Uttryckande konstterapi
Uttryckande konstterapi (eng: Expressive Arts Therapy) är en terapeutisk inriktning som arbetar integrerat med samtliga konstarter. Uttryckande konstterapin kommer från USA, där den utvecklades i början av 1970-talet av professor Shaun McNiff . Han grundade The Institute for Arts and Human Development vid Lesley College Graduate School i Cambridge, Massachusetts där den första masterutbildningen som integrerar olika konstarter och psykoterapi i USA, startade 1974. Uttryckande konstterapin räknas till de konstnärligt gestaltande terapierna där klienten förutom i vardagligt tal, även kan uttrycka sig i bild, musik, dans, drama, poesi. Till skillnad från bildterapi, dansterapi, musikterapi, dramaterapi, som huvudsakligen fokuserar på ett uttryckssätt, använder uttryckande konstterapin alla konstnärliga uttryck. I övergångarna mellan olika uttryck sker en fördjupning av temat klienten utforskar. Uttryckande konstterapin med sin förankring i den skapande processen ser sambandet mellan det medvetna och omedvetna som självklart, liksom att kropp och själ hör ihop. I allt konstnärligt arbete ingår kognitiva inslag, vilket innebär att känsla, tanke, handling, utgör en sammanhängande helhet i den uttryckande konstterapeutiska processen. Liksom annan psykoterapi använder uttryckande konstterapin också drömmar och sagor, men till skillnad från i verbal terapi kan drömmen och sagan också uttryckas i bild, dans, poesi. I leken med drömmens bilder och symboler och sagans gestalter, skapas kontakt med omedvetna skikt inom människan som så småningom kan medvetandegöras. I gestaltandet sker en viktig del av arbetet i uttryckande konstterapi - där utforskas och bearbetas klientens livssituation och problem. I reflekterande samtal integreras upplevelserna under den skapande processen. En uttryckande konstterapeut är utbildad i att omfatta skillnader och likheter mellan samtliga konstformer - bild, musik, dans, drama och poesi - och att i terapiarbetet kunna röra sig obehindrat mellan dessa. Hon är tränad i att använda övergångar från en konstform till en annan ("intermodal transfer"), att veta hur, när och varför de äger rum, och att förstå hur övergångarna används som ett sätt att höja kvaliteten och intensiteten i uttrycken ("intermodal amplifikation"). Detta är en grundläggande skillnad mellan uttryckande konstterapeuten och andra konstnärligt gestaltande terapeuter som dansterapeuter, bildterapeuter, musikterapeuter, som är utbildade i en modalitet. Under utbildningen läggs stor vikt vid såväl den estetiska och personliga utvecklingen, som den teoretiska och kliniska. Målet är att uttryckande konstterapeuten ska finna sin egen stil inom ramen för det uttryckande konstterapeutiska arbetssättet. Under utbildningen tränas uttryckande konstterapeuten i att förstå och kunna tillämpa icke-verbal symbolisk kommunikation på individ-, grupp- och samhällelig nivå, samt förhållandet mellan inre och yttre uttryck, vilket utgör grunden för inlärning, utveckling och förändring hos människan. Även studiet av interpersonella relationer i grupper, fokusering och lyssnande ingår i utbildningen, liksom innebörden av ritualer, myter och shamanistiska strukturer. Uttryckande konstterapin har ett tvärteoretiskt perspektiv med humanistisk och psykodynamisk teoribildning som grund. Även om utbildningen och dess innehåll har fortsatt att utvecklas i Sverige efter det att Phillip Speiser lämnade landet och samarbetet med Lesley College upphörde, kvarstår de grundläggande elementen, nämligen att uttryckande konstterapi är en intermodal terapiform som använder sig av intermodal amplifikation, vilket skiljer den från både andra kreativa flermodala konstnärliga terapiformer och enmodala, som bild-, dans- och musikterapi.
