Polisen i Frankrike
Inrikesministeriets underrättelsetjänst (Direction Centrale des Renseignements Généraux (DCRG)) har till uppgift att bekämpa terrorism, urbant våld och den svarta ekonomin samt förutse och hantera ordningskriser. DCRG bistår därjämte regeringen med ekonomisk underrättelseinhämtning samt är tillsynsorgan för spelbolag och hästkapplöpningar. DCRG består av avdelningar för terrorismbekämpning och riskanalys, opinionsbildning och social konfliktanalys samt för spel och dobbel. Fältverksamheten är organiserad på försvarszonnivå, regional nivå och länsnivå (departement). DCRG står under ett dubbelt ledningsansvar, dels under generaldirektören för polisen, dels under prefekterna i de olika departementen. Polisprefekten i Paris (Préfet de Police) är en prefekt, motsvarande landshövding, men med utvidgade befogenheter i förhållande till de vanliga prefekterna i landsorten. Polisprefekten har både statliga och kommunala uppgifter och fungerar jämte borgmästaren som verkställande myndighet för Paris stadsfullmäktige. Polisprefekten deltar tillsammans med borgmästaren i stadsfullmäktiges sammanträden och kan begära att stadsfullmäktige eller stadsarrondissementsfullmäktige sammankallas. Polisprefekt sedan 2019 är Didier Lallement. Polisprefekturen är den förvaltningsmyndighet som biträder polisprefekten med att genomföra sina uppgifter. 43 % av polisprefekturens budget anslås av Paris stadsfullmäktige. Resten anslås av inrikesministeriet. Räddningstjänsten i Paris lyder också operativt och administrativt under polisprefekten. Den franska civila polisens nationella insatskrafter (Force d'intervention de la Police Nationale) är organiserade på tre olika styrkor, RAID, GIPN och BRI. RAID (Recherche Assistance Intervention Dissuasion) lyder direkt under polisens generaldirektör och har ansvaret för Paris med omkringliggande 21 departement. GIPN (Groupes d'intervention de la Police Nationale), som lyder under centraldirektionen för ordningspolisen, har ansvaret för resten av landet. BRI (Brigades de recherche et d'intervention), är insatsstyrkor för att bekämpa grov organiserad brottslighet. RAID bestod 2006 av 163 poliser, varav 147 i operativ tjänst. Nio insatsstyrkor i Lille, Strasbourg, Lyon, Nice, Marseille, Bordeaux och Rennes samt Réunion och Nya Kaledonien. BRI-PP lyder under polisprefekten i Paris. Övriga BRI lyder under centraldirektionen för kriminalpolisen. Dessa återfinns i Nice, Marseille, Ajaccio, Toulouse, Montpellier, Nantes, Orléans, Lille, Bayonne, Lyon, Strasbourg, Rouen och Versailles. Den franska kommunala polisen utgörs av två olika typer av poliskårer. De stadskommunala poliskårerna förstatligades 1934-35, men har återkommit som en lokal polis med begränsade uppgifter. Landsbygdspolisen har aldrig förstatligats och har fortlevt som en lokal polisorganisation vid sidan av de statliga poliskårerna. De stadskommunala poliskårerna har sammanlagt ca 17 000 polismän anställda i hela Frankrike. En kommunal poliskår är underställd den kommunale borgmästaren och har till uppgift att vara verkställande myndighet för det kommunala ansvaret rörande ordning, säkerhet och hälsoskydd. De övervakar även trafiken och beivrar miljöbrott. De har med tiden fått en allt viktigare roll för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Den stadskommunala polisen är normalt inte beväpnad, men kan erhålla tillstånd att bära skjutvapen. De landskommunala poliserna eller poliskårerna har ett annat historiskt ursprung än den stadskommunala polisen och en landskommunal polisman har generellt större polisiära befogenheter än en stadskommunal polisman. Till skillnad från stadskommunala poliser har de rätt att förfölja misstänkta, beslagta gods och rekvirera hjälp från borgmästare, tjänstemän och gendarmer under sin tjänsteutövning. Utan särskilt tillstånd har de rätt att bära och använda de vapen som är nödvändiga för att utföra sitt tjänsteuppdrag.
