Mudd
Mudd är ett elastiskt plagg eller del av ett plagg som kan sitta omkring handled, underben, hals eller midja. Muddar är ribbstickade, vilket gör att de blir elastiska och sluter tätt om respektive kroppsdel. När mudden är ett eget plagg kan den kallas pulsvärmare för handen och benvärmare för underbenet. Armmuddar är ofta fastsydda på vinterjackor vid öppningen för handen. Även skor, handskar och vantar kan ha påsydda muddar som skydd mot blåst och kyla. Byxor kan ha en mudd vid benslutet, vilket även kan kombineras med ett resårband under foten. Tröjor, exempelvis t-shirts, har ofta en halsmudd. Efter dansfilmerna på 1970- och 1980-talet blev benvärmare allmänt mode. Kläder kan även förses med muddar oavsett modetrender av rent praktiska skäl, då muddarna förhindrar glipor mellan kläderna till vantar respektive skor och bidrar till att hålla värmen. Det är vanligt med sådana muddar bland annat på arbetskläder, träningskläder och barnkläder. Muddar, från Projekt Runeberg.
Normcore
Normcore är ett unisexmode och ett anti-mode som beskrivs "en stil där syftet snarare är att passa in än att sticka ut." eller "ultrakonformistisk". Ordet är ett engelskt teleskopord av "Normal" och "Hardcore", känt i USA åtminstone sedan 2009. Det ingår i svenska språkrådets nyordslista 2014. Ofta nämnda förebilder är Seinfeld eller andra "vita medelålders män". Klädvalet anpassas dock till det genomsnittliga på orten där man befinner sig. Vanliga element är lite stora t-shirts, mönstrade skjortor, raka och korta jeans eller chinos, fleecejackor, tubsockor och skor med gummisula. Blusar och slipsar förekommer knappast. Färgerna har mycket svarthet: grått, brunt, mörkblått. Trenden har bedömts på olika sätt. Respit från kraven på att odla en originell stil. Protest mot de snabbt växlande modetrenderna. Att nedlåta sig till att bära attribut man i själva verket ser ner på ..för att det alltid livar upp att klä ut sig. Tecken på intresse för den alldeles "vanliga", vita, heterosexuella, familjebildande medelklassmannen.
Rosa kapitalism
Rosa kapitalism eller regnbågskapitalism är en term som används för att ur ett kritiskt perspektiv beskriva införlivandet av HBTQ-rörelsen och den sexuella mångfalden i kapitalismen och marknadsekonomin. Speciellt avser detta införlivande främst homosexuella, cispersoner, västerländska, vita och övre medelklassgrupperingar och marknader. Termen refererar i synnerhet till ett riktat inkluderande av den homosexella målgruppen, vilken antas ha förvärvat tillräcklig köpkraft (i denna kontext även kallad rosa pengar) för att ge underlag åt en marknad som är specifikt inriktad på den. Exempel på sådan riktad inkludering kan gälla barer, HBTQ-turism eller för gruppen specialiserad kulturkonsumtion. Termen används ofta i diskussioner om konflikten mellan en ökande möjlighet till homosocialisation och drivandet mot en assimilering av sexuell mångfald som orsakas av företagens definition av nya konsumtionsmönster. Den nya kroppsestetiken och modetrenderna som ställts in av reklamkanoner som använder rosa kapitalismen, till exempel, hävdas ibland att man trycker könsmångfald mot socialt accepterade sexuella normer.
