Dockvagn
Dockvagn är en vagn med 2-4 hjul som är avsedd att förvara och transportera dockor i. Den används främst vid barnens lek, men kan även användas som prydnadsföremål. Dockvagnen kan sägas vara en mindre variant av barnvagnen men avsedd för dockor. Ofta tillverkas de av samma tillverkare som gör barnvagnar och är i princip ofta byggda med samma utseende som de vanliga barnvagnarna, men i mindre format. Gunnel Friebergs konstverk "Jannica och dockvagnen" finns sedan 1986 att beskåda på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm.
Docka
En docka är en leksak som efterliknar en människa. De är i regel tillverkade av tyg eller plast, men även trä-, porslins-, celluloid- och vaxdockor förekommer. Vanligen är dockorna tillverkade som leksaker för barn, traditionellt sett främst flickor, men det finns även dockor vars funktion är rent dekorativ. Till denna sort kan dräktdockorna räknas, vars huvudsakliga funktion är att bära olika länders eller regioner speciella klädedräkt. De kan utgöra populära samlarobjekt. Leksaksdockor efterliknar människor i olika åldrar. Babydockor kan ha naturlig storlek medan övriga dockor är miniatyrer. För de minsta barnen är tygdockor, även kallad trasdockor, mest lämpliga eftersom barnet inte kan skadas av det mjuka materialet som dessutom ofta är tvättbart. Något större barn kan tycka att det är roligt att sy kläder till sina dockor. Till dockorna kan man skaffa olika sorters tillbehör som dockvagnar, docksängar och annat i miniatyr som ingår i ett riktigt barns utrustning. Det finns bland annat dockskåpsdockor, babydockor, barbiedockor, ryska dockor, klippdockor, kramdjur, actiondockor och reborn dockor.
Vagn
En vagn är i regel ett transportmedel avsett för färd på fast underlag med vanligen två hjulaxlar och fyra hjul, som saknar egen framdrivningsanordning och därför dras eller skjuts av någon eller något. Underlaget kan vara obanad mark, väg eller järnväg. Ordet vagn används även om vissa tvåhjuliga fordon (kärror) såsom till exempel gigg och sulky. Vagnar kan ta upp hela vikten på sina axlar. Men de kan även bara ta en större del av lasten varvid resterande last tas upp av ett dragfordon. Man talar då om släpvagn eller trailers. Vagnar kan vara avsedda att dras eller skjutas av fotgängare, och räknas då inte som fordon. Exempel på denna typ av vagn är barnvagn, dockvagn och kundvagn. En flyttbar logisk eller fysisk enhet i en maskin som oftast ärörlig i x, y eller z-led. Lagringen på vagnen kan vara av flera typer: Gejder, någon form av kul- eller rullager, glidlager, magnetlagring eller luftlagring. Kärran är tvivelsutan en äldre konstruktion än vagnen där den syns i stridsyxekulturerna vid slutet av det tredje årtusendet f. K. De blev hjulförsedda från det fjärde årtusendet f. Kr. och förekom i historisk tid över större delen av Eurasien. Till Europa kom den hjulförsedda vagnen med stridsyxekulturerna vid slutet av det tredje årtusendet f. Kr. Hjulförsedda fordon saknas däremot i de nordamerikanska högkulturerna liksom i de delar av Afrika som inte påverkats av medelhavskulturerna. Som föregångare till kärran brukar man uppfatta släpan, och ur dessa båda huvudformer, den gaffelformade med två dragare samt bårsläpan med två dragstänger och en dragare, har man också velat härleda de båda huvudformerna av kärror, en- och tvåbetskärrorna. Vagnen i sin tur anses ha uppkommit genom att man kopplade ihop två parspända kärror med den bakres tistelstång på sådant sätt att det främre hjulparet kunde vridas i sidled. Fyrhjuliga vagnar fanns redan i den sumeriska kulturen ca 2500 f.Kr. – en sådan återfanns i Shubads grav från 1:a dynastin i Ur och på "Standaret från Ur" kan man se tvåhjuliga stridsvagnar. De äldsta dragdjuren var oxar och åsnor, eventuellt vildåsnor (onagrer). Från ca 2000 f. Kr. utnyttjades hästar för detta ändamål, samtidigt som de massiva hjulen ersattes med ekerförsedda. Ett resultat av denna utveckling var de antika och främreorientaliska stridsvagnarna, som i sin tur revolutionerade krigskonsten. För fredligt bruk utvecklades konstruktion och utnyttjande av kärror och vagnar särskilt starkt under den romerska kejsartiden, men förspännings- och draganordningarna var outvecklade: man har beräknat att högst 60-70 % av djurens dragkraft kunde utnyttjas. Vagnar avbildas också på hällristningar från nordisk bronsålder, 1500- 500 f.Kr. I Norden var vagnar och kärror länge främst arbetsredskap och de har även använts inom kulten. Persontransporter skedde huvudsakligen på hästrygg, men i tidig medeltid infördes även här reskärror, på 1300- och 1400-talen avlösta av resvagnar (sådana fanns för övrigt i allmänt bruk i romersk kejsartid). Från 1500-talet försågs sådana fordon med fjädring i form av upphängning i remmar och så småningom med metallfjädring. När järnvägarna på 1800-talet slog ut hästvagnarna hade en rad former med större eller mindre grad av komfort och olika användningsområden utvecklats som t.ex. charabang, diligens, hypoteksvagnar, kalesch, kupé och landå. I Sverige var användningen av kärror länge typiskt för området norr om fäbodsgränsen, där vägarna var så usla att vagnar knappast kunde användas och vintertransporter med slädar var mera ändamålsenliga. Söder om fäbodsgränsen dominerade vagnen, endast i Västergötland och andra delar av västra Sverige förekom vagnar och kärror i större utsträckning sida vid sida. Genom olika utbytbara överreden kunde fordonens användning varieras – skrinda, flakvagn, kolryss o.s.v.
