Badbyxor
Badbyxor (simbyxor) är ett par korta byxor avsedda att skyla underlivet vid bad- och simaktiviteter. Badbyxor är den typ av badkläder som män brukar bära, och är analoga med bikinitrosa som kvinnor brukar bära. Termen "badbyxor" används också om olika typer av shorts som används i bad- och vattensportsammanhang, exempelvis surfarshorts. Ordet "badbyxor" är belagt i svenska språket sedan 1898.
Kortbyxor
Kortbyxor är byxor som bara täcker en del av benet och slutar ovanför knäet. I dagligt tal kallas de vanligen shorts, vilket är det engelska ordet för detta plagg. Traditionellt användes kortbyxor främst av pojkar, men på senare år har plagget fått vidare spridning. Idag förekommer kortbyxor som modeplagg för damer och kan då kombineras med strumpbyxor eller leggings. Shorts har varit ett modeplagg sedan 1970-talet. Många kortbyxor tillverkas av denim eller annat oömt bomullstyg och används framför allt för idrott och friluftsliv. Ordet "kortbyxor" är belagt i svenska språket sedan 1814, medan ordet "shorts" finns i språket sedan 1934. Även cykelbyxor slutar ofta ovanför knäna. Byxor som är längre än kortbyxor men bara så långa att de täcker knäna men inte mer, kallas knäbyxor. Byxor som slutar en bit ned längs vaden kallas ibland för trekvartsbyxor, eftersom de täcker ungefär tre fjärdedelar av benen. Så kallade capribyxor är trekvartsbyxor, trots att de ibland kallas caprishorts. Byxor som går ända ned till fotleden är långbyxor. Sportshorts används till olika typer av sporter. De används som fotbollsshorts eller till andra former av sporter men även som badshorts. Badshorts används huvudsakligen av pojkar och män, de kallas vanligen badbyxor. Boardshorts eller surfarshorts är längre kortbyxor som används av surfare men även av andra som badshorts. Bermudashorts eller bermudas är knälånga kortbyxor. Den lokala lagen på Bermudas under 1930-talet förbjöd att man visade låren varför bermudashortsen skapades. Hotpants är mycket korta shorts för damer. Lederhosen är korta byxor gjorda av läder som brukas i tysktalande kulturområden, främst i Österrike, Schweiz och Bayern.
Badkläder
Badkläder är de plagg som används vid bad och simmande i hav, sjö eller simbassäng. Ofta används samma typ av kläder även vid solbad eller för andra aktiviteter på badplatser och stränder vid varmt väder. Kvinnors badmode är bättre dokumenterat än mäns. I äldre tid brukade man bada naken, även utomhus. I det glest befolkade bondesamhället var risken inte stor att man skulle göra någon illa till mods genom att bli sedd naken de få gånger man faktiskt badade. Män badade för sig, kvinnor för sig. Ibland kunde familjer bada tillsammans. I samband med industrialiseringens tätare samhällsbildningar och 1800-talets moralkrav, uppkom behovet att skyla sig vid bad på allmänna platser. De första badkläderna täckte nästan lika mycket av kroppen, som tidens vardagskläder gjorde. Kvinnornas baddräkter vid mitten av 1800-talet var klänningar av material som inte blev genomskinliga av väta och som hade isydda tyngder för att de inte skulle flyta upp i vattnet. Männens baddräkter var mer kroppsnära, men täckte även armar och ben. Inte förrän i början av 1900-talet blev badkläderna något mer praktiska att ha på sig, men fortfarande var kvinnornas baddräkter inte alls lämpade för simning, eftersom de mer liknade korta klänningar än våra dagars figurnära baddräkter. Först på 1920-talet blir de mer figurnära och framåt 1930-talet börjar de mer likna moderna baddräkter. Även männen använde sig fortfarande av baddräkter, badbyxorna som lämnade bröstet bart blev vanliga först under 1930-talet. Efter andra världskriget kom den första tvådelade baddräkten för kvinnor, bikinin. När den kom ansågs den revolutionerande och många ansåg att den var alldeles för utmanande, medan den numera anses vara fullt gångbar på alla badplatser. Kvinnornas