LG Electronics
LG Electronics, dotterbolag till LG, grundades 1958 i Seoul och var pionjärer inom utveckling av den första radiomottagaren i Korea. Kort därefter startade tillverkningen av egna TV-apparater främst till hemmamarknaden. Företaget sålde hushållsprodukter under namnet Lucky och hemelektronik under namnet Goldstar. Efter att återkommande under flera år ha drabbats av vikande försäljning och lönsamhet började företaget arbeta efter en ny strategi med avsikten att förbättra lönsamheten. Målsättningen med den nya strategin var att skapa ökad försäljning genom en förändrad attityd till varumärket genom en genomgående kvalitetshöjning av företagets produkter samt ett namnbyte. Företaget bytte 1995 namn från Lucky Goldstar (Lucky Geumseong i Korea) till det nuvarande namnet LG Electronics. Idag är LG officiellt en förkortning för Life's Good. Företaget sponsrade ishockeyturneringen LG Hockey Games. DVD-spelare och även DVD-inspelare.
Webhallen Sverige
Webhallen Sverige AB är ett svenskt e-handelsföretag som säljer spel, film, mjukvara, hårdvara, hemelektronik och hushållsprodukter via internet och i butik. Företaget, som grundades år 1999 av Bendik Cavallin, Andreas Kamél och Arvid Winqvist. Fram till 2005 var det svenskägt, då det köptes upp av Pixmania. Den 22 april 2013 såldes Webhallen av Pixmania till den norska Komplett-koncernen för cirka 140 miljoner SEK. Webhallen har tretton butiker (läst i augusti 2021) i Stockholmsområdet, tre i Göteborg, två i Malmö, en i Uppsala samt en i Linköping. Webhallen utsågs 2007 till bland annat "årets e-handlare" i kategorin spel samt "årets butikskedja" 2014 av Retail Awards, Dagens Handels och Svensk Handels branschgala för återförsäljare.
2000-talet (decennium)
2000-talet, i betydelsen år 2000-2009 och i vardagligt tal ofta benämnt 00-talet, var ett årtionde som dominerades av flera omfattande teman och heta politiska frågor. Det debatterades inom och omkring den internationella handeln, demokrati, globalisering och en växande oro över energiförsörjningen, liksom för explosionen inom telekommunikation, internationell terrorism – till följd av 11 september-attackerna 2001 – och krig (bland annat Irakkriget). Det skedde en upptrappning av de sociala frågorna från 1990-talet, och det debatterades om den globala uppvärmningen och klimatförändringarna i stort. 2004 ägde en undervattensjordbävning rum i Indiska oceanen, vilken ledde till att tsunamivågor sköljde fram och dödade 225 000-300 000 människor. 2006 avrättades Iraks diktator Saddam Hussein. Den ekonomiska utvecklingen i början av decenniet fokuserade på Asiens ekonomiska potential inom ekonomiska explosioner i områdena och växande infrastruktur. Kina och Indien blev ekonomiska supermakter och hade stor inverkan på världsekonomin. I slutet på årtiondet hamnade världen (inte minst Europa, Asien och USA) i en djup global ekonomisk kris, vilket försatte stora delar av världen i lågkonjunktur. Finanskrisen 2008–2009 innebar en recession som drabbade större delen av världen från mitten av 2008, genom att en finansbubbla på världens finansmarknader som initierades i USA, framför allt relaterad till marknaden för bostadslån. Finanskrisen och dess verkningar har jämförts med den stora depressionen i början av 1930-talet. På populärmusikfronten dominerade pop, rock och samtida Roch B. Musik-TV-programmet Idols växte fram över världen under 2000-talet. Den första sändningen skedde i Storbritannien 2001 och sedan dess har programmet spridits till 60-70 länder i alla världsdelar. Idols har setts av rekordpublik och nya världsstjärnor har kommit från programmet. Försäljningsnivåerna på fysiska medier sjönk, samtidigt som illegal nedladdning men också digital försäljning ökade kraftigt och därmed förändrades distributionskanalerna radikalt (se nedan under "övrigt"). 