Viasat
Viasat var en av Sveriges största distributörer av TV via både fiber och parabol och har levererat TV-underhållning till svenska folket sedan 1991. Idag distribuerar Viasat även play, bredband och telefoni. Företaget uppgick 2020 i Allente, en nordisk TV-distributör som erbjuder TV-lösning via både satellit och fiber till sammanlagt 1,2 miljoner kunder i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Viasat grundades år 1991 och var efter tio år den största TV-leverantören i Europa med helt digitaliserade sändningar. År 2004 var företaget först med att lansera fiber-TV i Sverige, och lanserades senare även i Danmark, Finland och Norge. Under 2010-talet har Viasat varit Sveriges största distributör av satellit-TV. Viasat ägdes fram till 5 april 2020 av Nordic Entertainment Group. Koncernens sändningar har skett från flera olika satelliter, men så småningom hamnade Viasat på Sirius 2 och Sirius 3. Sirius 4 kommunikationssatellit har nu tagit över alla sändningar från Sirius 2 och Sirius 3 sedan den skickades upp 19 november 2007. Astra 5°E används framförallt för Viasats utbud. Satelliten hette tidigare Sirius 5°E, men den bytte i juni 2010 namn till Astra 5°E, då företaget SES-Astra tidigare under våren hade förvärvat hela Sirius. I folkmun är satelliten dock fortfarande mest känd som Sirius. Viasat förmedlar kanaler i olika paket: Bas, Mellan och Stor. Dessa kan kombineras med bland annat Viasat Sport, Viasat Film, Viasat Golf och C-More sport (i Danmark finns även paketet Bonus). Förut fanns det tre olika paketet (Bas, Silver och Guld), men hösten 2007 ändrade Viasat namnen på dem i både Sverige och Danmark, och året därpå även i Norge. Den 17 juni 2011 meddelades att SVT miste sändningsrättigheterna till kommande olympiska spel. Olympiska vinterspelen 2014 i Sotji sändes i Sverige av Viasat. Sändningarna var då fördelade mellan TV3, TV10, Viasats sportkanaler, samt sju tillfälliga kanaler. Viasat sände även de olympiska sommarspelen 2016 i Rio de Janeiro.
Hockeyallsvenskan
Hockeyallsvenskan, tidigare Allsvenskan, är en professionell ishockeyliga och den näst högsta divisionen i svensk ishockey för herrar. Serien består för närvarande av 14 lag som spelar en serie i 52 omgångar, vilket innebär att lagen möts fyra gånger under en säsong – två gånger hemma och två gånger borta. Matcherna spelas med seriemetoden som innebär att alla matcher spelas till någon segrar. Ordinarie matchtid är 60 minuter uppdelat på tre perioder. Serien spelas enligt seriemetoden som innebär att om lagen gjort lika många mål vid full tid blir matchen förlängd med en ny period om fem minuter där lagen spelar med tre utespelare var. Laget som först gör mål vinner matchen (sudden death). Är matchen fortfarande oavgjord efter övertidsperioden avgörs den med straffar. Seger vid full tid ger 3 poäng, seger efter förlängning ger 2 poäng, förlust efter övertid ger ett poäng medan förlust vid full tid inte ger några poäng alls. När serien är färdigspelad går lag 1–6 vidare till kvartsfinal, lag 7–10 vidare till Play in, lag 11–12 är färdigspelade för säsongen och lag 13–14 är kvalificerade för Play out. Slutspelet spelas som en cup där lagen möter varandra två och två i en matchserie där den som vinner flest matcher går vidare och det andra laget