Telecom

Synnerligen intressant om Telecom


Teleoperatör

Teleoperatör, (telebolag) företag som hanterar och driver egna nätverk för telekommunikation och transmission, eller säljer kapacitet i telenätverk. Telenät brukar delas upp i fasta nät och mobilnät, där de senare ägs eller säljs av mobiloperatörer. Till teleoperatörer räknas även internetleverantörer, till exempel bredbandsleverantörer. Dessutom innefattar begreppet leverantörer av teletjänster i bred bemärkelse, inklusive mervärdestjänster och innehållstjänster, till exempel IP-telefoni och IP-TV. Dataphone (IP-only fibernät). Alltele, operatör i Telias nät. Fibio, operatör i Telenors nät. Fonia, mobiloperatör i 3:s nät. Universal Telecom, uppköpt av Alltele under 2013.

Teledata

Teledata var ett samlingsbegrepp som användes i början av 1980-talet som för att beteckna system som Videotex, Prestel, Postel, Minitel, Bildschirmtext och liknande. Den ursprungliga idén till denna typ av system kom från engelsmannen Sam Fedida, som i mitten av sjuttiotalet myntade begreppet viewdata för det som senare skulle bli det som British Telecom lanserade som Prestel. Grundidén med teledata var att använda den TV-mottagare som redan fanns i flera hem, för att länka samman denna med informationstjänster via modem och det allmänna telenätet och en enklare inenhet som en fjärrkontroll eller i bästa fall ett tangentbord.

Grandes Écoles

Grandes écoles är ett antal franska universitet som existerar vid sidan av landets övriga högskoleväsende. Dessa universitet tenderar att vara specialiserade inom ingenjörsvetenskap, ekonomi eller humaniora och har ofta en elitstatus inom sitt ämnesområde. De är främst inriktade på grundutbildning, medan grands établissements har en motsvarande ställning inom forskning och forskarutbildning. I allmänhet har grandes écoles krävande antagningsprov, som omfattar både en muntlig och skriftlig del. Efter motsvarande gymnasieexamen tillbringar många minst ett år med att förbereda sig inför antagningsproven. Många av studenterna går vidare till ledande positioner i det franska samhället. Några av dessa högskolor sorterade på franska är. Audencia Business School. Conservatoire national des arts et métiers. École Centrale de Lille. École Centrale de Nantes. École des Hautes Études Commerciales. École des Mines de Douai. École Nationale d'Administration. École Nationale Supérieure Agronomique de Montpellier. École Nationale Supérieure d'Agronomie et des Industries Alimentaires. École Nationale Supérieure d'Arts et Métiers. École nationale supérieure d'électrotechnique, d'électronique, d'informatique, d'hydraulique et des télécommunications. École Nationale Supérieure d'ingénieurs en Informatique Automatique Mécanique énergétique Electronique. École Nationale Supérieure de Chimie de Montpellier. École Nationale Supérieure de l'Aéronautique et de l'Espace. École Nationale Supérieure des Mines de Nancy. École Nationale Supérieure des Mines de Paris. École nationale supérieure de techniques avancées. École nationale de l'aviation civile. École Nationale de la Statistique et de l'Administration Économique. École nationale des ponts et chaussées. École Normale Supérieure. École Normale Supérieure de Cachan. École normale supérieure de Lyon. École Spéciale Militaire de Saint-Cyr. École supérieure d'électricité. École Supérieure de Commerce de Paris. École Supérieure de Commerce de Pau. École Supérieure de Commerce de Rouen. Grenoble École de Management. Institut d'Etudes Politiques de Paris. Institut d'Informatique d'Entreprise. Institut Européen d'Etudes Commerciales Supérieures de Strasbourg. Institut National Agronomique Paris-Grignon. Institut national des langues et civilisations orientales. Institut national des sciences appliquées de Lyon. Institut National Polytechnique de Grenoble. Institut polytechnique des sciences avancées. Institut supérieur de gestion. Institut Supérieur d'Electronique du Numérique (ISEN). Mines TELECOM, tidigare École Nationale Supérieure des Télécommunications. Montpellier Business School. TELECOM Bretagne, tidigare École Nationale Supérieure des Télécommunications de Bretagne. Toulouse Business School. Université de Technologie.

