Diskriminering
Diskriminering på grund av trostillhörighet kan i västvärlden idag handla om många olika saker. Även om det i allmänhet i västvärlden råder religionsfrihet innebär det inte att diskriminering inte sker på det individuella planet. Det kan exempelvis handla om att arbetsplatser inte erbjuder möjlighet att vara ledig på andra religiösa storhelger än de normativa eller att skolor inte erbjuder mat fri från ingredienser som är förbjudna inom en viss religion. Det kan också handla om att anställda inte tillåts klä sig enligt sin religions sed eller att bara förkunnare från en viss religion tillåts missionera i en skola eller på en viss plats. När en muslimsk kvinna vägrade skaka hand med en manlig chef därför att hon ansåg det vara synd för en kvinna att vidröra en man, utan istället hälsade genom att lägga handen på sitt hjärta, avbröts hennes anställningsintervju. Hon tilldömdes därför 40 000 kronor i skadestånd av en oenig arbetsdomstol i augusti 2018. I januari 2008 dömde Hovrätten för Västra Sverige Göteborgs kommun att betala skadestånd för att två muslimska kvinnor tvingats lämna en simhall i Kärra. Orsaken som angavs var att kvinnorna inte följde klädkraven, utan hade långärmad T-shirt, kombinerad med joggingbyxor och huvudduk, istället för kortärmad. Kvinnorna hade följt sina barn till simhallen och skulle inte själva bada. Avvisandets ansågs vara diskriminering på grund av trostillhörighet och Göteborgs kommun förpliktigades betala 20 000 vardera till kvinnorna. Diskriminering på grund av makes trostillhörighet. DO och Spånga/Tensta stadsdelsförvaltning ingick 2006 förlikning i ett ärende som gällde diskriminering vid rekrytering. Ärendet handlade om att en kvinna nekats anställning på ett äldreboende, efter att ha uppgett att hon önskade bära arbetsrock som täckte grenen, över de byxor och skjorta som klädkoden på äldreboendet påbjöd. Stadsdelsförvaltningen accepterade att betala 40 000 kronor till kvinnan i skadestånd. Förlikningen innebar också att stadsdelsförvaltningen skulle se över sina regler för arbetskläder så att dessa inte stod i strid med diskrimineringslagstiftningen. Könsdiskriminering är när män eller kvinnor blir negativt särbehandlade på grund av sin könstillhörighet. Diskrimineringen baseras på det biologiska könet och det sociala könet. Motsatsen till könsdiskriminering är jämställdhet, det vill säga att män och kvinnor har samma rättigheter och möjligheter oavsett kön. Traditionellt har de flesta kulturer i världen, både historiska och moderna, behandlat män och kvinnor olika, med hänvisning till verkliga eller förmodade skillnader i egenskaper. Feminister menar att särskiljnad mellan män och kvinnor oftast innebär och har inneburit att kvinnor fått sämre villkor än män. Historiskt sett i många kulturer har det varit mer regel än undantag att kvinnor särbehandlats i lag. Typiska exempel är. I många västerländska moderna kulturer är dessa skillnader historiska, men i andra länder består alla eller flera av dem. Samtidigt bör man vara medveten om att en relativ jämställdhet enligt lag inte betyder att ett land är helt jämställt. I många länder finns exempel på hur kön ändå påverkar män och kvinnors villkor. När män och kvinnor på det individuella planet behandlas sämre än det motsatta könet beror det ofta på uppfattningar om hur män och kvinnor är eller bör bete sig rent socialt. Det kan handla om allt ifrån att män inte anses kunna passa barn lika bra som kvinnor och därför ifrågasätts i sin föräldraroll till att kvinnor anses vilja skaffa och ta hand om barn och därför inte erbjuds krävande och karriärgynnande tjänster i ett företag.
Religiös förföljelse
Religiös förföljelse eller religionsförföljelse är systematiskt förtryck och diskriminering av en grupp motiverat av att de utövar eller ej utövar någon religion, eller har annan trosbekännelse eller samfundstillhörighet än förföljarna. Religiös förföljelse överlappar med, och kan ibland vara svårt att särskilja från, politisk och etnisk förföljelse. Religiös förföljelse kan innebära avsaknad av religionsfrihet i ett land, och kan ta sig uttryck i att en totalitär regim eller militanta grupper systematiskt konfiskerar eller förstör egendom, fängslar, arresterar, misshandlar, torterar, deporterar eller avrättar personer som utövar religion som uppfattas som hot mot landets styre och kultur, eller i syfte att tvångsomvända människor och på så sätt rädda deras själar. Förföljelsen kan i sin mest extrema form resultera i religionskrig, etnisk-religiös rensning och folkmord. Religiös förföljelse kan också ta sig uttryck i hatbrott, mobbning och diskriminering på grund av trostillhörighet. Förföljelsen kan vara motiverad av religiös intolerans, kulturrasism, statsateism och fördomar mot religionsutövare. Enligt Flyktingkonventionen är en person som flyr från sitt hemland med välgrundad fruktan för förföljelse på grund av religion, och som inte vill eller kan stå under sitt hemlands beskydd, skyddsvärd som flykting. Under 2015 uppgavs 8 procent av alla hatbrott i Sverige (558 anmälningar) ha islamofobiska motiv, medan 6 procent (388 anmälningar) hade kristofobiska motiv och 4 procent (277 anmälningar) hade antisemitiska motiv. 