Österåkers konsthall
Österåkers konsthall är en konsthall och ett kulturcentrum i Åkersberga i Österåkers kommun. Konsthallen är inrymd i den gamla Länsmansgården i nordöstra delen av Åkersberga, med ursprung från 1700-talet. Gården var fram till 1920-talet länsmansbostad och beboddes därefter på 1930-talet av konstnärsfamiljen Eric Hallström, varefter den bland annat på 1960-70-tal var säte för en ridskola, inan den stegvis omvandlades till en kulturplats. I konsthallen har ett stort antal utställningar visats åtminstone sedan 2003. Gården drivs och ägs numera av Österåkers Konstförening i samverkan med Österåkers kommun. Förutom konsthallen med kafé är gårdsområdet säte för flera olika kulturverksamheter. Åkersberga Trädgårdssällskap har sedan 1999 utvecklat en visningsträdgård i parken samt en skolträdgård, Barnens trädgård, och biodlarförening. I angränsande byggnader finns lokaler för konsthantverk, grafikgruppen Torrnålarna samt konstnärsgruppen KRO-KIF.
Ellert Sörman
Ellert John Viktor Sörman, född 29 december 1883 i Örebro, död 24 februari 1965 i Köping, var en svensk tecknare, målare, grafiker. fotograf och fotohandlare. Han var son till lokomotivföraren Carl August Sörman och Jenny Lidell och gift första gången 1925 med Elna Cedergren och andra gången från 1934 med Cecilia Elisabeth Granath. Sörman bedrev först konststudier via korrespondenskurser och under 1940-talet för Arne Isacsson. Han var fram till 1939 verksam som fotograf och fotohandlare innan han övergick till sin konstnärliga verksamhet. Som konstnär ägnade han sig främst åt att återge kulturhistoriska miljöer, gamla gårdar och stadsskildringar från Köping utförda i olja, krita, etsning, torrnål eller teckningar i en detaljtrogen och realistisk stil. Många av hans teckningar publicerades under åren i den lokala dagspressen och 1958 gav han ut en reproduktionssvit med 20 teckningar med motiv från det gamla Köping. Separat ställde han ut i Köping ett tiotal gånger Sörman är representerad med oljemålningen Garvare Råbergs gård och ett antal teckningar vid Köpings museum samt Köpings rådhus.
Göran Ivarsson
Göran Ivarsson, född 19 november 1948 i Mölndal, är en målare, tecknare och grafiker verksam i Marks kommun. Han är gift med Christine Ivarsson, också hon konstnär. De bor i Sundholmen, Horred mellan Borås och Varberg. Ivarsson studerade vid Gerlesborgsskolan och vid Hovedskous målarskola 1969-1974. Stipendier: Konstnärsnämndens Arbetsstipendium 1979, 1980, 1982, 1992. Konstnärsnämndens grundbidrag 1983-1987, Älvsborgs Läns Kulturstipendium 1989. Ivarsson finns representerad på privata samlingar i Sverige, Norge och USA. Några exempel är Göteborgs konstmuseum , Örebro läns museum och Statens kulturråd. Ivarssons konstnärskap handlar mest om människor och mänskliga tillstånd. Han skildrar framför allt sinnesstämningar och känslor. Uttryckssätt är måleri, teckning och grafik (serigrafi, torrnål och träsnitt).
Tuulikki Pietilä
Ida Helmi Tuulikki Pietilä, född 18 februari 1917 i Seattle i Washington, död 23 februari 2009 i Helsingfors, var en finländsk illustratör och professor i grafisk konst. Hon fick 1963 Pro Finlandia-medaljen och 1982 professors namn. Pietilä föddes i USA och flyttade i treårsåldern med sin familj till Finland, där de bosatte sig i Åbo. Hon utbildade sig på Åbo ritskola 1933–1936 och därefter på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors 1936–1940. Redan på 1930-talet började hon delta i utställningar, både i Finland och utomlands. Under andra världskriget tjänstgjorde hon i tre år vid fronten i Östkarelen, där hon ingick i arméns informationsavdelning. Efter kriget begav hon sig till Sverige, där hon inledningsvis tog hand om de finska krigsbarnen i Halmstad för att 1945 börja studera grafisk konst vid Konstfack i Stockholm, där hon läste fram till 1949. Hon levde nästan ett årtionde i Sverige och Frankrike (studier på Fernand Légers konstskola i Paris 1949–53). 1954 återvände Tuulikki Pietilä permanent till Finland och blev känd som en av landets främsta grafiker. Åren 1956–60 var hon lärare i grafik vid Konstakademins skola i Helsingfors. Julen 1955 blev Pietilä närmare bekant med Tove Jansson, och de två var från början av 1956 ett kärlekspar. De hade tidigare endast råkats som 1930-talsstudenter vid Ateneum, där Jansson var tre år äldre. Under sina år tillsammans ägnade paret mycken tid åt resor och sommarvistelser på skärgårdsön Klovharun (i Borgå skärgård). De gav 1996 ut boken Anteckningar från en ö, och Pietilä producerade filmen Haru – de ensammas ö tillsammans med Tove Jansson. Pietilä var förebild till Tove Janssons figur Too-ticki. Samtidigt gav hon i viss mån avkall på sin egen karriär som konstnär för att assistera Tove Jansson i hennes allt mer framgångsrika dito. Trots detta deltog hon i över 100 internationella utställningar av finländsk konst. Under 1960-talet ställde hon årligen ut tillsammans med andra medlemmar av "Purnugruppen", där alla konstnärerna var födda 1917. Hon gav 1978 ut en lärobok om metallgrafik. 1982 medverkade hon i en bok om träsnitt. Pietiläs mångsidiga produktion utmärktes av en grafisk renhet och ett skickligt utnyttjande av torrnålens möjligheter. Hon arbetade med abstrakta kompositioner och figurativa, fantasibetonade scenerier, liksom med naturscenerier. Många av verken hade motiv från Pellinge skärgård, där hon tillbringade många somrar. Tuulikki Pietilä erhöll 1963 Pro Finlandia-medaljen, och 1982 mottog hon professors titel. Sedan 1950-talet var Pietilä livskamrat till Tove Jansson. Hon var syster till arkitekten Reima Pietilä. 1984 – Grafik-Nytt. "[Tuulikki Pietilä]". Grafiknytt (Stockholm: Grafiska sällskapet, 1958–) 1984:6: sid. 30. ISSN 0346-9727. (artikel).
