Scooter

Synnerligen intressant om Scooter


Skoter

Skoter (även scooter) är en typ av moped eller motorcykel med små hjul, vindskydd framför knäna och inbyggd motor. Skotrar var populära hos mods, vilka har influerat skoterkulturen. Namnet kommer från engelskans scooter som egentligen betyder sparkcykel. (Scoot = ungefär "springa iväg"). Klassiska varumärken för skotrar är Vespa, Lambretta och Goggo, men det finns många fler. Det finns skotrar med olika motorstyrka. De minsta är mopedskotrar med 50 kubikcentimeters cylindervolym (klass II, sedan följer skotrar som är registrerade som EU-mopeder (klass I), och därutöver finns det skotrar som är registrerade som lätta motorcyklar med 51–125 kubikcentimeters cylindervolym. Det finns också motorcykelskotrar på över 125 cc och upp till 800 kubikcentimeters cylindervolym. Husqvarna Corona (1958-1960). Monark Monarscoot (1957-1969).

Crown of Creation (musikgrupp)

Crown of Creation är en tysk synthpopgrupp som bildades år 1985 under namnet Tomate, men som 1987 tog sitt namn från musikalbumet Crown of Creation av Jefferson Airplane. Bandet släppte sitt debutalbum Real Life 1994. Bandet består av Anne Crönert (sång), Matthias Blazek (synthesizer), Thomas Czacharowski (synthesizer) och Adrian Lesch (synthesizer). Grundades har Crown of Creation 1985. För bandet hette albumet Crown of Creation av Jefferson Airplane "gudfar". Bandet hade börjat i Großmoor (kommun Adelheidsdorf) och flyttade till Hannover 1987. Efter många line-up förändringar och många inspelningar, gick bandet in i inspelningsstudion i 1993 med Nicole Sukar av Rick J. Jordan (band Scooter) och fick stöd av musikproducenten Herman Frank (Accept), debutalbumet Real Life. Efter publiceringen (1994) var gitarrist i bandet Olaf Oppermann. Under 1994 och 1995 var bandet i departement Seine-et-Marne, nära Paris, på turné. 1998 fanns upplösningen av bandet. Efter 11 års frånvaro Crown of Creation finns i 2009 tillsammans igen, i den sista raden med den nya sångerskan Anne Crönert. 2010, maxi-CD Darkness in your Life och producerades i samband med Dance Factory från Lachendorf utvecklat en videoproduktion. Från den 8 maj och 11 maj 2010 körde under flera veckor, en serie med berättelsen om Crown of Creation Wathlinger Bote eller Wathlinger Echo, som presenteras i de fakta och nyheter från de senaste 25 åren, år efter år. Till jul 2010 gav bandet sin hemstad Hannover, låten At Christmas Time. Barnen i kören grundskola Adelheidsdorf var med bandet i augusti 2011 i en inspelningsstudio i Hannover, att sjunga refrängen till Child's Eyes och tre tyskspråkiga passager. År 2012 kontrollerade Crown of Creation till en ny och outgiven låt välgörenhet samlingsalbum Made in Ce(lle) till förmån för barnens hospis på jobbet och även arbetat med ledningen i produktion och marknadsföring av provtagaren. 2013, Maxi-CD release With the Rhythm in my Mind. För tillfället producerade videoleverantör emovion huvudrubriken och Child's Eyes är för närvarande en video. Planerar en stor konsert. Anne / Anne Crönert (sång). Matze / Matthias Blazek (synthesizer). Thomas / Thomas Czacharowski (synthesizer). Adrian / Adrian Lesch (synthesizer). Michaela Rutsch (sång – 1986). Bobby / Anja Wieneke (sång – till 1987). Sabine Mertens (sång 1987–1988 och 1990). Mussi / Mustafa Akkuzu (gitarr 1987–1988). Frank Pokrandt (sång 1988). Claudia Rohde (sång 1988–1989). Andreas Harms (gitarr 1988–1989). Thomas Richter (elbas 1988–1989). Dirk Schmalz (gitarr 1989). Angela Thies (sång 1990). Martin Zwiener (synthesizer 1992). Nicole Sukar (sång 1992–1994). Nicole Knauer (sång 1993–1998). Oppi / Olaf Oppermann (gitarr 1994–2010). 1994 – Real Life (ContraPunkt). 1998 – Crown of Creation meets Friends (self-fördelning). 2001 – Paulinchen (innehåller Memory). 2003 – Berenstark 10 (innehåller When Time is lost). 2004 – Berenstark 11 (innehåller Friends). 2010 – Abstürzende Brieftauben – TANZEN (innehåller When Time is lost). 2010 – EP Darkness in your Life. 2011 – W.I.R. präsentiert: Celle's Greatest (innehåller Regrets). 2012 – Celle's Integrationsprojekt präsentiert: Made in Ce (med Run away och Vampires in the Moonlight). 2013 – Maxisingel With the Rhythm in my Mind. 2015 – Best of Crown of Creation – 30 Jahre Bandgeschichte 1985–2015. 2019 – Maxisingel Tebe pojem.

