Vinterdäck
Vinterdäck (vinterhjul) är däck anpassade för vinterväglag, vanligtvis genom gummiblandning och mönster som är bättre lämpade för väglaget samt lägre temperaturer, de kan även vara försedda med dubbar. Vinterdäck för personbil delas i Sverige vanligtvis upp i tre kategorier vilka är dubbdäck, nordiska dubbfria däck och centraleuropeiska dubbfria däck. Vinterdäck har olika betydelser och funktioner i olika delar av världen. I exempelvis mellaneuropa kan vinterdäck innebära däck som passar bättre för snöslask och lägre temperaturer, i andra områden däck för körning på snö och is-underlag. Trafikverket anger att grunden för en säker resa på vintern är bra vinterdäck, rätt hastighet och ett körsätt anpassat till underlaget. Antisladdsystemet (ESC) minskar risken för sladdolyckor på is och snö, så om man har en bil utrustad med antisladdsystem (ESC) och bra dubbfria däck anpassade för nordiska förhållanden med ett mönsterdjup på 4–5 mm, är förutsättningar goda för att hantera olika vägunderlag under vintersäsongen. Om man har en äldre bil utan antisladdsystem är det mindre lämpligt att använda dubbfria vinterdäck, om man ofta kör på vintervägar. Om man har en äldre bil som saknar antisladd bör man köra med dubbdäck. Men även med dubbdäck har körsättet stor betydelse för trafiksäkerheten. Det handlar om att hålla rätt hastighet och lämpligt avstånd till bilen framför. På is har dubbdäck generellt ett stort prestandaövertag vad gäller bromssträcka och styrförmåga jämfört med dubbfria vinterdäck. Dubbdäck har prestandavärden ca 15–30 procent högre än nordiska dubbfria vinterdäck - detta gäller när däcken är nya. När däcken har slitits ett tag blir skillnaden mellan dubbdäck och dubbfria vinterdäck mindre, men trots det så ger de slitna dubbdäcken överlag ett klart bättre isgrepp än slitna dubbfria vinterdäck. På snö är dubbdäck i stort sett likvärdiga som dubbfria vinterdäck, men vissa dubbfria vinterdäck har bättre grepp på snö, särskilt jämfört med billigare varianter av dubbdäck. När däcken slits är också dubbfria vinterdäck aningen bättre än dubbdäck på snö. Även på barmark är dubbdäck ungefär likvärdiga i broms- och styrprestanda som nordiska dubbfria vinterdäck och det gäller såväl nya som begagnade däck. Transportstyrelsen och i stort sett alla däcktillverkare samt biltillverkare rekommenderar i dag för personbilar att man monterar de bästa däcken bak . Med bästa menas det par som kan antas ha bäst väggrepp. Det finns ett antal anledningar till denna rekommendation men det kan sammanfattas med att man ej vill riskera trafikfarlig överstyrning. Många sätter ändå bästa däcken fram. Detta motiveras oftast med att framhjulen i regel står för framdrivningen och bästa bromsförmågan samt med risken för understyrning. En viktig parameter vid val av vinterdäck är deras ålder, eftersom däckens gummiblandning hårdnar med tiden. Däckets hårdhet mäts med specialinstrument, vilket trycker in en liten stålstav i slitbanan (se Shoreprovning). Resultatet i enheten grader Shore [° Sh] och mätskalan går från 0 till 100. Extremt mjukt gummi kan ha ca 30° Sh och extremt hårt gummi, så som ebonit (användes förr till höljen för bilbatterier) har upp till 98° Sh. Mätning av däcks hårdhet sker vid referenstemperatur +20° C. Hårdhetsdata mätta vid +20° C kan vara missvisande vid jämförelse av vinterdäck, eftersom olika gummityper kan ha olika köldförstyvnad. Det innebär att två vinterdäck med exakt samma hårdhetstal (vid +20° C), kan ha mycket olika hårdhet vid vinterkyla så som -25° C. Nya sommardäck till personbilar har typiskt hårdhet kring 60 - 64° Sh. Vid ett test av vinterdäck till personbil hade nya däck hårdhet mellan 45 och 62° Sh. Isgreppet hos dubbfria vinterdäck till personbil sjunker med ökande hårdhet. Odubbade vinterdäck till personbil bör inte ha mer än 60° Sh för att ge acceptabelt isgrepp.