2009 avled Michael Jackson, vilket fick stor uppmärksamhet. Den tekniska utvecklingen var, liksom under tidigare årtionden, betydande. Internet växte mycket kraftigt, från en nyhet på 1990-talet till en del av människors vardag. Medier som kameror, datalagring (datorer och växande marknadsföring för Microsoft) och film har i allt högre grad blivit digitala. E-handeln har också präglat decenniet. Kameramobil och digitala mp3-spelare är de största nyheterna där företaget Apple lyckades bra med sin storsäljande mp3-spelare Ipod. Smarta mobiltelefoner, till exempel Apples Iphone, blev populära (och tog över mobiltelefonmarknaden in på 2010-talet). Under detta årtionde sjönk populariteten bland fysiska lagringsmedier så som DVD- och CD-skivan, istället blev det allt vanligare att folk delade med sig av sin film och musik via internet vilket gav upphov till en het debatt i media om piratkopiering. Bloggandet slog igenom. Världshandeln globaliserades och en del låglöneländer, bland annat Kina tog över stora delar av tillverkningen av produkter som hemelektronik och kläder. År 2002 följdes till stort sett av oroligheterna som inträffade efter den 11 september 2001. Kriget i Afghanistan pågick för fullt samt att terrorhotet i världen ökade mer och mer. År 2004 gjordes en del framsteg. I januari röstades en ny grundlag igenom i Afghanistan som var ett viktigt steg mot demokrati. Den 1 maj, EU får tio nya medlemsstater: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Sociala nätverkstjänsten Facebook grundades i februari. Vissa datum är ungefärliga eller godtyckligt satta. 1 januari 2000 – Svenska kyrkan skiljs från svenska staten. 1 juli 2000 – Öresundsbron invigs. 11 september 2001 – 11 september-attackerna. 20 mars 2003 – Irakkriget inleds. 10 september 2003 – Mordet på Anna Lindh. 8–9 januari 2005 – Orkanen Gudrun.
Qi (sladdlös laddning)
Qi är ett proprietärt gränssnitt för trådlös batteriladdning som är utvecklat av Wireless Power Consortium. Gränssnittet har fått sitt namn efter det kinesiska begreppet qi, uttalat /tʃiː/, som är ett energiflöde i folktron. Förhoppningen bakom standarden Qi för sladdlös batteriladdning handlar om kompatibilitet för laddningsstationer och portabla enheter oavsett fabrikat, och att dessa inte behöver kopplas samman med sladd. En portabel enhet som följer Qi-standararden läggs på en Qi-laddningsplatta för att laddning skall starta. Portabla enheter kan vara en mobiltelefon, digitalkamera eller annan batteridriven hemelektronik. Laddningen sker via magnetfält/induktion. Mobiltelefoner med stöd för Qi-standarden har i regel även stöd för laddning via kabel medan laddningsplatta får köpas separat för att kunna dra nytta av sladdlös laddning. Qi-teknologin finns inbyggd i antingen mobiltelefonen eller i ett utbytbart bakstycke/skal. Startskottet för tekniken togs i slutet av år 2008 när de första bolagen lade grunden till konsortiet Wireless Power Consortium. Nokia var inte med vid starten men anslöt till konsortiet under år 2009. Fram till och med september 2017 har 244 bolag anslutit sig, bland annat bolag som Samsung, Sony, LG, Motorola, Apple och HTC. I mars 2011 presenterades de första kommersiella produkterna med stöd för Qi-laddning samt Qi-laddningsplatta . På den svenska marknaden var Nokia Lumia 920, annonserad i september 2012, en av de första mobiltelefonerna med inbyggt stöd för Qi-laddning. Modellen kan laddas antingen med hjälp av USB-kabel eller Qi-laddningsplatta beroende på vilken laddningsmetod som finns tillgänglig eller vilken som föredras. I mars 2014 anslöt sig det 200:e bolaget till medlemslistan. Apple erbjöd vid anslutningstidpunkten endast Qi-laddning för Apple Watch, men endast Apples egen laddare fungerar. Detta ändrades dock i och med releasen av modell 3 av Apples digitala klocka som följer Qi-standarden helt.