Hoverboard

En hoverboard (alternativt eldriven balansbräda, balansskoter, balance scooter, airboard, balanceboard, smartboard, swegway, swagway eller mini-segway) är en självbalanserande plattform med två hjul som är eldriven och kan användas som ett fordon för förflyttning av en person. Plattformen mellan de två hjulen är avsedd att stå på, och hoverboarden styrs av passagerarens fötter via små rörelser som fångas upp av en gyroskopisk sensor. En hoverboard kan sägas vara en mindre version av ståhjuling utan handtag, och kan på sätt och vis liknas vid en eldriven skateboard med ett annat hjularrangemang. Ett närbesläktat fordon är airwheel, som har ett enda hjul av större format. Hoverboard av flera olika fabrikat dök upp 2014 i Kina och 2015 hade de blivit populära i bland annat USA, inte minst efter att flera kändisar hade synts åkandes på dem. Namnet som ges dessa fordon varierar i olika länder och mellan olika tillverkare. På svenska har hoverboard blivit vanligast som allmänt begrepp. På engelska förekommer self-balancing scooter ("självbalanserande scooter") eller self-balancing two-wheeled board ("självbalanserande tvåhjulig bräda") som allmänna begrepp. Begreppet hoverboard har ursprungligen används på en fiktiv levitationsbräda för persontransport, som först beskrevs av författaren M.K. Joseph 1967 och blev mer allmänt kända i Tillbaka till framtiden-filmerna. I dessa sammanhang liknar hoverboard i allmänhet en leviterande skateboard utan hjul. Hoverboarden består av olika delar och komponenter varav fyra är kritiska för dess funktion. Dessa komponenter är litiumjonbatteri, moderkort, två gyroskopkort och två motorer. Litiumjonbatteriet ger ström till motorerna och moderkortet. Moderkortet skickar ut ström samt signaler för att dirigera hur motorerna ska operera. Gyroskopkorten, som är placerade under gummiplattorna som man står på, är utrustade med gravitationssensorer som gör det möjligt att känna av vilken lutning hoverboarden har och skicka signaler till moderkortet som i sin tur justerar hastigheten på motorerna. Alla dessa komponenter sitter monterade på en ram av aluminium. Notis: Användning av hoverboard kräver en minimivikt på 20 kg beroende på fordonets storlek. Detta för att sensorerna ska kunna känna av förarens aktivitet korrekt. En lägre vikt kan medföra att fordonet börjar skaka okontrollerbart var på föraren kan slängas av och skada sig. I början rekommenderas det att man har någon eller något att hålla i sig i under första åkturen. När man väl hittat en plats som passar(gärna inomhus) så börjar man med att sätta upp ena foten på tryckplattan samt lägga högt tryck på den. Hitta därefter balansen, ställ dig upp på det ena benet och placera därefter den andra foten på sin tryckplatta. Börja lugnt för att hitta balansen samt bygga upp en tillit som sedan gör att du kan manuvrera fordonet bättre. För att köra framåt lutar du dig lite framåt så att tryckplattorna får mest tryck i fram, detta resulterar i att hoverboarden rör sig framåt. Samma sak gäller för bakåt. Om du vill svänga åt något håll så trycker du framåt med motsat fot det håll du önskar svänga åt. Använd alltid rätt skyddsutrustning när du använder ett elfordon. Risken för skador när passageraren i farten ramlar av en hoverboard har uppmärksammats i bland annat Sverige, och skador som handledsfrakturer och huvudskador har uppmärksammats. Jämfört med ståhjulingar anses hoverboard mer riskabla för passageraren, eftersom de inte har något handtag och de mindre hjulen gör dem mer känsliga för mindre stenar och liknande föremål. Enligt svensk lag räknas en hoverboard som en cykel. Detta på grund av cykelbegreppet breddades så att elcyklar och andra eldrivna fordon - till exempel även Segways - också inkluderas. Hoverboards räknas då som elfordon utan trampor och får köras i max 20 kilometer i timmen.