Köplust (film)
Affärsmannen Danforth "Buster" Keeton kommer rusande in på sheriffens kontor och skäller ut vicesheriffen Norris för att han har fått parkeringsböter. Keeton tänker fixa så att Norris får sparken. Även sheriffen kommer till affären. Gaunt bjuder på kaffe och kaka och Pangbourn berättar om att han kom till staden från Pittsburgh. Gaunt berättar att han själv kommer från Akron, Ohio. Stadens två kyrkor ligger i fejd med varandra. Katolikerna ska anordna en kasinokväll och fader Meehan har fått hotbrev. Anonyma baptister varnar för vad som ska hända om katolikerna fortsätter dyrka påven och be till den "babylonska skökan". Sheriffen lovar att prata med baptistprästen, pastor Rose. När Wilma Jerzyk och hennes man kommer hem får de se de nedsmutsade lakanen. Wilma är snabbt på det klara med att det är Nettie som har gjort det som hämnd för att Wilma lovade döda Netties hund. Hon ringer upp Nettie och lovar en gruvlig hämnd. Hugh Priest sitter i en bar och har druckit alldeles för mycket. Han blir utkastad och går förbi den nya affären där det i fönstret hänger en sportjacka från 1950-talet, en precis likadan Hugh hade när han var ung och framgångsrik. Inne i affären försäkrar Gaunt honom att han åter kan bli lika framgångsrik. För att få jackan behöver han bara spela ett litet spratt för Nettie Cobb. Pastor Rose från Baptistkyrkan kommer till affären och ber att få sätta upp en affisch mot spel och dobbel. Gaunt avböjer vänligt men erbjuder istället en gåva. Strax efter kommer fader Meehan dit och får med sig en underbart vacker nattvardsbägare. Affären går bra och flera av stadens invånare lämnar butiken med ett föremål de alltid velat ha mot ett löfte att göra en tjänst åt Gaunt. Keeton sitter och tittar på hästsport när sheriffen kommer på besök. Kenforth sköter om stadens ekonomi men nu vill delstatsrevisorerna komma och titta på kvitton. Kenforth erkänner att han lånat 20 000 dollar av staden för att täcka sina affärsförluster men att han ska betala tillbaka om fyra dagar. Dagen efter besöker Keeton butiken där Gaunt råkar ha ett brädspel som har en märklig förmåga att förutsäga vilken häst som ska vinna kommande galopptävlingar. Keeton inser att detta är hans chans att få ordning på sina affärer och får det i utbyte mot ett spratt. Dagens efter genomförs på olika håll en massa spratt. Brian åker ut till Jerzyks gård och krossar alla fönster genom att kasta äpplen. Hugh Priest åker hem till Nettie och dödar hunden. Hon är samtidigt hemma hos Buster och sätter upp böteslappar i hans hus. När Nettie kommer hem igen och får se att hunden är död åker hon ut till Jerzyks gård. När Wilma kommer hem, får se alla fönster krossade och Nettie i hennes kök utbryter ett vilt slagsmål och kvinnorna dödar varandra. Medan detta händer får Polly besök av Gaunt. Polly, som lider av svår reumatism, får en magisk amulett av Gaunt, en amulett som gör att smärtan försvinner. Dagen efter är morden det stora samtalsämnet. På sheriffens kontor är utredningen i full gång. Dit har det kommit en present till vicesheriffen och när Norris sticker ned handen slår en råttfälla igen om fingrarna på honom. På en medföljande lapp tackar Buster honom för böteslapparna. Sheriffen mötte Brian Rusk ute vid Jerzycks gård kvällen innan och bestämmer sig för att leta reda på honom - Rusk verkar nämligen veta något om varför Wilma och Nettie dödade varandra. Sheriffen hittar honom till slut ute vid fyren. Brian är mycket upprörd och förklarar att det är Leland Gaunt som förgiftar stämningen i staden. Han tar upp en pistol och försöker skjuta sig.