Järfälla hembygdsmuseum
Järfälla hembygdsmuseum i Jakobsbergs bibliotek innehåller nu montrar med olika föremål. Fotografier och större föremål finns på väggarna ovanför eller bredvid montrarna. Görvälns gårdsmuseum finns i vagnslidret vid Görvälns slott i Järfälla och invigdes 7 juni 1998. Vagnslidret användes tidigare för förvaring av Görvälns gårds jordbruksredskap och vagnar. Ett flertal vagnar och jordbruksredskap från gårdens äldre tider finns fortfarande kvar här. Koffsanmuseet är ett minimuseum med fynd från sjökrogen från Koffsanutgrävningen från 1993. Minimuseet ligger i Jakobsbergs biblioteks läshörnor på facklitteraturens avdelningar för historia samt djur och natur. Det var botanikern Carl von Linné som på midsommaraftonens morgon 1731 besökte ön Koffsan i sundet vid Skäftingeholmen. Minimuseet Koffsan invigdes 16 april 1994 av biträdande länsantikvarie Gösta Magnusson. Den arkeologiska utgrävningen av den lilla holmen Koffsan vid Skäftingeholmen vid Görvälnsfjärden i Järfälla kommun skedde under 1993 med början under våren 1993. Tidigare fanns också ett "Friluftsmuseum Koffsan" beläget på ön Koffsan på väg ut till Görvälns vattenverk. Friluftsmuseet var en sjökrogsinspirerad byggnad som färdigställdes på Koffsan inför Kulturhuvudstadsåret 1998, där det framfördes teaterpjäser och musikkonserter. Bryggan låg nära den plats där det en gång fanns en sjökrog. Bolindermuseet är inrymt i Folkets hus, Kallhäll i Järfälla och har föremål från Bolinders gamla fabrik och verkstad. Museet drivs av Föreningen Bolindermuseet. Museet håller öppet samma tider som Kallhälls bibliotek. Arbetarbostaden Grytan är ytterligare ett museum i Järfälla som ligger i Skälby, och som Skälbyskolan äger och har ansvaret för. Skälbyskolan har rustat upp torpet invändigt det används av skolan för undervisningsändamål. Grytan är en rödmålad timrad träbyggnad, som var en gammal arbetarbostad. Planlösningen i huset är ovanlig genom att det är eldstäder i tre ytterhörn. Den ligger 50 meter sydost om huvudbyggnaden och flygeln vid annexet till Skälby gård, en arbetarbostad som kallas för Grytan. Namnet Grytan har träbyggnaden fått av att den hade tre skorstenar, som såg ut som en upp- och nedvänd gryta. Taket ersattes dock vid en restaurering 1995-1996 med en modernare konstruktion. Skolmuseet i Barkarbyskolan är stängt just nu. Järfälla kyrka, modeller som visar kyrkans byggnadshistoria, Gustav Vasas bibel från 1541, fornfynd och stenyxor. Posten i Barkarby och Järnvägsstationen i Barkarby, arbetsmaterial från kassatjänsten på Posten, foton på Järnvägsstationen, personbiljetter, fraktsedlar med mera. Bolinders industrier, föremål från tillverkningen. Två av de tidigare tre montrarna har flyttats över till Bolindermuseet i Kallhäll, då det museet öppnade. Spånga folkdräkt – Järfälla folkdräkt med mera. Lars Gustafsson j:r, diverse föremål såsom kristallmottagare, pall, bricka, ärmstock, blombord, klassfoto, leksakståg. Fransborg i Barkarby, foto från häradsdomare Frans Sporrong (född på Veddesta 1798, död 21 mars 1876 på Fransborg), föremål från slakterirörelse, hushåll och matservering. Frans Sporrong arrenderade området Fransborg av en gästgivare. Hushållsföremål, bruksföremål från 1900-talet. Leksaker 1940-1960-talet från Jakobsberg, dockvagn. Handformarverktyg från Bolinders, tallrikar med Järfällamotiv från Gustavsbergs porslinsfabrik (5 olika motiv: Järfälla kyrka, Görvälns slott, Barkarby Gästgivargård, Kvarnen och Bolinders), IK Bele Barkarby Handformarverktygen (Barkarby IS och Skälby SK), bilder, klubbnålar, märken. Hammars trädgårdsmästeri i Skälby, redskap och föremål som använts i trädgårdsdriften och i hushållet. Värdshuset Lasse-Maja Barkarby, servis, matsedlar och restaurangnotor, foton på inredningen och på krögare.