Friktionsdäck
Friktionsdäck är vinterdäck som saknar dubbar. Skillnader jämfört med däck avsedda för användning vid sommarväglag kan vara gummiblandning och mönster särskilt framtagna för vinterkörning. Användningen av gummi med högre friktion ger bättre fäste än det gummi som normalt används i dubbdäck. Detta gummi åstadkommer också större vägslitage, men medför mindre slitage än dubbar. Friktionsdäck kan vara ett lämpligt alternativ till dubbdäck beroende på vilka förutsättninger som gäller och vilka funktioner som prioriteras. Egenskaperna hos olika fabrikat och modeller av både friktionsdäck och dubbdäck varierar kraftigt men några skillnader mellan friktionsdäck och dubbdäck kan vara. Ett uttryck som blivit allt vanligare är åretrunt-däck, vilket är friktionsdäck med sämre vinterväglagsegenskaper än nordiska vinterdäck och lite bättre barmarksegenskaper. Året runt-däck är i regel inte anpassade för vinterväglag och därför ej avsedda för detta ändamål och kan vara direkt olämpliga att använda vid vinterväglag. För att få använda året runt-däck på vintern ska det enligt Trafikverket vara särskilt framtaget för vinterkörning och vara märkt M+S, M.S., Moch S, M-S, MS eller 'Mud and Snow'. Däcket ska dessutom vara med i den lista som STRO publicerar årligen. En del åretrunt-däck uppfyller inte detta krav eftersom de kan vara framtagna för andra marknader där det inte finns krav på vinterdäck. Eventuella följder på sommaren kan vara onormalt högt slitage, problematiska köregenskaper och så vidare. Om man har en äldre bil utan antisladdsystem är det enligt Trafikverket inte lämpligt att använda dubbfria vinterdäck, om man ofta kör på vintervägar. Antisladdsystemet, ESC, minskar risken för sladdolyckor på is och snö. Om man har en äldre bil som saknar antisladd bör man köra med dubbade vinterdäck, om man kör på vinterväglag, det vill säga is och hårt packad snö, större delen av vintersäsongen. Dubbdäck har som regel avsevärt bättre grepp på is, i övrigt väglag är greppet ungefär likvärdigt. Det finns i regel ej dubbdäck som är så kallade prestandadäck. Friktionsdäck har oftast lägre ljudnivå och rullmotstånd på asfalt. Friktionsdäck genererar väldigt små mängder slitagepartiklar och påverkar därmed inte luftkvaliteten negativt på samma sätt som dubbdäck. Dubbdäck kan orsaka vissa framkomlighetsproblem i vissa delar i storstäder där det på grund av luftkvalitetsskäl kan vara förbjudet med dubbdäck. Dubbdäcks egenskaper kan försämras vid omfattande körning på asfalt på grund av det slitage och den förlust av dubbar som det kan orsaka. Det är krav på vinterdäck eller likvärdig utrustning enligt lag från 1 december till 31 mars om vinterväglag råder. Dubbade däck är endast tillåtna från 1 oktober till 15 april eller om vinterväglag råder eller förväntas.
Vinterväglag
Vinterväglag kallas väglaget när det finns is, snö, snömodd eller frost någonstans på vägbanan. Förekomst av vinterväglag bestäms av den lokala polismyndigheten, men ska även bedömas av föraren. I Sverige ställs krav på att bilar och tunga fordon har vinterdäck vid vinterväglag under perioden 1 december – 31 mars.
