Chinchillor
Chinchillor (Chinchilla) är ett släkte med däggdjur inom ordningen gnagare vilka tillhör familjen harmöss och omfattar två arter. De förekommer bland träd eller klippskrevor i Anderna på 3000-5000 meters höjd i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Båda arterna är utrotningshotade och IUCN kategoriserar dem som akut hotade. Chinchillor har i Nordamerika fötts upp i fångenskap i sedan 1923 framför allt för pälsen. Vissa chinchillor som hade mindre fin päls började säljas som husdjur, och idag föds djuren upp för båda ändamålen. Tama chinchillor tros härstamma från C. lanigera. Chinchillor kallas även ullråttor. Chinchillor är nära släkt med marsvin och jordpiggsvin, men dess närmaste släktingar är arten viscacha och släktet bergsviscachor. Det finns två arter av chinchilla, stor chinchilla (Chinchilla) (tidigare benämnd Chinchilla brevicaudata) och liten chinchilla (Chinchilla lanigera). De morfologiska skillnaderna mellan de två arterna är få, men C. chinchilla har kortare svans, kraftigare nacke och skuldror och kortare öron än C. lanigera. Chincillan är vanligen 20 till 30 cm från nos till svansrot. Honor är ofta något större än hanar. Vikten för en vuxen hona är 450 till 600 gram och för en vuxen hane 400 till 600 gram. Individer i fångenskap kan idag bli betydligt större, upp emot ett kilo. Kroppstemperaturen är 38 till 39 grader Celsius och djurets hjärtrytm ligger vid 200 till 350 slag per minut. En chinchilla tar 40 till 80 andetag per minut. Chinchillans päls är 30 gånger mjukare än människohår och är den högsta densiteten hår per kvadratcentimeter bland landdjur (Över 20.000 per kvadratcentimeter). Den tjocka pälsen ger ett utmärkt skydd mot kyla. Chinchillor har cirka 60 hårstrån som växer ur en hårsäck. Chinchillor förekommer bland klippskrevor i Anderna på 3000-5000 meters höjd i Peru, Bolivia, norra Chile och nordvästra Argentina. Födan består av en näringsfattig vegetarisk diet beroende på vad de karga torra sluttningarna kan erbjuda i form av örter, blommor, gräs, bark, och annan höglänt bergsvegetation. Chinchillorna är sociala djur och lever i flockar om 15 till 100 individer. I det vilda är chinchillor mest nattaktiv. Chinchillan blir könsmogen vid omkring 5-9 månaders ålder och kan föda ungar upp till över 10 års ålder. Honan har flera ägglossningar under brunstsäsongen som varar mellan maj och november (vilda populationer). Exemplar som hölls på norra halvklotet i fångenskap fortplantar sig däremot mellan november och maj. En dräktighet varar ganska exakt i 111 dagar och ger vanligen en kull på 1-3 ungar. Ibland blir det upp till 5 eller 6 ungdjur men detta är mycket ovanligt. En ung chinchilla som vid födelsen väger cirka 35 gram diar sin mor ungefär 6-8 veckor. Honan blir mottaglig för en ny dräktighet direkt i samband med nedkomsten av ungarna. Chinchillor får oftast 2 kullar om året. Enstaka exemplar lever 10 år i naturen och individer i fångenskap kan bli 20 år gamla eller lite äldre. Chincaindianerna som chinchillan fått sitt namn av, var möjligen först med att uppskatta deras speciella päls och de tillverkade textilier av chinchillapäls. Tama chinchillor uppskattades både som sällskap, källa till material, och som delikatess av indianerna. Chinchillapäls började användas i Europa efter att spanska conquistadorer på 1500-talet fört med sig pälsverk av chinchilla från Chile. Chinchillapälsen blev snabbt en hett eftertraktad trend hos societeten, och den med tiden allt större efterfrågan drev nästan arten till utrotning i slutet av 1800-talet men hejdades av chilenska myndigheterna som införde jaktförbud. Amerikanen Mathias F. Chapman tog i februari 1923 med sig 11 djur (tre honor och åtta hanar) till USA för att starta pälsfarmar och lade därmed grunden för de tamchinchillor som finns i världen idag. Tama chinchillor tros härstamma från C. lanigera.
