Bilutställning
En bilutställning, bilmässa eller bilsalong är en förevisning för allmänheten av bilar och relaterade föremål. De utställda bilarna kan vara nya bilmodeller, konceptbilar, tävlingsbilar eller äldre modeller (ofta veteranbilar). Utställarna kan vara biltillverkare, andra företag inom branschen eller privatpersoner.
Vägtrafikolyckor i Stockholm
Före bilismens tid var allvarliga trafikolyckor i Stockholm sällsynta. Trots att hästtrafiken var omfattande så gick det inte särskilt fort. Hästar som drog vagnar på Stockholms gator hade i regel en hastighet på fem till tio kilometer per timme och det gav en kort bromssträcka. Stockholmsvana hästar hjälpte dessutom själva till med att trafiken skulle avlöpa friktionsfri. De hittade hem, även om kusken skulle ta sig en tupplur på kuskbocken. I och med järnvägens intåg till Stockholm på 1870-talet började olycksfrekvensen att stiga. Enligt samtida rapporter kunde hästar vid exempelvis Mälartorget eller Kornhamnstorg bli skrämda och skenade, när ett förbipasserande tåg visslade. Likaså blev hästar skrämda av Stockholms brandförsvar under utryckning när brandmännen blåste i sina horn för att få fri väg. Kring sekelskiftet 1900 var Stockholms gatunät praktiskt taget bilfritt, men när Stockholms första bilar smattrade över stadens vägar blev hästar rädda. I en stad, praktiskt taget utan gångbanor eller refuganordningar, utan reglerad trafik och där gatulivet utspelade sig mitt på gatan är det inte förvånansvärt att bilolyckor dominerade. Att mötande trafik skulle hålla till vänster stadgades redan i 1734 års gästgiveriförordning. Där hette det bland annat. Före bilismens genombrott kördes ändå på breda gator och öppna platser så som man ansåg det lämpligast och mest praktiskt, det vill säga "i en enda röra". Men bilar hade fångat allmänhetens intresse. Den första bilutställningen i Stockholm ägde rum år 1903 i Idrottsparken på platsen för nuvarande Stockholms stadion. Åren 1905 och 1907 följde ytterligare två bilutställningar. Med trafikregler från 1700-talet skulle nu ett helt nytt fordonsslag börja trafikera stadens gator, nämligen motordrivna fordon. Resultatet blev oproportionerligt många trafikolyckor i förhållande till trafikmängden. Sveriges första bot för fortkörning fick bokhållaren Carl Oscar Henning Forslund när han körde sin automobil på Strandvägen den 26 maj 1900. Enligt polisrapporten framförde han ...automobilen i den starkaste fart så att annan deraf kunde skadas, och utan det ringaste bry sig konstapelns vid båda tillfällena till Forslund gifvna tillrop att ej köra så fort. Fem dagar senare dömdes Forslund vid Polisdomstolen till 10 kronors böter för "öfverdådig framfart". När registreringen av motorfordon började 1905 fanns 177 bilar i huvudstaden och tio år senare var det 3 169 bilar och lastbilar (bussar fanns inte än). Den första grundliga undersökning om trafikolyckor i Stockholm gjordes 1914 och det var polisrapporter som lades till grund. Under hela detta år rapporterades 600 trafikolyckor av dem togs 532 olyckor in i den statistiska bearbetningen. Man konstaterade att bilolyckor dominerade "i denna automobilismens tidevarv". När facit drogs efter årets slut visade de sig att bilar i kollision uppgick till 416, hästfordon till 114, spårvagnar till 114, cyklar till 151, motorcyklar till 29 och 182 personer blev påkörda. Totalt dödades 20 personer (därav 12 genom bilolyckor), som hälsovårdsnämnden uppgav i den slutgiltiga rapporten. I undersökningen från 1914 summerade slutrapporten 118 i trafikolyckor inblandade fotgängare och man ansåg att det var fotgängarna som var vållande i de allra flesta fall. Bara 18 bilförare beskylldes för "vårdslös framfart" medan fotgängarnas felbeteende betecknades som "bristande uppsikt", "villrådighet", "berusning" eller småbarn som hade lämnats utan tillsyn (31 barn hade påkörts av bil). Gällande 350 sammanstötningar mellan fordon var den dominerande orsaken vårdslöshet i gatukorsning. I rapporten påtalades även att i gatukors, där en polisman dirigerade trafiken "nonchalerades dennes anvisningar understundom". Automobilförarna däremot ogillade polismyndighetens "förföljelselusta".
