Banta (djur)
Banta är ett släkte av fjärilar. Banta ingår i familjen tjockhuvuden.
Länskommunikationscentral
Länskommunikationscentralen, LKC, numera RLC (regionledningscentral) är centralen för radiokommunikation och akuta telefonsamtal hos den svenska polisen. LKC är som "spindeln i nätet" i den operativa verksamheten. Vid LKC leds den operativa verksamheten för de tjänstgörande på "fältet". Samtliga LKC har ett vakthavande befäl (vb) som har det yttersta ansvaret vid centralen. På centralen arbetar ett antal operatörer, både poliser och civila med speciell utbildning, båda har titeln KC-operatör. Det krävs en speciell certifiering för att få arbeta vid LKC. Vid samtliga LKC används radiosystemet RAKEL Ledningssystemet heter STORM. Vid LKC kan de tjänstgörande slå i alla polisens register om tjänsten kräver det. Rikskommunikationscentralen,(RKC) belägen i Stockholms polishus är en stödjande central för samtliga polismyndighter och drivs av rikspolisstyrelsen. Där dirigerar man enbart helikoptrar och vissa enstaka andra enheter. RKC är en länk till andra externa myndigheter och departement från de lokala polismyndigheterna. De flesta polismyndigheter har en egen kommunikationscentral. Undantagen är Kalmar län och Kronobergs län, vars centraler slogs samman i Kalmar 2011, samt Skåne län och Blekinge län som har en gemensam central i Malmö kallad LKC Syd. Alla som vill ha brådskande hjälp av polisen kopplas antingen via 112 från SOS Alarm, eller via polisensväxel till länskommunikationscentralen i det län där de befinner sig. Sveriges största länskommunikationscentral finns i Stockholm, följd av Göteborg, Malmö och Kalmar. Länskommunikationscentral uppkom på slutet av 1990-talet, då 21 länsmyndigheter bildades. Dessförinnan fanns 143 polismyndigheter och alla dessa hade en egen radiocentral, kallad antingen KC-kommunikationscentral, FBC-Förbindelsecentral, SC-Sambandscentral. Under senare år har en utredning tillsats av Rikspolisstyrelsen, där det ska studeras om antalet centraler ska bantas ner ytterligare till ca 7-8 st. Denna utredning beräknas vara klar under 2012. Den geografiska gränsdragningen är inte på något sätt klar, eller om antalet centraler verkligen kommer att minskas ner, men allt tyder på det. Det finns även en vilja åtminstone vid Polismyndigheten i Stockholm att LKC skall utläsas som "lednings- och kommunikationscentral" för att tydligare påvisa den operativa ledningsfunktion som LKC utgör. ASP = Allmänna spaningsregistret. BR = Belastningsregistret. Daktad = Person som finns med i signalementsregistret. LKA = Länskommunikationsansvarig. LOB = Onykter person. Kommer från Lagen om omhändertagande av berusade personer. LKP = Länskriminalpolisen. PKC = Polisens kontaktcenter (114 14). LAU = Lagen om alkoholutandning (till exempel LAU-kontroll, kontrollera förares nykterhet). PMF (f.d. MFP) = Polisens multifråga. Visar diverse register och uppgifter om personer. NI = Nationella Insatsstyrkan. PL13 = Ingripande enligt §13 i polislagen. Avvisande, avlägsnande eller omhändertagande av en person som stör den allmänna ordningen. PL19 = Visitering enligt §19 i polislagen. QP = Ägaruppgifter och information om fordon. "Ta ett U" = Ta ett uppehåll. Fika, äta. TNE = Tillnyktringsenhet. LVB = Länsvakthavande Befäl.