Dansterapi
Dansterapi (även dans- och rörelseterapi) är tillsammans med bild- och musikterapi en konstnärlig terapiform. Via den konstnärliga och kreativa processen i dans integreras dans och psykoterapi. Utgångspunkten är att kropp och själ utgör en helhet och att det sker en samverkan inom och mellan organismens olika delar, liksom mellan individ, samhälle och kultur. I Sverige har tre akademiska avhandlingar inom området lagts fram: Grönlund, E. (1994): Barns känslor bearbetade i dans, Nyström, K. (2002): Dans på gränsen - demensdrabbades kommunikation i dansterapi, Bojner Horwitz, E.(2004): "Dance/movement therapy in fibromyalgia patients, aspects and consequences of verbal, visual and hormonal analyses". Från Finland (Universitetet i Jyväskylä) finns representerat Pylvänäinen, P. (2018) "Dance Movement Therapy in the Treatment of Depression Change in Body Image and Mood - A Clinical Practice Based Study". Behov av forskning och systematiska studier är stort enligt SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2019). Utöver tre systematiska studier har nio enskilda studier identifierats vilka inte har kvalitetsgranskats av SBU. Rörelsekommunikation är ett angränsande ämnesområde som kombinerar element från gymnastik, dans, drama, rörelseterapi och lek. Begreppet skapades 1982 av lektor Johan Borghäll i samarbete med fil.dr i pedagogik John M Steinberg. Tillsammans skrev de boken Rörelsekommunikation, som genom åren har använts som kurslitteratur på universitet och seminarier i både Sverige och Danmark. Genom att kombinera gymnastikens nyttoideal och estetik, dansens sinnlighet och rytm, dramats fokus på uttryck och samarbete, rörelseterapins insikt i kroppens förbindelse med personligheten och lekens naivitet, uppstod en annan form förörelsepraktik och rörelsepedagogik. Målet var fysisk, personlig och social kompetens. Den bärande idén i rörelsekommunikation är, "först liv, så tänkande", meningen framträder för deltagaren så att säga i och efter övningen. Först aktivitet, så reflektion. I dag finns ämnet på schemat på bland annat Malmö Högskola, Linköpings Universitet, Århus Universitet och på Syddansk Universitet i Danmark.
Mikael Ramel
Mikael Ramel, född 19 januari 1949 i Gamla stan i Stockholm, är en svensk friherre, gitarrist och sångare. Han är son till Povel Ramel och Susanna Ramel, bror till skådespelerskan Lotta Ramel och far till skådespelerskan Mikaela Ramel och regissören och manusförfattaren Jonatan Ramel. Mikael Ramel studerade vid Solbacka läroverk vid Stjärnhov och blev 1963 medlem i hobbybandet Mufflers. År 1965 medverkade han i TV-programmet Ramel i rutan tillsammans med sin far och de spelade även in singel En ren familjeprodukt tillsammans. Samma år bildade sonen, då ännu elev vid Solbacka läroverk, gruppen Steampacket, vilken gav ut åtta singlar under tiden fram till 1968. År 1967 gav Ramel också ut en solo-EP samt i samarbete med Michael B. Tretow en singel under namnet Mikael och Michael. Ramels första egna album Till dej utkom 1972, då han också blivit medlem av bandet Fläsket brinner, och på vars andra album han samma år medverkade. På albumet Till dej medverkade Bengt Dahlén (gitarr) och Erik Dahlbäck (trummor), båda från Fläsket brinner, Anders Nord (keyboards) och Stefan Höglund, båda från Steampacket, samt Sören Hansen (congas). Detta album innehåller psykedeliska låtar med svenska texter. Ramels andra album Extra vagansa (1974) har liknande karaktär som det första, medan 3:dje skivan (1977), är avsevärt mindre experimentell. På detta album medverkar Kay Söderström (bas, keyboards) och Hempo Hildén (trummor), båda från söderhamnsbandet