blir utslaget ur turneringen. Play in, eller åttondelsfinal, spelas i bäst av tre matcher där segrarna går vidare till kvartsfinal som spelas i bäst av fem matcher och där även de sex främsta lagen från grundserien deltar. Segrarna från kvartsfinalerna går vidare till semifinal som spelas i bäst av sju matcher. Även finalen spelas i bäst av sju matcher och segraren vinner Hockeyallsvenskan och får en plats i SHL nästa säsong. Matcherna spelas enligt Playoffmetoden där oavgjorda matcher förlängs med en ny period tills något lag gör mål. Matcherna avgörs alltså inte med straffar som kan ske under seriespelet. Det innebär att matcherna kan bli väldigt långa om lagen är jämna. Play out spelas mellan lag 13 och 14 i bäst av fem matcher som spelas enligt Playoffmetoden (se ovan). Vinnande lag kvalificerar sig för Hockeyallsvenskan nästa säsong, förlorande lag flyttas ner till Hockeyettan. I februari 2015 meddelade Hockeyallsvenskan att man ingått ett sponsoravtal med bilverkstadskedjan MECA, där MECA fick associationsrätten till Hockeyallsvenskan och dess klubbar kopplat till kvalmatcherna till SHL, och kvalet kom att samlas under namnet Meca Hockey Race. Avtalet kritiserades bl.a. av ishockeyförbundet, och Hockeyallsvenskan fick förtydliga att det inte rörde sig om något namnbyte. MECA fick endast associationsrätten. I februari 2018 meddelade Hockeyallsvenskan att deras huvudsponsor Svenska Spel köpt rättigheterna till de fyra kvalmomenten, Allsvenska finalen, Slutspelsserien, Playoff och Direktkval till SHL, och samlar dem under namnet Svenska Spel Trophy. Det nya avtalet, som även innebar och och och 0100000.och och 0100 000 kronor till segraren i den Hockeyallsvenska finalen, skrevs på ett år med möjlighet till en förlängning. Hockeyallsvenskan har i Sverige visats på TV under 2000-talet och inledningsvis via TV4 Plus, Viasat Sport, Sportexpressen samt TV4 Sport, Viasat Hockey, TV8 och TV10. Från 2010/2011 var merparten av sändningarna förlagda till Viasat Hockey, med en del matcher på webb-tv-kanalen S24 och torsdags- och fredagsmatcher till TV10. Säsongen 2012/2013 sändes även de sista omgångarna av Kvalserien till Hockeyallsvenskan på Viasat Hockey. Onlinestreaming tillhandahölls av Viaplay, Sportbladets webbkanal S24 och Hockeyallsvenskans webbsida. Serien grundades under namnet Allsvenskan inför säsongen 1999/2000. Namnet Allsvenskan hade redan använts för flera olika divisioner i olika sporter. Bl.a. användes det som inofficiell benämning på ishockeyns Division I från 1940-talet till serieomläggningen 1975. Namnet användes också på en slutspelsserie för Division I ishockey åren 1983–1999.
Television i Ukraina
Från januari 2009 vägrade Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko att framträda i Inter "så länge kanalens journalister, styrelse och ägare vägrar att respektera pressfriheten och glömt av själva kärnan i deras yrke – hederlighet, objektivitet och opartiskhet". I början på mars 2014 stängde Krim av Kiev-baserade TV-kanaler, inför folkomröstningen senare i månaden. Senare under mars månad beslöt Ukrainas statliga TV- och radioråd om åtgärder mot vissa ryska TV-kanaler som anklagades för att sända falsk information om Ukraina. Dessa kanaler togs bort från utbudet i kabel-TV. 2007 och 2008 gjorde några Kiev- och Odessa-baserade kanaler framgångsrika testsändningar enligt den digitala DVB-T-tekniken. Planerna för att införa marksänd digital-TV över landet godkändes dock inte av regeringen, så hela övergången lades (tillfälligt) på is. Två versioner av den digitala övergången presenterades – en av Transport- och kommunikationsministeriet och en av TV- och radiorådet. 