Surfing
Surfing är en sport där en person med eller utan hjälp av en surfbräda glider på vattenytan på framsidan av en våg. Ett populärt missförstånd är att vågens framfart driver surfaren framåt. Medan vågrörelsen rör sig framåt rör sig inte vattenmassan framåt. Drivkraften kommer från vågens lutning och tyngdkraften. Surfaren paddlar normalt ifatt vågen av egen kraft. Detta gör det många gånger svårt att fånga en våg eftersom den ganska snabbt rullar förbi under surfaren. För att göra det lättare och säkrare att surfa på mycket stora vågor är det därför idag vanligt med tow-in surfing där en vattenskoter bogserar surfaren, kör ifatt en stor våg och släpper surfaren på framsidan av vågen innan vågen börjat bryta. Surfingens ursprung är från Hawaii på 1400-talet, som spred sig under det tidiga 1900-talet till USA:s fastland, Australien och 1957 spred sig surfingen till Biarritz. Sporten blev mycket populär under 1950- och 1960-talet då lättare, billigare och mer lättstyrda surfingbrädor kunde göras av glasfiber. Surfing har spridit sig till de flesta platser världen över där vågorna är tillräckligt stora, som USA, Mexiko, England, Irland, Frankrike, Portugal, Spanien, Brasilien, Sydamerika och Sydafrika. I augusti 2016 beslutade Internationella olympiska kommittén (IOK) att surfing tillsammans med fyra andra sporter blev de nya sporterna i det olympiska programmet till olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo. En surfare använder oftast en surfingbräda av en speciell form och kurvatur och med noggrant utformade kanter. Surfingbrädor gjordes en gång i tiden av balsa och andra träslag. Idag är surfingbrädor gjorda av en formad skumplast stomme med ett skinn av glasfiber. Stommen är oftast gjord av polyuretan vilket är lätt att gjuta och lätt för en kopieringsfräs och den slutliga mänskliga brädputsaren att forma. Skinnet läggs sedan på i form av ett tunt lager polyesterbaserad glasfiber. Ibland görs stommen av polystyren vilket resulterar i en lättare bräda, men en som är betydligt svårare att forma och putsa. En polystyrenstomme beläggs med en epoxybaserad glasfiber eftersom lösningsmedlet i polyester löser upp polystyren. Det finns även billigare, mjukare, serietillverkade brädor i tåliga plaster avsedda för nybörjare och uthyrning. Dessa brädor är lättare och mjukare än en professionell glasfiberbräda vilket hjälper till att undvika att surfaren skadar sig på brädan. En mjukare bräda är inte lika manövrerbar som en glasfiberbräda eftersom den vrider sig under surfaren och inte förmår att karva vatten lika hårt som en fastare surfingbräda. Brädorna delas in i många olika kategorier. De vanligaste är shortboard, gun och longboard. En shortboard är max 7 fot lång och är mycket manövrerbar. En gun är en höghastighets bräda för stora vågor. Konstruktionen faller mellan shortboard och longboard, är tämligen smal, har en skarp nos och är mellan 7 och 9 fot lång. En longboard är minst 9 fot lång, rund i nosen för att kunna nos-ridas och inte speciellt manövrerbar men lämpad för medelstor, mindre brant surf utmed stränderna. Andra former av surfing inkluderar bodyboarding, också kallad boogie boarding, bodysurfing, paddle surfing, windsurfing och kitesurfing. Bodyboarding görs liggande eller knästående på en kort, trubbnosig och lindrigt uppnosig skumplast bräda försedd med ett halt och tåligt bottenlaminat. Bodysurfing görs helt utan bräda i medelstor, brant surf men kan också göras i bruten surf nära stranden där massan av vitvatten verkligen rör sig framåt. Paddelsurfing utbreder sig alltmer och görs på en paddleboard som liknar en longboard men är något bredare och tjockare för större flytförmåga. Surfaren står upp och använder en lång, enbladig paddel för framdrivning såväl som för stabilitet och hävarm under kraftfulla svängar. Surfsverige - Sveriges största surfsida och community. Surfspots - Karta över surfställen i Sverige. "Vägen till vågen" av Jan Rydén – Populär historia.