Mikael Kihlman
Anders Mikael Kihlman, född 1953 i Uppsala, är en svensk grafiker och målare. Kihlman tillhör en finlandssvensk kultursläkt och är verksam som målare och grafiker. Sedan 1979 är han bosatt i Stockholm. Som grafiker är han främst känd för sina svartvita koppargrafiska verk i tekniken torrnål, ofta med motiv influerade av hans många resor i framför allt Östeuropa. För sin grafik har Kihlman tilldelats ett flertal internationella priser och utmärkelser i bland annat Kanada (Toronto och Montréal), Polen, Kina, Rumänien, Serbien, Spanien och Japan. I Sverige har han tilldelats Karlskoga Nobels Konststipendium 2001, Grafiska Sällskapets Erik Wessel-Fougstedts stipendium 2004 och tillsammans med kulturjournalisten Karl Haskel hedersstipendium ur Nils G. Stenqvists minnesfond 2009. År 2012 erhöll Kihlman Krzyzem Kawalerskim Orderu Zaslugi Rzeczypospolitej Polskiej (Republiken Polens förtjänstorden) och 2015 kreerades han till hedersdoktor vid Akademia Sztuk Pięknych im. Eugeniusza Gepperta we Wrocławiu i Wroclaw i Polen. Kihlman är representerad i British Museum i London, Finska Statens Konstverkskommission, Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Borås Konstmuseum, Värmlands museum, Karlstad, Örebro läns landsting och Statens konstråd, landsting och kulturnämnder, privata samlingar samt i grafikbiennaler och triennalers samlingar världen över. Sedan 2004 är Kihlman ordförande i Fridellsällskapet, som sprider kunskap om grafikern Axel Fridell. Han är sedan 2009 vice ordförande i Föreningen för Grafisk Konst. Sedan många år är Kihlman aktiv även i Grafikens Hus som ledamot av styrelsen för Grafikens Hus AB, men även som kurator för en mängd utställningar. Tillsammans med Karl Haskel ansvarade han bland annat för de årliga utställningarna Ur H.M. Konungens grafiksamling på Grafikens Hus mellan 2005 och 2011. Kihlman är medlem i Grafiska Sällskapet, Finlands konstgrafiker och Konstnärernas riksorganisation. Mikael Kihlman är gift med journalisten Eva Landahl.
Otto Paju
Otto Paju, född 11 maj 1926 i Rakvere, Estland, död 26 februari 2016, var en estnisk-svensk grafiker och reklamtecknare. Han var son till hemmansägaren Toomas Paju och Liidi Saapar och från 1957 gift med Ingrid Laanemäl. Paju studerade vid Konstfackskolan i Stockholm 1947-1953 och grafik för Harald Sallberg vid Konsthögskolan 1951-1953 samt för Chrix Dahl på Statens Kunstakademi i Oslo 1954-1955. Separat ställde han ut i Saltsjöbaden. Hans konst består av symboliskt naivistiska kompositioner i träsnitt, torrnål, akvatint, etsning eller litografi. Som illustratör illustrerade han bibliofilupplagan av Kalju Lepiks bok Kantat för flöjt och änglakör, en ABC-bok på estniska samt en bilderbok efter H.C. Andersens saga Den ståndaktige tennsoldaten.
Limtryck
Limtryck, collografi, collagrafi, kartongtryck eller pappografi är en tryckteknik, tidigare vanlig vid tapettillverkning. Collagrafi kommer från grekiskans kolla, som betyder lim, och grafi, som betyder att teckna. Det handlar således om "att teckna med lim". I limtryck används kartong som bildunderlag. Limtryck är en blandning av djuptryck (där inristade fördjupningar ger färg, exempelvis torrnål) och högtryck (där det bortskurna inte ge färg, exempelvis linoleumtryck). Som "plåt" använder man en styvare kartong, så att man kan torka av när man vill reducera färgen. Försegling av ytor som inte ska ytterligare påverkas görs i regel med shellack. Kortfattat utförs limtryck i åtta steg. Dessa är. Bland svenska konstnärer som utmärkt sig för sin användning av limtryck fanns Vide Janson, med sin abstrakta formvärld. Även Karin Wennström Petri använder sig av tekniken. Skära eller bygga upp motivet. Struktur kan skapas med t.ex. tapet, textil, spets, folie, papper eller spackel. Mönster kan göras med lim. Låta färgen torka innan "plåten" förseglas med exempelvis shellack. Själva trycket (med koppartryckspress, kavel, gnuggning med sked etc). Torkning av trycket, antingen genom upphängning eller sammapressning mellan skivor. Rengöra valsar och andra verktyg. Matolja eller såpvatten kan ofta användas, såpvatten om vattenbaserade färger använts.