Bibliotek och bokhandel i Umeå
Bibliotek och bokhandel i Umeå är för bibliotek väl representerade med Umeå universitetsbibliotek (UB) och Umeå stadsbibliotek, som med sina 757 932 besök (2013) var det tredje mest besökta i landet efter stadsbiblioteken i Stockholm och Uppsala. Stadsbiblioteket är också navet i Umeåregionens samarbetsorganisation Mina bibliotek, som inkluderar bokbussen och sammanlagt 23 bibliotek i Umeå kommun samt Bjurholms, Nordmalings, Robertsfors, Vindelns och Vännäs kommuner. Som på många andra håll har den fysiska bokhandeln bantats på senare år. Akademibokhandeln på campus är sedan länge nedlagd och vid årsskiftet 2021/2022 lade även verksamheten i centrala MVG-gallerien ned, kvar finns en butik i gallerian Avion Shopping. I centrala Umeå återstår Åkerbloms universitetsbokhandel, men här finns också Bokcafé Pilgatan (antikvariat och bokhandel), Antikvariat Bothnia och H:ström – Text och Kultur (bokförlag, bokhandel och antikvariat). Vid Umeå universitet bedrivs forskning och utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap. 1840 fick Pehr Lundberg som första boktryckare i Umeå tryckrättigheter, och startade året därpå Umeå första tidning, Wester- och Norrbottens Läns Tidning. Tryckeriet brann ned vid stadsbranden 1888. År 1843 öppnade länets första kommissionsbokhandel, som 1885 övertogs av Johan Åkerblom. Åkerbloms Bok, Musik och Pappershandel huserade till en början i ett gårdshus på Brogatan, men fick redan 1892 bättre lokaler vid Storgatan, mitt emot Westerbottens enskilda banks lokaler i den så kallade "Smörasken", innan bokhandeln 1902 flyttade till sin nuvarande plats vid Rådhuset. År 1897 väcktes frågan i stadsfullmäktige om ett kommunalt bibliotek av smeden och baptisten Johan Nyqvist, vars församling redan på1880-talet inrättat ett mindre lånebibliotek, men fullmäktige var i flera år avogt inställda till att använda kommunala medel till "nöjen". Sedan stadsfullmäktige efter flera avvisade förslag slutligen år 1903 beviljade anslag till ett bibliotek tog regementsintendenten Max Schürer von Waldheim initiativ till den opolitiska folkbildningsföreningen Minerva, för att befordra öppen föreläsningsverksamhet och bokutlåning. Vid invigningen i september 1903 fanns ett litet antal böcker, främst skönlitteratur, som skänkts av skomakaren P. J. Sjöberg, som också anställts som förste bibliotekarie. Fler böcker köptes in från antikvariat i Stockholm, och vid årsskiftet fanns 112 band. Två år senare inrättade föreningen ett bokskåp i Rådhuset. 1926 flyttade Minerva sina då drygt 2 000 böcker till folkskollärarinneseminariets lokaler på Storgatan 39 (nuvarande Hovrätten). 1936 övertog Umeå stad Minervas boksamling på numera cirka 5 000 böcker och flyttade samlingen till den så kallade Smörasken på Storgatan 34, något som lade grunden till Umeå stadsbibliotek, som 1946 utsågs till centralbibliotek för Västerbottens län. År 1949 instiftades Stiftelsen Vetenskapliga biblioteket som organisatoriskt knöts till stadsbiblioteket. Målsättningen var att skapa ett bibliotek för de högre utbildningar som man hoppades kunna få förlagda till Umeå. Med hjälp av anslag från grannkommunerna, donationer från bland annat Kempestiftelserna, samt gåvor och köp kunde man förvärva stora och värdefulla boksamlingar. Från 1951 erhöll Umeå stadsbibliotek det så kallade "femte exemplaret" av allt svenskt tryck, en roll som varit vakant sedan Göteborgs stadsbibliotek i och med 1950 års nya Tryckfrihetsförordning börjat erhålla så kallade "granskningsexemplar". Året därpå beslöts – efter många års diskussion – att bygga ett nytt stadsbibliotek i Umeå. År 1953 omfattade stadsbibliotekets bokbestånd totalt närmare 75 000 band.1954 invigdes de nya bibliotekslokalerna på Kungsgatan 80, ritade av arkitekt Kjell Wretling. Vid det laget omfattade det vetenskapliga biblioteket redan cirka 20 000 band.
