Welcome to the Space Show
Welcome to the Space Show (japanska: 宇宙ショーへようこそ, Uchū shō e yōkoso, 'Välkommen till rymdshowen'? ) är en japansk animerad science fiction-film från 2010. Regissören är Koji Masunari, som tidigare synts på Read or Die och Kamichu!. Filmen producerades av animationsstudion A-1 Pictures, dotterbolag till Sonys animationsbolag Aniplex, och kretsar kring en grupp japanska barn som under en sommarutflykt råkar på en ovanlig "hund" och så småningom hamnar i ett intrigfyllt rymdäventyr. Den 136 minuter långa Welcome to the Space Show siktade, enligt dess skapare, in sig på något i klass med Stjärnornas krig. Filmen berättar historien om fem skolkamrater och en sommarlovsvecka som inte blir den lugna upplevelse som de förväntat sig. De fem, elever i samma lilla landsbygdsskola uppe i bergen, får lov att låna en skolsal för sin övernattning. Ett av barnen, andraklassaren Amane, är putt på sin äldre kusin (femteklassaren Natsuki) som låtit Amanes tama kanin Pyon-Kichi rymma ut i skogen. De kompletteras av Kōji (en något UFO-fixerad bokmal), Noriko (blyg fjärdeklassare) och Kiyoshi (en sjätteklassare som får fungera som något av föräldrarnas förlängda arm under veckan). Veckan börjar med att de fem, i ett försök att bryta tristessen, ger sig ut i skogen för att försöka få fatt i den där förrymda kaninen. De ramlar på en sädesåker med sädescirklar och finner en hund, som kanske inte är en hund. Större delen av denna utflyktsvecka tillbringas på helt annan ort – ett antal tusen mil, senare ljusår, rätt uppåt. Filmen kan delas upp i några tydliga delar baserat på etappmålen, vilka är. Natsuki Koyama (japanska: 小山 夏紀, Koyama Natsuki? ) ♀ – (japansk röst:) Tomoyo Kurosawa. Amane Suzuki (japanska: 鈴木 周, Suzuki Amane? ) ♀ – Honoka Ikezuka. Kiyoshi Satō (japanska: 佐藤 清, Satō Kiyoshi? ) ♂ – Shōtarō Uzawa. Noriko Nishimura (japanska: 西村 倫子, Nishimura Noriko? ) ♀ – Tamaki Matsumoto. Kōji Harada (japanska: 原田 康二, Harada Kōji? ) ♂ – Takuto Yoshinaga. Pochi Rickman (japanska: ポチ・リックマン, Pochi Rikkuman? ) – Keiji Fujiwara. Produktionslaget bakom Welcome to the Space Show offentliggjordes i 2008 års februarinummer av nyhetstidningen Newtype, och filmen fick ursprungligen arbetstiteln The Space Show (Uchū shō). Filmen återförenade animatörerna bakom R.O.D the TV (2003–2004), inklusive regissören Koji Masunari, manusförfattaren Hideyuki Kurata och figurdesignern Masashi Ishihama. Animationen gjordes på A-1 Pictures. Masunari beslöt att låta välja ut lämpliga röstskådespelare genom en serie av auditioner. Filmen konstruerades kring de bärande temana underhållning och vänskap mellan barn. Filmen hade sin världspremiär vid den 60:e Filmfestivalen i Berlin, februari 2010. Där visades den jämsides med Mamoru Hosodas Summer Wars som del av festivalens "generationsprogram". Jorden. Där äger början och slutet av historien rum. Månen (dess "baksida"). Där får barnen lov att ta anställning för att kunna tjäna ihop till de nödvändiga flygbiljetterna för omvägen tillbaka till jorden. Super Space Express. Detta rymdtåg, med ett utseende som en mytologisk drake från Östasien, har en topphastighet bortom mänskligt förstånd och biljettpriser därefter. Wan (Bow alternativt Bowl). Denna är Pochis ("hunden", se ovan) hemplanet. Där bor hans föräldrar, och där arbetar han själv som professor. Här äger både rån, biljakter och kidnappningar rum. The Space Show. Detta universums största TV-program spelas för tillfället in vid den galaktiska festivalen på Den stora muren. Folk med intressen i den eftertraktade växten zughaan (vars likhet med japansk pepparrot leder till vissa förvecklingar), TV-producenter med hybris och gamla månbekanta (vilka till slut fått sin raket färdig) strålar här samman. Originaltitel – 宇宙ショーへようこそ (Uchū shō e yōkoso). Engelsk titel – 'Welcome to the Space Show. Regissör/bildmanus – Koji Masunari.
