Naprapati
Naprapati (från tjeckiska napravit, "att korrigera" och grekiska pathos, "lidande") är en form av manuell terapi som enligt Socialstyrelsen tillhör svensk hälso- och sjukvård. Naprapater diagnostiserar, behandlar och rehabiliterar smärttillstånd och funktionella besvär i rygg, leder och muskler. Terapin involverar ofta att patienten får ligga på en speciell behandlingsbänk medan naprapaten utför behandlingen med händerna. De vanligaste metoderna som används är ledmanipulation, massage eller töjning av smärtande muskler Naprapati utvecklades ur kiropraktiken i USA under tidigt 1900-tal, och begreppen har till stor del uppfattats som synonyma. Svenska Socialstyrelsen tar upp naprapati och kiropraktik parallellt och med en likartad utgångspunkt. Under början och mitten på 1900-talet så uppfattades skillnaderna större, vilket dokumenterats i olika böcker. Sverige är ett av de relativt få länder där legitimation utfärdas. I ursprungslandet USA är det ett fåtal delstater som legitimerar naprapater, bland annat Illinois i vars största stad Chicago den första skolan, National College of Naprapathic Medicine, finns. Naprapaterna är Sveriges största yrkeskår inom den komplementärmedicinska manuella medicinen. Cirka 900 naprapater utför varje år 1,5 miljoner behandlingar. Bestämmelser om legitimation för naprapater finns i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:1513). Det krävs bland annat minst fyra års studier på heltid omfattande grundläggande teoretiska och kliniska kunskaper i medicinska ämnen med särskild inriktning på manuell medicin, dels minst ett års praktisk tjänstgöring. Legitimation för naprapater utfärdas av Socialstyrelsen. Högskoleverket föreslog dock i en rapport från 2010 att socialstyrelsen bör upphöra att utfärda legitimation som kiropraktor respektive naprapat, och istället omvandla dessa till skyddade specialistbeteckningar i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi till befintliga sjukgymnastutbildningar. Detta som en konsekvens av de allvarliga bristerna funna i utbildningarna av Högskoleverket 2004. 2007 hade sju av Sveriges 20 landsting tecknat vårdavtal med naprapater. Enligt en sammanställning gjord av Svenska naprapatförbundet var denna siffra oförändrad i mars 2010. Naprapathögskolan är en privat skola för utbildning av naprapater. Skolan, som grundades 1970, har sina lokaler i Kräftriket utanför Roslagstull i Stockholm. Den är inte godkänd som högskola av Högskoleverket och utbildningen ger inga akademiska poäng. Naprapatins verkan är omdiskuterad på grund av avsaknad av bevis i seriösa vetenskapliga studier, och hänförs därför oftast till alternativmedicinen. Ett omdiskuterat undantag är en studie vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, genomförd av Eva Skillgate, Eva Vingård och Lars Alfredsson "Naprapati eller evidensbaserad läkarvård vid rygg och nackbesvär – en randomiserad kontrollerad studie" publicerades i Clinical Journal of Pain, maj 2007. Artikeln väckte uppseende då den visar att manuell behandling har bättre effekt än rådgivande samtal. De rekommenderar därför att integrera naprapatin i den traditionella vården.. Företrädare inom sjukgymnastförbundet har riktat kritik mot studien i en artikel i Dagens Medicin utifrån dess metodologiska upplägg och författarnas eventuella jäv. Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Medicinsk massageterapi
Medicinsk massageterapi (MMT) är en terapi som använder kunskaper i anatomi, fysiologi, medicin och patologi för att på bästa sätt hjälpa patienter med besvär från rörelseapparaten. En medicinsk massageterapeuts främsta verktyg är massage och muskeltöjningar inklusive triggerpunktsbehandling samt manuell mobiliseringsteknik för att behandla patienter som lider av smärta eller nedsatt rörlighet i rörelseapparaten. En medicinsk massageterapeut ger också råd om ergonomi, kost och träning. Medicinska massageterapeuter är, oberoende av vilken skola de har gått på, utbildade på en lägre nivå i medicin, humanbiologi och manuell terapi jämfört med exempelvis kiropraktorer, naprapater och fysioterapeuter. Medicinsk massageterapi har som mål att vara ett komplement till dessa yrken.
