Headset
Ett headset eller en mikrofonlur är hörlurar med en mikrofon. Mikrofonen återfinns ofta på en arm som sticker ut från, i de flesta fall, den vänstra sidan av headsetet men kan även vara fäst på sladden men den kan vara trådlös också.
Snabbmeddelanden
Snabbmeddelanden (även direktmeddelanden, ibland IM efter engelska instant messaging) är meddelanden som personer skickar till varandra i realtid med hjälp av datorer eller smartphones som är uppkopplade till internet eller något annat nätverk. Tekniken är nära besläktad med chatt. Användaren kan skaffa ett direktmeddelandeprogram som installeras på datorn eller använda snabbmeddelandenfunktioner på webbplatser. Det senare kan vara användbart då användaren befinner sig vid allmän dator till exempel i skolor och på jobb, eftersom inget program behöver installeras på datorn. Användaren väljer sedan vilka personer som ska hamna på ens kontaktlista (båda parter måste godkänna relationen). Som inloggad användare kan man se vilka kontakter som för tillfället är uppkopplade. Förutom att skicka snabbmeddelanden kan man via vissa direktmeddelandeprogram även överföra filer, spela onlinespel och föra videosamtal (med hjälp av mikrofon eller headset samt webbkamera). De första programmen, såsom Zephyr, som kom till Unix i början av 1990-talet, klarade enbart av att sända textmeddelanden. Det första allmänt kända programmet var ICQ från Mirabilis som följdes upp av MSN Messenger från Microsoft några år senare. AOL Instant Messenger har länge varit populärt i USA och bland användare av Mac OS X dominerar Ichat och Adium. IBM Lotus Sametime har en stark ställning inom företag. Jabber, AIM, Windows Live Messenger, ICQ och Skype är vanliga protokoll för snabbmeddelanden. Populära tjänster för snabbmeddelande finns i programvaran Telegram och WhatsApp. Man kan göra liknelsen att kommunikation med hjälp av snabbmeddelanden är som ett telefonsamtal, medan e-post är som att brevväxla eller faxa. Enligt undersökningen Svenskarna och internet skickade varannan svensk internetanvändare direktmeddelanden och chattar varje dag år 2017. Användningen hade fördubblats på tre år, år 2014 var samma siffra 25 procent. När man 2017 räknade med även de internetanvändare som använde direktmeddelanden och chattar mer sällan än varje dag hamnade siffran på 83 procent av svenskarna. Meddelanden utväxlas i realtid. Ett annat adressystem används: adressen innehåller vanligtvis inget @-tecken, istället väljer man avsändare i klientprogrammets kontaktlista. Närvarodetektion: man kan ögonblickligen avgöra om mottagaren är tillgänglig eller ej.
Sony Mobile Communications
Mellan år 2002 och 2007 ökade Sony Ericsson sin andel av världsmarknaden från 2–3 procent till cirka 8 procent. Kameramodellerna i K-serien (Cybershot) och musikspelarmodellerna i W-serien (Walkman), blev stora kommersiella framgångar. En satsning på så kallade smartphone-produkter hade inletts redan år 2000 med Ericsson R380 och utvecklades vidare med produkterna i P-serien från P800 fram till P1 med fokus på operativsystemet Symbian och gränssnittet UIQ. Förlusterna från Ericsson Mobile Communications vändes till vinst år 2004, och året 2007 tillverkade Sony Ericsson 103 miljoner telefoner och genererade en vinst på cirka 1,6 miljarder Euro (cirka 15 miljarder svenska kronor) och var nu ett av de lönsammaste företagen i Wallenbergsfären. I början av 2012 köptes Ericssons hälftenandel av Sony Corporation, och företaget bytte namn till Sony Mobile Communications. Den 1 oktober 2012 flyttade huvudkontoret planerat till Tokyo, Japan. Företaget hade då 8 450 anställda fördelade på huvudkontoret i Tokyo samt kontoren i (framför allt) Lund, Tokyo, Peking, Manchester och Research Triangle Park i North Carolina, USA. Lundakontoret hade vid detta tillfälle cirka 2 000 anställda (Jan 2012). Snart efter detta varslades 650 personer om uppsägning vid Lundakontoret, men i slutänden sades bara 400 upp, varav cirka 250 gick över till ett nybildat konsultbolag, som företaget tagit initiativ till. I januari 2013 meddelade förre VD:n Bert Nordberg att han lämnade styrelsen för Sony Mobile. Den 