5 procent (331 anmälningar) hade andra antireligiösa motiv, vilket är mer än en fördubbling sedan året innan. Denna kategori innefattar hot och ofredande mellan personer av samma religion, ofta motiverat av att offret inte efterlever religiösa normer eller har konverterat till ospecificerad religion, eller av konflikter mellan olika inriktningar av samma religion. Ett antal antisemitiska angrepp har skett mot judar och synagogor i Sverige, särskilt i Malmö synagoga, till följd av missnöjet över Israel–Palestina-konflikten framför allt bland vissa muslimska grupper. Även moskéer i Sverige har utsatts för attentat liksom Jehovas vittnens Rikets sal. Religiösa hatbrott i form av hot och våld har drabbat konvertiter i Sverige. Förövare kan exempelvis vara familj, vänner och grannar som har svårt att acceptera att den utsatta har konverterat till kristendom. Personer som lämnar Islam tycks vara den mest utsatta gruppen. Statistik saknas idag (2015) men en utredning föreslår att detta brottsmotiv dokumenteras vid polisanmälningar. Se även ovan nämnda misshandel, trakasserier och hot på svenska asylboenden riktat mot kristna flyktingar, och även mot en ateistisk anställd. I januari 2008 dömde Hovrätten för Västra Sverige Göteborgs stad att betala skadestånd för att två muslimska kvinnor tvingats lämna en simhall i Kärra. Orsaken som angavs var att kvinnorna inte följde klädkraven, utan hade långärmad T-shirt, kombinerad med joggingbyxor och huvudduk, istället för kortärmad. Kvinnorna hade följt sina barn till simhallen och skulle inte själva bada. Avvisandets ansågs vara diskriminering på grund av trostillhörighet och Göteborgs stad förpliktigades betala 20 000 vardera till kvinnorna. Diskrimineringsombudsmannen och Spånga/Tensta stadsdelsförvaltning ingick 2006 förlikning i ett ärende som gällde diskriminering vid rekrytering. Ärendet handlade om att en kvinna nekats anställning på ett äldreboende, efter att ha uppgett att hon önskade bära arbetsrock som täckte grenen, över de byxor och skjorta som klädkoden på äldreboendet påbjöd. Stadsdelsförvaltningen accepterade att betala 40 000 kronor till kvinnan i skadestånd. Förlikningen innebar också att stadsdelsförvaltningen skulle se över sina regler för arbetskläder så att dessa inte stod i strid med diskrimineringslagstiftningen. Spanska inkvisitionen, riktad mot judar, muslimer och kättare. Förföljelser mot hinduer.
Hipster (1990-talet)
Hipster är en subkultur som började spridas under tidigt 1990-tal. Den är främst definierad av stort intresse för mode, musik och formgivning, i synnerhet retrotrender. En hipster är en ung och trendmedveten person som betraktar sig som kreativ finsmakare av kultur. Hipsterkulturen är snabbt föränderlig och kan skilja mellan länder och städer, men har tidvis associerats med vintage- och secondhandbutiker, gör-det-själv-trender som egen ölbryggning, korvstoppning, smide och surdegsbröd, veganism, miljömedvetenhet, vinylskivor, cykel med fasta växlar, stringhylla, keps eller högt sittande upprullad olles brorsa, helskägg eller mustasch, tatuering, plastbågade glasögon, rutig skjorta, retrosneakers, upprullade stuprörsjeans och stickad tröja. Bakgrunden står att finna i det ekonomiska samhälle som skapades i västvärlden under Ronald Reagans och Margaret Thatchers allt mer individfokuserande 1980-tal, kombinerat med den tidiga discoscenen i New York. Stilen omfamnades vid 2010-talets början primärt av högskoleutbildade 1980-talister från en relativt välbärgad medelklass. Yttre kännetecken är vintage-kläder, gärna inspirerade från det som av medelklassen upplevs som underklass: joggingbyxor som vardagsplagg, räfflade undertröjor med mera. En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster eftersom detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet, de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel och Urban Outfitters, även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest införskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay. Mark Greif, lektor i litteratur vid The New School i New York, har försökt definiera subkulturen genom att titta på utmärkande drag som de ovan nämnda, men uttrycker även en djupare definition. Jenny Damberg har tolkat Greif som att han menar att hipsterkulturen uppstår ur nyliberalism och i välfärdssamhällen som i allt högre grad präglas av privatisering. I en artikel i The New York Times (2010) utvecklar Grief sina definitioner, och anlägger ett vidare socioekonomiskt perspektiv på fenomenet. Han menar bland annat att hipsters är den unga vita medelklassens svar på större ekonomisk osäkerhet, osäker social status samt en större svårighet att klassmässigt förflytta sig uppåt. Hipsterkulturen blir då sättet att visa överlägsenhet på, dock inte ekonomisk utan värdemässigt. Vidare konstaterar han att svårigheten att försöka definiera hipstern beror på faktumet att det provocerar en allmän ångest då ett definitionsförsök "synar allas bluff". Den tyska kulturskribenten Sonja Vogel har definierat hipstern som "den krisande västvärldens fantom".
Dragsko
En dragsko är en detalj på kläder och andra textila produkter. Dragskon utgörs av en kanal i vilken ett snöre löper. Kanalen är vanligen belägen vid en öppning av något slag. När snöret dras åt veckas tyget och öppningen minskas. Dragskor förekommer bland annat i midjan på joggingbyxor, i midjan på fritidsjackor, i halsen på singoallablusar och vid mynningen på enkla textila påsar, t.ex. förvaringspåsar för sovsäckar. En liknande effekt kan erhållas om man istället för att trä snöret genom en kanal trär det i hål i materialet. Hålen kan ibland vara skodda med öljetter. Detta är vanligt särskilt i skinn som ofta är för kraftigt för att tillåta en kanal.