Kapselhotell
Ett kapselhotell (japanska: カプセルホテル, kapuseru hoteru, engelska: capsule hotel?) är en typ av hotell som utvecklats i Japan. Det inrymmer ett stort antal mycket små "rum" (kapslar/kabiner), som ofta är placerade i två "våningar". Hotellet erbjuder en enkel och billig övernattning för gäster som inte kräver samma bekvämlighet som på mer konventionella hotell. Utrymmet som hotellgästen hyr är begränsat till en moduluppbyggd kabin i plast eller glasfiber som är cirka två meter lång, en meter bred och 1,25 meter hög. Där finns i stort sett bara plats för en bädd. Där finns oftast en TV installerad, liksom trådlöst Internet och annan hemelektronik. Kabinerna är staplade kant i kant och två på höjden med en liten stege för att komma upp till den övre våningen. Inne i hotellkabinen låser man om sig med en dörr/lucka – alternativt genom att dra för en gardin. Hotellets gäster ombeds i regel att inte röka eller äta inne i kapslarna. Bagaget låser man in i skåp i särskilda omklädningsrum. Duscharna är gemensamma för hotellets gäster, och vissal hotell ger tillgång till antingen restaurang eller varuautomater. Skor och kläder byts ibland ut mot yukata (enkel kimono) och innetofflor, innan man tar sin kapsel i besittning. Kapselhotell varierar i storlek, en del har bara cirka 50 kapslar medan andra har över 700. Många används främst av män, och andra kapselhotell har anvisat olika delar av hotellet för män och kvinnor. Dessa hotell erbjuder enkelhet och lågt pris, oftast runt 2000–4000 yen (150–300 kronor) per natt. En del hotellgäster är sådana som (särskilt mitt i veckan) är för onyktra för att ta sig hem säkert, eller skäms för att visa upp sig för sina hustrur. Den fortsatta japanska recessionen (de senaste decennierna) har medfört att många hotellgäster är sådana som är arbetslösa eller deltidsarbetslösa, 2010 var cirka 30 procent av gästerna på Capsule Hotel Shinjuku 510 i Tokyo (deltids)arbetslösa och hyrde sin kapsel en månad i taget. Det första kapselhotellet var Capsule Inn Osaka, öppnat 1979. I januari 2011 öppnades det första kapselhotellet i Kina, i Xi'an. Det 300 kvadratmeter stora hoteller rymde 68 kapslar och var till att börja med endast öppet för manliga gäster. Hotellet tvangs dock stänga efter en tid, efter att man inte klarat ett brandtest. Man återstartade dock 2012, och har numera 86 kabiner och särskilda avdelningar för kvinnor. 2012 kom det första kapselhotellet i Singapore. Denna hotelltyp utvecklades i Japan men har ännu inte blivit vanlig utanför landet. Västliga varianter, lite mer svängrum och ofta med inbyggd toalett, utvecklas dock och betecknas på engelska som pod hotels. 2008 öppnade det första "minirumshotellet" på Arlanda flygplats, med små "vanliga" rum och en våningssäng i varje.