Wallenbergsyndromet
Wallenbergsyndromet, eller PICA-syndrom, är en symtombild som präglas av vissa neurologiska bortfallssymtom med den gemensamma nämnaren att blodflödet täppts till i arteria cerebellaris posterior inferior (även kallad PICA, engelsk förkortning) som försörjer delar av hjärnstammen och lillhjärnan. Huvudsymtom är sluddrigt tal och ataktisk (okoordinerad) gång. Andra symtom innefattar yrsel, nystagmus, kräkningar, hicka, heshet, svalgförlamning, dystaxi (nedsatt koordinationsförmåga), fall (på grund av fel på balansen), bortfall av temperatur- och smärtkänsel på motsatt kroppshalva och Horners syndrom (hängande ögonlock, nedsatt tårflöde och liten pupill) på samma sida. Symtomen kan variera på grund av olika anatomiska varianter på artärförgreningarna. Vid detta syndrom finns också risk för allvarliga komplikationer i form av hjärtarytmier, andningsuppehåll, magblödning och skada vid fall. Orsaker kan vara skada på vertebralartären som kan ge ischemisk hjärnskada, till exempel som konsekvens av rotationsvåld efter fall i skidbacke, yogaövningar, extrem huvudvridning vid backning av bil, eller manipulation i halsryggraden som vid kiropraktik. Manipulation av C1, den nästan cirkulära atlaskotan som bär upp kraniet, medför risk för slaganfall. Manipulation av halsryggen hos sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat står för flera fall av skador på vertebraliskärlet. Namnet kommer från den tyske neurologen Adolf Wallenberg(en) som 1895 beskrev den symtomkonstellation som orsakades av infarkt i laterala medulla oblongata. Det kallas ibland också för PICA-syndrom efter den anglosaxiska termen för blodkärlet "posterior inferior cerebellar artery".
Ischiasnerven
Ischiasnerven (på latin nervus ischiadicus) är kroppens tjockaste nerv. Den löper ut från ryggmärgen i nedre delen av ryggen, vid kotorna L4–S3 och går genom nedre delen av kroppen via lårets baksida ner till foten. Ischiasnerven är tjock som ett lillfinger. Den sköter nervförbindelserna för nästan hela benets hud, musklerna på lårets baksida, underbenet och foten. Vid diskbråck kan ischiasnervens rot bli hoptryckt, och ger då smärtkänslor ute i kroppen som kallas ischias. Men även inflammation eller irritation i ischiasnerven kan göra att symptomen uppstår. En klämd nerv från en disk-skiva kan vara en orsak till ischias, men det finns också andra. Ischiasnerven kan även bli irriterad vid graviditet. Ischias-smärta uppstår då nerven blir irriterad. Smärtan känns i ländryggen och ned bakom låret, den är utstrålande och går ner under knäet. Riskfaktorer är bland annat degenerativ artrit i ländryggen, disksjukdom i ländryggen, diskbråck och direkt trauma eller skada på ländryggen. Detta leder till smärta i skinkan, höfter och benen. Problem med ischiasnerven kan även göra att man upplever smärta runt höften eller skinkan. Ovanligt svår irritation på ischiasnerven kan göra att du upplever vanliga promenader som svåra eller till och med omöjliga. Ibland försvinner ischias av sig självt. Om behandling är nödvändigt, kan behandling ske i form av kirurgi, läkemedelsbehandling och/eller rehabiliterande övningar. En del vänder sig till kiropraktorer vid ischias. Men effekter av manuella terapier har inte har påvisats (inconclusive evidence). Inte heller alternativmedicinen naprapati som manuell terapi har visat sig fungera. En naprapat ger ofta instruktioner till stretchövningar som påstås göra att du blir mer flexibel på baksidan. Övningarna sägs också stärka dina muskler vilket stabiliserar ryggraden och påstås minska riskerna för liknande skador i framtiden. Här följer några exempel på andra former av alternativmedicinsk behandling: värmande akupunktur, massage, motion, muskelavslappnande och smärtstillande, johannesörtsolja och kyla eller värme. En irritation av nerven från intilliggande ben. Infektioner i eller runt ländryggen. Strålningar ner från skinkan. Domningar eller stickningar utstrålande från nedre delen av ryggen.