Marc Ecko
Marc Eckō (född Marc Milecofsky, 1972 i New Jersey, USA) är en amerikansk entreprenör och grundare av klädmärket Eckō och Marc Eckō Enterprises (MEE), som arbetar kläder, tidningar, klockor, skor och tv-spel. Marc Eckō har ibland beskrivits som en före detta graffitimålare, men en vuxen "mall rat" som hängde i gallerior och mest kladdade i ett skissblock är närmare sanningen. Han blev tidigt intresserad av kläder och tog även till sig intresse för breakdance och graffiti. Intresset för graffiti ledde honom tidigt in på att måla med airbrush. Redan under de yngre tonåren tog han betalt av sina klasskompisar för att måla graffiti på deras jeans eller tröjor med airbrush i sina föräldrars garage. Han började sin karriär som modeskapare under mitten av 80-talet, samtidigt som han studerade till farmaceut vid Rutgers School of Pharmacy. Den första kollektionen bestod av endast 6 stycken egendesignade t-shirts. Intresset för hans t-shirts med airbrushmotiv växte dock snabbt och tillsammans med sin syster Marci och vännen Seth Gerszberg grundade han 1993 klädesmärket Eckō. De första kollektionerna av jeans, tröjor och jackor mottogs dock med ett svagt intresse från klädbutiker och inköpare. Under flera år kämpade Eckō för sitt klädmärkes överlevnad men 1998, när företaget låg på gränsen till konkurs vände plötsligt modetrenden och intresset för märket ökade. Samtidigt insåg Eckō att hans företag inte urskiljde sig tillräckligt mot sina konkurrenter och började leta inspiration för en grafisk logotyp som kunderna kunde lägga på minnet. Efter att ha rotat igenom sin fars källare, fann han av en samling kitschiga prydnadsnoshörningar – noshörningsmärket "the rhino brand" var fött. Echo sysslar även med välgörenhetsprojekt som barnhemsbyggen och bevarandet av noshörningsstammen. Under sin uppväxt var Marc's smeknamn "Echo" (sv. "eko") för att han är tvilling. När hans mamma var gravid hördes ett eko av sin systers hjärtslag på ultraljudet, vilket visade sig vara Marc. Det var även denna stavning företaget hade när det startades, men ändrades till Eckō på grund av en konflikt med ett annat företag med samma namn. Marc Ecko Enterprises (MEE) har genom åren växt till flera separata varumärken som Eckō Unltd., Marc Eckō Cut och Sew, Red by Marc Eckō, Zoo York, G-Unit Clothing Company, Avirex Sportswear, Sir Benni Miles, Complex Magazine och Marc Eckō Entertainment. Varumärken som finns representerade i välsorterade butiker runt om i världen. Företaget har senaste åren genomfört stora satsningar på egna flaggbutik. I dagsläget finns det flera fristående butiker i USA och ytterligare butiker världen över, under Eckō Unltd.s flagga. Under 2007 lanserades Marc Eckō Cut och Sew som en egen flaggbutik, med butiker i USA och i Kanada. Den enda Marc Eckō Cut och Sew utanför Nordamerika öppnades i Stockholm, Sverige, i september 2008. Eckō uttalas som det engelska ordet "echo" [eng: ĕkō]. Bokstaven "ō" i företagsnamnet (vilken inte ska förväxlas med ett "ö") är en fonetiskt bokstav som uttalas "ooh".