Tietoevry

Tietoevry Oyj, Tietoevry Corporation, (tidigare namn Tietotehdas, TT Tieto, Tieto och Tietoenator) är ett finländskt börsnoterat IT-program- och IT-serviceföretag. Företaget har cirka 24.000 anställda och är verksamt i cirka 20 länder. Tietoevry har sitt huvudkontor i Esbo och är börsnoterat på Helsingforsbörsens, Stockholmsbörsens och Oslobörsens Large Cap-listor. Företagets kunder återfinns främst inom energisektorn, skogsindustrin, bank- och finanssektorn samt hälso- och sjukvårdssektorn. Tieto startade sin verksamhet 1968 som Tietotehdas Oy i Esbo, Finland. De första åren var Tietotehdas närmast ett datacenter åt sina ägare. Datasystem utvecklades och underhölls främst för Föreningsbanken i Finland (då Nordiska föreningsbanken, en av ursprungen till Nordea) och dess kunder, och för några företag inom skogsbranschen. Under 1970-talet breddades kundbasen och mindre ("midrange") datorer introducerades vid sidan av de tidigare stordatorerna. Persondatorer blev vanliga på 1980-talet. Företaget organiserades enligt de olika branscher kunderna representerade. På 1990-talet skedde en snabb tillväxt genom en rad förvärv, fusioner och strategiska allianser. I december 1995 förvärvade Tietotehdas den finska statens datacenter (VTKK-Yhtymä Oy) och bytte namn till TT Tieto Oy. Förvärvet av Avancer år 1996 medförde att Tieto kraftigt ökade sin exponering inom telekomsektorn kraftigt. Företagsnamnet ändrades 1998 till Tieto Corporation Oyj. Kommundata grundades 1968 som en gemensam datorcentral för svenska kommuner. På 1970-talet var 267 av 277 kommuner anslutna och Kommundata administrerade löner, ekonomisystem, bidrag med mera. På 1980-talet inrättade allt fler kommuner egna datacentraler. 1994 såldes Kommundata och blev till slut en del av Tieto. Enator Corporation bildades 1977 - ett konsultföretag med syfte att stödja företaget Pronator med mjukvara och projektledning. Enatorkoncernen bildades 1995 när Celsius AB, ett svenskt börsnoterat företag, fusionerade sin IT-verksamhet som man hade förvärvat mellan 1991 och 1994. Fram till och med 1994 bedrevs IT-verksamheten i tre separata dotterbolag: Telub, Enator och Dialog. Sammanslagningen mellan de tre dotterbolagen ledde fram till ett omstruktureringsprogram som avslutades 1997. Under våren 1996 delades koncernen ut till Celsius aktieägare och noterades på Stockholmsbörsens O-lista under namnet Enator. Under 1998 genomförde Enator en rad förvärv för att stärka företagets exponering mot den offentliga sektorn. Företaget förvärvade 51 procent av aktierna i Programmera, ett Stockholmsbaserat konsultföretag. Dessutom tog företaget över två små IT-företag – Kvatro Telecom i Trondheim och SoftProjekt i Hamburg – och avyttrade verksamheten i Enator Telemekanik. I april 1999 förvärvade Enator företaget NetDesign i Danmark. I juli 1999 fusionerades Enator med Tieto. År 1999 fusionerades Tieto och Enator för att bilda Tietoenator. Detta skedde efter att Tieto lagt ett offentligt uppköpserbjudande för Enator. 68 procent av Tietoenators aktiekapital överfördes till Tietos aktieägare. Bolaget styrdes från huvudkontoret i Finland och Tietos dåvarande vd, Matti Lehti, valdes till chef för företaget. Det nya företaget blev ett av de största IKT-företagen i Europa - det hade 10 335 anställda och en omsättning på cirka 6,5 miljarder finska mark. Finska Tieto hade cirka 6 500 anställda och svenska Enator ca 6 000 anställda. 2000-talets ökande globalisering inom IT-branschen ledde till att Tietoenator satsade mer på internationell verksamhet. Offshoreverksamheten startades 2004. TietoEnator slog 2007 in på en ny väg som återförde företagets fokus till norra Europa. Dock behölls den globala räckvidden inom utvalda sektorer, såsom telekom. Tietoevrys huvudkontor ligger i Kägeludden, Esbo. Tietoevrys vd är Kimmo Alkio medan styrelsens ordförande är Tomas Franzén. Våren 2020 var 4.600 av företagets anställda baserade i Sverige, 4.400 i Norge, 4.200 i Indien och 3.200 i Finland.