Bertil Gylling
Birger Bertil Harald Gylling, född 9 oktober 1887 i Stenstorps församling, Skaraborgs län, död 16 november 1982 i Stockholm, var en svensk affärsman. Han grundade 1912 företaget Gylling och Company och 1937 Centrum Radio (tillverkare av bland annat radioapparater, snabbtelefoner och annan hemelektronik). TV-producenten och programledaren Thomas Gylling är barnbarn till Bertil Gylling (senior). Bertil Gylling växte upp i Åmål i slutet av 1800-talet i en från början välbärgad familj. Fadern var officer men dog redan när sonen var 13 år. Han var elev vid läroverken i Skara och Åmål. Familjen förlorade sin förmögenhet och det fanns knappt ekonomiska förutsättningar för sonen Bertil att studera. Efter konfirmationen arbetade Gylling på Bergslagens mekaniska verkstad i Åmål, där han bland annat reparerade lokomotiv. I 18-årsåldern drabbades han av tuberkulos. I 25-årsåldern 1912 bildade Bertil Gylling firman Gylling och Company som var ett litet postorderföretag med bland annat leksaker, sällskapsspel, sybehör, hygienartiklar och psalmböcker i sortimentet. 1913 flyttade Gylling och Co till en villa i Fagersjö, södra Stockholm. 1922 gifte sig Bertil Gylling med Helene Jungwirth från Österrike. Paret slog sig ner i villan i Fagersjö vid sjön Magelungen. Helene Jungwirth var dotter till målaren Josef Jungwirth (1869–1950) som var lärare vid Akademie der bildenden Künste i Wien och porträttmålare vid det österrikiska hovet med bland annat måleriuppdrag av ärkehertigen Franz Ferdinand. Det var hustruns hemlängtan som förmådde Bertil Gylling att anskaffa en radioapparat så att med hjälp av en lång antenn och hörlurar direktsändningar från Wien kunde höras i villan vid Magelungen. Det blev upptakten till att Gylling och Co började sälja radioapparater till en början av franskt ursprung med tillhörande koppartråd för den nödvändiga antennen. 1927 lanserades en kristallmottagare (byggd av DUX) som kostade inklusive hörlurar 28 kronor, den såldes i 10 000 exemplar. Radion hade kommit för att stanna. År 1930, när sonen Bertil Gylling (junior) var ett år gammal, flyttade familjen till villa Vårbacka (se Gyllingska villan) i Södertörns villastad vid Högerudsbacken 51 (nuvarande Farsta strand). Stämningen på Vårbacka präglades av sekelskiftets Wien och centraleuropeiskt kulturliv och det hände att både den svenska och österrikiska flaggan hissades. Under namnet "Centrum Radio" (grundat 1937) tillhandahöll Gylling ett stort sortiment av radioapparater med egen konstruktion och egen tillverkning vid Stadsgården i Stockholm. En speciell högtalarkonstruktion gav radioapparaterna ett mjukt och behagligt ljud och Centrum Radios mottagare blev i reklamen "... radion med den underbara tonen". Tidigt lanserade man en reseradio, eller "4-rörs portativ batterimottagare", som det hette i broschyren. Den såg ut som en resväska, fanns i både svart och brunt utförande, hade kortvåg, mellanvåg och långvåg och kostade 195 kronor. "För nedbringandet av vikten äro alla metalldelar utförda av aluminium" stod det i broschyren, ändå vägde apparaten inklusive batterier 9,7 kg. Centrum Radio låg i segmentet för den högsta pris- och kvalitetsklassen. Royal De Luxe (kungaradion) exempelvis kostade 1937 så mycket som 465 kronor, det motsvarar cirka 13 000 kronor år 2010 och företagets mest exklusiva radiogrammofon betingade 932 kronor (idag ca 25 000 kronor). I en broschyr till Centrum Radios 20-årsjubileum 1948 presenterades 18 olika radioapparater och radiogrammofoner. Radion och grammofonen hade blivit en mode- och statuspryl. Bertil Gylling insåg tidigt betydelsen av god formgivning och slagkraftig marknadsföring för firmans produkter. Centrum Radio torde ha varit en av de första som konsekvent satsade på helsidesannonser i fyrfärgstryck som ofta visades på tidningarnas baksida. Bertil Gylling är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Bayern