Surf
Surf, surfmusik eller surfrock är en form av rockmusik som var populär i början av 1960-talet. Musiken var en sorts hyllning till surfandet, och det lades ibland in ljud av vågor i musiken. Vibrerande gitarrer var ett ofta återkommande moment. Låtarna var ofta instrumentala och enkla, högst tre ackord i varje och var på grund av sin enkelhet ofta öppna för improvisationer. Många surflåtar cirkulerade bland de etablerade artisterna, som var och en gjorde sina versioner av dem. En grundläggande musiker för surfmusiken kan sägas vara Dick Dale som med sina låtar färgade av hans eget surfande inspirerade de flesta ledande banden inom genren. Han revolutionerade också genom att ta in världsmusik i sina kompositioner. Tack vare honom blev det vanligt med bland annat spanskt, orientaliskt och Japan-inspirerat sound i instrumentala surfkompositioner. Surfmusik kan delas in i två olika genrer, dels den lite popigare med The Beach Boys som främsta artist, och den rockigare med artister som The Trashmen, The Chantays och The Surfaris. Den rockigare delen av surfmusiken hämtade även inspiration av den tidiga garagerocken. "Barbara Ann" - The Beach Boys. "Bombora" - The Atlantics. "Bullwinkle, Part II" - The Centurions. "Bustin Surfboards" - The Tornadoes. "Diamond Head" - The Ventures. "Goofy Foot" - The Lively Ones. "G.T.O." - Ronny och The Daytonas. "I Get Around" - The Beach Boys. "Let's Go Trippin" - Dick Dale and the Del-Tones. "Little Honda" - The Hondells. "Miserlou" - Dick Dale and the Del-Tones. "Moon Dawg" - The Gamblers. "Mr. Moto" - The Bel-Airs. "Penetration" - The Pyramids. "Pipeline" - The Chantays. "Point Panic" - The Surfaris. "Ride the Wild Surf" - Jan and Dean. "Surf Beat" - Dick Dale and the Del-Tones. "Surf City" - Jan and Dean. "Surf Rider" - The Lively Ones. "Surfer Girl" - The Beach Boys. "Surfin' Bird" - The Trashmen. "Surfin' Safari - The Beach Boys. "Surfin' USA" - The Beach Boys. "Tube City" - The Trashmen. "Underwater" - The Frogmen. "Wipe Out" - The Surfaris.
Skookumchuck Narrows
Skookumchuck Narrows finns vid inloppet till Sechelt Inlet på British Columbias Sunshine Coast i Kanada. Innan inloppet utvidgar sig och bildar Sechelt Inlet, och dess två sidofjordar Salmon Inlet och Narrow Inlet, tvingas tidvatten att strömma genom Sechelt Rapids. När vattnet flödar som mest bildas strömvirvlar och vågskum i strömmen, även vid lugnt väder, till och med vid vindstilla. Forsrännare och surfare, som Elijah Mack, har surfat i forsarna trots att det kan vara farligt. Sundet är också platsen för Skookumchuk Narrows Provincial Park. Varje dag forsar mer än 750 000 m3 havsvatten in i fjorden vid flod. Skillnaden på vattennivån på de båda sidorna av forsen kan vara mer än två meter. Detta gör att strömmen som bildas kan nå hastigheter mellan 30 och 33 km/h. Skookumchuck Narrows blir ibland felaktigt kallad "den snabbaste tidvattenströmen i världen". Saltströmmen i Norge är dock snabbare med sina cirka 37 km/h.