Jesus Christ Superstar (1972, svenska)
Sångaren och musikern Peter Winsnes från Göteborg gestaltade titelrollen som Jesus. Maria Magdalena spelades av Agnetha Fältskog, vilket inträffade ett år innan Abba bildades. Fältskog ersattes vid tre föreställningar av Titti Sjöblom och Adele Lipuma, och Jesus sjöngs vid två tillfällen av ersättaren Jon Wijk. Arne Jansson spelade Judas, Bernt Henziger Pontius Pilatus, Herodes gestaltades av Örjan Ramberg och Simon Ivraren av Dan Tillberg. Orkestern leddes av kapellmästaren och dirigenten Peder Kragerup. Rockorkestern bestod av Bo Winberg (gitarr), Bengan Karlsson (gitarr), Rune Carlsson (trummor), Kjell Jansson (bas), Jan Forslund (saxofon) och Peter Wiberg (piano). Under turnén tillkom musikerna Johan Dielemans (trummor), Göran Lagerberg (gitarr), Ulf Andersson (saxofon). Dessutom medverkade ytterligare 25 musiker, däribland violinisten Ronnie Hartley. Regissör för den svenska uppsättningen var Roger Sullivan, koreograf var Rhonda Coullet, båda från USA. Scenograf och kostymör: Sören Breum, körinstudering: Torben Kjaer, båda från Danmark. Producenter för Jesus Christ Superstar i både Sverige och Danmark var svenske teaterförläggaren och producenten Lars Schmidt samt de danska producenterna Richard Stangerup och Yngve Östergaard. Rockoperan åkte efter Göteborgsföreställningarna på turné till Örebro och Sundsvall, med Bruno Wintzell som Jesus, Lars-Åke Bly som Judas, Titti Sjöblom som Maria Magdalena och Jon Wijk som ersättare för Jesus. Vid föreställningarna i Stockholm, på Johanneshovs isstadion, återkom Agnetha Fältskog i rollen som Maria Magdalena, medan Bruno Wintzell fortsatte som Jesus. Peter Winsnes, som innan den svenska urpremiären hade gestaltat Jesus i den danska uppsättningen av Jesus Christ Superstar på Falkoner Teatret i Köpenhamn, återvände efter Göteborgsföreställningarna till den danska uppsättningen i Köpenhamn, och fortsatte där sin ytterst framgångsrika rolltolkning som Jesus. Den danska dagstidningen Politiken krönte Peter Winsnes till "Super-Superstar". Agnetha Fältskogs dåvarande pojkvän Björn Ulvaeus hade hört talas om den kommande svenska uppsättningen, och föreslog för Agnetha Fältskog att provsjunga för rollen som Maria Magdalena. Producenterna tvekade till en början i valet mellan Agnetha Fältskog och Titti Sjöblom, på grund av respekt för Titti Sjöbloms berömda mor, folkkära och högaktade hovsångerskan Alice Babs. Agnetha Fältskog fick dock den kvinnliga huvudrollen Maria Magdalena. Titti Sjöblom gjorde två föreställningar på Scandinavium, medan matinén på Scandinavium sjöngs av ersättaren Adele Lipuma. Under turnén till Örebro och Sundsvall spelade Titti Sjöblom Maria Magdalena och Bruno Wintzell Jesus. Göteborgsuppsättningen av Jesus Christ Superstar skulle ursprungligen ha inlett sin turné i Oslo, Norge. 23 föreställningar i studenternas kårhus Chateau Neuf, med premiär 3 mars 1972, var planerade. Alla biljetter till premiären i Oslo var redan slutsålda, näröd Front, en militant maoistgrupp inom Det Norske Studentersamfund, riktade hot om sabotage mot den svenska uppsättningen. "Vi vill inte ha JCS till Norge av ideologiska skäl", förklarar Nils Lilledahl, styrelsemedlem i Röd Front, i en intervju. "Biljettpriserna till föreställningen är alldeles för höga, och med Jesus-operan följer också en osmaklig marknad med Jesus-amuletter, grammofonskivor etc, en ekonomisk vinstaffär som vi starkt motsätter oss." Arrangörerna och producenterna Lasse Schmidt och Yngve Östergaard reste till Oslo för att förhandla, men inför hot om blockad av den tekniska utrustningen tvingades arrangörerna backa och ställa in samtliga föreställningar i Oslo. Lars Schmidt bemötte dock kritiken i en intervju i Dagens Nyheter: "'Superstar' är intellektuell teater".
