Gymnastik
Gymnastik (jumpa) är en aktivitet och en sport, som bygger på olika akrobatiska övningar och kräver en kombination av styrka, flexibilitet och god kroppsuppfattning. Dagens gymnastik bygger på de gamla grekernas gymnos, där de tränade upp sina kroppar. Träningen skedde till exempel genom saltomortaler på hästrygg och diverse akrobatiska övningar. De tränade i vad som kallades för gymnasium. Det finns ett antal olika inriktningar inom gymnastiksporten. I första hand skiljer man mellan truppgymnastik, artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik, akrobatisk gymnastik, hopprep och trampolin. Gymnastiken har sitt ursprung i det antika Grekland. Filosofen Platon ansåg att idrottsutövande var ett medel för moralisk och andlig perfektion. Enligt Platon borde kvinnorna försöka uppnå det manliga idealet – att bli starka, härdade och energiska – eftersom starka kvinnor skulle föda starka barn, som i sin tur skulle bygga upp en stark stat. Gymnastiken var den kvinnoidrott som organiserades och utvecklades först. I slutet av 1700-talet och början på 1800-talet var det dock männen som stod i centrum för idrotten. Gymnastiken etablerades först i Europa och Tyskland var det ledande landet på den tiden. Några av de gymnastiska skolor som präglat gymnastiken är Johann Bernhard Basedow, som blev influerad av Rousseaus idéer om fysisk fostran, och Guts Muths, som efterliknade Basedo. Båda dessa män hade uppfattningen att idrott bara var till för män. Muths skrev senare en bok om gymnastik och i andra upplagan av den nämner han flickgymnastik lite kort. Han menade att kvinnan kan få göra några övningar endast för att bli stark och frisk så att hon kan få sunda barn. J.A.L Werner var en känd tysk som undervisade flickor i gymnastik år 1830. Övningar som han rekommenderade var: balansövningar, klättra i lina, löpning och enklare övningar på räck. En framträdande person i den tyska gymnastikrörelsen (turnväsenet) var Friedrich Ludwig Jahn, ansedd som gymnastikens fader. Även han ansåg att kvinnan enbart skulle utöva gymnastiska övningar så att hon födde ordentliga barn. I Sverige var Pehr Henrik Ling också kallad "den svenska gymnastikens fader" och hans son Hjalmar Ling framträdande namn under 1800-talet. Många ser gymnastik som en riskfylld och farlig sport med tanke på de redskap som man använder sig av. De olika avancerade övningarna och hur gymnasternas kroppsbyggnad – leder, ben och muskler – utsätts för påfrestningar gör att många anser att det är en riskfylld och farlig sport. Skador inom artistisk gymnastik har länge varit ett stort samtalsämne inom flera internationella medicinforskningsprogram. Resultat av studier har visat att mer än hälften av alla elitgymnaster riskerar att utveckla fysiska skador för livet. Skaderisken för gymnaster på lägre nivå är inte alls lika stor. Under många decennier har även en internationell debatt pågått rörande de hårda och nästan slavliknande metoderna för gymnastikträning i vissa länder. Länder som använder en väldigt tuff träning är däribland Kina och det forna Sovjet. Allmänna diskussioner har emellanåt också förts gällande lämpligheten i att små barn tränar och drillas i krävande moment vid låg ålder oavsett land. I tävlingssammanhang skiljer man främst mellan sex olika typer av gymnastik. Dessa är akrobatisk gymnastik, artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik, hopprep, trampolin och truppgymnastik. Den artistiska gymnastiken är uppdelad i disciplinerna Manlig artistisk gymnastik (MAG) och Kvinnlig artistisk gymnastik (KvAG). Manlig artistisk gymnastik har funnits med som idrott i Olympiska spelen varje år sedan 1896. Männen har sex olika grenar som alla ska innehålla olika övningar som graderas i svårighetsgrad. Ju högre svårighetsgrad, desto högre utgångspoäng. 2017 fanns det i Sverige 459 licensierade manliga tävlingsgymnaster inom AG. De åtta tävlingsdisciplinerna är i Sverige är. Av de olika gymnastikgrenarna är estetisk truppgymnastik den största i Finland.