Åre kabinbana
Åre kabinbana, i folkmun Kabinbanan, är en kabinbana i jämtländska Åre. Den invigdes och kom i drift den 6 maj 1976, och är fortfarande det enda exemplaret i Sverige. Dess fallhöjd på 853 meter är den största i Norden för enskild linbana. Dalstationen är vid Stjärntorget (421 meter över havet), och bergstationen på Sveriges högst belägna preparerade/liftburna åkhöjd (1 274 meter över havet) på Åreskutan. Avståndet till Åreskutans topp (1 420 meter över havet) från bergstationen är cirka 800 meter, och Toppstugan är Sveriges högst belägna kiosk. Kabinbanan ägs/drivs av Skistar sedan millennieskiftet och transporterar i huvudsak alpinsportutövare i skidområdet under vintersäsong, samt vandrare och delvis mountainbikecyklister i Åre Bike Park under sommarsäsong. Den är, tillsammans med den över 100 år gamla k-märkta järnvägsliften Åre bergbana, den mest symboliska liften för Åres alpinturistiska marknadsföring. I början av 1970-talet hade Regeringen Palme I målsättningen att skapa ett skidområde i Årefjällen, dit även "vanligt folk" hade råd och möjlighet att ta sig för att åka skidor, vilket öppnade för den andra fasen av det historiska "Åreprojektet". En del i projektet var att bygga en kabinbana upp på Åreskutan. Inledningsvis var det tänkt att Kabinbanans dalstation (liksom Bergbanans) skulle placeras vid Åre torg, men detta hade inneburit att det gamla Sporthotellet fått köpas in för två miljoner kronor och rivas. Istället förlades den – Kabinbanehuset – till vad som idag är benämnt Stjärntorget, cirka 300 meter ovanför (nord/nordväst om) Åre torg, invid väg E14. Kabinbanan började byggas i februari 1975 av konsortiet Fjällbyggarna AB. Bestående av Yngve Kullenberg Byggnadsbolag från Göteborg och Hallström och Nisses Bygg AB från Sundsvall. Den schweiziska byggfirman Habegger var sidoentreprenör till Fjällbyggarna AB. Först skulle firmans transportbana monteras för frakt av byggmaterial och det mänskliga arbetet på den höga höjden över marken, men två av dess stolpar kom att ge vika av nedisning i och med en av snöstormarna – varefter byggmaterialet fick dras med pistmaskin från Ullådalen samtidigt som skrotet efter transportbanan drogs med på tillbakavägen. Jordbruksdepartementet/-verket hade i sin budget 1971 kalkylerat Kabinbanans bygg-/investeringskostnad till 7,28 miljoner kronor, men bolaget ÅKAB (Åre Lift- och Kabinbane AB) som bildades 1971–1973 kom att beräkna kostnaden till 24 miljoner. När allt stod färdigt hade notan stigit till 74 miljoner (motsvarar närmare 350 miljoner kronor i 2012–2015 års penningvärde). Rekordartad väderproblematik under den planerade byggtiden (däribland också en incident som kostade en ny vajer) förlängde arbetet med ett helt år, då de flesta arbetstimmarna under vintern 1975/1976 gick åt till avisning och snöskottning, därav den stora kostnadsökningen. Efter att redan ha bantat ned stora delar av Åreprojektet kom staten i besparingssyfte även att reducera storleken på de två kabinerna, vilka rymmer 80 passagerare istället för ursprungsplanen om 125 (som vänthallarna på dalstationen är byggda för). Kabinbanan består av två kabiner, 16 kvadratmeter stora med plats för 80 passagerare, som går i pendeltrafik (när den ena är uppe är den andra nere, de möts på mitten och fungerar i princip som motvikt för varandra). Varje kabin hänger i två 49,5 millimeter tjocka, 3 190 meter långa och 43 ton tunga bärlinor. Kabinerna dras upp och ner av en rundgående 15 ton tung dragvajer, som drivs av två likströmsmotorer (med cirka 500 kilowatt vardera i effekt) placerade i dalstationen. De tre vajrarna (bärlinorna + dragvajern) bärs upp av fyra 40–60 meter höga stöttor, som är dimensionerade för total nedisning och vindar på över 70 m/s. De är på grund av Åreskutans klimat världens enda kabinbana med denna specialkonstruktion. Kabinbanan har sedan sin tillkomst drabbats av två väderorsakade olyckor/incidenter.