Gamla ting berättar
Nedanstående var några av de personer som ingick i gruppen bakom Gamla ting berättar. 16 januari 1973, mellan klockan 9 och 17. Gamla ting berättar-bussen parkerade utanför Riksdagshuset med syfte att visa upp experimentet med statligt finansierad och rikstäckande utställningsbuss under en dag, på samma vis som publiken i resten av landet. Premiären ägde rum i Norra Vånga efter följande höst – 7 november, tre mil söder om Skara. Därefter fortsatte resan genom länet med Vuxenskolan som ansvarig för turnéplaneringen. Ett stort ansvar för att allt skulle fungera låg på chauffören av lastbilen – som också skulle hålla i planering, navigering, utställningsteknik och kontakt med de som skulle ta emot utställningen på platsen som skulle besökas. Chauffören var dessutom studiecirkelledare. Totalt pågick turnén under två vintermånader, där ekipaget fick ta sig fram på smala och slingrande vägar för att besöka skolor, pensionärshem och hembygdsföreningar. Resan var på många sätt en misär för chauffören. Minusgrader gjorde det svårt att starta lastbilen – utan hjälp från allmänheten. Fordonet hade inga vinterdäck och bromsarna var dåliga. Tidsschemat sprack och chaufförens arbetsdagar blev långa och besvärliga. Lars Norlund, chaufför och reseassistent delade med sig av sina egna upplevelser från dagboksanteckningar. Bland annat redovisades hans erfarenheter, från turnén, i Rapport från försöksverksamheten med utställningsbuss i Västergötland hösten 1972-våren 1973). Lars Norlunds minnesbilder 1972-11-06. Startade från Riksutställningar kl. 14.15. Framme i Skara 22.15. Resan u.a. förutom att kylan och draget i förarhytten blev besvärande, trots att det var ca +10 grader. Arbetstid 08.10-22.30. (Dagboksanteckningar måndag 6/11). Allt gick enligt planerna på ett bondgårdsbesök, tills det var dags för avresa. Kl. 19.00 cirkel vid en bondgård i Varola. 20 deltagare./.../Gruppen var aktiv och frågade mycket. Speciellt om fynd av stenyxor och liknande. Många av deltagarna hade yxor och knivar de hittat. Föremålen fotograferades. När jag skulle köra hem, visade det sig att gårdsplanen inte hade tålt de 14 ton trailern väger. Med hjälp av traktor och 4 hjälpsamma grannar med spadar kom jag så småningom loss. Arbetstid 09.00-24.30. (Dagboksanteckningar torsdag 9/11). Det blev inte bättre en vecka senare. /.../Körde vid 16-tiden till den bondgård i Åsle där vi skulle vara på kvällen. Ett kraftigt snöfall började vid 16.15-tiden. Körde vilse i snöyran, trots att jag åkt vägen tidigare. 19.30 cirkelsammanträde. Kylan i bussen var besvärande, men alla 18 närvarande höll ut till slutet./.../Vid hemfärden körde jag fast i snödrivorna två gånger. Arbetstid 08.00-24.45. (Dagboksanteckningar torsdag 16/11). En rapport, 1973-03-06, konstaterar. Arbetsdagarna har varit i längsta laget. Göteborgs-Posten, 1972-12-07. Ett högintressant försök inom folkbildningen har startats av Riksutställningar, Västergötlands museum och Studieförbundet vuxenskolan. De vill levandegöra cirkelstudierna i ämnet "Gamla ting berättar" – ett stycke gammal bondekultur – genom att visa en utställning i en specialinredd buss. Den rullar nu på vägarna i Skaraborgs län. Försöket följs upp av Riksutställningens sociologer. Nya Lidköpings-Tidningen, 1972-11-08. I Tolsgården i N. Vånga var det på tisdagskvällen premiär för den första museibussen i Sverige. Då startade nämligen Riksutställningar en turné genom länet som kommer att pågå ända till slutet av februari eller början av mars. I samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan besöker man de studiecirklar ute i bygderna som läst cirkeln Gamla ting berättar./.../Det fina med den här turnén är att man inte behöver komma in i några samlingslokaler. Man kan samlas hemma på gårdarna där cirkeldeltagarna ofta har varit samlade förut och det enda som fordras är att det finns vägar som håller för det 14 ton tunga fordonet och att det finns uttag för trefasström.
Sommardäck
Sommardäck är de däck som lämpar sig att ha på en bil sommartid. Sommardäck utmärker sig genom en specifik gummiblandning. Gummit som används till sommardäck är gjort för att behålla optimal mjukhet och elasticitet vid temperaturer över 7°C. När temperaturen sjunker under 7°C grader hårdnar gummit, vilken leder till att däcket har sämre prestanda. I Sverige får man sedan 2010 inte ha sommardäck under perioden 1 december–31 mars om vinterväglag råder, och det uppmanas att montera vinterdäcken den 1 november. Mönsterdjupet på sommardäck skall vara minst 1,6 mm. Med vinterväglag menas att det finns snö, is, snömodd eller frost på någon del av vägbanan. Även i övriga delar av Europa krävs ett mönsterdjup på minst 1,6 mm.