Phil Mickelson

Philip Alfred "Phil" Mickelson, född 16 juni 1970 i San Diego, Kalifornien, är en amerikansk professionell golfspelare. Han kallas Lefty på grund av att han är vänsterspelare trots att han är högerhänt. Mickelson har vunnit 44 tävlingar på PGA Tour, varav fem majors: tre US Masters (2004, 2006, 2010), PGA Championship (2005) och British Open (2013). Med sina majorsegrar så är Mickelson en av 16 spelare som har vunnit tre av de fyra mästerskapen. Mickelson har ännu inte vunnit US Open, men han har slutat på en andraplats vid sex tillfällen (1999, 2002, 2004, 2006, 2009 och 2013). Mickelson har varit rankad totalt 771 veckor top-10 i världen enligt den officiella världsrankingen, och har som bäst varit rankad som världstvåa vid flera tillfällen. År 2012 blev han invald till World Golf Hall of Fame. Mickelson växte upp i Arizona, son till piloten Philip Mickelson och Mary Mickelson. Han började spela golf i tidig ålder, och hans far byggde 1980 ett närspelsområde på deras bakgård, där Mickelson lärde sig en känsla för chippningens grunder. Mickelsons farfar William Albert Mickelson föddes på Åland, med finlandssvenskt ursprung. Mickelson studerade psykologi vid Arizona State University på ett stipendium han erhöll genom sitt framstående spel som junior. Han spelade collegegolf och vann tre Haskins Awards (1990, 1991,1992), som årligen utdelas till den främsta collegespelaren under den gångna säsongen. Han vann även tre individuella NCAA Championships och 1990 blev han den förste vänsterspelaren som vann U.S. Amateur Championship, vilket gör honom till en av tre spelare som har vunnit US Amateur och NCAA under samma säsong. Under sina år på universitetet vann Mickelson 16 tävlingar. År 1991 vann han sin första tävling på PGA Tour som amatör i Northern Telecom Open och han var också den förste amatören som gjorde det sedan Scott Verplank i 1985 års Western Open. Han är i och med den segern den senaste spelaren att som amatör vinna en tävling på PGA Tour. Mickelson blev proffs 1992 efter sin examen från ASU. I och med sin seger 1991 hade han spelrättigheter ("Tourkortet") på PGA Tour, vilket gjorde att han slapp kvalificera sig in på den. Samma år anställde Mickelson Jim "Bones" Mackay som sin caddie, vilket skulle bli ett samarbete som höll i 25 år. Mickelson vann flertalet tävlingar under 1990-talet, däribland The International 1993, Phoenix Open 1996 och AToch T Pebble Beach Pro-Am 1998. Mickelson hade en mindre roll som sig själv i filmen Tin Cup från 1996. Mickelson fortsatte att vinna många PGA Tour-tävlingar och före sin seger i The Masters 2004 betraktades han som den bäste spelaren som aldrig vunnit en major. Hans första majorseger kom 2004, när han sänkte en dryg fem meter lång birdieputt på det 72:a hålet för att vinna med ett slag i US Masters. Han blev den tredje vänsterspelaren som vann en major. De andra var nyzeeländaren Bob Charles som vann The Open Championship 1963 och kanadensaren Mike Weir som vann Masters 2003. Året därefter så vann han 2005 års upplaga av PGA Championship på Baltusrol Golf Club, på -4 under par och 276 slag för att vinna över Steve Elkington och Thomas Bjørn med ett slag. Under våren 2006 vann Mickelson sin andra Masterstitel, när han vann med två slag över Tim Clark. Den segern förde honom till en andraplats på världsrankingen, bakom Tiger Woods. Veckan innan The Open 2013 spelade Mickelson Scottish Open, vilken han vann efter ett särspel mot Branden Grace. Hans femte och senaste majorseger kom 2013 på Muirfield Golf Links i Skottland, och med segern blev Mickelson även den första spelaren att vinna både Scotish Open och British Open under samma år. Mickelson gjorde fyra birdies på sina sex sista hål för en avslutande runda på 66 slag och för att vinna med tre slag över tvåan Henrik Stenson. Phil Mickelson har haft en liten cameo roll i TV-serien Entourage (TV-serie). Walker Cup: 1989, 1991 (seger). Alfred Dunhill Cup: 1996 (seger).