Sverige 1900-talet
Sverige 1900-talet utgavs av NE och är en bok från år 2000, som handlar om Sverige under 1900-talet. Boken är indelad i olika kapitel, efter teman, och längst ner finns en tidslinje som löper genom hela boken, från 1900 till 1999. Boken avslutas med statistik över 1900-talet och sportresultat. Bonden som försvann (bonden). Arbetarens ansikten i litteraturen (arbetaren). Från gåspenna till tangentbord (tjänstemannen). I industrialismens era (industrialismen). Från kullager till IT på ett sekel (teknikutvecklingen). Med flyttlass till folkhemmet (förorten). De nya svenskarna: Mellan assimilation och mångfald (migrationen). Drömmen om Sverige (svenska drömmar). Från soppkök till sofflock? (demokratin). Är du likaberättigad, lilla vän? (jämlikheten). En förlorad värld (samförståndsandan). Sverige åter i Europa (alliansfriheten). KF en folkrörelse med ideal (Konsumentkooperationen). Från den lilla, lilla gumman... till vilda bebin (bilderboken). Sverige mellan tyskt och amerikanskt (utländsk påverkan). Oönskade i folkhemmet (befolkningsfrågan). Sportens moraliska universum (sporten). Sweden – the Middle Way? (välfärdsidéerna). Fädernas kyrka – kärast bland samfund (kyrkan). Gift, sambo, partner, särbo eller frånskild (bröllopsseder). När Sverige tog semester (semestervanor). Från kungstavla till idolposter – 1900-talets populära väggbilder (bildklassiker). Hundra år av lönsamhet (spel och dobbel). Kommunikativ, snabb, snål, skön och säker design (industridesign). Kampen och monopolet (radio och TV). Med svenskheten i högsätet (filmen). Från skillingtryck till miljardindustri (populärmusiken). Varmare – men från ett kallt utgångsläge (vädret). Den svenska naturkänslans historia (natursynen). Statistik (1900-talet i siffror). Svenska guldmedaljer i OS.
Saturnalia
Saturnalia (latin), på svenska även saturnalier, var en högtid i det antika Rom, som firades den 17–23 december för att ära åkerbrukets gud Saturnus och Ops, den ymniga skördens gudinna. Festen hänsyftar på naturens återuppvaknande ur vinterns mörker och påminnelse om en gyllene tidsålder, som tänkts återvända till jorden. Allmänt jubel och glädje skulle därföråda under denna fest. Slavarna hade sin frihet sittande till bords med husbönderna och betjänades av dessa. Skänker utväxlades och all fiendskap och alla straff skulle vila. Saturnalia hade sålunda i det stora hela samma betydelse som den germanska och kristna julhelgen. Saturnalia infördes i Rom runt år 217 f.Kr. i ett försök att höja medborgarnas moral efter en förkrossande militär förlust man lidit mot Kartago. Till en början firade man högtiden under en dag, den 17 december, men efter hand utvecklades den till ett veckolångt överdådigt firande som fick sitt slut den 23 december. Myndigheterna gjorde ett flertal försök att förkorta festligheterna, men alla försöken misslyckades. Kejsar Augustus försökte förkorta firandet till tre dagar, och Caligula gjorde ett försök med fem dagar. Dessa försök orsakade uppror och massiva revolter bland de romerska medborgarna. Saturnalia innefattade sedvanliga rituella offer, en divan som placerades framför Saturnus tempel, samt att man knöt upp repen som resten av året band Saturnus staty. En Saturnalicius princeps utvaldes till ståthållare över festligheternas förfaranden. Utöver de offentliga riterna hölls även ett antal helgdagar och traditioner som firades i det privata. Man tillverkade och skänkte små presenter (saturnalia et sigillaricia), skolorna hade lov och en speciell marknad (sigillaria) inrättades under firandet, Saturnus till ära. Spel och dobbel, som annars inte var tillåtet, tilläts till och med för slavarna under högtiden. Togan bars inte under festligheterna, snarare bar alla färgglada informella "middagskläder" samt en speciell hatt som annars enbart bars av frigivna slavar som symbol för deras frihet. Slavarna undslapp under högtiden bestraffningar, och de behandlade sina herrar med (åtminstone sken av) respekt. Slavarna firade med en bankett, före, med eller serverade av sina herrar. Trots detta var den omvända statusordningen högst ytlig, banketten tillreddes oftast av slavarna själva, och de brukade även tillreda sitt herrefolks måltider. Det tilläts alltså inom tydliga gränser, den vände upp och ner på den sociala ordningen utan att omstörta den. Den sedvanliga hälsningen romare emellan under högtiden var "Io, Saturnalia!" - där Io är ett latinskt utropsord liknande hell, som i "Hell Saturnus!". Seneca den yngre skrev följande om Rom kring tiden för saturnalia runt år 50. (Sen. epist. 