Dubbdäck
Dubbdäck är i Sverige endast tillåtna under perioden 1 oktober - 15 april (om inte vinterväglag råder). Söder om Alperna samt på Brittiska öarna är dubbdäck en "ickefråga" och har därmed inte förbjudits. I hög terräng vintertid brukar man istället använda snökedjor. Dessa är (i lägre hastigheter) mer effektiva än dubbdäck och dessutom enklare att byta. I Sverige finns lokala förbud mot dubbdäck på vissa gator i Stockholm (2010), Uppsala (2010) och Göteborg (2011). Kommunerna har möjlighet att meddela förbud mot trafik med bilar som har dubbdäck på en viss väg eller vägsträcka. Stockholm: Hornsgatan, Fleminggatan och vissa delar av Kungsgatan är det förbud. Göteborg: Friggagatan och Odinsgatan är det förbud. Uppsala: Kungsgatan och Vaksalagatan är det förbud. Dessa förbud gäller inte samhällsviktig trafik så som polis, sjukvård, räddningstjänst med mera, vilken alltså får bedrivas med dubbade fordon - se Trafikförordningens 11 kap 1 §. I Uppsala har även taxi beviljats generell dispens. Det har visat sig att butiker på gator som berörs av dubbdäcksförbud tappar både kunder och leverantörer. Det är svårt att utvärdera exakt vilken effekt dubbdäcksförbud har på luftkvaliteten, eftersom många faktorer spelar in. Förutom andelen dubbdäck spelar meteorologiska förhållanden, sandning, typ av vägbeläggning och trafikmängd in på hur mycket partiklar vägslitaget ger upphov till. En blöt och mild vinter är till exempel mer fördelaktig än en torr och isig vinter ifall partikelhalterna ska bli låga, eftersom en stor del av partiklarna då rinner ner i dagvattenbrunnar istället för att samlas på vägen och virvla upp i luften. På Kungsgatan i Uppsala är det sedan 2010 förbjudet att köra med dubbdäck. Sedan förbudet infördes har partikelhalterna varit lägre jämfört med innan förbudet, både vad gäller årsmedelhalter och dygnsmedelhalter. Det finns fortfarande dagar då partikelhalterna i Uppsala överskrider miljökvalitetsnormens gränsvärde vissa dagar, men de dagarna är få. Det förekommer också otillåten körning med dubbdäck på Kungsgatan, men trots det är trenden för luftkvaliteten att den förbättras. Förutom dubbdäcksförbudet beror det också på flera åtgärder, bland annat införande av miljözon, hastighetssänkning i city, och effektivare renhållning av gatorna. I Sverige regleras användning av däck, vinterdäck och dubbdäck genom Transportstyrelsens föreskrift TSFS 2009:19. Vägslitaget från dubbade vinterdäck har jämfört med vintern 2012/2013 minskat med cirka 25 procent, genom de förändringar som införts i däckregelverket TSFS 2009:19§ samt 17§. Trafikverket anger att grunden för en säker resa på vintern är bra vinterdäck, rätt hastighet och ett körsätt anpassat till underlaget. Antisladdsystemet minskar risken för sladdolyckor på is och snö, så om man har en bil utrustad med antisladdsystem och bra dubbfria däck anpassade för nordiska förhållanden med ett mönsterdjup på 4–5 mm, är förutsättningar goda för att hantera olika vägunderlag under vintersäsongen. Detta är mindre sant på enskilda vägar och på statliga landsvägar i klass 4-5, det vill säga vägar som normalt varken saltas eller har förebyggande halkbekämpning. Under den godkända åtgärdstiden på upp till 6 timmar för vägklass 4-5 (se Trafikverkets Standardbeskrivning för Basunderhåll Väg, SBV) kan vägbanan vara i princip hur hal som helst. Vid halt väglag med vägfriktionstal under cirka 0,2 är elektroniska antisladdsystem i princip verkningslösa och rimligt säker färd förutsätter då bra dubbdäck. Om man har en äldre bil utan antisladdsystem är det mindre lämpligt att använda dubbfria vinterdäck, om man ofta kör på vintervägar. Om man har en äldre bil som saknar antisladd bör man köra med dubbdäck. Men även med dubbdäck har körsättet stor betydelse för trafiksäkerheten. Det handlar om att hålla rätt hastighet och lämpligt avstånd till bilen framför.