4 februari 2015 på Sonys bolagsstämma framgick att 2 100 personer skulle sägas upp inom koncernen, och den 9 mars 2015 meddelade Sony att 1 000 av dessa tjänster skulle tas från Lundakontoret. Hösten 2019 varslades 60 personer och våren 2020 upphörde Sony Mobile Communications AB som bolag. Telefonprodukterna följer fyra olika linjer. Tre av produktlinjerna är avsedda för GSM/UMTS-nät och säljs globalt, men det finns även en produktserie för de japanska mobiltelefonnäten. Av GSM/UMTS-telefonerna utvecklas och tillverkas de enklaste modellerna i regel av andra företag, med minimala utvecklingsinsatser från Sony Ericsson själva. Äldre telefoner baserades helt och hållet på EMP:s mjukvara och det underliggande realtidsoperativsystemet OSE från Enea. Nyare telefoner använder huvudsakligen plattformar från Qualcomm eller ST-Ericsson. Plattformen sköter signaleringen i mobilnätet och annan grundläggande funktionalitet, och Sony Ericsson lägger på de tillämpningsprogram som körs ovanpå plattformen – användargränssnittet, adressboken, javaplattformen, drivprogram för kameran, program för att spela upp ljud och video etc. De mer handdatorliknande telefonerna med stora pekskärmar, smart phones, utvecklades till en början i Kista och Manchester och körde operativsystemet Symbian ovanpå EMP:s mjukvara. Runt år 2008 experimenterade företaget med Windows Mobile. Nyare smartphones sedan 2010 och från modellen Xperia 10 och framåt kör uteslutande operativsystemet Android. Sony Ericsson lanserade sommaren 2005 Sonys gamla musikvarumärke Walkman för mobiltelefoner samt ett år senare varumärket Cyber-Shot i telefonerna inriktade på fotografering, vilket Sony sedan tidigare använt på sina digitalkameror. Fastport är ett gränssnitt för nyare Sony Ericsson-mobiltelefoner. Gränssnittet används för anslutning av laddare, headset, högtalare, USB och andra tillbehör. Den första telefonen med Fastport i stället för den äldre typen av kontakt var K750. C-serien – Ersätter den gamla K-serien från och med andra kvartalet år 2008. ("Cyber-Shot") (C510–C905). G-serien – "Generation Web"-telefoner som enligt marknadsföringen passar de som surfar mycket. K-serien – Kameramobiler. Lägger kraften på kamerafunktionen, och har ofta så kallad dubbel framsida (där framsidan är mobil och baksidan ser ut som en digitalkamera). Vissa modeller finns även under märket Cyber-Shot. ("Kamera") (K200–K850). P-serien – Smartphone-mobiler. (P800–P990i samt P1i).
Rendering
Inom datorgrafik betecknar rendering (engelska rendering = sv tolkning, givande, framställning, återgivande) den beräkning som ett datorprogram utför för att framställa en bild eller animering utifrån en 3D-modell. 3D-modellen kan vara en datafil som innehåller beskrivning av betraktarens, ljuskällors och olika 3D-objekts position och rörelser, samt objektens ytor, färg, reflektioner, refraktioner, material (plast, trä, metall, tyg), skärpedjup, rörelseoskärpa, linsöverstrålning och så vidare. Strålföljning (raytracing) är ett exempel på en algoritm för rendering. Vid större renderingar används datorkluster för att göra processen snabbare.Fovea-styrd rendering (en foveated rendering) är en datorgrafikåtergivningsteknik, varvid man har VR-glasögon (vr-headset) med integrerad ögonspårare (eye tracking), för att därigenom utanför det aktuella blickfånget just då kunna minska arbetet med renderingen. Rendering kan även beteckna beräkning av effekter vid videoredigering. Inom industridesign och illustration betecknar rendering en teckning gjord med markerspritpennor och pulveriserad torrpastellkrita, uppblandad med barnpuder för att bli mjukare, vilken appliceras med bomullstuss. Detta för att skapa airbrushliknande delar i bilden, exempelvis reflektioner i bilar. Kan även bara vara en beteckning för att detaljera och släta ut penseldrag inom vilket målerimedium som helst. Termen är dock vanligast inom digitalt måleri. En webbläsare har en renderingsmotor för webbmaterial som tolkar webbsidors HTML-representation, med flera filer, och beräknar var olika element ska placeras på sidan. Svenska Akademiens ordbok: rendera (Tryckår 1957).