Tennisarmbåge
Tennisarmbåge (lateral epikondylit), ibland kallad enbart "tennisarm", är värk i armbågen som uppkommer av överbelastning, vanligen efter upprepade rörelser med armen. Detta ska skiljas från olekranonbursit som är en inflammation (bursit) i armbågens bursa som utlöses av överansträngning. Musklerna är de som sträcker fingrar och böjer handleden bakåt, så kallade extensorer. Smärtan orsakas av mindre bristningar i bindväven som fäster musklerna vid överarmsbenet (humerus). Tennisarmbåge är inte samma tillstånd som det mer omfattande syndromet musarm. Finalen i Wimbledonmästerskapen 1887 kunde inte spelas eftersom titelförsvararen William Renshaw drabbats av tennisarmbåge. Titeln gick därför över till Herbert Lawford utan spel. Tennisarmbåge kan uppstå till följd av ensidiga upprepade rörelser i handled och fingar. Exempel på arbeten som förknippas med tillståndet är, förutom tennisspel, motorcykelsport (aktivt monotont kopplingsarbete), fritidssnickerier, målningsarbeten eller andra repetitiva arbeten inkluderande omfattande datorarbete. Vid tennisspel anser man att överförda rörelser från tennisracketen till armen vid upprepade bollträffar, särskilt när de är orena, utgör en huvudfaktor för uppkomst av tennisarmbåge. Moderna tennisracketar är långt mindre vridningsbenägna än äldre metall- och träracketar, och anses därför ha mindre benägenhet att framkalla tillståndet. Tennisarmbåge drabbar oftast personer i 40-årsåldern och uppåt. Tennisarmbåge ger typiskt symtom i form av smärta längs underarmens ovansida vid bakåtböjning av handleden med upplevelse av att smärtan strålar från armbågens utsida. Smärtan kan vara lokal och relativt beskedlig, eller svårare med utbredning i hela underarmen och även uppåt överarmen. Tillståndet kan uppstå akut i direkt samband med överansträngningen, eller debutera mer smygande. Stelhet i armbågen är vanligt, liksom upplevelse av greppsvaghet. Många gånger förekommer vilosmärta. Tillståndet kan vara snabbt övergående (inom någon eller några veckor) eller vara mer utdraget. Typiskt för tennisarmbåge är distinkt tryckömhet över "benknölen" (epicondylus lateralis) på armbågens utsida. Smärtan accentueras vid "fingerkroksdragning" med långfingret. Uttalad smärta vid försök att lyfta exempelvis en mjölkkartong. Om symptomen är uttalade eller långvariga bör man söka fysioterapeut, läkare, arbetsterapeut eller naprapat. Vid behov kan en röntgenundersökning av armbågen ordineras för att utesluta annan orsak till besvären. Exempel på alternativ orsak är nervinklämning eller fraktur. Lindriga fall: Armvila, arbete är dock inte skadligt även om det sker "mot" smärtan. Antiinflammatoriska medel, så kallade NSAID (non steroid antiinflammatory drugs), som t.ex. ibuprofen, ketoprofen eller diklofenak, kan prövas. Alternativa beredningsformer som tabletter (vanligen kombination av NSAID och paracetamol) eller lokalt applicerad gel kan prövas. Manuell behandling i form av akupunktur, stötvågsbehandling, massage och töjning kan ha god effekt. Epikondylitbandage kan prövas som avlastning av armbågen. Vid mer långvariga besvär kan det vara nödvändigt att se över belastningsbilden i den omedelbara arbetsmiljön. Detta görs vanligtvis av arbetsterapeut med kunskap/utbildning inom ergonomi. Svåra fall: Vid uttalade besvär kan kortisoninjektioner ges direkt i det engagerade området. Maximalt tre injektioner ges i dessa fall. Vid mycket uttalade symptom och då ovanstående åtgärder ej hjälpt kan som en yttersta åtgärd operation företas, med delning av senskidor och avlägsnande av inflammatoriskt material. Notera att den långvariga (13-52v efter injektion) negativa effekten av kortisoninjektioner har tagits upp i The Lancet 2010, 376:1751-1767 och kommenterats i denna SBU-rapport. FASS råd vid tennisarmbåge.