26 november godkände ministeriet till slut en digital-TV-plan, under förutsättning att inga statliga medel skulle läggas på det hela. Därutöver fanns/finns en tredje part bestående av kommittén för TV-industrin och föreningen för TV-kanaler, vilka representerar TV-kanalerna på respektive nationell och regional nivå. Båda organisationerna hjälper till så övergången skulle bli så smidig som möjlig för de över 20 rikstäckande och 150 regionala TV-bolagen. Till slut beslutades att införa rikstäckande marksänd digital-TV från september 2011. Den skulle använda DVB-T2-standarden. Dessförinnan hade Ukraina testat både DVB-T/MPEG-2 och DVB-T/MPEG-4. Kommersiella digitala TV-sändningar via MMDS fungerar i Kiev och i några andra städer. DVB-C-sändningar (digital kabel-TV) för betal-TV-kanaler har etablerats i kabelnätverken i Kiev, Odessa, Krementjuk, Poltava, Donetsk och några andra städer. Många utländska TV-kanaler med ukrainsk tal sänds till ukrainska hushåll via kabel eller satellit. Juli 2014 var Discovery Channel, TLC och National Geographic Channel de tre utländska kanalerna med störst ukrainsk tittarandel, ingen dock i närheten av 1 procent. TV-kanaler baserade i Ryska federationen kan tas emot via parabol och IPTV och har en stor mängd tittare i främst de ryskspråkiga områdena av landet. I samband med Rysslands annektering av Krim mars 2014 togs (ett antal) ryska TV-kanaler bort från de ukrainska kabel-TV-näten och TV-kanalernas internetsidor blockerades 2017. I Ukraina kringgås blockeringarna av det här slaget, exempelvis genom att använda IPTV och så kallade VPN-tjänster - privata nätverk. Svenskägda Viasat etablerade sig 2008 som Ukrainas första licensierade distributör av satellit-TV-kanaler via dotterbolaget Viasat Ukraina. Man inledde distribution av egna kanaler, större ukrainska kanaler samt västerländska satellit-TV-kanaler. Det ukrainska bolaget är ett samriskbolag mellan Viasat och det lokala bolaget Strong Media Group. De ukrainska TV-kanalerna är antingen stats- eller privatägda. Sedan Ukrainas självständighet har ett stort antal privata kanaler startats, och dessa står idag för större delen av andelen av TV-tittandet i Ukraina. De större kanalbolagen är. Noter: Utöver ovanstående kanaler har utländska TV-kanaler en viss mängd tittare i Ukraina. Juli 2014 hade exempelvis Discovery Channel en ukrainsk tittarandel på 0,36 %, TLC 0,13 % och National Geographic Channel 0,10 %. Även Rysslands TV-kanaler har en stor mängd tittare i Ukraina, via parabol och IPTV, främst i de ryskspråkiga områdena. Natsionalna Telekompanija Ukrajiny – Ukrainas nationella TV-bolag. Här finns förutom "TV1" (Persjyj Natsionalnyj) även kanalerna UTR (med engelsk textning) samt Kultura. Statsägda kanaler är även ett antal regional-TV-kanaler, nationalbankens TV-kanal och parlamentets dito. 1+1 Media – bolag som ingår i Privat-gruppen. Man har tidigare haft en 25-procentig tittarandel.