Nintendo DS
Nintendo DS har två processorer av ARM-typ. Spelkassetterna använder minnen av solid state-typ och kan lagra upp till 128 MB. Förutom en inbyggd pekskärm och mikrofon har Nintendo DS en uppsättning knappar att styra med. Dessa är följande. Varje DS har ett så kallat Firmware. Detta uppdaterar Nintendo på nya DS-maskiner, för att bland annat förhindra piratkopiering. Nintendo DS är bakåtkompatibel med de flesta Game Boy Advance-spel. När Game Boy Advance-spel används på en Nintendo DS så används inte hela skärmen på grund av skillnaderna i skärmupplösning på de bägge konsolerna. Skärmupplösningen på en Game Boy Advance är 240 × 160 pixlar medan upplösningen på en Nintendo DS är 256 × 192 pixlar, därför visas äldre spel med en omgivande svart ram. Spel till Game Boy Advance som är gjorda för att användas tillsammans med en annan Game Boy Advance-enhet eller en Gamecube kan inte nyttjas fullt ut då Nintendo DS saknar den nödvändiga porten för att kunna koppla ihop dessa enheter med varandra. Stöd för äldre Game Boy och Game Boy Color-spel finns inte på grund av avsaknaden av en Z80-processor som finns inbyggd i samtliga modeller från den första Game Boyversionen fram till Game Boy Advance (inklusive Game Boy Advance SP). Nintendo DS har två portar för spel vilket ibland nyttjas för att låta spelen kommunicera med varandra, bland annat kan spel i en viss serie låsa upp bonusar om de används i samma Nintendo DS-konsol. Exempel på spel till Nintendo DS som kan kommunicera med äldre spel i samma spelserie är bland andra Advance Wars: Dual Strike och Wario Ware Touched. Tillbehöret e-Reader som tillverkades för att användas tillsammans med Game Boy Advance passar inte till en Nintendo DS, men det passar till Nintendo DS Lite. Förutom att Nintendo DS finns i olika färger med ett par mindre mjukvaruskillnader har även tre nya versioner släppts. Nintendo DS Lite är en smärtare, lättare version av originalversionen. Den påannonserades 26 januari 2006 drygt en månad innan dess första lansering den 2 mars 2006 i Japan. Nintendo DSi är tunnare och har 0,25 tum större skärmar än DS och DS Lite, och platsen där man på de tidigare modellerna stoppade in Game Boy Advance-spel är ersatt med en SD-kortsläsare. DSi klarar även uppspelning av ljudformatet AAC, och är utrustad med två kameror och mjukvara för fotoredigering. Nintendo DSi XL (DSi LL i Japan) är en större version av DSi med större skärmar (0,95 tum större än skärmarna till DSi, 1,2 tum större än skärmarna till DS och DS Lite). Den påannonserades 29 oktober 2009 och lanserades i Japan den 21 november samma år. I Europa lanserades den 5 mars 2010 och planeras lanseras i Nordamerika senare i mars. Det norska mjukvaruföretaget Opera som utvecklar en webbläsare med samma namn har släppt en version av denna webbläsare speciellt anpassad för att användas på Nintendo DS. Webbläsaren finns i två versioner, en till den ursprungliga Nintendo DS-modellen kallad Nintendo DS Browser och en till Nintendo DS Lite kallad Nintendo DS Lite Brow. Nintendo DS Headset är ett tillbehör till Nintendo DS som gör det möjligt att kommunicera med andra spelare. Detta headset består av en hörlur och tillhörande mikrofon och är främst tänkt att göra det möjligt för spelare att använda sig av röstkommunikation. Mikrofonen kan användas av alla spel som vanligtvis använder sig av den mikrofonen som finns inbyggd i alla versioner av Nintendo DS. Tillbehöret släpptes i Japan 2006 och i Nordamerika 2007. 2 stycken 3-tums TFT LCD-skärmar med bakgrundsbelysning och en upplösning på 256 × 192 pixlar. 262144 färger kan visas på skärmen. On/off - Placerad på konsolens vänstra sida. Start, Select - Placerade på konsolens högra sida. Volymkontroll - Placerad på konsolens högra sida. Styrkors - Ett fyrvägs styrkors på konsolens vänstra sida. A, B, X, Y - Tryckknappar på konsolens högra sida. L, R - Vänster och höger axelknappar.