Olympiska sommarspelen 1912
Olympiska sommarspelen 1912, officiellt Den V olympiadens spel, var de femte moderna olympiska spelen och hölls i Stockholm i Sverige. Huvudarena var Stockholms stadion, som byggdes för ändamålet. Spelen kom att kallas för solskensolympiaden som följd av det osedvanligt soliga och varma vädret. 100-årsminnet av detta evenemang firades med ett jubileumsmarathonlopp med start i Stockholms stadion vid exakt samma tidpunkt, 14 juli 2012 klockan 13:48. Att Stockholm skulle få arrangera OS beslutades i Berlin 1909. För åskådarna var det soliga vädret positivt, men solen och värmen fick också negativa följder. På avslutningsdagen avled den portugisiske maratonlöparen Francisco Lázaro av värmeslag, som han drabbats av under loppet. Tävlingarnas första gren var tennis, som avgjordes 5–12 maj. Detta var hela två månader innan den officiella invigningen på Stockholms stadion 6 juli, i samband med friidrottstävlingarna. Brottningstävlingarna avgjordes utomhus i Stadion vid den så kallade ståplatskurvan och förutom att det blev mycket tröttsamt ådrog sig flera av brottarna brännsår eftersom matcherna inte hade någon tidsbegränsning utan pågick "till fall". Den längsta matchen var semifinalen i mellanvikt A mellan en ryss, Klein, och en finländare, Asikainen. Den pågick i 11 timmar, endast med några minuters uppehåll varje halvtimme för toabesök, förfriskningar med mera. Ryssen dömdes som segrare utan att något fall inträffat, men vid finalen dagen efter var båda brottarna så uttröttade att de avstod från att möta svensken Claes Johansson, som alltså vann guldet på walk over. I mellanvikt B avbröts finalen mellan svenske Ahlgren och finske Böling efter 6 timmar och båda fick andra pris. Brottningsreglerna ändrades efter detta. Man var allmänt belåten med reglerna under tävlingarna. Arrangörerna hade nämligen samlat in regler i olika sporter från olika länder och sammanställt dem till moderna regler, som också vid kommande internationella kongresser i stor utsträckning antogs av specialförbunden. Medaljligan vanns enligt dåtidens poängberäkning av Sverige, vars 64 medaljer gav sammanlagt 137 medaljpoäng. Efter dagens medaljligesystem, där antalet guldmedaljer räknas först, vann emellertid USA. 2,23 % av deltagarna var kvinnor. Med moderna mått kan detta tyckas lite, men andelen var högst dittills. Sverige erbjöds också ett olympiskt vinterspel i samband med tävlingen. Detta tackade man dock nej till, till förmån för de nordiska spelen. Spelens mest uppmärksammade tävlande var. Året efter spelen uppdagades att Thorpe 1911 hade spelat i ett litet baseballag och fått en minimal ekonomisk ersättning. Han diskvalificerades för professionalism och medaljerna återsändes till Stockholm och en ny fördelning gjordes. Tiokampen fick därigenom en medaljfördelning, som blev. År 1983 tilldelades Thorpe postumt de båda guldmedaljerna varför det i den historiska statistiken finns två guldmedaljörer. Coubertin, en av skaparna av de olympiska spelen, hade förordat att även tävlingar i konst skulle förekomma vid de olympiska spelen. Internationella olympiska kommittén, (IOK) beslutade införa konsttävlingar vid sommarspelen i Stockholm 1912. Men Viktor Balck, ordförande i den svenska organisationskommittén och kronprins Gustaf Adolf, ordförande i Riksidrottsförbundet var tveksamma till att blanda fysiska tävlingar med konstnärliga. Till slut kom man fram till en kompromiss med tävlingar i arkitektur, skulptur, bildkonst, musik, och litteratur med en jury utsedd av IOK. Söndagen den 14 juli 1912 avgjordes maratonloppet, som var höjdpunkten vid de femte olympiska spelen i Stockholm. Stockholms nybyggda Olympiastadion var fullsatt till sista plats med 22 000 åskådare, trots att biljettpriserna var högre änågon annan tävlingsdag. För att fira 100 års minnet av detta evenemang anordnades ett jubileumsmarathonlopp med start i Stockholms Olympiastadion vid exakt samma tidpunkt, 14 juli 2012 klockan 13:48. Värdnation (Sverige).