Putte i parken

Putte i Parken eller PIP är en årlig svensk musikfestival med kända artister för alla åldrar. Snittbesökaren på PIP är 20-40 år. Festivalen turnerar runt till fyra svenska städer med vardera tre festivaldagar: Örebro, Karlstad, Leksand och Stockholm. Putte i Parken arrangerades första gången 2008 i Karlskoga men flyttade till Karlstad 2012 och har sedan dess hållits årligen i juli. 2014 blev PIP en gratisfestival. Festivalen riktar inte in sig på någon speciell genre utan satsar istället på ett blandat utbud av artister. Artister som Håkan Hellström, Kent, Scooter, La Roux, Danko Jones och Paramore har tidigare spelat på festivalen. Efter att ha haft problem med våldtäkter och sexuella ofredanden beslutade man 2018 att inte boka in några EDM-artister vilket minskade antalet våldtäkter och sexuella ofredanden med 90%. 2008 var festivalen tre dagar lång med start torsdag. Sedan 2009 och fram till 2013 utökade man festivaldagarna till fyra dagar, och festivalen hölls då mellan onsdag och lördag. Även antalet scener har förändrats under åren. De två första åren var det tre scener, men 2010 utökade man till fem scener. 2011 skedde ytterligare en utökning av antalet scener då man även lade till en klubb/dansscen belägen 200 meter från området. 2011 bytte man även namn på Stora IP, Lilla IP och Cirkus till Stage of joy, Baby joy samt Pipadilly. Dessa namn bestämdes via en tävling. Vid flytten till Karlstad 2012 presenterade festivalen ett klubbprogram. Detta innebar ett samarbetade med lokala klubbar och arrangörer, vilket tillförde ett brett artistutbud som kunde upplevas på platser runt om i staden. År 2014 genomgick festivalen stora förändringar. Bland annat gick arrangören ut med att Putte i Parken kommer att vara gratis för alla, då man inte lyckats tillföra de artister man önskat. I stället bestämde man sig för att bjuda på festivalen med ett 30-tal akter från olika genrer. Till skillnad från tidigare år bestämde man sig också för att festivalen skulle vara tre dagar i stället för fyra, och två scener togs bort. Putte i Parken erbjuder sedan 2014 inget eget campingområde. Under tidigare år bodde en stor del av de personer som besökte festivalen på campingen som ställdes i ordning i närheten, men på grund av ett minskat intresse (då festivalen blivit lite mer av en stadsfestival) tog Putte i Parken i beslutet om att själva inte anordna camping.