GN Store Nord
GN Store Nord A/S, ursprungligen kallat Det Store Nordiske Telegraf-Selskab, är ett danskt företag som idag tillverkar hörapparater, audiologisk utrustning och tillbehör för telekommunikationssektorn som headset. Företaget spelade en avgörande roll i att sprida telegrafin i Ryssland och Östasien under 1800-talets andra hälft. Företaget var utan tvekan C.F. Tietgens största projekt, men det blev också en av hans största besvikelser. Tietgen fick bygga telegraflinjer från Danmark till Kina med ett aktiekapital på 27 miljoner danska kronor, vilket var mer än Danmarks Nationalbank vid den tidpunkten. Tietgen inlät sig dock på en omfattande haussespekulation som ledde till Svend Petersens konkursförvaltning. Denna konkurs ledde till en brist på förtroende för telegrafen eftersom privata banker hade satsat en hel del i företaget. Därför såldes Det Store Nords aktier till den franska banken Banque Parisienne, till mycket förtret för Tietgen. Det Store Nordiske Telegraf-Selskab tog avstamp i ett koncessionsavtal som Tietgen slöt med den ryske tsaren, vilket gav företaget ensamrätt (och skyldighet) att inrätta och driva telegraflinjer i Ryssland. Det öppnade för ett stort pionjärarbete för att upprätta förbindelser över stora sträckning från Europa till Fjärran Östern. Det faktiska anläggningsarbetet arbete i Ryssland genomfördes av den ryska regeringen, som redan vid denna tid hade dragit kablarna långt in Sibirien, men som behövde en partner för att täcka Kina och Japan innan det var meningsfullt att fortsätta den ryska linjen österut till Vladivostok. Store Nordiske kom därför att konstruera och driva sina egna telegraflinjer i Asien, och kom också att hjälpa ryssarna med drift, underhåll, tekniskt bistånd, utbildning, etc. Följande år utvidgade man telegrafnätet kraftigt både i Europa, där man täckte Oslo, London och Paris, och i Fjärran östern där man lade kabel längs den kinesiska kusten från Hongkong till Shanghai och vidare till Japan, där man öppnade sin första station i Nagasaki 1871. De två områdena hölls samman av Ryssland, som fick utökad kapacitet. Bortsett från linjen för den aktuella anläggningen invigdes telegrafstationer och kontor på många ställen. Det var i samband med investeringarna i Östasien som astronomen och orientalisten Hans Schjellerup utarbetade den första telegrafkoden för kinesiska. Under sin storhetstid i Kina hade Det Store Nordiske sina lokaler på The Bund i Shanghai och den gamla byggnaden är idag Thailands generalkonsulat i staden. År 1897 började man förhandla om att skapa en länk från Skottland till Färöarna, Island och Grönland till USA . Kabeln invigdes 1906, men utan den sista sträckan till USA, som först kom mycket senare. Trots detta blev förbindelsen över Nordatlanten en anmärkningsvärd ökning, särskilt när man betänker hur svårt det hade varit innan för att kommunicera mellan fastlandet och dessa områden. Flera krig och konflikter i början av 1900-talet påverkade bolagets verksamhet, inte minst Första världskriget, men ännu mer den ryska revolutionen. Revolutionen förändrade olika länders och regioners gränser och administrativa strukturer, men ledde totalt sett till ett större behov av telegrafi, och Store Nordiske lyckades utöka sitt koncessionsavtal med Ryssland 1921. Avtalet undertecknades av Lenin. 1920- och början av 1930-talet var företagets storhetstid, då Store Nordiske genom investeringar och samarbetsavtal nästan blivit ett globalt företag. Men på 1930-talet gjorde radion inbrytningar på kabeltelegrafin och det stora dråpslaget kom under andra världskriget då så gott som alla telegrafförbindelser förstördes. Även om delar av nätverket reparerades efter kriget hade det kommit nya tider och man var tvungen att anpassa sig till detta. Nu valde företaget att bredda sitt fokus genom att investera i olika företag och sektorer. Batterifabriken Hellesens fick representera den nya tidsandan, men investeringen hade godkänts redan 1939.