Järnväg i Sverige
I dag fastställer Transportstyrelsen regler och normer för all järnvägstrafik i Sverige. De statliga spåren, som 2012 utgjorde cirka 90 procent av den trafikerade banlängden, förvaltas av Trafikverket. De regionala kollektivtrafikmyndigheterna står för ca 65% av persontågsutbudet, övriga stora trafikoperatörer är SJ AB, MTRX och Transdev för persontrafik samt Green Cargo och Hector Rail för godstrafik. Jernhusen äger ett flertal stationsbyggnader. Under 1980-talet började SJ – då en av Sveriges största arbetsgivare – reformeras. 1988 skiljdes den dåvarande banavdelningen ut (förutom fastighetsverksamheten) och bildade anslagsverket Banverket medan övriga delar av organisationen bildade affärsverket SJ. Sedan 1950-talet har det svenska järnvägsnätet upplevt en renässans. Resandet ökar varje år. Framför allt är det den lokala och regionala tågtrafiken som övertogs av länstrafikbolagen från SJ som har ökat. De senaste 25 åren har denna trafik ökat med 200 procent. Under samma tid har fjärrtågen ökat med 25 procent (lanseringen av X2000 torde stå för hela denna ökning). Eldrivna tåg släpper inte ut några avgaser då elektriciteten produceras i kärnreaktorer eller vattenkraftverk. En lokförare kan ersätta minst tio bussförare, och fler passagerare får plats i en tågvagn än i en buss. Sedan 2009 är även SJ:s monopol på järnvägen helt avskaffat och nu kan vilket bolag som helst driva persontrafik i egen regi. Den totala mängden tågresor i Sverige (på järnväg) var 193 miljoner resor och 11,8 miljarder personkilometer år 2012, och sedan 2008 har tågets marknadsandel i Sverige pendlat kring 8 procent (1950 var motsvarande siffra 36 procent). Härav var 5,0 miljarder personkilometer (159 miljoner resor) med regionala kollektivtrafikmyndigheters tåg och 6,8 miljarder personkilometer (34 miljoner resor) på andra järnvägståg. Ursprungligen fanns många internationella tågförbindelser mellan Sverige och övriga Europa, med koncentration på Östeuropa, och från Malmö var det möjligt att med sovvagnar ta sig till bland annat Berlin, Prag, Budapest, Belgrad och Moskva. Mellan 1920-1970-talen kördes även nattåg från Stockholm, Göteborg och Malmö ned till Amsterdam, Paris och Innsbruck, vilka kördes av Statens järnvägar i samarbete med främst västtyska DB. Mellan 1974 och 2002 kördes även Euronight- och EuroCitytåget "Alfred Nobel" mellan Oslo/Stockholm och Hamburg via Göteborg och Köpenhamn. På 1990-talet började den internationella nattågstrafiken i Europa minska till förmån för flygtrafiken, och år 1998 försvann kursvagnarna från Malmö till Budapest och Prag/Moskva. Därefter har nattågstrafiken successivt minskat även i Sverige. Nattågsförbindelser i Sverige 2021. 90 % av persontågen ankommer i tid. Tågtrafiken är dock känsligare än vägtrafik för förseningar, detta eftersom tågen kör på samma spår. De vanligaste anledningarna är. Ofta beror felen på eftersatt underhåll. Busstrafiken är mindre känslig, eftersom signalerna är mycket enklare och det inte finns växlar och kontaktledningar och att andra fordon mer sällan hindrar. Busstrafiken är egentligen mer vinterkänslig och måste sänka farten i vinterväder mer än tåg, men tåg är mer känsligt av ovanstående skäl. Flygtrafiken är ett specialfall. Flygplanen verkar under extrema förhållanden med snabb acceleration och retardation (0...250 km/t på endast några sekunder), snabb stigning till marschhöjden 10 000 meter samt både extremt tunn och kall (-55C) luft. Genom en lång och medveten utveckling av flygplanen, vilket har tvingats fram av en hård global konkurrens och hårda myndigheter, samt en långtgående standardisering, har flyget i själva verket samma låga olyckstal som tåget samt många gånger lägre biljettpriser. De svåraste utmaningarna uppstår vintertid men genom ett hypereffektivt av banorna (tät plogning) samt reverserande jetmotorer är inte längre glashala banor några problem för driften.
