Barbiedocka
Barbiedocka är en leksak som introducerades i mars 1959. Det är en docka som ser ut som en ung kvinna. Till skillnad från dockor som föreställer småbarn, som kan användas för att leka omvårdande, till exempel mata, byta blöjor eller natta, används barbiedockan mest för mode och skönhetsvård. Det finns en mängd olika kläder, stilar och accessoarer avsedda för denna docka, ungefär som en tredimensionell klippdocka. Hon har också fyra systrar, Skipper som är i tonåren, Stacie som är 7-11 år, Shelly som är 3-5 och Krissy som är spädbarn. Barbies fullständiga namn är Barbara Millicent Roberts. Barbie tillverkas av en av världens största leksakstillverkare Mattel. Det finns även hushållssaker till dockan. Barbie finns även i tidningar och filmer. Ruth Handler fick idén till Barbie, då hennes dotter Barbara hellre lekte med klippdockor än traditionella dockor. Därför köpte hon 1956, under en resa den tysktillverkade dockan Lilli i en schweizisk butik. Lilli var baserad den sexuellt frispråkiga/vågade tecknade serien med samma namn som åren 1952–1961 publicerades i tidningen Bild. Serien, som inte var riktad till en barnpublik och vars titelfigur hade viss likhet med skådespelerskan Marlene Dietrich, blev en stor framgång och ledde till produktion av en docka baserad på titelpersonen. Dockan tillverkades åren 1955–1964 i uppskattningsvis 130 000 exemplar och såldes som skämtleksak för män på barer och i tobaksaffärer. Det gjordes även en tysk filmproduktion (svensk titel: Flickan från storstaden) baserad på den tecknade serien. Barbie-tillverkaren Mattel köpte 1964 rättigheterna till Lilli och avslutade snabbt produktionen av den konkurrerande dockan. Ruth Handler har aldrig erkänt att hon var inspirerad av Lilli och har inte velat diskutera saken. Barbiedockan är för övrigt uppkallad efter paret Handlers dotter Barbara som kallades för Barbie, något denna aldrig uppskattade. Det fanns även en son i familjen, Kenneth, som kallades Ken. Barbieklubben i Sverige startades av Mona Sahlin, sedermera ordförande i Socialdemokraterna. Barbiedockan introducerades i Sverige till julen 1963. På 1970-talet hade Barbie också två andra syskon, Tutti och Todd, men deras produktion slutade snart. Barbie har under lång tid kritiserats för att sprida ett orealistiskt kroppsideal, och under 1970-talet förbjöds dockorna på många förskolor i Sverige. Det har hävdats att hon är så smal att alla hennes inre organ inte skulle fått plats i henne om hon varit levande, och att ungdomar med väldigt smala kroppsideal kan drivas till anorexi och andra ätstörningar. Baserat på midjemått har man beräknat att om Barbie hade varit människa hade hon varit 213 cm lång, men fortfarande med en mindre midja än en normal kvinna. Tillverkningsföretaget Mattel har tidigare slagit undan kritiken med att Barbies kroppsform aldrig varit menad att vara realistisk. Företaget har senare mött kritiken för att sedan 2016 börjat tillverka flera olika typer av Barbiedockor såsom "lång", "kurvig" och "petite". År 2011 utsattes Barbie för en Greenpeace-kampanj, eftersom organisationen sade sig ha bevis för att förpackningen till dockan kommer från skövlad indonesisk regnskog. En Barbiebok med titeln I Can Be a Computer Engineer (Jag kan bli dataingenjör) fick uppmärksamhet på Internet 2014. Kritik riktades mot hur yrket avbildades och hur Barbie behövde hjälp från två män för att klara av jobbet. Efter kritiken drog Mattel tillbaka boken och gav en offentlig ursäkt på Barbies facebooksida. Det är inte bara barn som leker med Barbie, hon är ett populärt samlarobjekt också. Det finns vuxna som betalar stora summor för en viss accessoar, docka eller ett speciellt plagg. En del designar också själva barbiedockor. Även om dockans kropp är märkt "1968" betyder det inte att dockan är tillverkad då. Däremot är själva modellen för den kroppstypen designad under det året, medan dockan i sig kan vara betydligt yngre.