Gullan Lindblad
Lindblad började sedan studera på en sjuksköterskeutbildning i Karlstad. Hon fick bra betyg men när hon hade ett år kvar av utbildningen blev hon med barn och tvingades avbryta studierna. Efter att hennes första barn hade fötts kunde hon påbörja studierna igen och blev legitimerad sjuksköterska 1955. Hon började därefter att arbeta på sjukhuset i Karlstad, bland annat med inriktning på elektroencefalografi. Under 1960-talet arbetade hon på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Ett besök av Högerpartiets partiledare Jarl Hjalmarson på Stora torget i Karlstad fick Lindblad att för första gången rösta på Högerpartiet vid valet 1958. Lindblad engagerade sig i Sveriges Yngre Sjuksköterskors förening och i början av 1960-talet var hon ordförande i Högerns ungdomsförbunds avdelning i Karlstad och 1965 blev hon vice ordförande i Moderata kvinnoförbundet i Värmland. Året efter blev hon invald i stadsfullmäktige i Karlstad. Karlstad hade omväxlande socialdemokratiskt och borgerligt styre och 1976 blev Lindblad ordförande för kommunfullmäktige i Karlstad. Lindblad slutade 1966 sitt arbete vid sjukhuset och började istället arbeta som utredare vid Försäkringskassan i Karlstad. Lindblad kandiderade till riksdagen 1976 men blev inte invald då. Hon kom istället in i riksdagen 1979 och blev ledamot i socialförsäkringsutskottet. Som riksdagsledamot arbetade hon bland annat för att förbättra sjuksköterskeutbildningen, utbildning för naprapater, viss förskrivningsrätt för distriktssköterskor samt att tillåta proffsboxning i Sverige. Hon var motståndare till den så kallade pappamånaden i föräldraförsäkringen. Lindblad hade varit ledamot i Moderata kvinnoförbundet på riksnivå under några år när hon 1990 blev vald till dess ordförande. Hon var också ledamot i Moderaternas partistyrelse. Hon var ordförande i kvinnoförbundet fram till 1997 när förbundet lades ned för att istället arbeta som ett nätverk. Lindblad lämnade riksdagen efter riksdagsvalet 1998. Hon blev därefter aktiv inom Röda korset och blev även invald i förbundsstyrelsen för Moderata samlingspartiets seniorer. 2001 blev hon invald i kyrkorådet i Karlstads domkyrkoförsamling. Hon är 2009 ordförande för Sveriges pensionärsförbunds Värmlands-distrikt. Lindblad gjorde sig under sin riksdagsperiod känd som en aktiv debattör och hon medverkade i olika studioprogram under 1980- och 90-talet. Hennes framtoning var ofta folklig och hon kritiserade inte sällan det politiska spelet och den förda invandringspolitiken men uttryckte också uppskattning för politiska motståndare.1990 deltog hon i en TV-debatt mot Ian Wachtmeister och Bert Karlsson inför deras bildande av Ny demokrati, ett beslut hon kritiserade kraftigt. Under valvakan i Sveriges television efter valet 1998 medverkade Lindblad tillsammans med SVT:s politiska reporter Gunvor Hildén och redovisade tillsammans med Hildén vilka ledamöter som valts in i respektive valkrets. Stads/kommunfullmäktige i Karlstad 1967-1979, ordförande kommunfullmäktige 1977-1979 och suppleant i kommunstyrelsen. Ledamot av kommunens socialnämnd, ledamot av hälsovårdsnämnden samt ordförande i ungdomsnämnden. Ledamot i Värmlands läns landsting 1974-1982. Ordförande i Moderata kvinnoförbundet 1990-1997. Ledamot av socialförsäkringsutskottet 1979-1998, vice ordförande 1983-1991 och 1995-1998, ordförande 1992-1994. Ledamot i Riksdagens förvaltningsstyrelse, ledamot av Moderaternas riksdagsgrupps förtroenderåd. Ledamot i Socialstyrelsens verksstyrelse samt i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