baddräkter förändrades också under denna tid, och förlorade de sista antydningarna till ben (även om sådana ibland kortvarigt har återkommit i badmodet). Männens badbyxor fick vid samma tid samma snitt som deras underbyxor, och har i princip behållit det utseendet sedan dess, med förändringar parallellt med underklädesmodet. För kvinnor har det utvecklats många olika typer av alternativa badkläder sedan 1950-talet, medan männens badbyxor bara varierar i byxlängd och form. Monokinin lanserades 1964 som en baddräkt som lämnade kvinnans bröst bara, men toplessbadandet blev inte populärt förrän på 1970-talet, och då oftast genom att kvinnan bara använde sig av underdelen till en bikini. Toplessmodet på stränder minskade i popularitet efter 1995. Andra baddräktsvarianter som har lanserats är slingbaddräkten och stringbaddräkten. Burkini är en typ av badplagg som formgavs av den från Libanon bördiga australiensiskan Aheda Zanetti. Burkinin anses täcka tillräckligt mycket av kroppen för att uppfylla traditionell muslimsk klädkod för bad, samtidigt som den är tillräckligt lätt för att möjliggöra simning. Många män använder sportiga varianter av kortbyxor när de badar, såsom Beckenbauer-shorts, i stället för traditionella badbyxor. Under 1990-talet lanserade baddräktstillverkare mer heltäckande baddräkter för tävlingssimning, så kallade hajdräkter. Dessa är kroppsnära men täcker ofta såväl armar som ben med material som skall göra det lättare att få grepp i vattnet och således möjliggöra snabbare simning. Materialet efterliknar hajars hud. Bakterier, svamp och andra mikroorganismer kan växa till snabbt i våta badkläder. Byte till torra badkläder bör ske direkt efter bad. Badbyxor (huvudsakligen för män). Baddräkt (numera huvudsakligen för kvinnor). Bikini (för kvinnor) Tankini. Badrock (plagg som kan användas före och efter själva badet).
Beachvolleyboll
Beachvolleyboll eller strandvolleyboll (av engelskans beach volleyball, "strandvolleyboll") är en variant av volleyboll som spelas på sand. I beachvolleyboll är man två spelare i varje lag. För att kompensera den mindre möjligheten att täcka upp hela planen spelas beachvolleyboll med en avsevärt långsammare boll och på en något mindre spelplan än traditionell volleyboll. Vidare finns begränsande regler för precisionsslag för att göra det svårare att placera bollen utom räckhåll för motståndarna. Beachvolleyboll är en olympisk sport sedan 1996 men har spelats betydligt längre än så. Varje sommar i Sverige spelas det en landsomfattande tour (Swedish Beach Tour) för landets bästa spelare. Denna pågår mellan 8 och 9 veckor och samlar sammanlagt fler än 100 000 besökare. Under sommaren är det också vanligt att kompisgäng samlas på stränder eller beachvolleyplaner och spelar och umgås. Organisatoriskt sorterar beachvolleyboll under volleyboll. Internationella volleybollförbundet beslutade i mars 2012 att avskaffa det dittillsvarande kravet på att spelare skulle utöva sporten i bikini/baddräkt eller badbyxor. Beachvolleybollen föddes i USA under 1900-talet. Till en början var det ett tidsfördriv i Kalifornien under 1920-talet i väntan på rätt vågor för surfarna på Kaliforniens stränder. Först under 1930-talet bestämde man sig för att spela två mot två, tidigare hade man spelat enligt volleybollens vanliga sex-mot-sex bestämmelser. Ungefär samtidigt som sporten fick sitt fäste i Kalifornien började man även spela beachvolley på Hawaii. De här tydliga surfinfluenserna kan man se i sporten än idag. Fram till 1970-talet var det en fritidssport men under 1970-talet tog sporten en mer kommersiell vändning och sponsorer började intressera sig för sporten. Det resulterade i en av de första tävlingarna med prispengar inom beachvolleyboll. Den hölls i San Diego, USA och efter detta följde flera i fotspåren. Två år senare anordnades ett större mästerskap i USA som lockade mer än 30000 besökare. Det första SM-slutspelet spelas i Falkenberg 1978. 