Leksaksmuseet, Stockholm
Leksaksmuseet i Stockholm visar leksaker från ett tiotal storsamlares depositioner, ett antal gåvor och donationer samt egna föremål. Tidsmässigt sträcker sig utställningen från 1800-talsdockor till Star Wars och superhjältar. Till museets föremål räknas bland annat Barbiedockor, porslinsdockor, Lego, bilar, kramdjur, Star Wars-figurer, mekaniska leksaker såsom modellångmaskiner samt olika spel. Museet visar "Världshistorien i tennfigurer". I utställningen finns även Järnvägssällskapets modelljärnväg och en barnteaterverksamhet. Museet invigdes 1980 och låg då vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Museets första chef var ingenjören och politikern Stig Dingertz. Åren 2005–2017 låg Leksaksmuseet i Söderdepån på Södermalm, med samma entré som Stockholms Spårvägsmuseum. I samband med stängningen av Spårvägsmuseet i september 2017 stängdes även Leksaksmuseet. Leksaks- och samlarmuseet öppnades igen i Saltsjö Pir i Fisksätra, i anslutning till Historiearvsmuseet i Nacka den 26 maj 2018.
Brio
Brio är ett svenskt företag som i huvudsak arbetar med utveckling och försäljning av leksaker och barnvagnar. Det var länge baserat i Osby i nordöstra Skåne, men har numera sitt huvudkontor i Malmö. Företaget grundades 1884 av torparsonen Ivar Bengtsson (född 9 september 1860, död 27 juni 1948) i Boalt, som ligger i den nutida Östra Göinge kommun. I början ägnade Bengtsson sig huvudsakligen åt tillverkning och försäljning av korgar. År 1902 flyttade företaget en mil västerut, till grannsamhället Osby. Man hade nu bytt inriktning och bedrev handel med en mängd olika sorters varor. Det var också vid denna tid man började sälja träleksaker, genom ett samarbete med torparen och svarvaren Thomas Johansson i Osby som tillverkade den så kallade "Osbyhästen". År 1908 skrev Ivar Bengtsson och hans hustru Sissa över ägandet av företaget till sina söner Viktor (född 19 januari 1886, död 21 november 1941), Anton (född 1 december 1887, död 7 april 1952) och Emil Ivarsson (född 20 november 1894, död 17 juni 1969). I samband med detta registrerades firman som "Bröderna Ivarsson Osby" – därav förkortningen "Brio" eller "BRIO". Under sönernas regi expanderade företaget kraftigt, och blev efterhand Osbys i särklass största företag. Även om leksaker tidigt kom in i Brios sortiment, fortsatte man ända fram till 1960-talet att handla med en mängd olika sorters varor: keramik, textil, glas, hushållsartiklar, prydnadsföremål och så vidare. Senare kom man att koncentrera sig på leksaker och barnvagnar. Inom leksaker var man generalagent eller grossist för en mängd artiklar, till exempel Märklintåg, Segas spelkonsoler och spel samt barbiedockor, medan man hade egen tillverkning av träleksaker i Osby och Killeberg. Barnvagnar började Brio att tillverka i Osby redan på 1930-talet. Brio fortsatte att utvecklas fram till slutet av 1990-talet, då man drabbades av ekonomiska svårigheter. Efterhand avvecklades de allra flesta verksamheterna i Osby, eller flyttades till lågkostnadsländer. Större delen av Brio ägdes fortfarande inom familjen Ivarsson fram till 2004, då Proventus blev huvudägare. Därefter flyttades Brios huvudkontor 2006 från Osby till Malmö. Numera ägnar Brio sig huvudsakligen åt leksaker, men utan egen produktion. I maj 2013 såldes barnvagnsdelen till brittiska Britax. Merparten av Brios produkter tillverkas av fristående underleverantörer i Kina. Företaget avnoterades den 10 juni 2011 på NMG-börsen. Proventus aktieinnehav bestod då av 99,01% av aktierna. Resterande aktier tvångsinlöstes. I januari 2015 köptes Brio av tyska Ravensburger. Brio har numera ingen verksamhet kvar i Osby. Leksaksmuseet Lekoseum finns kvar på orten, men ägs sedan 2014 av en stiftelse. Verksamheter och dotterbolag till Brio finns fortfarande bland annat i Malmö och i ett flertal länder utanför Sverige. Dessutom används varumärket Brio av ett antal butiker i Norge, vilka drivs på franchise-basis.