Justin Bieber

Justin Drew Bieber, född 1 mars 1994 i London, Ontario, är en kanadensisk sångare. Bieber upptäcktes 2008 av Scooter Braun, som råkade stöta på Biebers videoklipp på Youtube och sedan blev hans manager. Braun ordnade ett möte mellan honom och Usher i Atlanta i Georgia och Bieber skrev snart under ett kontrakt med Raymond Braun Media Group (RBMG), ett samarbetsföretag mellan Braun och Usher, och sedan även ett skivkontrakt med Island Records. Hans debutsingel "One Time" släpptes 2009 och nådde 12:e plats på Canadian Hot 100-listan. Hans debutalbum "My World" släpptes den 17 november 2009 och blev platinacertifierad i USA. Han blev den förste artist som hade sju låtar från ett debutalbum på Billboard Hot 100-listan. Biebers första fullständiga studioalbum My World 2.0 släpptes den 23 mars 2010 och hade likartade framgångar. Den debuterade inom top 10 i flera länder och blev platinacertifierad i USA. Albumet företräddes av singeln "Baby", som hamnade inom top 10 på listor i hela världen i februari 2010. Musikvideon till låten "Baby" var 2012 det näst mest sedda videoklippet på Youtube och det mest ogillade videoklippet. Den hade titeln som mest ogillade tills 2018 då Youtube Rewind 2018 blev den mest ogillade. Sångaren följde upp lanseringen av sitt album med sin första världsturné "My World Tour", remixalbumen My World Acoustic och My World - The Remixes och en biografisk konsertfilm - Justin Bieber: Never Say Never, som nästan slog rekord som den mest inkomstbringande helgpremiären av en konsertfilm. Han har gett ut självbiografin Justin Bieber: Min historia (originaltitel: Justin Bieber: First Step 2 Forever: My Story) 2010 på förlaget Harper Collins. Robert Caplin står för fotografierna. I oktober 2011 gavs boken ut på svenska på bokförlaget Nona. Bieber har nominerats och tilldelats ett flertal priser, bland annat som årets artist på American Music Awards 2010. Bieber föddes i London, Ontario och växte upp i Stratford, Ontario. Biebers mor, Patricia "Pattie" Lynn Malette var 18 år gammal när hon blev gravid med sin son. Malette, som hade en rad lågbetalda kontorsjobb, fostrade Bieber som ensamstående mamma i en låginkomstbostad. Pojken fortsatte att ha kontakt med sin far, Jeremy Jack Bieber, som gifte sig med en annan kvinna och fick två barn. Biebers gammelfarfar var en tysk immigrant till Kanada. Modern har franskkanadensiskt påbrå. Som barn var Bieber intresserad av ishockey, fotboll och schack och behöll ofta sina musikaliska ambitioner för sig själv. Under uppväxten lärde han sig att spela piano, trummor, gitarr och trumpet. I början av 2007 framförde Bieber Ne-Yos låt "So Sick" i en lokal sångtävling i Stratford och slutade på andra plats. Malette lade upp ett videoklipp av framträdandet på Youtube så att familj och vänner kunde se det. Hon fortsatte att lägga upp klipp där Bieber sjöng covers av olika Roch B-låtar och Biebers popularitet på hemsidan växte. Biebers första singel "One Time" började spelas på radio, då han fortfarande spelade in sitt debutalbum. Låten nådde 12:e plats på Canadian Hot 100-listan och 17:e plats på Billboard Hot 100 under sin första vecka ute, i juli 2009. Låten var även framgångsrik på den internationella marknaden. Den blev platinacertifierad i Kanada och guldcertifierad i Australien och Nya Zeeland. Biebers första skivsläpp, EP:n "My World" släpptes den 17 november 2009. Den andra singeln från albumet, "One Less Lonely Girl" och två promosinglar, "Love Me" och "Favorite Girl" släpptes exklusivt på iTunes och hamnade inom top 40 på Billboard Hot 100."One Less Lonely Girl" började också spels på radio och nådde minst femtonde plats på listorna i både Kanada och USA, där den även blev guldcertifierad. Bieber har uppträtt i flera TV-program såsom The Wendy Williams Show, Good Morning America och Ellen DeGeneres Show. Den 20 december 2009 framförde han Stevie Wonders "Someday at Christmas" för USA:s president Barack Obama och dennes hustru Michelle Obama i Vita huset.

Gomorra (bok)

Gomorra är en bok från 2006 av Roberto Saviano. Boken handlar om Camorran, maffian i Neapel. Den är berättad utifrån författarens egna erfarenheter och kunskaper. Med sin Vespa-scooter reste Roberto Saviano runt i Neapel-området och samlade information, som han sedan använde till att skriva boken Gomorra. Boken är skriven i både faktaform och berättarform. En stor del av innehållet baseras på intervjuer av människor Saviano träffat, som på ett eller annat vis arbetar för Camorran, men mycket bygger också på hans egna erfarenheter. Boken har sålts i nästan två miljoner exemplar i hemlandet Italien samt översatts och publicerats i fler än 50 länder, däribland Sverige. Den svenska översättningen gavs ut 2007. Författaren har sedan boken gavs ut 2006 befunnit sig under dödshot från Camorran och lever sedan dess gömd med polisskydd dygnet runt – något som uppmärksammats av sex Nobelpristagare i litteratur, vilka gjort ett gemensamt uttalande till stöd för Saviano och rätten till yttrandefrihet som sådan. Boken har också filmatiserats, i regi av Matteo Garrone, och hade premiär 2008. I januari 2009 gick filmen upp på svenska biografer.


Scooter