Försäljning av Saab 39 Gripen
Försäljning av Saab 39 Gripen. Den svenska Försvarsmakten var den första kunden på Saab 39 Gripen, vilka gav flygplanet beteckningen JAS 39. Totalt beställdes 204 flygplan i tre delserier. I delserie 1 beställdes 30 st JAS 39A. I delserie 2 beställdes 96 st JAS 39A och 14 st JAS 39B. I delserie 3 beställdes 50 st JAS 39C och 14 st JAS 39D. Då delserie 2 inte var slutproducerad vid beställning av delserie 3, kunde de sista 20 JAS 39A istället byggas som JAS 39C. Av de totalt 204 flygplanen levererades 201 st till Flygvapnet, då två JAS 39A och en JAS 39C kvarstod hos Saab som provflygplan. Fram till september 2012 återstod 194 st, då sju flygplan tagits ur tjänst på grund av haveri eller andra skador. Saab AB har sålt flygplanet till Sydafrika, som 1999 beställde 28 st Saab 39C/D Gripen, varav nio tvåsitsiga. Under programmets gång valde Sydafrika att reducera antalet plan till 26 st. Nedan anges nationer som köpt eller hyrt Saab 39 Gripen från Saab eller den svenska staten. Offert om 36 Gripen NG inlämnades. Den 7 september 2009 kom uppgifter om att Brasilien valt att slutförhandla med franska Dassault Aviation. Något som sedan dementerades den 9 september 2009 av Brasiliens försvarsdepartement, som menade att förhandling med de tre ursprungliga alternativen Dassault Rafale, F/A-18E/F Super Hornet och Saab 39 Gripen fortsätter som planerat. Den 5 januari 2010 framkom det uppgifter i brasiliansk press om att Brasiliens flygvapen ser Saab 39 Gripen som sitt förstahandsval. Den tidigare favoriten Dassault Rafale uppgavs samtidigt inte ens vara andrahandsalternativet. Förutom priset och stridsegenskaperna blir Brasiliens egna planer på att utveckla förmåga att bygga flygplan avgörande. I januari 2011 meddelade Brasiliens nytillträdda president Dilma Rousseff att hon ville skjuta på beslutet om valet av stridsflygplan, detta för att överväga vilket flygplan som är bäst för Brasilien. Bara några dagar senare meddelade dock landets försvarsminister Nelson Jobim att beslutet om valet av stridsflygplan skjuts upp till årets slut, detta med anledning av de naturkatastrofer landet drabbades av i januari 2011. Dock så poängterade försvarsministern att man ej startar om upphandlingen från början, vilket skulle kunna ha resulterat i att Suchoj Su-35 åter varit en av kandidaterna. I mars 2011 lät landets finansminister Guido Mantega meddela att det ej finns några ekonomiska medel för ett köp av ett nytt stridsflygplan under 2011. Detta dels beroende på att försvarsbudgeten ska bantas ifrån 15 miljarder real ner till 11 miljarder real. I juli 2011 meddelade försvarsministern återigen att det ej fanns några medel i budgetåret 2011 för något köp av stridsflygplan. Flygplansaffären kommer återigen behandlas tidigast 2012. I september 2011 menade dock landets nytillträdde försvarsminister Celso Amorim att ett beslut i frågan kan komma tidigare då det "inte finns någon tid att förlora eftersom de nuvarande stridsflygen åldras snabbt". Sommaren 2012 begärde Brasilien de tävlande partnerna om ordern, att förnya sina offerter för ytterligare sexmånaders period. Ett beslut om Brasiliens val av flygplan väntas komma under 2013. Under hösten 2013 förlängdes anbudstiden gällande nytt stridsflygplan till 31 mars 2014. I december 2013 skrev den brasilianska dagstidningen Folha São Paulo, att landet valt bort Dassaults flygplan Rafale, på grund av att det anses för dyrt. Kvar i upphandlingen är Saab 39 Gripen och Boeings F/A-18 Super Hornet. Den brasilianska dagstidningen skrev även att man inte väntade något slutgiltigt besked före 2015. I den ursprungliga offerten gav ingick exporträttigheter för Gripen NG i Latinamerika. I det slutliga avtalet så kommer Saab tillsammans med brasiliansk flygindustri utveckla och sälja Gripen NG tillsammans på världsmarknaden. Den 19 maj 2015 totalhavererade en 39D vid Čáslav AFB, Tjeckien, vilken uppföljdes knappt en månad senare, den 10 juni 2015, med ett haveri med en 39C vid Kecskemét AFB, Ungern.