Gymnastik vid europeiska spelen 2015
Gymnastik vid europeiska spelen 2015 i Baku avgjordes mellan 14 juni - 21 juni i National Gymnastics Arena. De 34 grenarna avgjordes i akrobatisk gymnastik, aerobisk gymnastik, artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik och trampolin.
Loheland-gymnastik
Loheland-gymnastik är gymnastik och fysiska övningar som rörelsekonst. Den är, liksom waldorfpedagogik och eurytmi, baserad på antroposofi. Syftet med gymnastiken är att rörelsen och människan ska vara enhet och därmed ge en allmän och jämn träning av kroppen och hela organismen. Det skiljer sig därför från atletiken, som vill träna kroppen till individuellt goda prestationer genom ensidiga övningar, och från agonistiken, som bara fokuserar på rörelsen. Gymnastiken grundades under tidigt 1900-tal av Louise Langgaard och Hedwig von Rohden. Efter att ha bedrivit verksamheten på flera olika platser ville de inrätta en fast utbildningsanläggning för gymnastiklärare. För detta förvärvades 1919 en fastighet i Loheland, och "Lohelandschule für Gymnastik, Landbau und Handwerk" grundades. Gymnastiken utövas främst av kvinnor och har ibland drag av dans. Louise Langgaard och Hedwig von Rohden tog inspiration från en ny bred rörelse som formades under det tidiga 1900-talet, man gjorde inte strikt skillnad mellan fysioterapi, gymnastik och dans. Man använde nya ord som "rörelsekonst" eller "kroppskultur" och man intog ett nytt slag av helhetstänkande. Viktiga influenser kom från många nytänkare, bland andra Dora Menzler, Bess Mensendieck, Hedwig Kallmeyer och Hedwig Hagemann, men även från tidens fridans. Gymnastiklärarna utbildades även i ett vetenskapligt förhållningssätt, genom studier av pedagogik, anatomi, psykologi, idrottsmedicin och salutogenes. I kursen fanns också massage, graviditetsgymnastik, amning, ortopedisk gymnastik, rörelseterapi, dans, rytm, vattengymnastik. Utbildningen som gymnastiklärare för Loheland-gymnastik hade under 2000-talet även utvidgats till en studiekurs med dubbel behörighet antingen som hälsopedagog eller kreativ pedagog. Studierna behandlade rörelsebildning, rörelsedesign, hållningsträning, dans, rytm, rörelseterapi, omvårdnad och ortopedisk gymnastik, motopedia, graviditetsgymnastik, andningsvård, massage, sport- och vattengymnastik. Utbildningen av gymnastiklärare i Loheland upphörde 2009. Den uppmärksammade tyska stumfilmen Kraft och skönhet från 1925 visar bland annat ett avsnitt från Lohelandskolan.