Volkswagens historia under 2000-talet
På bilsalongen i Detroit i januari presenterades konceptbilen Volkswagen Microbus. Den har ett tydligt släktskap med "Samba"-bussen från 50-talet. Bilen utvecklades vid designcentret Simi Valley i USA. Den 23 november beslutades att Bernd Pischetsrieder övertar styrelseansvaret efter Ferdinand Piëch. På samma möte beslutades att företaget ska delas i tre olika märkesgrupper från april 2002. Den 1 januari övertog Volkswagen AG de 50% av aktierna som Scania hade ägt i Svenska Volkswagen AB. Ny chef på översta våningen trädde in den 18 april. Bernd Pischetsrieder som har varit toppchef hos BMW, och varit med i högsta ledningen av Volkswagenkoncernen de sista 2 åren. Beslutet, som fattades i november 2001, innebar att koncernen delades upp i tre märkesgupper. Chef för alla tre grupperna blev Bernd Pischetsrieder. Chef: Bernd Pischetsrieder. I maj kom Volkswagen Phaeton på marknaden, förlagan till den bilen visades på bilsalongen i Frankfurt 1999. Detta var toppmodellen från Volkswagen med framflyttade gränser när det gällde teknik och ingenjörskonst. Bilen produceras i den nya fabriken i Dresden (se 1999). En ny generation av Volkswagen Polo, typ IV, kom ut på marknaden. Hösten 2002 blev Volkswagens hetaste på många år, från Lupo 1,4 till Phaeton W12. Uppgraderad Golf GTI med ny motor på 180 hk. Ny Golf R32 med 241 hk. Nya FSI motorer till Polo och Golf. Golf Variant BiFuel är en nyhet. BiFuel innebär att bilen kan använda två olika bränslen, bensin eller gas. Bilen är försedd med två kolfiberförstärkta bränsletankar, som är placerade på reservhjulets plats. De rymmer 77 liter och inkräktar lite på bagageutrymmet. Med ett reglage på instrumentpanelen kopplar man över från den ena till den andra tanken. Motoreffekten påverkas i liten grad, vid bensindrift har motorn 115 hk och vid gasdrift 102 hk. Maximal räckvidd är ca 900 km. Ett kontrakt undertecknades med DaimlerChrysler om att gemensamt utveckla Volkswagen LT/Mercedes Sprinter till en modell för presentation år 2006. I januari presenterades en ny Golf med namnet Volkswagen Golf R 32. Den snabbaste och dyraste (32 000 €) av alla Golfar som tillverkats, med en V6-motor på 3,2 liter och med en effekt på 241 hk. Volkswagen och DaimlerChrysler har undertecknat ett samarbetsavtal om leverans av 120 000 dieselmotorer per år. Det gäller VW:s 2,0 TDI motor med 4 ventiler per cylinder och en effekt på 136 hk/100 kW. Första leverans kommer att ske 2005 - avtalet löper till 2013. Motorerna är avsedda att användas av bilar av märket Chrysler och i kommande modeller av DaimlerChryslers partner Mitsubishi Motors. Modellerna kommer att saluföras bara i Europa. I februari kom Volkswagen Beetle Cabriolet ut på marknaden. Den första april övertog Murat Günak chefsstolen som chef för designergruppen Volkswagen - VW, Škoda, Bentley och Bugatti. Han tog över efter Hartmuth Warkuss. På designavdelningen i Wolfsburg är det 220 personer som arbetar med design. På världsbasis arbetar tillsammans 750 designer och andra specialister med detta. Designavdelningar finns i USA, Brasilien, Mexiko, Kina och Spanien. I maj 2003 kom Volkswagen Touran ut, en s.k MPV-bil. Bilen kan fås med fem eller sju säten. Den är tillverkad på samma plattform som Golf typ V. Det kom ut en helt ny transporterserie i juni. Volkswagen Transporter, Volkswagen Caravelle och Volkswagen Multivan, typ V. Den 30 juli producerades den sista "Bubblan" i Mexiko med "chassinummer" 21 529 464, (det är egentligen inte riktigt sant, chassinummer börjar på 0 vart år). Bubbla/Folkis-epoken gick i graven. På den internationella bilutställningen i Frankfurt am Main visades en ny sportbil upp - Concept R - en tvåsistig sportbil med V-6 motor på 265 hk placerad framför bakaxeln. Den 23-miljonte Golfen var en 1,6 FSI, lackerad röd metallic. Framgångssagan Golf började 1974. Redan år 2002 passerade den Volkswagen Typ 1 som den mest tillverkade VW-modellen. Den 13 september rullade VW Passat nummer 13 miljoner ut från fabriken i Emden.