Splash. Hela detta band spelar på hälften av låtarna på Ramels album Rycker dej i svansen (1979). Under 1980-talet utgav Ramel ytterligare tre studioalbum, Strömavbrott (1982), Bra sak (1984) och En för alla (1986). År 1986 tilldelades Ramel Karamelodiktstipendiet som årligen utdelas till en förnyare av det svenska språket eller för framstående musikgärningar. Priset instiftades av Mikaels far, Povel Ramel, 1983. Därefter började han att arbeta med musikterapi vid vuxenhabiliteringen i Örebro och det blev därigenom under lång tid inte några nya inspelningar. Han har också medverkat på kursen "Musikterapeutisk översiktskurs" vid Musikhögskolan, Örebro universitet. År 2005 kom dock studioalbumet Vilken skillnad. År 2010 turnerade Mikael Ramel, hans syster Lotta Ramel och Backa Hans Eriksson runt med föreställningen Povels naturbarn. År 2012 instiftade Mikael Ramel och Wille Crafoord den musikaliska utmärkelsen "Legitimerad legend". 1965 – En ren familjeprodukt/Sex timmar om dan (singel, Knäppupp KN 4587). 1967 – This is Our Family/Lovin' Enemy (singel, Mikael and Michael, Knäppupp KN 4599). 1967 – Förvånansvärt/Bort från stan/Bara ett par dar/De annorlundas dag (EP, Knäppupp KNEP 165). 1972 – Till dej (Ljudspår EFG-7205, återutgivet på CD 2003). 1972 – Fläsket (Fläsket brinner, Ljudspår EFG-DL-7202, återutgivet på CD 2002). 1974 – Extra vagansa (Ljudspår EFG 5012049, återutgivet på CD 2003). 1977 – 3:e skivan (YTF 50320, återutgivet på CD 2006). 1979 – Rycker dej i svansen (Sonet SLP 2650). 1982 – Strömavbrott (Sonet SLP-2712). 1984 – Bra sak! (Sonet SLP 2752). 1986 – En för alla (Sonet SLP 2776,återutgivet på CD 1991). 1991 – Spotlight Mikael Ramel (samlings-CD, Sonet SPCD-59). 1991 – Musiktåget (barnmusik, kassett, MuSikfors Samspel). 2000 – Rambalaja (Live-CD, MuSikfors Samspel CD 001220). 2005 – Vilken skillnad (Gazell GAFCD-1081). 2020 – The Bäst Band Lajv 2019 (Live-CD). 1967 – Åsa-Nisse i agentform - artist.
Hilding Rosenberg
Rosenberg blev dock aldrig kompositionsprofessor utan undervisade enbart privat. När han sökte professorstjänsten vid Kungliga Musikhögskolan gick den till Lars-Erik Larsson med motiveringen att Rosenberg var nio dagar för gammal enligt reglerna. Med tiden blev Hilding Rosenbergs "moderna" musik en av det svenska musiklivets stöttepelare. Rosenbergs kompositionselever, de så kallade Rosenknopparna kom till hans hus på Apollogränd, såsom tonsättaren och professorn Karl-Birger Blomdahl, tonsättaren Ingvar Lidholm och tonsättaren, violinisten och pedagogen Sven-Erik Bäck. Under krigsåren 1940–1945 tillhörde Sven-Erik Bäck den kända Måndagsgruppen där även bland andra Karl Birger Blomdahl, Hans Leygraf, Ingvar Lidholm och Eric Ericson deltog. Blomdahl var elev till Hilding Rosenberg och informell ledare för Måndagsgruppen. Ingvar Lidholm studerade komposition för Hilding Rosenberg åren 1943–1945. I Måndagsgruppen deltog i Hilding Rosenbergs Brommavilla flera internationellt berömda musiker, såsom dirigenten och pianisten Sixten Ehrling (1918–2005), professorn i musikvetenskap Ingmar Bengtsson (1920–1989) och pianisten, dirigenten och tonsättaren Hans Leygraf (1920–2011). Måndagsgruppen var en sammanslutning av svenska tonsättare, musiker och musikforskare som regelbundet umgicks och diskuterade komposition på måndagar från 1944 fram till slutet av 1940-talet. Informell ledare för gruppen var Karl-Birger Blomdahl, i vars bostad på Drottninggatan i Stockholm mötena ägde rum. Som tonsättare var Leygraf medlem i Måndagsgruppen, men han slutade komponera redan på 1940-talet. I egenskap av tonsättare och lärare för en ny generation av tonsättare var Hilding Rosenberg den mest betydande. På Nockebybanan i Bromma, på tolvans spårvagnslinje mellan Alvik och Höglandstorget, såg man ofta Hilding Rosenbergs "resliga gestalt". Kungliga Musikaliska Akademien (KMA) förfogar över medel till musikvetenskaplig forskning. Medlen fördelas av KMA:s musikvetenskapliga nämnd. Hilding Rosenberg-stipendiet går till de stipendier med prisstatus som utdelas vid Akademiens högtidssammankomst på förslag av Akademiens Forsknings- och publikationsnämnd. 