Curriculum vitae
Curriculum vitae (CV) är det latinska namnet för levnadsteckning som betyder "levnadslopp" (bokstavligt "livets lopp"), där curriculum [ku'ri:kulum] betyder "lopp" och vita ['vi:ta], "liv". Ett CV är en sammanställning av kunskaper, erfarenheter och färdigheter. Termen CV är internationellt använd, även om andra benämningar kan användas, till exempel i Tyskland (Lebenslauf) och USA (Résumé). Inom EU finns en standard för CV, nämligen Europass. Den föreslogs ursprungligen i en rekommendation 2002 och fastställdes 2004 (Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004). I Sverige används ibland CV synonymt med den traditionella svenska beteckningen "meritförteckning". Mer korrekt är att en meritförteckning listar arbetslivsmeriter i snävare bemärkelse, medan ett CV även skall innehålla mer utbroderade stycken om utbildning och yrkeserfarenhet. Om man har fritidsintressen och föreningsdeltagande som har givit erfarenheter eller kunskaper som kan nyttjas i sökt tjänst kan även dessa nämnas i ett CV. Åsikten att ett CV numera likställs med meritförteckning, kan eventuellt vara relaterad till mindre formella ansökningsprocedurer. CV i Sverige var ursprungligen främst något som användes vid tillsättande av högre chefspositioner där de sociala meriterna betonades framför arbetsmeriterna, men kom så småningom att i folkmun användas som ett samlingsgrepp för den dokumentation som i allmänhet bör bifogas en platsansökan. Om referenser skall anges (tex efter begäran eller om platsannonsen begär det), bör namn och kontaktuppgifter på i förhand tillfrågade personer som är villiga att delge uppgifter om den sökande anges. Vanligen närmaste chef hos tidigare arbetsgivare, annan nära kollega eller annan samarbetspartner. Idag sker mer och mer av arbetssökningen över internet, då många större företag har egna rekryterings-databaser som man skall registreras i för att ha chans att få anställning hos dem. Dessa hittas lämpligtvis genom att surfa till det företag som man är intresserad av och titta efter flikar och länkar relaterade till jobb, arbete, karriär söka jobb eller anställning. Det är också vanligt att arbetssökande använder webbtjänster som LinkedIn för att marknadsföra sig själva. Det finns också en standard för elektroniskt CV, som lagras elektroniskt i XML-format är framtagen av HR-XML Consortium. I Sverige har standarden bland annat använts av Arbetsförmedlingen och Manpower, vilket betyder att man kan överföra sitt CV mellan de anslutna databaserna automatiskt. Det finns minst tre typer av ansökan till tjänst: ansökningsbrev (eller platsansökan), spontan ansökan (i hopp om att en lämplig vakant plats skall dyka upp just där) och nätverksansökan (med hopp om tips eller hjälp i arbetssökandet). Vanligtvis skickar man ett CV (eller meritförteckning) tillsammans med ett personligt brev. Om man har en utbildning som är meriterande i samband med ansökan, kan man bifoga betyg och/eller eventuellt studiebevis från den utbildningen. Den sökandes persondata, personnummer och kontaktuppgifter/adressuppgifter etc. Detta placeras med fördel i sidhuvudet. Arbetsmeriter / Yrkeserfarenhet (Tidigare anställningar m. arbetsuppgifter, företagsnamn, ort, verksamhet och tidsperiod.). Utbildningar och examina (Bilagor: Kopior på examensbetyg och/eller kursintyg). Ideellt engagemang (Styrelseuppdrag i föreningar, relaterade sysslor, osv.). Språkkunskaper och/eller Datakunskaper beroende på vilken typ av arbete du söker. Ange här vilka språk du kan och hur bra du är på respektive språk muntligt och skriftligt. Försök även gradera dina kunskaper gällande IT om du anger sådana på CV:t. Övriga meriter. Det kan exempelvis vara körkortsbehörigheter om du söker jobb som kräver det. Referenser ges vanligtvis på begäran.