Docka
En docka är en leksak som efterliknar en människa. De är i regel tillverkade av tyg eller plast, men även trä-, porslins-, celluloid- och vaxdockor förekommer. Vanligen är dockorna tillverkade som leksaker för barn, traditionellt sett främst flickor, men det finns även dockor vars funktion är rent dekorativ. Till denna sort kan dräktdockorna räknas, vars huvudsakliga funktion är att bära olika länders eller regioner speciella klädedräkt. De kan utgöra populära samlarobjekt. Leksaksdockor efterliknar människor i olika åldrar. Babydockor kan ha naturlig storlek medan övriga dockor är miniatyrer. För de minsta barnen är tygdockor, även kallad trasdockor, mest lämpliga eftersom barnet inte kan skadas av det mjuka materialet som dessutom ofta är tvättbart. Något större barn kan tycka att det är roligt att sy kläder till sina dockor. Till dockorna kan man skaffa olika sorters tillbehör som dockvagnar, docksängar och annat i miniatyr som ingår i ett riktigt barns utrustning. Det finns bland annat dockskåpsdockor, babydockor, barbiedockor, ryska dockor, klippdockor, kramdjur, actiondockor och reborn dockor.
Pingvinerna från Madagaskar
Pingvinerna från Madagaskar (engelska: The Penguins of Madagascar) är en animerad TV-serie från Nickelodeon vilken följer pingvinerna från filmen Madagaskar från 2005. Skepparn - Ledare för pingvinerna och inte särskilt pingvinaktig. Skepparn brukar ge lemurerna smeknamn som "Glansöga" och "Ringsvans". Rico - En av pingvinerna. Han kan spy upp olika sorters vapen och andra saker. Rico pratar inte så mycket och när han gör det ärösten grötig och otydlig. Rico har en barbiedocka. Kowalski - Den smartaste av pingvinerna. Han har ett skrivblock som han ritar upp olika lösningar på när Skepparn säger "Kowalski - alternativ?". Basse - Den minsta och gulligaste av pingvinerna. Basse älskar godis. Kung Julien - Lemurernas kung som är extremt fåfäng och självupptagen. Han tycker att han är bäst i världen och hunsar ofta sina undersåtar. Han tillber också "Himla-andarna" och älskar att dansa. Maurice - Juliens personliga betjänt. Han har dock blivit mer självständig och bestämd mot Kung Julien sen den första filmen. Mort - Den minsta och sötaste av lemurerna. Han har stora, blänkande ögon och låter sig ofta hunsas av Kung Julien. Mort älskar att krama Kung Juliens fötter, trots att det är förbjudet. Marlene - En utter som ofta blir indragen i pingvinernas uppdrag, fast hon själv inte vill. Mason - En schimpans som bor i djurparken. Han översätter Phils teckenspråk. Phil - En schimpans som bor i djurparken. Han är stum och pratar med teckenspråk. Badda och Bing - Två stora gorillor som ofta används som livvakter av de andra djuren. Agent X - Fiende till pingvinerna som bland annat har elchocksvapen. Han säger att pingvinerna är naturens lagbrytare: "Alla andra fåglar flyger, men ni måste simma". Burt - Djurparkens elefant. Han äter jordnötter och har inga betar. Joey - En lättretad jättekänguru som bor på djurparken. Han slåss ofta mot pingvinerna och vinner då.