Lisa Miskovsky
Lisa Maria Miskovsky, född 9 mars 1975 i Holmsund i Västerbottens län, är en svensk musiker, programledare och expertkommentator. Hon har även aktivt ägnat sig åt idrott, bland annat snowboard och ishockey. Miskovsky har för sin musik vunnit minst en Grammis och fyra Rockbjörnar. Hon är äldre syster till Carolina Miskovsky. Lisa Miskovsky debuterade som värd för Sommar i P1 den 22 juli 2019. Miskovskys far kommer från Tjeckoslovakien och hennes mor från Finland. Fadern var kontrabasist och lärde känna Lisa Miskovskys mor under ett turnébesök i Helsingfors i början av 1970-talet. Hon föddes i Holmsund i Västerbotten och bodde i byn Vännfors fram till årskurs 7, då hon gick i skola i Vännäsby. Då hon var 12 år gammal flyttade familjen till Umeå, och Lisa Miskovsky gick därefter högstadiet på Grubbeskolan. Då hade hon redan uppmärksammats för sina egenkomponerade låtar. Under högstadietiden gjorde hon sin TV-debut i Café Umeå, där hon medverkade som del av rockbandet Lipstick bestående av fyra tonårsflickor. 1993 började Lisa Miskovsky åka snowboard, samtidigt som hennes musikintresse ledde till piano- och gitarrträning. Senare skulle hon börja åka runt på olika musikspelningar. Detta skedde parallellt med snowboardkarriären, där hon bland annat kom att bli medlem av svenska snowboardlandslaget. Debutalbumet Lisa Miskovsky kom ut den 25 april 2001. Miskovsky belönades 2002 med två Rockbjörnar, i kategorierna Årets svenska nykomling och Årets svenska kvinnliga artist. Hennes andra album, Fallingwater, släpptes i oktober 2003 och producerades av Joakim Berg i Kent. För detta album tilldelades hon priset för Årets kvinnliga artist på Grammisgalan 2004. Hon har även medverkat på In Flames album Come Clarity (låten "Dead End"). 2006 tilldelades hon Norrlandsförbundets utmärkelse Olof Högbergplaketten för en populärmusikalisk kulturgärning med stor genomslagskraft. Året efter fick hon motta två nya Rockbjörnar, som Årets svenska kvinnliga artist och Årets svenska album. År 2008 skrev och medverkade hon i låten "Still Alive" som är temalåten för det svenskproducerade spelet Mirror's Edge, som hade världspremiär 11 november samma år. Under våren 2011 medverkade hon i Körslaget i TV4. 2012 medverkade hon för första gången i Melodifestivalen med låten "Why Start A Fire". Med låten gick hon direkt till final och hamnade där på nionde plats. Förutom egen musik skriver Miskovsky även för andra artister. Bland annat har hon skrivit Backstreet Boys världshit Shape of My Heart. Lisa Miskovsky har varit aktiv i flera idrotter, inte bara i snowboard. Bland annat har hon spelat ishockey i Björklövens damlag. Vid vinter-OS 2014 i ryska Sotji var Miskovsky sportreporter för Viasat. Hon var även programledare på TV3:s morgonsammanfattningar under sommar-OS 2016. Miskovsky gifte sig 2003 med den norske snowboardåkaren Marius Sommer, de skilde sig 2014. De har två döttrar tillsammans, Elvira och Elsa, födda 2007 respektive 2010. Sedan 2017 är Miskovsky sambo med Jens Persson (född 1978). 2001 – Lisa Miskovsky (återlanserat 2004, innehållande sex bonusspår). 2001 – "Driving One of Your Cars". 2003 – "Alright (Med The Lost Patrol) (Burning Heart Records). 2003 – "Lady Stardust". 2004 – "A Brand New Day". 2006 – "Acceptable Losses". 2012 – "Why Start a Fire". 2019 – "Love Somebody". 2019 – "Run For Cover". 2003/2004 – "Lady Stardust". 2004/2005 – "A Brand New Day". 2001 – "Pärlor av plast". 2000 – Det blir aldrig som man tänkt sig (Medverkade med låten "Pärlor av plast" till soundtracket). 2005 – Kent - "Max 500" medverkar hon på B-sidan "Välgärningar och illdåd". 2006 – Come Clarity (Medverkade på låten "Dead End"). 2007 – "To Know Him is to Love Him" Lisa sjöng en duett på Jill Johnsons Music Row. 2008 – "Mirror's Edge"(datorspel) med låten "Still Alive" i samarbete med svenska spelutvecklarföretaget Digital Illusions CE.