Costa Rica
2010 efterträddes Óscar Arias av den tidigare vicepresidenten Laura Chinchilla som har en mandatperiod på 4 år. Chinchilla är den första presidenten i Costa Ricas historia som är kvinna. Costa Rica är även medlem av den internationella brottmålsdomstolen, utan ett bilateralt immunitetsavtal för skydd av den amerikanska armén. Under senare år har elektronik, läkemedel, finansiell outsourcing, utveckling av mjukvara, och ekoturism blivit de huvudsakliga industrierna i Costa Ricas ekonomi. Valutaenheten är colón (CRC). 1000 colón motsvarade i november 2008 lite drygt 13,7 svenska kronor eller 1,4 euro. Den 16 oktober 2006 introducerades ett nytt system för valutaväxling, vilket tillät valutakursen för CRC-colónen att variera mellan ett högre och ett lägre värden mot dollarn på samma sätt som tidigare gjordes i Chile. Tanken bakom det är att Centralbanken på ett bättre sätt ska kunna tackla inflationen och avråda från användandet av US-dollar. Sedan dess har colónens värde stabiliserats gentemot dollarn. Dollar kan dock fortfarande användas i stor utsträckning i stora delar av landet. Costa Ricas geografiska läge är bra i förhållande till den amerikanska marknaden eftersom landet har samma tidszon som de centrala delarna av USA och direkt havskontakt med Europa och Asien. En folkomröstning har godkänt frihandelsavtal med USA, i omröstningen, som ägde rum 7 oktober 2007, stödde Costa Ricas befolkning frihandelsavtalet med 60 % "Ja"-röster. Med en turistindustri med en omsättning på 1,9 miljarder dollar om året är Costa Rica den mest besökta nationen i den Centralamerikanska regionen, med 1,9 miljoner utländska turister under 2007, vilket blir relativt höga intäkter per turist, $1000 per resa, och ett snitt på 0,46 utländska turister per capita, en av de högsta siffrorna i Karibien. Majoriteten av turisterna kommer från USA (54 %) och Europeiska unionen (14 %). År 2005 bidrog turismen med 8,1 % av landets BNP och stod för 13,3 % av de direkta eller indirekta jobben i landet. Ekoturism är mycket populärt med många turister som besöker de omfattande nationalparkerna och naturskyddsområdena runt om i landet. Costa Rica var en pionjär inom den här typen av turism och landet är erkänt som ett av de få med faktisk ekoturism. I index för konkurrenskraft inom resor och turism kom Costa Rica 2007 på 41:a plats i världsrankingen, först av de latinamerikanska länderna. Sexturism står för 10 % av den miljardstora turistindustrin. En bidragande orsak till den stora andelen sexturister kan vara att prostitution är lagligt i landet. Likt de övriga sju länderna i Centralamerika är Costa Rica starkt beroende av den inhemska vattenkraften och till viss del import av olja från Mexiko och Venezuela. Det statliga energimonopolet Instituto Costarricense de Electricidad (ICE) står för 97 % av den totala energiproduktionen i landet, en energiproduktion som till över 80 % kommer från vattenkraft. Costa Rica har ett knappt tjugotal vattenkraftverk runt om landet. Angostura-dammen, nära Turrialba, är det nyaste vattenkraftverket i landet, och kom i drift början av 2001. Många av landets vattenkraftsprojekt hindras av lokalbefolkningarna i närheten av de platser där eventuell utveckling av vattenkraftverken kan komma i fråga. Ett exempel på en sådan plats är de lägre områdena av floden El General, strax söder om San Isidro de El General, där motsättningarna mot ett vattenkraftverk är stora från lokalbefolkningen. Costa Rica ligger i Centralamerika och hade 2013 47 stycken asfalterade nationella och internationella flygplatser. Landet är en turismnation dit det finns regelbundna flygresor från de större länderna i Syd- och Nordamerika och relativt enkla förbindelser från Europa med flygföretag som American Airlines, United Airlines och Iberia. Inom landet finns det sedan två flygbolag som erbjuder inrikesflyg, SANSA och NatureAir som båda har ett femtontal destinationer runt om landet.