2012 års stipendium om 10.000 kronor vardera tilldelades Cecilia Björck och Ann-Sofie Paulander. Cecilia Björck tilldelas Hilding Rosenberg-stipendiet för sin avhandling Claiming Space – Discourses on Gender, Popular Music and Social Change där hon på ett väl grundat sätt nyanserar begreppet "Claiming Space" i sammanhang där flickor spelar pop- och rockmusik. Avhandlingen har fått såväl nationell som internationell spridning och erbjuder redskap för diskussioner kring genusrelaterade frågor i såväl vetenskapliga som pedagogiska och musikaliska sammanhang. Ann-Sofie Paulander tilldelas Hilding Rosenberg-stipendiet för sin doktorsavhandling om musikterapi, Meningen med att gå i musikterapi – en fenomenologisk studie om deltagares upplevelser. Avhandlingen är ett pionjärarbete där hon omsorgsfullt och hängivet behandlar musikterapins grundläggande förutsättningar och därigenom ger ett viktigt bidrag till att i Sverige forskningsanknyta denna terapiform. Ann-Sofie Paulander är lektor i musikterapi vid institutionen för musik, pedagogik och samhälle (MPS) på Kungliga Musikhögskolan. 1940 – Ledamot nr 626 av Kungliga Musikaliska Akademien. 1950 – Sydsvenska Dagbladets kulturpris. 1951 – Litteris et Artibus. 1962 – Stora Christ Johnson-priset för Louisville Concerto. 1962 – Medaljen för tonkonstens främjande. Symfoni (nr 0) (1915–16, indragen, endast sats 2 existerar som Adagio op 2). Symfoni nr 1, op 5 (1919, rev 1932, 1971). Symfoni nr 2, op 62 Sinfonia grave (1934). Symfoni nr 3, De fyra livsåldrarna (1939, rev 1943 utan recitation, rev 1949 med ny sats 3). Symfoni nr 4, Johannes uppenbarelse, för baryton, kör och orkester (1940, Bibeln, Hjalmar Gullberg). Symfoni nr 5, Örtagårdsmästaren, för alt, blandad kör och orkester (1944, Bibeln). Symfoni nr 6, Sinfonia semplice (1951).
Gunnar Bjursell
Karl Gunnar Bjursell, född 29 maj 1944 i Boo församling, Örebro län, är en svensk professor i genetik och biologi och en pionjär inom svensk kulturmedicinsk forskning. Bjursell disputerade 1973 vid Karolinska Institutet och från 1975 blev han docent i medicinsk och fysiologisk kemi där.Under denna tid arbetade han också som stipendiat vid Stanforduniversitetet i Kalifornien och åren mellan 1977 och1982 verkade han som bitr. professor vid Institutionen för Klinisk Genetik, Århus Universitet. Under denna tid var han också gästforskare på ICRF (Imperial Cancer Research Fund Laboratories) i London .Därefter blev han professor i molekylär genetik vid Göteborgs universitet och sedan 1989 professor i molekylär biologi vid samma institution. Genom sin breda tvärvetenskapliga inriktning inom olika besläktade områden skapade han även en forskningssamverkan med Chalmers tekniska högskola parallellt med sin professur vid universitetet. År 2000 anlitades han som vetenskaplig ledare för Chalmers bioforsknings-satsning och blev sedan bildandet av Chalmers Biocentrum 2005 dess första föreståndare. Vid slutet av 1990-talet började han intressera sig för det tvärvetenskapliga, internationellt snabbt framväxande området kulturmedicin, där konstnärliga yttringar visar sig ha påtaglig effekt på människors psykiska och fysiska hälsotillstånd. För detta möttes