. I modern tid verkar stora opersonliga platser ha övertagit en del av deras roll som spökvisten, en av de populäraste varianterna av moderna spökhistorier är underjordiska kulvertar under exempelvis stora sjukhus (som i Lars von Triers teveserie Riket). Det finns också legender om spöken som rör sig över stora områden, exempelvis över hela länder, regioner eller hav – Ahasverus och den flygande holländaren är exempel på sådana sägner. De flesta spökberättelser utspelar sig under natten, eftersom berättelsen till stor del bygger på mörkerrädsla. I svensk folktro blev ett spöke under dagen osynligt och orörligt, och den som råkade passera en sådan dagståndare kunde bli gastkramad. Det har även förekommit föreställningar om att själens vårdande kunde leva vidare efter att dess skyddsling gått bort, och en sådan herrelös vård är den ursprungliga vålnaden. Spöken förekommer i isländska sagor, där en av termerna som används om dem är draug. I senare norsk folktro var draugen namnet på ett drunkningsoffers vålnad. Enligt vissa modernare myter består spöken av ektoplasma, och denna lära om spöken kallas ektologi. Gengångare påstås vara människor som har dött på ett våldsamt eller olyckligt sätt. Gengångare påstås hemsöka de som var inblandade i döden och ibland oskyldiga. I äldre dagar vidtog man speciella åtgärder för att förhindra att gengångare skapades - exempelvis kunde den dödes kropp förankras, till exempel pålas i marken eller begravas på ett sätt som omöjliggjorde för kroppen att ta sig ur graven (jämför Bockstensmannen). Ordet gast används i stora delar av södra Sverige som ett samlingsnamn för påstådda övernaturliga företeelser som spöken. De kunde höras vid havet (gastarop i Halland) och kunde vara sjömän som lämnat jordelivet men inte fått en trygg tillvaro på andra sidan då de drunknat och inte blivit begravda. Från fornsvenskans gaster, troligen av frisiska gást. Jämför tyskans Geist (som ingår i ordet poltergeist, se nedan) och engelskans ghost. Längre norrut syftar gast på odöpta mördade barn och mylingar (fördrivna foster). En poltergeist, eller bullerande, är ett mytiskt väsen som påstås interagera med sin omgivning genom att påverka den fysiskt, exempelvis genom att föra oväsen eller att flytta runt på saker. Ordet poltergeist kommer från tyskans 'poltern' som betyder 'att föra väsen', och 'geist' som genom sammanhanget betyder spöke. Borgvattnet Prästgård ("Spökprästgården") är känd som ett av världens och Sveriges mest hemsökta hus. Brita Bååt är ett av Sveriges mest kända påstådda spöken, och hon påstås gå igen på Engsö slott i Västerås. Hon sägs ha varit ond och kylig, och till och med ha drivit två män i en för tidig grav. Tre dagar före sin död ska hon ha gått rätt in i de dödas julotta. På Raynham Hall, i Norfolk, England, påstås den Bruna damen spöka. Fotografiet av henne är ett av världens mest kända spökfotografier, och används ibland som bevis för att spöken finns. Macbeth innehåller ett antal spökscener med mördade personer.
Evelyn Waugh
Arthur Evelyn St. John Waugh, född 28 oktober 1903 i London, död 10 april 1966 i Combe Florey nära Taunton, Somerset, var en brittisk författare, känd bland annat för sin roman En förlorad värld, som blev teveserie på 1980-talet och filmades 2008. Evelyn Waugh föddes i London som son till en framstående skriftställare, Arthur Waugh. Efter studier vid Hertford College vid Oxfords universitet arbetade Evelyn Waugh som internatskolelärare och journalist innan hans författarskap kunde försörja honom. Waugh blev känd genom sociala satirer, som till exempel romanen Decline and Fall 1928 och Scoop (Press-stop) 1938. Bland övriga kända verk kan nämnas Brideshead Revisited (En förlorad värld) 1945 (som blev en populär teveserie 1981 och film 2008), The Loved One (Den käre bortgångne) 1948 och The Ordeal of Gilbert Pinfold 1958. Han tjänstgjorde i den brittiska krigsmakten under andra världskriget, först i Royal Marines och senare i Royal Horse Guards. Waugh, som konverterade till katolicismen 1930, var också känd för att vara misantrop och reaktionär. Han var gift två gånger. 1928 – Rossetti: His Life and Works. 1928 – Decline and Fall Skola för gentlemän (översättning Pelle Fritz-Crone, Prisma, 1962). 1932 – Black Mischief [kritik mot Haile Selassies Abessinien] Okynniga svartingar: en skälmroman från kejsardömet Azania (översättning Nils Bohman, Wahlström och Widstrand, 1935). 1934 – A Handful of Dust En handfull stoft (översättning Margaretha Odelberg, Ljus, 1949). 1935 – Edmund Campion: Jesuit and Martyr. 1938 – Scoop Press-stopp (översättning Margaretha Odelberg, Ljus, 1947). Press-stopp (översättning Christina Westman, Fabel, 1994). 1942 – Put Out More Flags Hissa fler flaggor (översättning Nils Holmberg, Sohlman, 1943). 1945 – Brideshead Revisited En förlorad värld: heliga och profana minnen ur kapten Charles Ryders liv (översättning Margaretha Odelberg, Ljus, 1946). En förlorad värld: kapten Charles Ryders andliga och världsliga minnen (översättning Margaretha Odelberg, övers. kompl. och revid. av Bengt Larsson, Alba, 1982). En förlorad värld: åter till Brideshead. Kapten Charles Ryders andliga och världsliga minnen (översättning: Hans-Jacob Nilsson, 2015). 1948 – The Loved One Den käre bortgångne och Scott-Kings europeiska resa (översättning Nils Hammarström och Ulla Medin, Ljus, 1948). 1952 – Men at Arms (Ingår i trilogin Sword of Honour) Män i vapen (översättning Margaretha Odelberg, Norstedt, 1953). 1953 – Love Among the Ruins: A Romance of the Near Future. 1955 – Officers and Gentlemen (Ingår i trilogin Sword of Honour) Herrar officerare (översättning Margaretha Odelberg, Norstedt, 1957). 1957 – The Ordeal of Gilbert Pinfold. 1961 – Unconditional Surrender (Ingår i trilogin Sword of Honour) Kapitulation utan villkor (översättning Margaretha Odelberg, Norstedt, 1964). Hawthornden Prize 1936 för Saint Edmund Campion: Priest and Martyr.