Sony Mobile Communications
Mellan år 2002 och 2007 ökade Sony Ericsson sin andel av världsmarknaden från 2–3 procent till cirka 8 procent. Kameramodellerna i K-serien (Cybershot) och musikspelarmodellerna i W-serien (Walkman), blev stora kommersiella framgångar. En satsning på så kallade smartphone-produkter hade inletts redan år 2000 med Ericsson R380 och utvecklades vidare med produkterna i P-serien från P800 fram till P1 med fokus på operativsystemet Symbian och gränssnittet UIQ. Förlusterna från Ericsson Mobile Communications vändes till vinst år 2004, och året 2007 tillverkade Sony Ericsson 103 miljoner telefoner och genererade en vinst på cirka 1,6 miljarder Euro (cirka 15 miljarder svenska kronor) och var nu ett av de lönsammaste företagen i Wallenbergsfären. I början av 2012 köptes Ericssons hälftenandel av Sony Corporation, och företaget bytte namn till Sony Mobile Communications. Den 1 oktober 2012 flyttade huvudkontoret planerat till Tokyo, Japan. Företaget hade då 8 450 anställda fördelade på huvudkontoret i Tokyo samt kontoren i (framför allt) Lund, Tokyo, Peking, Manchester och Research Triangle Park i North Carolina, USA. Lundakontoret hade vid detta tillfälle cirka 2 000 anställda (Jan 2012). Snart efter detta varslades 650 personer om uppsägning vid Lundakontoret, men i slutänden sades bara 400 upp, varav cirka 250 gick över till ett nybildat konsultbolag, som företaget tagit initiativ till. I januari 2013 meddelade förre VD:n Bert Nordberg att han lämnade styrelsen för Sony Mobile. Den 4 februari 2015 på Sonys bolagsstämma framgick att 2 100 personer skulle sägas upp inom koncernen, och den 9 mars 2015 meddelade Sony att 1 000 av dessa tjänster skulle tas från Lundakontoret. Hösten 2019 varslades 60 personer och våren 2020 upphörde Sony Mobile Communications AB som bolag. Telefonprodukterna följer fyra olika linjer. Tre av produktlinjerna är avsedda för GSM/UMTS-nät och säljs globalt, men det finns även en produktserie för de japanska mobiltelefonnäten. Av GSM/UMTS-telefonerna utvecklas och tillverkas de enklaste modellerna i regel av andra företag, med minimala utvecklingsinsatser från Sony Ericsson själva. Äldre telefoner baserades helt och hållet på EMP:s mjukvara och det underliggande realtidsoperativsystemet OSE från Enea. Nyare telefoner använder huvudsakligen plattformar från Qualcomm eller ST-Ericsson. Plattformen sköter signaleringen i mobilnätet och annan grundläggande funktionalitet, och Sony Ericsson lägger på de tillämpningsprogram som körs ovanpå plattformen – användargränssnittet, adressboken, javaplattformen, drivprogram för kameran, program för att spela upp ljud och video etc. De mer handdatorliknande telefonerna med stora pekskärmar, smart phones, utvecklades till en början i Kista och Manchester och körde operativsystemet Symbian ovanpå EMP:s mjukvara. Runt år 2008 experimenterade företaget med Windows Mobile. Nyare smartphones sedan 2010 och från modellen Xperia 10 och framåt kör uteslutande operativsystemet Android. Sony Ericsson lanserade sommaren 2005 Sonys gamla musikvarumärke Walkman för mobiltelefoner samt ett år senare varumärket Cyber-Shot i telefonerna inriktade på fotografering, vilket Sony sedan tidigare använt på sina digitalkameror. Fastport är ett gränssnitt för nyare Sony Ericsson-mobiltelefoner. Gränssnittet används för anslutning av laddare, headset, högtalare, USB och andra tillbehör. Den första telefonen med Fastport i stället för den äldre typen av kontakt var K750. C-serien – Ersätter den gamla K-serien från och med andra kvartalet år 2008. ("Cyber-Shot") (C510–C905). G-serien – "Generation Web"-telefoner som enligt marknadsföringen passar de som surfar mycket. K-serien – Kameramobiler. Lägger kraften på kamerafunktionen, och har ofta så kallad dubbel framsida (där framsidan är mobil och baksidan ser ut som en digitalkamera). Vissa modeller finns även under märket Cyber-Shot. ("Kamera") (K200–K850). P-serien – Smartphone-mobiler. (P800–P990i samt P1i).