han inledningsvis skepsis från många av sina kollegor. Han lät sig inte hindras av kritiken utan utvidgade sin forskning på Karolinska Institutet och har där grundat den akademiska webbplatsen "Den kulturella hjärnan", där forskningsrapporter och artiklar inom området (däribland musikterapi) från världens främsta universitet samlas tillgängligt för alla i samverkan med bland annat Statens musikverk och Stockholms läns landsting. Han är en av hemsidans två huvudredaktörer. Bjursell har också spelat en framträdande roll inom den akademiska världens tredje uppgift, att informera allmänheten om universitetens vetenskapliga arbeten, och har också tydligt verkat för hög forskningsetik inom de ofta kontroversiella områden han verkat inom, såsom kloning, genforskning, stamcellsforskning och gränslandet mellan biologi och teknik. Han är initiativtagare och 1997 en av grundarna till den årliga Internationella vetenskapsfestivalen i Göteborg och ordförande för dess vetenskapliga råd. För detta engagemang tilldelades han år 2001 Lars Salvius pris, 2002 Konst och Vetenskap Göteborgs universitet, år 2004 Svenska Kunskapspriset och 2006 Längmanska kulturfondens stora pris. Samma år tilldelades han även Chalmersmedaljen för sitt arbete vid högskolan. År 2001 erhöll han av franska staten l´ordre National du Mérite, samt år 2009 tilldelades han Göteborgs stads förtjänsttecken. Han invaldes 1996 i Kungl Vetenskaps- och Vitterhetssamhället samt år 2008 i Ingenjörsvetenskapsakademien.
Cage Against the Machine
Cage Against the Machine var en välgörenhetskampanj under julen 2010 där man försökte samla in pengar genom att placera en nyinspelning av John Cages tysta komposition 4′33″ som juletta på den brittiska singellistan, UK Singles Chart. Om man klarade detta skulle man hålla borta The X Factors Matt Cardle från förstaplatsen, vilket också var själva grundtanken med kampanjen. Pengarna, som man fick in via donationer när människor laddade ner kompositionen från utvalda tjänster, skulle gå till utvalda välgörenhetsorganisationer. Initiativtagarna till Cage Against the Machine var artisten David Hilliard, hans fru Julie och vännen John Rogers. Utgångspunkten var en grupp på Facebook och de har i dagsläget fått ihop nästan 100 000 fans på facebooksidan. Namnet Cage Against the Machine är en ordvits (John Cage + Rage Against the Machine = Cage Against the Machine) med rötterna i en brittisk internetkampanj från december 2009. Då startades en facebookgrupp i vilken man uppmanade folk att köpa Rage Against the Machines låt Killing in the Name. Detta för att förhindra The X Factors Joe McElderry att nå förstaplatsen på singellistan under julveckan. Nyinspelningen av 4′33″ hamnade dock aldrig på plats nummer ett, utan låg som bäst på plats 21. Förstaplatsen togs återigen av The X Factor och detta gjorde man med Matt Cardle, vinnaren av The X Factor 2010, och låten "When We Collide". C.A.L.M. - Campain Against Living Miserably arbetar för att försöka minska självmordsfrekvensen bland män. Youth Music - Youth Music hjälper barn och ungdomar som inte fått någon bra start i livet att upptäcka möjligheterna till gemenskap och kreativitet genom musik. British Tinnitus Association Tinnitus - Tinnitus kan upplevas så plågsamt att självmord ibland kan kännas som enda utvägen. Brittiska Tinnitusförbundet får krissamtal dygnet runt. Nordoff Robbins - Nordoff Robbins använder sig av musikterapi för att hjälpa funktionshindrade eller sjuka barn och vuxna. Sound and Music - Sound and Music marknadsför experimenterande musik och ljudkonst. De vill framhäva det komplexa och djärva och få publiken att lyssna på ett nytt sätt.