Artistisk gymnastik
Artistisk gymnastik, redskapsgymnastik, är en disciplin inom tävlingsgymnastiken där gymnasten utför olika program med hjälp av ett antal redskap. Se även rytmisk gymnastik och truppgymnastik för andra typer av gymnastik. Den artistiska gymnastiken delas in i disciplinerna manlig artistisk gymnastik (MAG) och i kvinnlig artistisk gymnastik (KAG). Det finns många likheter mellan dessa båda discipliner men också betydande skillnader. Manlig artistisk gymnastik (MAG). I manlig artistisk gymnastik ingår de sex olika redskapen fristående, bygelhäst, ringar, hopp, barr och räck. Kvinnlig artistisk gymnastik (KvAG). I kvinnlig artistisk gymnastik finns fyra redskap: hopp, barr, bom och fristående. Dambarren skiljer sig från herrbarren genom att dambarren har två holmar av olika höjd och herrbarren har 2 holmar på samma höjd. Damernas fristående utförs till instrumental musik till skillnad från herrarna. Varje fristående ska minst vara 1 minut och 30 sekunder och innehålla minst 3 voltlängor, allra helst både bakåt och framåt längor, fristående ska innehålla akrobatiska hopp till exempel som sax-lantmätarhopp. Varje redskap har sin egen karaktär. I friståendet skall till exempel både smidighet, styrka och utstrålning visas. Bommen är 10 cm bred, 5 m lång och är 125 cm hög. Barren är 2 holmar som akrobatik görs emellan. Hopp sker numer på ett så kallat hoppbord eller pegasus. Före 2004 användes en hopphäst. Friståendet kan liknas vid en akrobatisk dans. Precis som allt idrottande på elitnivå så har även den artistiska gymnastiken skador. Viss forskning har visat att 70 procent av skadorna är av lättare karaktär. De mest utsatta tillfällena är under friståendeövningar och då särskilt vid landningar. Biverkningar av sporten som yttrar sig i hämmad tillväxt har även påvisats. Tillväxten hos barn hämmas under perioder av intensiv träning för att sedan accelerera under viloperioder. Det är dock tveksamt om denna accelererade tillväxt är tillräcklig för att helt kunna motverka den inbromsning som sker under aktivt utövande på elitnivå, vilket således kan få till följd att barn som tränat intensivt under sin uppväxt ej når sin mållängd. Effekter som påvisats vid intensiv träning inom den Artistiska Gymnastiken är hur positivt detta påverkar skelettets förbening. Detta minimerar till exempel risken för benskörhet då densiteten på skelettet ökar. gymnastikanimering (engelska).
Motionsgymnastik
Motionsgymnastik, ofta kallat gympa , "jumpa" eller jympa, är en form av gymnastik som utförs som motionsidrott snarare än som en tävlingsgren. Motionsgymnastik innehåller oftast en blandning av inslag som syftar till att träna styrka, uthållighet, rörlighet och koordination. Motionsgymnastik kan utföras såväl inomhus som utomhus och utförs vanligtvis i grupp efter instruktioner från en instruktör som förevisar övningarna. Oftast till musik. Motionsgymnastik utövas dels för att uppnå allmänt bättre kondition, hälsa och välbefinnande, och dels som komplettering till fokuserad träning i andra idrotter i syfte att uppnå en mer allsidig träning. Ett visst inslag av motionsgymnastik förekommer också i skolgymnastiken. Svensk gymnastiks fader var GCI-grundaren Pehr Henrik Ling. GCI:s gymnastikdirektörer kom att spela stor roll för europeisk gymnastikutövning och svensk gymnastik blev en stor kulturexport under tidigt 1900-tal. Gymnastikdirektören Sigge Bergman från GCI var den förste i Sverige att ackompanjera gymnastiska övningar och uppvisningar med musik, vilket idag är standard för den allra mesta motionsgymnastiken.