Luftens vagabond
Gunnar söker upp Gull på sjukhuset och hon blir märkbart förtjust. En sjuksyster kommer in med vita syrener, vilket man tidigare sett kapten Falk köpa. När Onell går säger han att han tänker komma tillbaka. Syrenerna är en hälsning från kapten Falk om god bättring. Gull luktar på syrenerna. Gustav kommer senare till sjukhuset och hälsar på. Hon förefaller förtjust över hans hemkomst och säger att hon inte kunde tro att han skulle återfinna henne skadad i fjällen. Någon mening var det med det hela säger hon, det var sex år sedan de sist träffades, och hon ber honom komma hem till sig på Ekenäs. På hennes fars gård håller Gustav ett tacktal till fadern. Gull föreslår att man skall bada. Man lånar ett flygplan och beger sig iväg ut på sjön, där man får se hur man bland annat surfar efter detta samtidigt som det råder ett allmänt badande. Gunnar och Gull hamnar tillsamman i en avskild vik, där han sjunger en sång han säger sig lärt av Gustav, att han är en luftens vagabond. Han säger det är en lite sentimental sång om en flicka som en gång svek. Slutligen förklarar han henne sin kärlek. Gulls far, vars firma konstruerar flygplan och som är på jakt efter en skicklig provflygare, anställer Gunnar på Gustavs rekommendation sedan denne tidigare avböjt fast anställning med hänvisning till att han är en luftens vagabond. På kvällen föreslår Gustav Gull en promenad tillsammans. De går ut i sommarkvällen och i den vackra naturomgivningen frågar hon varför han drog ut i världen. Han säger att han ville glömma. Han älskade henne men hon förstod ej och var så ung och annorlunda. När Gunnar förstår att Gull var den flicka som Gustav en gång älskade blir han märkbart svartsjuk. Han säger att hon måste välja. Hon blir arg, tar ett abrupt avsked och tänker uppenbarligen gå tillbaka till Gustav. En tidningsrubrik berättar om en olycka som inträffat uppe i ishavet och man ser en bild av två nödställda i ett tält på polarisen. Gulls far säger nu till Gunnar att han nu har chansen att visa vad hans flygmotor går för och Gunnar flyger sin väg. Under tiden är Gull hemma hos Gustavs mor medan denne är ute och flyger. Gustavs mor är övertygad om att gammal kärlek rostar aldrig. De ser nu i tidningen att Werners motorfabrik skickat ut ett undsättningsplan. Gull ringer till sin far och ber honom kalla hem Gunnar. Denne är dock redan långt på väg och planet drabbas av nedisning och han måste skicka ut nödsignaler där han befinner sig över ett stormigt hav. Gustavs mor märker att Gull är orolig för Gunnars skull. När Gustav kommer hem får han reda på att Gunnar försvunnit över havet. Gull säger nu att det ändå är Gunnar som hon verkligen älskar. Gull ber Gustav att flyga och leta reda på honom. Modern vill inte att Gustav skall överge henne men Gustav är bestämd och tar avsked, alltmedan vi får se hur de nödställda polarforskarna är på väg att helt förlora hoppet om räddning. Gustavs avfärd utformas till en stor händelse med journalistuppbåd och en stor skara vinkande människor. Man får se hur han flyger förbi kungliga slottet i Stockholm innan han styr kosan norrut. Gustav råkar ut för dåligt väder och i en åsksky störtar hans plan. Gunnar klarar sig emellertid, hittar polarforskarna och återvänder. Gunnar säger sig förstå att Gustav handlade av pliktkänsla. Ett fartyg upptäcker vraket efter Gustavs flygplan och bärgar det. Detta skapar stora nyheter och man ser hur folk flockas framför tidningarnas depeschkontor. Gustavs mor tittar på hans porträtt och säger att "du kom inte tillbaka". I slutet ser vi hur den sorgklädda Gull kommer med blommor i sällskap med Gunnar till en kyrka. Själva slutbilden visar ett flygplan som flyger bland molnen.