Pälsdjursuppfödning
I Sverige föds sedan 2014 enbart minkar upp på pälsdjursfarmer för sin päls. Rävfarmningen fasades ut 2001 och 2014 stängde den sista chinchillafarmen, till följd av strängare regler för hållningen av djuren. Mink utfodras vanligen med en färskfoderblandning. Sveriges största foderkök ligger i Mjällby på Listerlandet och har en kapacitet om cirka 30 000 ton per år. 4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett. sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet. att bete sig naturligt. - Djurskyddslag (1988:534). Pälsdjuren omfattas sedan 2012 av särskilda föreskrifter, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. År 2017 träder föreskrifter i kraft som innebär dels att minkarna ska hållas i etagebur för att minkarna ska ges en komplex och varierad miljö. dels att djurhållaren och övrig personal, med godkänt resultat, skall ha genomgått en utbildning hos Jordbruksverket. Den svenska minknäringen har även tagit fram ett eget djuromsorgsprogram, Minkhälsan, för att stötta farmarna och gå före lagen i djurskyddsarbetet. För medlemmar i Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund (SPR) är Minkhälsan obligatorisk. Exempel på en paragraf i förordningen för minkar. 9 § Minkar ska utöver bomaterial, ha tillgång till olika föremål som. stimulerar djuren till lek, tuggning, utforskning och fysisk aktivitet. Föremålen ska bytas ut tillräckligt ofta för att ge möjlighet till. varierad aktivitet. - Pälsdjursföreskrifterna (SJVFS 2012:539). Länsstyrelserna gör årligen normalkontroller på minkfarmer runt om i landets län. Dessa kontroller ska vara regelbundna och riskbaserade enligt riskklassifieringsmodellen för djurskyddsobjekt som kallas SToRK. Kontrollerna och rapporteringen sker med vägledning av Jordbruksverket. Jordbruksverket har tagit fram en lista med kontrollpunkter för kontroll av pälsdjur. Länsstyrelserna är inte förpliktigade att använda sig av checklistan, så länge de uppfyller de lagstadgade kraven i sina kontroller och rapporter som myndighetsutövare. Vägledningen innehåller både allmänna och särskilda punkter för både mink och chinchilla. Den rödgröna regeringen beslutade i maj 2002 att tillsätta statlig utredning för att utreda två handlingsvägar när det gäller pälsnäringen i Sverige: hur pälshållningen skulle förändras så att djurskyddslagen till fullo är uppfylld samt belysa konsekvenserna av en avveckling av etiska skäl. Utredningen kom att kallas Pälsnäringsutredningen (SOU 2003:86). Utredningen konstaterar att minkar i en alltför hög grad utövar stereotypier, som en följd av understimulans och restriktiv utfodring under vissa delar av året. Den sammantagna slutsatsen blev att lagen om natuligt beteende i djurskyddslagen inte uppfylldes för minkar. Utredningen ansåg att om uppfödarna inte lyckades minska på förekomsten av stereotypt beteende hos minkarna fram till slutet av 2010 skulle minknäringen helt eller delvis läggas ner. Utredningen föreslog vidare forskning om åtgärder för bursystemet och kontinuerlig uppföljning av arbetet. Pälsdjursuppfödningen är en mycket viktig jordbruksnäring i Västra Finland. Ungefär 85% av produktionen finns i Österbotten längs kusten mellan Närpes i söder och Kalajoki i Norr. Största delen av producenterna är svenskspråkiga. I Finland är uppfödningen av räv och i synnerhet blåräv dominerande. Produktionen ligger kring 1,5 miljoner räv och finnsjubb och 1,5 miljoner mink. Det finns idag cirka 800 pälsfarmer i Finland och näringen sysselsätter indirekt 5-7000 människor. Av produktionen går ca: 95% på export, varav den överlägset största delen till den kinesiska marknaden. Pälsdjursnäringen har en lång tradition och har sedan 1920-talet utvecklats till en högförädlad jordbruksnäring. Största delen av Finlands skinnproduktion säljs genom det börsnoterade auktionsbolaget Saga Furs OYj.
Fransk vädurkanin
En fransk vädurkanin är en kaninras som vägar cirka 5,5 kg eller mer och är en av de tre jättekaninraser som förekommer i Sverige. Väduren är känd sedan 1600-1700-talet och en av de äldsta kaninraserna. Hängöronen har sannolikt kommit fram genom en eller flera mutationer. Rasen har troligen uppstått i Frankrike, därav namnet. Den franska väduren kom till Sverige i början av 1900-talet. Färgen är godkänd i samtliga godkända färger. Den vanligaste färgen är dock viltgrå men också vit, järngrå, svart, viltgul och chinchilla. Rasen är även godkänd i samtliga teckningar.