Volkswagens historia under 1970-talet
Grundandet av Volkswagen of Nigeria Ltd i Lagos i Nigeria. Ett nytt företag grundades i USA, Volume Export och Trading Corporation, VOTEX, för handel av alla slag, speciellt bildelar och tillbehör. I september presenterades Audi 50. Under åren 1948-1975 nyregistrerades 472 113 VW Typ 1 i Sverige. Under året fick Volkswagen Transporter tillgång till en ny större och starkare motor, 2,0 liter på 70 hk. På bilutställningen IAA i Frankfurt am Main presenterades Golf GTI, som kom ut som 1976 års modell. Bilen hade en 110 hk 1,6 liters motor med mekanisk bränsleinsprutning, K-Jetronic. Den var den första bilen i ett nytt "GTI-segment", och det skulle visa sig att det var en bil som blev mycket populär. Den var liten, kraftig och snabb, vilket appellerade till ungdomen. En skojig detalj var att växelspaksknoppen var utformad som en golfboll. En ny lastbilstyp lanserades också detta år, Volkswagen LT, (LastenTransporter), med tillverkningsort Hannover. Bilen fanns i tre viktklasser LT 28, LT 31 och LT 35, beteckningarna hänvisar till totalvikten. Motorer mellan 75 och 102 hk. Passaten kunde från och med detta år levereras med stor baklucka, s.k. combicoupé. Detta var sista året med import av "Bubblan" till Sverige, totalt importerades 472 113 Typ 1, plus 3 089 Ghia. Volkswagen K 70:s monteringsband i Salzgitter stängdes, i och med detta hade den gamla generationen Volkswagen och bryggan mellan den och den nya generationen försvunnit och marknaden helt tagits över av den nya generationen bilar. På fyra år hade hela marknadsbilden förändrats. K 70 blev aldrig den stora räddaren i nöden som så många hade hoppats på. Sanningen var den att ingen Volkswagen hade haft en så kort levnadssaga, endast fyra år. Sverige tog in knappt 12 000 bilar under de fyra åren. I juni kom Scirocco med en GTI-version med en 110 hk motor. Toppfart 185 km/t. Den första dieselmotorn från Volkswagen kom i september detta år. Den blev monterad i Golfen. Motorn var på 1,5 liter och med en effekt på 50 hk. Som den enda storserietillverkare i världen byggde Volkswagen en dieselbil i den undre medelklassen. Den 27 oktober rullade Golf nummer 1 miljon av fabrikationsbandet efter en produktionstid på 31 månader. Trettio miljoner VW-bilar hade tillverkats efter andra världskriget. 1976 importerades 1 043 Scirocco till Sverige. 1976 tvingades Philipsons att lämna över agenturen av Auto Union till Svenska Volkswagen. De hade haft agenturen sedan 1930-talet. Den internationella pressvisningen av diesel-Golfen genomfördes i Sverige. Volkswagenwerk slöt ett kontrakt med DDR angående leverans av 10 000 Golf. Efter en stilistisk och aerodynamisk förändring av fronten på Passat sänktes bränsleförbrukningen. Man presenterade även ett nytt utförande av VW Polo, med namnet Derby, en bil med konventionell baklucka, Polon var av halvkombityp. Transporter nummer 4 500 000 levererades. Volkswagen Nyttofordon inledde sitt samarbete med MAN Nutzfahrzeuge. Produktionen av Bubblan i Europa upphörde den 19 januari i Emden. Den sista Bubblan transporterades till bilmuseet i Wolfsburg. Fortsatt produktion täcktes av fabriken i Mexiko. Det tillverkades över 1 000 VW typ 1 om dagen i fabriker utanför Europa. 10 000 Golf levererades till DDR. Den 10 april öppnades fabriken i USA. I november startades tillverkningen av ett nytt terrängfordon med fyrhjulsdrift, Volkswagen Iltis (iller), vid fabriken i Ingolstadt. Modellen avlöste VW 181. Redan under sitt första produktionsår blev bilen framgångsrik även på motorsportens område. Förarparet Freddy Kotulinsky/Löffelman vann Dakarrallyt 1980 med en Volkswagen Iltis. Under 1978 utökades modellprogrammet ytterligare med en Passat i dieselutförande, två nya lätta lastbilar, LT 40 och LT 45. Lastbilarna erhålls med en 6-cylindrig dieselmotor. Volkswagenwerk i Brasilien, bytte namn till Volkswagen Caminhoes Ltda., samtidigt ökades aktiekapitalet med 100%. Som efterföljare till "Bubbla-cabben" visades en helt ny Golf Cabriolet. Den äldre modellen avslutades vid årets slut.