Ekonomiåret 1981
10 januari - Sveriges budgetminister Rolf Wirtén presenterar den svenska budgetpropositionen. 19 januari - Styrelsen för Kockums varv meddelar att arbetsstyrkan skall bantas med 1 500 personer, från 4 600 till 3 100. 20 januari - Sveriges riksbank höjer diskontot med två procentenheter. Höjningen är den 1981 högsta i Sverige under 1900-talet. 30 januari - Sveriges regering tillåter företaget Sandvik AB at investera i sin fabrik i Sydafrika, vilket innebär dispens på Sveriges två år gamla lag som förbjuder nyinvesteringar i Sydafrika. 18 februari - USA:s president Ronalad Reagan presenterar sitt ekonomiska program för USA:s kongress. 20 februari - Stockholms tingsrätt dömer två mäklare i Hägersten till 18 respektive åtta månaders ängelse, samt återbetalning av drygt 400 000 svenska kronor, för försäljning av "svarta" lägenheter. 24 februari – Platline AB i Hököpinge stängs av polisen, sedan Hälsovårdsmyndigheten upptäckts kemikalier, rinnandes under fabriksbyggnaden. 25 februari – Direktör Anders Wall presenterar ett nytt ekonomiskt projekt, Investment AB Argentus. 9 mars – Aktier för totalt 173 miljoner SEK omsätts på Stockholms fondbörs. Nytt rekord. 16 mars – Gart Engman utnämns till chefredaktör på Aftonbladet. 26 maj – Volvos bolagsstämma i Göteborg konstateras att med närmare 97 % av Beijer-Invests aktieägare har godkänt Volvos bud. 2 juni – Sveriges riksdag beslutar att varvsindustrierna i Landskrona och Sölvesborg skall läggas ner. 2 juni-10 december – SJ firar 125-årsjubileum med lågprissatsning där reseärer med lågpris, eller annat rabbatkort, kan åka vart de vill i Sverige svenska kronor, tur och retur. 3 juni – Electrolux styrelseordförande Hans Werthén utses till styrelseordförande i LM Ericsson efter avlidne Hans Werthén. 22 juni – Jan Carlzon utses till VD för SAS från 1 augusti 1981. 29 juli - USA:s kongress godkänner ett förslag från president Ronald Reagan som innebär att USA sänker skatterna. 1 september – Mångmilonären och resekungen Simon Spies firar sin 60-årsdag med stor fest i Köpenhamn. 6 september – Transair genomför sin sista flygning. 14 september – Sverige skriver ned sin krona med 10 %. 18 september – Nya Stockholmstidningen utkommer med sitt första nummer. 22 september – Kockums varv får en order om 1,3 miljarder SEK på fyra ro/ro-fartyg till Saudiarabien. 23 september – I Sverige godkänns kontokortsbolagens krav på slopad regel om 25 % kontantinsats vid köp av kreditkort. 28 september – Markanta börsfall rapporteras runtom i världen, men återhämtar sig totalt dagen därpå. 4 oktober – Västtyskland revalverar sin D-Mark med 5,5 %. 14 oktober - Sveriges riksbank sänker diskontot till 11 %. Comviq, svenskt telefoniföretag. Logitech, schweiziskt elektronikföretag. DePatie-Freleng Enterprises, amerikansk animationsstudio köps av Marvel Comics. 18 december – Vänerskog, svensk skogskoncern. Birka Marin, åländsk båttillverkare. Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne: James Tobin, USA. 30 oktober – Ivanka Trump, amerikansk affärskvinna. 10 januari – Tore Nordenskiöld, svensk företagsledare. 7 februari – Håkan Abenius, svensk industriman.