Pehr Henrik Ling
Pehr Henrik Ling, född 15 november 1776 i Södra Ljunga, Småland, död 3 maj 1839, var en svensk gymnastikpedagog, skald och grundare av Linggymnastiken. Ling grundade och var första föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet (GCI), idag Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), och kallas även den svenska gymnastikens fader. Ling är begravd vid Lings kulle vid norra Haga-Brunnsvikens strand inom Kungliga nationalstadsparken. När Ling var fyra år avled fadern, kyrkoherde Lars Peter Lingh. Vid nio års ålder skickades han till Växjö för att gå i skola och några år därefter avled modern i lungsot. När han var 14 blev han gymnasist men ansågs ha försummat sina studier. I november 1792 greps han efter att ha slagit sönder fönsterrutorna hos rektorn och två lärare i skolan. Straffet skulle bli tuktning inför hela skolan, men han lyckades rymma tillsammans med en kamrat innan straffet skulle utdömas. Han blev student i Lund 1793 men begav sig redan 1794 till Stockholm, där han studerade moderna språk och gav privatlektioner. Han trivdes dock inte i Stockholm, och sommaren 1799 begav han sig till Köpenhamn, där han stiftade bekantskap med Franz Nachtegalls gymnastiksystem och Adam Oehlenschlägers litterära göticism. Han tog samtidigt fäktlektioner av två franska emigranter och besökte Nachtegalls privata gymnastikinstitut. Efter sin återkomst till Lund i september 1804 utvecklade Ling en flitig poetisk verksamhet. Ling blev 1805 fäktmästare vid Lunds universitet och lade under sin tid här den första grunden till sitt gymnastiska system. Under sommaruppehållet försökte han sprida kännedomen om sitt system till andra delar av landet genom att anordna kortare kurser, bland annat i Malmö, Göteborg och Kristianstad. Han försökte även intressera arméns representanter genom en demonstration på Ljungbyhed 1810. 1813 blev Ling fäktmästare vid Karlbergs krigsakademi och fick även kunglig majestäts tillstånd att i Stockholm upprätta en gymnastisk anstalt för utbildandet av gymnastiklärare för skolan och armén, Gymnastik- och idrottshögskolan, Gymnastiska centralinstitutet. Ling kom att bli skolans chef under närmare 25 år. 1818 förordnades han till lärare i gymnastik och fäktkonst vid Högre artilleriläroverket på Marieberg. Han var ledamot av Götiska förbundet, Svenska Akademien (1835) och riddare av Nordstjärneorden. Ling utvecklade också ett system för massage och muskeltöjningar. Denna teknik kallas idag klassisk eller svensk massage, och är den mest spridda formen av massage i västvärlden. Ling var även litterärt verksam och skrev dikter i götisk, romantisk anda, exempelvis Gylfe från 1810. Konstnären och grafikern Anders Hultgren illustrerade dikterna i Gylfe. Han skrev även historiska skådespel och visor som Tiggargossen (1806). Ling bodde på Annelunds gård vid norra Haga-Brunnsviken i Solna socken från 1822 till sin död 1839. Han var far till Hjalmar Ling. Vid Brunnsvikens strand skapade Ling en privat begravningsplats, Lings kulle. En studie av detta val av gravplats har publicerats år 2002 av Peter Schantz. Samtliga medaljer vid de Olympiska sommarspelen 1912 hade ett porträtt av Per Henrik Ling på medaljens baksida. På Annelunds gårds gårdsplan restes 1934 av Svenska gymnastikläraresällskapet en minnestavla i brons över Ling. På tavlans sida mot huvudbyggnaden finns en medaljong föreställande Ling i profil och texten "1822–1839 bodde här Per Henrik Ling den svenska gymnastikens skapare samt uppväxte hans son Hjalmar Ling främjare av faderns verk". På motsatta sidan syns en antik figurgrupp symboliserande frisk- och sjukgymnastiken, därunder texten "Svenska gymnastikläraresällskapet uppsatte denna minnestavla vid sitt femtioårsjubileum 21.5.1934". Blot-Sven: sorgspel, 1824. Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet (1820). Reglemente för gymnastik (1836). Reglemente för bajonettfäktning (1836). Soldatundervisning i gymnastik och bajonettfäktning (1838). 1815 – Lundbladska priset.