Volkswagen K 70
Volkswagen K 70 med intern modellbeteckning: Typ 48. Modellen var ursprungligen NSU K70 men blev en del av Volkswagens modellprogram. Det var Volkswagens första framhjulsdrivna, vattenkylda frontmotormodell. K 70 markerar Volkswagens omsvängning på det tekniska området om än utvecklad av NSU. K70 tillverkades 1970-1974 i 211 127 exemplar. Modellen utvecklades av NSU Motorenwerke AG efter att styrelsebeslut 12 januari 1965. Utvecklingsarbetet leddes av NSU:s utvecklingschef Ewald Praxl, tillsammans med Claus Luthe. Modellen skulle vara en fyradörrarsmodell och en kombiversion. Modellen skulle fungera som ett komplement till den större RO 80. År 1967 orsakade NSU en sensation på den stora bilutställningen IAA i Frankfurt am Main med NSU Ro 80, en framhjulsdriven, 4-dörrars bil med wankelmotor. Karossformen var kantig och hög, vilket tillsammans med framhjulsdrivningen gav goda kupéutrymmen och även bagagerummet var rymligt för en sedanmodell. Komforten var också bra jämfört med många samtida bilar, även om den höga tyngdpunkten gjorde att man fick stå ut med att den krängde en del i kurvorna. K 70 hette från början RO 70, men på grund av problemen med Wankelmotorn på den större modellen, ändrades konceptet till en vanlig kolvmotor. Ett av de största problemen med wankelmotorn var tätningslisterna på vridkolven, vilka kan jämföras med kolvringarna i en konventionell motor. En rolig detalj som var vanlig i Tyskland, i slutet på 60-talet var att när två NSU RO 80 möttes på vägen, så satte förarna upp ett, två eller tre fingrar, för att visa hur många gånger han fått byta motor. Senare fick VW:s tekniker ordning på täthetsproblemen, men då var det för sent. NSU RO 70 fick alltså en konventionell kolvmotor på 1600 cm³, längsmonterad, egentligen ett arv från de mindre NSU-bilarna 1100 och 1200, vilka hade motorn bak. En ovanlig detalj är att motorn har åtta stycken små ventilkåpor, en för varje vipparm. Tanken var att wankelmotor skulle introduceras vid ett senare tillfälle. Det blev tvunget att byta namn på bilen eftersom RO stod för rotationsmotor. Bilen fick istället namnet K 70, eftersom den hade en konventionell kolvmotor. Bilen var tekniskt avancerad för sin tid. Den hade aluminiummotor, och skivbromsarna var placerade inne vid växellådan för att minska den ofjädrade vikten. En stor nackdel med den bromsplaceringen var överhettning av bromsarna på grund av dålig kylning och svårigheterna vid byte av bromsskivor. Motorn placerades i längsgående riktning och lutad åt höger. Koppling och växellåda var monterade bakom motorn och differentialen under motorn. Det hela gjorde att man fick ett kompakt drivpaket och mycket av vikten över framhjulen. I sin tur gjorde det att bilens innerutrymmen blev större, men samtidigt tvingade denna konstruktion fram en hög placering av motorn som gav en högre bil och ogynnsam tyngdpunkt. Framvagnen var av typ McPherson, och bakvagnen en rörkonstruktion upphängd i gummiblock. Olika prototyper visades upp, och många väntade spänt på den stora visningen och produktionsstarten som snart skulle komma. Men det kom ingen NSU K70 till den väntade premiärvisningen på Genèvesalongen, som skulle ha skett i mars 1969. En kuriositet är att Volkswagen startade med att tillverka sin första framhjulsdrivna, sin första frontmotormodell, och sin första vattenkylda bil, och den bilen hade man köpt färdig. Inom koncernen konkurrerade K70 med Audi 100 och med Volkswagen 411 som den var menad att ersätta. Alla dessa var i samma storlek och såldes av samma bilhandlare. Efter en kort 1975 års modell lades produktionen ner i december 1974. När produktionen upphörde hade det tillverkats endast 211 127 exemplar av modellen VW K 70. Modeller som såldes i Sverige var. VW K70, med en 1,6 l motor på 75 hk. Producerades från augusti 1970 till februari 1974. VW K70 L, med 1,6 l motor på 90 hk. Producerades från augusti 1970 till juli 1973. VW K70 LS med en motor på 1,8 l och 100 hk. I produktion från augusti 1973 till mars 1974.