China Mobile

China Mobile Limited (Förenklade kinesiska tecken: 中国移动通信, traditionella kinesiska tecken: 中國移動通信, pinyin: Zhōngguó Yídòng Tōngxìn), är Kinas största telekommunikationsföretag, sett till antal kunder. Bolaget har över 700 miljoner mobilabonnemang i drift, vilket gör operatören till världens största. För året 2007 omsatte bolaget 357 miljarder RMB, motsvarande 346 miljarder svenska kronor vid växelkursen 1 RMB = 0,968 SEK. China Mobile grundades den 3 september 1997 under namnet China Telecom (Hong Kong) Limited. 28 juni 2000 ändrades namnet till China Mobile (Hong Kong) Limited för att den 29 maj 2006 ändras till China Mobile Limited. Den 22 oktober och 23 oktober 1997 börsnoterades företags aktier i New York på New York Stock Exchange och i Hongkong. Per den 31 december 2007 ägdes China Mobile till 25,67 procent (källa) av allmänheten. Antalet mobilabonnemang har växt lavinartat. I slutet av år 2006 hade operatören över 300 miljoner abonnenter och i maj 2008 hade antalet abonnenter ökat till över 400 miljoner. I augusti 2009 hade operatören för första gången över 500 miljoner abonnenter. I maj 2008 breddade operatören sitt utbud till att även erbjuda bredbandsuppkopplingar med ADSL-tekniken via köpet av China Tietong. I maj 2008 köpte China Mobile upp ADSL-operatören China Tietong. China Mobile har utvecklat en egen 4G-standard vid namn TD-LTE. China Mobile har ett GSM-nät med paketdatabärarna GPRS och EDGE. Detta nätäckte den 31 december 2007 31 administrativa regioner i Kina (provinser med mera). Operatören hade vid 31 december 2007 roamingavtal med 231 länder och regioner inom GSM och med 161 länder och regioner inom GPRS. Under år 2008 har bolaget haft försöksverksamheter med en alternativ 3G-standard som går under beteckningen TD-SCDMA (Time Division-Synchronous Code Division Multiple Access). I början av år 2009 tilldelades operatören en licens för att bygga och driva ett nationellt TD-SCDMA-nät. I slutet av mars 2011 fick operatören sin 600-miljonte abonnent. I augusti 2009 passerades 500 miljoner mobilkunder. I maj 2008 passerades 400 miljoner mobilkunder, varav merparten använder kontantkort. Under år 2008 har det tillkommit över 7 miljoner nya abonnenter varje månad till och med augusti. 369,339 miljoner varav 69,844 miljoner kontrakt och 299,495 miljoner kontantkort. 700 miljoner abonnenter: oktober 2012. 600 miljoner abonnenter: mars 2011. 500 miljoner abonnenter: augusti 2009. 400 miljoner abonnenter: maj 2008. 300 miljoner abonnenter: december 2006. 200 miljoner abonnenter: november 2004. 100 miljoner abonnenter: juli 2002. 31 december: 457,250 miljoner (+7,071 miljoner under månaden, 87,911 miljoner sedan nyår). 30 november: 450,179 miljoner (+6,870 miljoner under månaden, 80,840 miljoner sedan nyår). 31 oktober: 443,309 miljoner (+7,194 miljoner under månaden, 73,970 miljoner sedan nyår). 30 september: 436,115 miljoner (+7,246 miljoner under månaden, 66,776 miljoner sedan nyår). 31 augusti: 428,869 miljoner (+7,175 miljoner under månaden, 59,530 miljoner sedan nyår). 31 juli: 421,694 miljoner (+7,105 miljoner under månaden, 52,355 miljoner sedan nyår). 30 juni: 414,589 miljoner (+7,550 miljoner under månaden, 45,250 miljoner sedan nyår). 31 maj: 407,039 miljoner (+7,491 miljoner under månaden, 37,700 miljoner sedan nyår). 30 april: 399,548 miljoner (+7,411 miljoner under månaden, 30,209 miljoner sedan nyår). 31 mars: 392,137 miljoner (+7,783 miljoner under månaden, 22,798 miljoner sedan nyår). 29 februari: 384,354 miljoner (+7,971 miljoner under månaden, 15,015 miljoner sedan nyår). 31 januari: 376,383 miljoner (+7,044 miljoner under månaden, 7,044 miljoner sedan nyår). 31 december: 369,339 miljoner (+6,556 miljoner under månaden, 68,107 miljoner sedan nyår). 30 november: 362,783 miljoner (+ 6,517 miljoner under månaden, 61,551 miljoner sedan nyår). 31 oktober: 356,266 miljoner (+ 6,603 miljoner under månaden, 55,034 miljoner sedan nyår). 1999: (6 dotterbolag) (15,621 miljoner totalt).