Bayern delas traditionellt in i tre landsdelar: Franken, Schwaben och Altbayern. 1918 föll den wittelbachska monarkin samman inom ramen för novemberoroligheterna i Tyskland och den siste kungen, Ludvig III av huset Wittelsbach avsattes. 8 november 1918 utropades Bayern som fristat – Freistaat Bayern. En socialistisk regering med Kurt Eisner som ministerpresident tilsattes. Valen i den konservativa lantdagen gav dock en borgerlig majoritet, och nya oroligheter utbröt. Eisner mördades på väg till lantdagen, inrikesministern Erhard Auer sköts och sårades i en hämndauktion och kort därpå sprängdes byggnaden av kommunister. 7 april 1919 proklamerades Bayerska rådsrepubliken och ministerpresidenten Johannes Hoffmann tvingades fly. 1-2 maj kunde dock rådsrepubliken störtas. 1933–1945 var Bayern som förvaltningsenhet i stora drag betydelselös, då nazisterna istället delade in riket i Gaue. Under andra världskriget förstördes i stor omfattning bayerska städer som Würzburg, München och Nürnberg. Efter Nazitysklands sammanbrott 1945 blev större delen av Bayern en del av amerikanska ockupationszonen. 1949 blev Bayern en av förbundsländerna i Förbundsrepubliken Tyskland efter att ha avträtt Rheinpfalz, som istället blev en del av förbundslandet Rheinland-Pfalz. Bayern upplevde ett ekonomiskt uppsving och går från en agrarstat till en modern industristat. Ockupationsmakterna förde fördrivna från de tyska områden som avträddes till Tjeckoslovakien, Polen och Sovjetunionen till Bayern då delstaten hade en relativt låg befolkningstäthet. Huvudsakligen kom kvalificerade arbetare från Schlesien och Sudetlandet. Mellan krigsslutet och 1949 växte Bayerns befolkning därför med cirka en fjärdedel. Det bayerska statsvapnet består av sex heraldiska komponenter. Bayern har två statsflaggor med likvärdig status: den i rutat mönster, "Rautenflagge", och den med ett övre vit fält och ett nedre blått, "Streifenflagge". De bayerska färgerna tas idag anspråk av delstaten Bayern men kommer ursprungligen från Huset Wittelsbach och kommer från Huset Wittelsbachs vapensköld. Det konservativt kristdemokratiska CSU har varit i regeringsställning i Bayern sedan 1957. Under 46 år i rad, 1962 till 2008, hade CSU egen majoritet i Bayerska lantdagen, men under den 16:e lantdagen, 2008-2013, var CSU och FDP i regeringskoalition. Den 15 september 2013 fick CSU åter egen majoritet i valet till den 17:e lantdagen, som inleds den 7 oktober 2013. Historiskt betydelsefulla regioner i Bayern. I Oberbayern ingår staden München, vilken i kartbilden till höger märkts ut separat. med bokstäver på registreringsskylten) Bayern är indelat i 71 distrikt (Landkreis) och 25 distriktfria städer. Donau är Bayerns huvudflod och den flyter in i Österrike vid Passau. Donau har fyra större bifloder, som flyter in i huvudfåran från höger (högerbifloder). De kommer samtliga från alpområdet. De är Iller, Isar, Lech och Inn. Vid sammanflödet nära Passau medför Inn oftast mera vatten än huvudfloden. Vänsterbifloder är Altmühl, Wörnitz, Naab och Regen. Bayern tar i söder del av Alperna där Tysklands högsta punkt, Zugspitze, ligger. Längre norrut sänker sig landskapet mot Donauflodens dalgång och övergår i mellanhögt bergslandskap. I dalgångarna flyter de redan nämnda floderna. Här ligger bland annat naturparkerna Frankenwald, Bayerischer Wald och Schwäbisch Hall. Bayern är ett av Tysklands stora tillväxtområden med en rad olika industrier inom industri- och tjänstesektorerna. Bayern har flera av Tysklands stora verkstadsindustrier, bland annat har MAN AG, Siemens, MTU Aero Engines och BMW tillverkning och sina huvudkontor i München. BMW och MAN har även tillverkning i andra delar av Bayern. Audi har sitt huvudkontor och sin huvudfabrik i Ingolstadt. München är ett centrum för media och förlag (bl.a. Hubert Burda Media). Grundig var tidigare en viktig elektronikindustri i Nürnberg. Loewe AG tillverkar exklusiv hemelektronik.