Belgisk jättekanin
Belgisk jättekanin eller Belgisk jätte är världens största kaninras. Den kan väga över 10 kg men idealvikten ligger vid 7-9 kilo. Rasen skall ha stora köttiga öron som är minst 16 cm långa helst längre. Den skall ha kraftiga framben och en rektangulär kropp. Hanen skall ha ett rundare ansikte med fylliga kinder medan honan skall ha ett avsmalnande spetsigt ansikte (sett från sidan). Belgisk jätte finns i flera olika färgvarianter så som: Svart, Gul, Viltgrå, Albino, Viltsvart, Järngrå, Blå, Viltblå, Blågrå, Harfärg (roströd) samt Chinchilla. Sistnämnda är ej godkänd för utställning utomlands. Belgisk jätte kräver stora utrymmen där den har möjlighet att stå upprätt. Om de inte har tillräckligt högt så kan deras öron vika sig. Under uppväxten kräver den ett kraftigt foder för att kunna utvecklas samt ett stort utrymme för att kunna röra på sig och bygga upp den mängd muskelmassa som skelettet kräver. Uppgifter om att den Belgiska jätten inte skall röra sig för mycket för att inte tappa för mycket i vikt under uppväxten är alltså felaktiga. Det är likaså viktigt att Jätten har en lagom temperatur i sin bostad. Kyla påverkar tillväxten av hela kaninen då den använder de stora öronen som termostat. Kyls öronen ner för mycket hämmar detta både kaninens och öronens tillväxt. Plusgrader är att rekommendera under hela första året. När den är färdigvuxen står den lätt emot hård kyla och kan mycket väl bo utomhus året om. Belgisk jätte är en kaninras som blir väldigt lätt tam. Många beskriver dem som en hund och de är mycket välvilliga mot människan. Vägen till Jättens hjärta går genom magen. Den vanligaste färgen är viltgrå.
Via Augusta
Vía Augusta var den längsta av de romerska vägarna i Hispania med en längd av omkring 1 500 km och löper från Pyrenéerna längs kusten till Cádiz. Vägen är en av de mest studerade, mest trafikerade och bäst kända från antiken. Vägen förekommer i gamla dokument som Vasos Apolinares och Antonius vägbeskrivning. Den börjar i Cádiz och passerar det nuvarande samhället La Junquera och förlängs med Vía Domitia, som går längs Galliens sydkust till Rom. Vägen utgjorde huvudväg mellan Rom och Hispania. Under tidernas lopp har den haft olika namn såsom Vía Hercúlea eller Vía Heráclea, Hannibals väg, Yttre vägen, Sankt Vincent martyrens väg (Camino de San Vicente Mártir) och Espartovägen (Ruta del Esparto). Namnet Vía Augusta fick den efter kejsar Augustus på grund av de reparationer som gjordes under hans mandat, under åren 8 till 2 f.Kr., då den blev en viktig kommunikations- och handelsled mellan städerna och provinserna och hamnarna i Medelhavet. För närvarande går till stor del bilvägarna N-IV N-420, N-340 och Autopista del Mediterráneo (A-7, AP-7, A-70) längs samma sträckning som Vía Augusta. På några sträckor av nuvarande N-340 använde man romarnas beläggning fram till början av 1900-talet, varefter vägen asfalterades under 1920-talet, under Primo de Riveras diktatur. Städer som Bárcino når man via anslutningsvägar. Det är osäkert om vägen passerade Hispalis (Sevilla), eller om det skedde via en anslutningsväg. På Alcantarillabron, i samhället Utrera (Sevilla), över vågbrytarna, finns en inskription som visar att över densamma går Vía Augusta, som förbinder Bética med norra Hispania. Vägen korsade floden Betis (Guadalquivir) genom bron vid Andújar, som ännu i original har bevarat åtta av de romerska bågarna. I flera städer finns rester av vägen bevarade, som ungefär följer den nuvarande motorvägen AP-7. Det finns en ganska lång och synbar sträcka i samhället Perelló. Bron vid Bará sträcker sig över vägen, som passerade under bron. I Barcelona har en av de viktigaste gatorna i Sarrià-Sant Gervasi namnet Vía Augusta, vilken förenar Avenida Diagonal med tunnlarna vid Vallvidrera, passerande förbi plaza Molina. Under jord går en stor del av tågtrafiken på Linje 6 (Ferrocarriles de la Generalitat). I Valencia kan man se Vía Augusta på två stället mitt i stan, den första ligger intill katedralen, i museet Almoina integrerat med olika rester av stan från olika epoker, och den andra, intill det gamla Borjapalatset (Borgia), idag Valencianas domstol. I Almoina finns dessutom några tiotals meter av vägens stenläggning. Man kan där se rester av de gamla pelarna till Nymfernas tempel (Templo de las Ninfas) från samma tidsperiod, en brunn, och hus från tiden för visigoterna och araberna. Portus Gaditanus (El Puerto de Santa María?). Ugia (Torre Alocaz, Utrera. Carmo (Carmona, Sevilla). Obucla eller Obúlcula (La Monclova, Fuentes de Andalucía). Colonia Augusta Firma Astigi (Écija, Sevilla). Iliturgi (Mengíbar), där den korsar Río Betis (Guadalquivir). Mentesa Oretana (Villanueva de la Fuente). Saltigi (Chinchilla de Monte-Aragón). Carthago Nova (Cartagena). Aquis Vocontis (Caldas de Malavella).