1980-talet tar de brasilianska stränderna beachvolleyn till sig och allt större evenemang börjar arrangeras. I USA startas en professionell tour och i slutet på 80-talet inleds det som idag är FIVB World Tour. Denna utveckling ger resultat i och med att sporten vid OS i Atlanta 1996 för första gången finns med på det olympiska programmet. Beachvolleyboll i Sverige har en tämligen kort säsong. Att spela utomhus kan man max göra 4-5 månader om året vilket gör det svårt att stanna i Sverige och utvecklas. Det arrangeras därför träningsläger utomlands och på flera olika orter i Sverige idag finns det inomhushallar avsedda endast för beachvolleyboll. Detta har varit och är viktiga faktorer för sportens utveckling i Sverige. I Sverige arrangeras det tävlingar året om tack vare beachhallarnas tillkomst, men det är förstås på sommaren som de allra flesta tävlingarna går av stapeln. Alla licensierade spelare tävlar om rankingpoäng för att kunna nå ytterligare en tävlingsnivå. Idag finns det tre olika tävlingsnivåer, Open, Challenger och Swedish Beach Tour. Sverige har en deltävling på FIVB World Tour, Paf Open, som arrangeras i Mariehamn på Åland. Open är en öppen tävlingsklass för alla som vill vara med medan man måste nå en viss position på Sverigerankingen för att få vara med på Challengernivån. Paf Open är Sveriges och Finlands gemensamma tävling på FIVB World Tour och arrangeras i Mariehamn på Åland i augusti sedan 2007. Paf Open samlar de bästa spelarna i världen och 2010 vann OS-guldmedaljörerna i Peking 2008, Todd Rogers/Phil Dalhausser (USA), herrtävlingen och bronsmedaljörerna i Peking 2008, Xue/Zhang Xi (CHN), damtävlingen. 2010 besökte Swedish Beach Tour följande städer: Uppsala, Linköping, Göteborg, Karlskrona, Sundsvall, Falkenberg, Malmö (SM), Umeå och Halmstad (tourfinal). Atlanta 1996 – Tom Englén och Fredrik Peterson (17:e plats).
Baddräkt
Baddräkt, simdräkt eller simbaddräkt är ett klädesplagg avsett att användas vid bad och simning. Med baddräkt avses vanligen ett plagg i en del, men ibland ses den tvådelade bikinin som ett slags baddräkt och baddräkten i ett stycke kallas då hel baddräkt för att skilja dem åt. Baddräkt och bikini är de två typer av badkläder som kvinnor i regel brukar anses kunna välja mellan. Fram till mitten av 1900-talet brukade även män bära baddräkt, dock normalt med annan skärning än de baddräkter som kvinnor hade. Numera används baddräkt nästan uteslutande av kvinnor, medan män använder badbyxor. Liksom modet i stort har även baddräktens utseende varierat med tiden. Det har funnits ett mode i baddräkter åtminstone sedan mitten av 1800-talet då särskilt den begynnande medelklassen började tillbringa sommarsemestrar vid badorter. Baddräkter med relativt modernt utseende började komma under mellankrigstiden. Karaktäristiskt för tidigt 2000-tal kan sägas vara en blandning av stilarna från 1900-talets senare hälft. Flera stilar finns därmed representerade: 1950- och 60-talens baddräkter med ben, 1970-talets låga benskärning, 1980-talets höga benskärning med tangabakdel och 1980- och 1990-talets stringbakdel. Stringbaddräkten kan ses som badmodets mest utpräglade provokation sedan bikinins genombrott på 1950-talet. Den påminner något om stringbodyn. Simmare använder simdräkter, som till skillnad från baddräkter, är utformade för att ge minsta motstånd i vattnet. Simmare kunde vid tävling tidigare använda heltäckande simdräkter, exempelvis så kallad hajdräkt eller superdräkt, men detta är förbjudet sedan 1 januari 2010. Undantag gäller tävlingar i öppet vatten där våtdräkter får användas. Männens simdräkt får inte gå över eller nedanför knäna eller nå över naveln. Kvinnors simdräkt får inte täcka nacke eller axlar och simdräkten får inte gå över eller nedanför knäna.