Satellit-TV
Om signaler sänds digitaliserat eller multiplext används vanligtvis QPSK. Digital-TV baseras ofta på öppna standarder såsom MPEG och DVB-S. De HDTV-sändningar som sänds i USA kan inte ses i Europa, bland annat på grund av att satelliterna är geostationära och därför bara når över den amerikanska kontinenten. Man kan ta emot satellit-TV i så gott som hela Europa, liksom i många andra länder. Eftersom satelliternas sändningar har en begränsad styrka (effekt), samt på grund av att jordklotet är sfäriskt så kan man i praktiken inte ta emot sändningar från vilken satellit som helst var som helst på jorden. Några av de satelliter vars program man kan ta emot i Sverige är följande. Om man vill ta emot sändningar från fler än en satellit finns det flera varianter. Vid mottagning av satellit-TV är det viktigt att det är fri sikt mellan parabolen och satelliten. Detta innebär att man måste ha sin parabolantenn riktad mot satelliten, som på norra halvklotet är mot söderhorisonten eftersom satelliterna befinner sig i en bana ovanför ekvatorn. Svårigheter kan då uppstå om man exempelvis bor i en lägenhet med fönster endast mot norr. Det finns olika typer av TV-kanaler som sänder via satellit-TV. Vissa kanaler kallas för Free-to-air (förkortas FTA), kanaler som sänder utan kryptering och som alltså inte kräver något abonnemang för mottagning. Vanligen är dessa kanaler istället reklamfinansierade. För att få in fler kanaler än FTA-kanalerna måste man ha ett abonnemang av något slag. I Sverige kan dessa köpas av Viasat och Canal Digital. Såväl Viasat som Canal Digital tillhandahåller både abonnemang med ett utökat antal TV-kanaler (jämfört med vanlig marksänd TV), och paket med ett "grundutbud", se frikanalspaketet. Intresset för satellit-TV började i Sverige vakna i början av 1980-talet då ett fåtal entusiaster byggde sin egen utrustning för att ta emot sovjetisk TV. I mitten av 1980-talet fanns parabolantenner och satellitmottagare att köpa i fackhandeln. Man tittade då mest på sändningar från satelliterna ECS (senare Eutelsat) och Intelsat numera Intelsat, S.A. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj Britt Theorin förespråkade 1987 förbud mot privat innehav av parabolantenner. Detta skedde genom ett förslag från det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet vid genombrottet av den kommersiella televisionen i Sverige i mitten av 1980-talet. Det röstades dock ner vid kongressen. I början av 1989 togs Astra 1A i bruk och revolutionerade satellit-TV-tittandet i Sverige. Astra 1A var den första i en lång rad s.k. medeleffektsatelliter avsedda att tas emot med parabolantenner hemma hos den enskilde TV-tittaren. Tack vare högre sändareffekt kunde nu betydligt mindre och billigare paraboler användas. En vanlig storlek i södra Sverige var 90 cm. Astra sände också betydligt fler kanaler än äldre satelliter. Astrapaketen blev snabbt populära. Ganska snart komplicerades dock satellit-TV-tittandet i Sverige i och med att TV4 1990 började sända över Tele-X i banpositionen 5 grader öst. Detta löste man genom att komplettera sin anläggning, antingen med en 20 – 40 cm stor extraparabol eller en sk. sidmatning i befintlig astraparabol. Under 1990-talet förlorade Astra allt mer i betydelse i Skandinavien, samtidigt som banpositionerna 5 grader öst och 1 grad väst växte sig starka i och med Sirius- och Thorsatelliterna. Sirius och Thor var från början avsedda för den brittiska tv-marknaden men togs över av skandinaviska intressen när BSkyB valde att satsa på Astra. Till en början skedde i stort sett alla sändningar i PAL, men under 1990-talets första hälft växte D2MAC-standarden sig stark i Skandinavien. Detta fördyrade satellitmottagarna en hel del. Fördelen är något bättre bild än i PAL, och att ljudet, som sänds digitalt, ger möjlighet till två samtidiga stereokanaler. En annan, och kanske viktigare, fördel är möjligheten att enkelt kryptera både bild och ljud och därmed ta betalt av tv-tittaren.