IFK Kristianstad
1947 startades ett damlag som var aktivt fram till 1960-talet. Informationen om de nedlagda eller utbrutna sektionerna är hämtad från jubileumsboken som gavs ut när IFK Kristianstad fyllde 100 år, och som reviderades 2014 när Kristianstad fyllde 400 år. IFK Kristianstad har vunnit 6 SM-guld, 6 SM-silver och 9 SM-brons i friidrott, totalt 21 medaljer. Guldmedaljerna vanns av Carl Hammarlund 1905 och Britt Mårtenson 1953-1958. Under 1960-talet lades friidrottsektionen i IFK Kristianstad i vila. Enligt boken "IFK Kristianstad 100 år" är cykling först ut i IFK Kristianstad. Där citeras överste Adolf Johnsson, klubbens grundare: "Vi hade först en hjulförening på läroverket, det vill säga en cykelförening. Vi voro många med i den föreningen och företogo utfärder då och då.". IFK Kristianstad arrangerar 1974 SM-veckan i cykling, och under 80- och 90-talet etapper i bland annat Postgirot Open. Klubbens genom tidernas bästa tjej är Charlott Nilsson med två fjärdeplatser på SM under 90-talet. Under alla år har IFK haft stora framgångar på juniormästerskap. IFK Kristianstad vann tre SM-guld och ett NM-guld i cykling, samtliga av Herbert Dahlbom. I samband med den ekonomiska turbulensen runt millennieskiftet bryts cykel och övriga sektioner loss från IFK Kristianstad, kvar finns endast handbollen. Cykelsektionen bildar Kristianstad Cykelklubb, som väl förvaltade alla juniorframgångar i IFK Kristianstad och vinner SM i lagtempo 2004 med Lina Karlsson, Tove Wiklund och Lisa Nordén. Nordén vinner senare flera SM-medaljer för klubbar i Stockholm. Gymnastik var med redan från starten 1899 och grundaren Adolf Johnsson var själv gymnast. I klubbens första styrelseprotokoll beslutades det om inköp av två hartslådor. Harts användes till gymnastikskorna för att undvika olyckshändelser genom att halka. Träning skedde i Läroverkets gymnastiksal och även på skolgården. Det tog femton år innan även kvinnor fick vara aktiva medlemmar i IFK Kristianstad 1914. Gymnastik var en underavdelning till friidrottssektionen fram tills 1945, då gymnastik blev en egen sektion. Två gymnaster från IFK Kristianstad har deltagit i OS, men inte under sin aktiva karriär i IFK Kristianstad utan istället tävlade de då för stockholmsklubbar. Oswald Holmberg, major på A3, Wendes artilleriregemente, läste och arbetade på GCI i Stockholm (nuvarande GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan) under sina OS-år. Han deltog i Olympiska sommarspelen 1906 i Aten (räknas inte längre som ett officiellt OS) där gymnastik var en uppvisningsgren, men fem av gymnasterna, däribland Oswald, fick hoppa in Sveriges dragkampslag som vann brons. 1908 i London och 1912 i Stockholm (Solskensolympiaden) vann Oswald OS-guld i truppgymnastik. Albert Andersson tävlade i Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen och tog OS-guld i truppgymnastik. Han bytte sedan till friidrott och tävlade i OS 1928 i Amsterdam i tiokamp och 110 meter häck, och vann också SM-guld 1928 på 110 meter häck. Gunnar Pettersson deltog i Berlin-OS 1936, men då var truppgymnastik en uppvisningsgren. Storhetstiden för IFK Kristianstads gymnaster var 1920-1950. I mitten av seklet övergavs den lingska stilen till förmån förörelser med olika redskap, en trend som kom ute i Europa. Istället gled IFK:s gymnastiksektion över till mer att handla om motionsgymnastik. Den som framför alla andra personifierade gymnastiken i IFK är Margit Sjöholm-Persson, där hon deltog från 1920-talet ända in på 1990-talet! 1982 utsågs hon till årets idrottsledare i Kristianstad. Hon fick även Lingmedaljen, Kristianstad kommuns kulturpris samt Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld, utdelat av Prins Bertil 1990. Margit tävlade också framgångsrikt för klubben i friidrott under 1920- och 1930-talet och satte svenskt rekord i slungboll. Hon vurmade för handikappidrott och pensionärsmotion och hade även ett finger med inom fotbollen och handbollen i föreningen.