Undervattensrugby
Undervattensrugby, UV-rugby, är ett lagbollspel som utövas under vattenytan i 3,5-5 m djupa bassänger. Spelarna är utrustade med blå respektive vita mössor och baddräkter/badbyxor, mask, snorkel och simfenor (fena). Spelet, som sker under ytan, går ut på att placera en boll i motståndarlagets korg (mål), som är placerat på bassängens botten. Bollen är fylld med en saltvattenlösning, vilket innebär att den sjunker med ungefär en meter per sekund. Varje lag består av en trupp på 15 spelare, varav 12 spelare deltar i en match och av vilka 6 samtidigt finns i vattnet. Byten sker regelbundet. Den effektiva speltiden är 2 x 15 minuter. Sporten är mycket fysisk, med tanke på att det är en form av rugby, men slag, sparkar och stryptag är förbjudna. Det är också förbjudet att attackera en motspelares utrustning eller en spelare som inte har bollen. Undervattensrugby är en tredimensionell sport, och attack från motståndare kan komma från alla håll. Bollen får inte spelas ovanför vattenytan. Domaren kan bland annat utdöma så kallad friboll, utvisning och straff. Undervattensrugby är en av få sporter där damer och herrar spelar på lika villkor. Idén utvecklades av tandläkaren Josef Grimmeisen i Essen i det dåvarande Västtyskland i slutet av 1950-talet. Confédération Mondiale des Activités Subaquatiques, som anordnar den organiserade undervattensrugbyn på internationell nivå, slog 1978 fast de internationella reglerna och 1980 fanns klara instruktioner för domarna. Grenen kom till Norden i slutet av 1960-talet, då kallad undervattenspolo, där den spred sig via Danmark, och därefter till Sverige där Sveriges sportdykarförbund 1973 tog upp sporten på programmet. Snart nådde spelet även Norge och Finland. 1977 bildade Finlands dykarförbund en undervattensrugby-avdelning. I dag bedrivs seriespel och breddverksamhet för såväl herrar, damer som juniorer. Sporten har svensk mästerskapsstatus sedan 1974 (herrar) respektive 1999 (damer). 1977 spelades det första finländska mästerskapet. Sverige är internationellt mycket framstående och representeras återkommande internationellt med dam-, herr- och juniorlandslag. Under världsmästerskapet 2007 som spelades i Bari, Italien tog Sveriges dam- och herrlag båda silver. Under världsmästerskapet 2015 som spelades i Cali, Colombia kom Sverige fyra på både dam- och herrsidan. De svenska mästerskapen spelas årligen på Herr-, dam- och juniorsidan. FCZ provade på undervattensrugby i ett avsnitt av andra säsongen.
Sportkläder
Sportkläder är kläder som är anpassade till sport. Tävlingskläder är ofta tillverkade och märkta för att markera vilken nationalitet eller vilket lag som den tävlande representerar, samt för att underlätta utövandet av den specifika sporten. De första sportkläderna var kläder för jakt och ridning. Under 1800-talet så särpräglades kläderna allt mer utifrån vilken sport de skulle användas till. Byxor och shorts används ofta som sportplagg. Skjortor i kraftig bomull samt jackor är vanliga på överkroppen, och gymnastikskor eller andra snörskor med en tjockare gummisula används ofta som skor. De första sportkläderna var ofta av ull eller flanell eller jersey. Syntetiska och stretchmaterial blev vanliga under 1950-talet och 1960-talet och inom många hastighetssporter används kroppsnära overaller eller bodyer i sådana material. I simsporter och vattenpolo används badbyxor eller baddräkt. I båtsporter används regnställ och flytväst. I motorsport har man ofta flamsäkra overaller med anledning av risken för olyckor. Många sportkläder har ett maskulint utseende och är formgivna för att se "tuffa" ut. Därigenom har många sportutövare, så som Björn Borg, skapat populära sportplaggsserier. Under 1900-talet har sportkläderna blivit en del av fritidsmodet. Lewenhaupt, Tonie: Sportkläder från Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2010-09-29.