Anders Jensen

Anders Ytrup Jensen, född 1969, är en svensk företagsledare som sedan 2018 är verkställande direktör (VD) och koncernchef för Nordic Entertainment Group AB. Jensen började sin karriär inom svensk detaljhandel i slutet av 1980-talet, men växlade över till telekom 1999 då han började som projektledare på den svenska mobiloperatören Europolitan som sedermera köptes av brittiska Vodafone. Jensen hade olika chefsroller på Vodafone, i Sverige och internationellt, fram till 2006 då han blev Marknadsdirektör på Vodafone Sverige. Kort därefter sålde Vodafone sin svenska verksamhet till norska Telenor. Jensen följde med över till Telenor som marknadsdirektör och affärsområdeschef Konsument på Telenor Sverige. 2007 blev Jensen VD för Grameenphone i Bangladesh. Verksamheten majoritetsägdes av Telenor med bangladeshiska Grameen Telecom som lokal delägare och partner. Jensen ledde arbetet med att börsintroducera bolaget vilket skedde 2009 i Dhaka. Därefter verkade Jensen som VD på Telenors helägda dotterbolag Pannon i Ungern. 2011 rekryterades Jensen till danska TDC A/S och jobbet som koncerndirektör och affärsområdeschef. 2014 lämnade Jensen detta uppdrag och började på Modern Times Group MTG AB som chef för MTG:s nordiska Fri-TV och radioverksamheter. I mars 2018 beslutades att MTG skulle delas i två delar och Nordic Entertainment och Studios under namnet Nordic Entertainment Group skulle börsnoteras på Nasdaq i Stockholm första kvartalet 2019. Jensen utsågs i april 2018 till VD och koncernchef för Nordic Entertainment Group.


Telecom