PEST-analys
PEST-analys (PEST är en akronym byggd på de engelska orden "Political", "Economic", "Social" och "Technological") är en strategisk analysmodell för att identifiera makrofaktorer som påverkar ett företag. De fyra makrovariablerna är politiska, ekonomiska, sociala och teknologiska. Analysen är användbar för att studera de externa faktorerna i en SWOT-analys. Medan SWOT används för att analysera både interna och externa faktorer så används endast PEST för att analysera de externa makrofaktorerna. Makrofaktorerna är i sin tur i regel väldigt svåra att påverka och i vissa fall även svåra att förutsäga och planera för. Makrofaktorerna är också beroende per land (eller kontinent/region) och det är därför standard att en PEST-analys utförs per land. Det finns även en förlängning av PEST där två nya variabler lagts till. PESTLE är förlängd med de två variablerna juridik ("legal") och miljö ("environmental"). Det förekommer att man vänder på de två sistnämnda orden och då får modellen den alternativa akronymen PESTEL. Det exakta ursprunget till PEST-modellen är inte klarlagt men några rötter till den har identifierats. En tidig bok som innehöll en föregångare till PEST-modellen var Jeremy McCarthys "Basic marketing: A managerial approach" från 1960. McCarthys modell syftade till att beskriva de faktorer som en marknadsförare måste förhålla sig till. Kunderna är enligt McCarthy den viktigaste delen i företagets omvärld. Kunderna är, menade McCarthy, emellertid inte den enda relevanta delen av omvärlden. Marknadsföring existerar inte i ett vakuum, och därför måste man ta hänsyn till ett antal faktorer, nämligen följande: kulturella, sociala, politiska, legala samt ekonomiska. Intressant nog blandade McCarthy in även företagsinterna komponenter i modellen i form av resurser och mål i företaget samt företagets nuvarande situation. Politiska faktorer inkluderar bland annat skatteregler, handelslagar och den politiska stabiliteten. Ekonomiska faktorer inkluderar exempelvis inflationstakt, tillväxttakt och konjunkturcyklar. Sociala faktorer inkluderar sociala och kulturella faktorer såsom säkerhet, utbildning och modetrender. Teknologiska faktorer inkluderar till exempel internet och den teknologiska utvecklingen.
Abaya
Abaya (arabiska: عباية,. pl abayat , عبايات) är ett, vanligen svart, ytterplagg som (muslimska) kvinnor bär, företrädesvis på Arabiska halvön, över sina kläder (jämför jilbab). Plagget har både kulturell och religiös betydelse. Abayan liknar burqan bortsett från att burqan täcker hela ansiktet och ögonen. Männens motsvarande plagg kallas thawb, dishdash eller kandura. Den religiösa betydelsen av kvinnors klädesdräkt i islam regleras framför allt av sura 24:31 i Koranen. Abayan har också en kulturell betydelse, och är en del av den nationella klädesdräkten i exempelvis Förenade Arabemiraten,, Qatar, och Saudiarabien. Därför kan abaya också bäras av kvinnor som inte är muslimer när de besöker ett arabiskt land. Enligt Saudiarabiens tolkning av sharia ska alla kvinnor bära abaya när de vistas i offentliga miljöer. Abaya kan också bäras av icke muslimska kvinnor i Förenade Arabemiraten, med flera länder. Med abayan täcker kvinnan sin kropp och dess figur från topp till tå. Den äldre varianten av abaya, r'as abaya, är tillverkad i två tygstycken som sytts samman i höfthöjd, som sveps från huvudet och ner till marken, och hålls samman framtill med handen. På sidorna finns ärmar som räcker ner på handen. Den moderna abayan kan däremot designas i flera olika modeller. Ofta täcker inte abayan huvudet, då det är obligatoriskt att till den bära sjal, hijab (som inte täcker ansiktet) eller niqab (som täcker ansiktet utom ögonen). När kvinnor förr bar sin abaya tills den var utsliten, har modetrender påverkat bruket och kvinnor har som regel många abayat i sin garderob. En abaya är normalt sett svart. R'as abaya kunde, i synnerhet under påverkan av indiskt klädbruk, prydas med broderier och stenar, men då företrädesvis svarta sådana. Moderna abayor är också ofta svarta, men kan vara broderade med guld- eller silvertråd och mer dekorerade med stenar. En abaya kan således vara ett mycket dyrbart klädesplagg. Efter nyåret 2016 lanserade Dolce and Gabbana en abayakollektion. Under en abaya bärs kläder. Traditionellt har kvinnor burit sirwal (mycket vida byxor) och klänning (qamis), eller kjol och klänning under abayan. I synnerhet unga kvinnor kan numera under inflytande av västerländskt mode bära tighta jeans och top i stället under abayan. Saudiarabiens tolkning av sharia innebär dock att kvinnor under abayan bär löst sittande byxor eller kjol, och en topp som täcker axlar och mage.