18,1-2). "Det är nu december månad, då större delarna av staden jäktar runt. Offentligt firande har tillåtits lösa tyglar, varhelst man går hör man ljudet av grundliga förberedelser, som om det vore någon verklig skillnad mellan de dagar som är helgade åt Saturnus och de dagar som ägnas åt affärsverksamhet... Om du vore här skulle jag gladeligen samråda med dig om hur vi ska bete oss, skola vi dinera på vanligt vis, eller, för att undvika säregenhet, skola vi äta en bättre måltid och kasta av oss togan.". "...särskilt under saturnalia när resten av huset är bullrigt på grund av högtidens tillstånd och festliga utrop. På detta vis dämpar jag inte de minas lekar, och de hindrar inte mitt arbete eller mina studier.". Macrobius skrev i sin bok Saturnalia 1.24.23-23. Poeten Catullus beskriver saturnalia som de bästa av dagar (Cat. 14.15). Det var en tid av firande, av påhälsning av vänner, och av överlämnandet av presenter, speciellt vaxljus (cerei) och små keramikfigurer (sigillaria).
Monopol
Ett monopol är en marknad med en enda eller en grupp producenter och flera konsumenter. En marknad med monopol har inte en perfekt konkurrens och varornas pris ligger vanligtvis inte vid jämviktspriset. Monopolens brist på konkurrens leder ofta till sämre service och en brist på substitutprodukter, och kan även göra det möjligt att ta ut högre priser och generera en ökad vinst för monopolisten. Monopol uppkommer av olika skäl. Statligt reglerade monopol är politiskt omdebatterade. Liberalt orienterade personer är i princip mot monopol och för konkurrens. Liberaler menar att på den fria marknaden där medborgarna (konsumenterna) tillåts välja, kommer företag konkurrera med varandra med bästa kvalitet till lägsta pris för att attrahera konsumenter. Därmed får man en hög effektivitet som en stängd marknad har svårt att uppnå. Vidare behöver inte en aktör som agerar ensam på en marknad i samma utsträckning tänka på kvalité och att prestera sitt bästa, eftersom konsumenten inte har något annat val än att köpa av aktören. Andra grupper, vanligen orienterade mot den politiska vänstern, hävdar fördelar med vissa offentliga monopol, till exempel inom vård- och skolsektorn. Dessa menar att vissa varor och tjänster inte är lämpade att agera på en fri marknad eftersom man vill gynna andra värden än lågt pris och hög effektivitet. Inom vården kan hög tillgänglighet och ett brett utbud vara viktigare än lönsamhet. En privat aktör förväntas välja bort delar av tillgänglighet och utbudet om den anses olönsam, eftersom den privata aktören vill maximera vinsten till ägaren. Det statliga monopolet på många verksamheter har sin grund i ett från medeltiden infört regale. En verksamhet som i Sverige bedrivs under statligt reglerade monopol, men där avreglering ibland diskuteras, är alkoholdetaljhandel som idag enbart får bedrivas av Systembolaget. Ett liknande statligt monopol är för spel och dobbel som innehas av främst AB Svenska Spel, men även andra statliga aktörer som ATG. Upprätthållandet av dessa monopol brukar motiveras med folkhälsoskäl, då både alkohol- och spelmissbruk kan leda till stora sociala problem för individer och anhöriga som drabbas. Monopolets roll är där med att begränsa tillgängligheten och utbudet, något som marknaden vill gynna så länge det finns en efterfrågan. Omvandlingen från "monopolistiska branschstrukturer" till "konkurrensutsatta marknader" – benämnt som regelreformer, avregleringar eller liberaliseringar – har i Sverige pågått sedan 1970- och 1980-talen men tog fart under 1990-talet i och med konkurrensutsättning av flera branscher, inledningsvis med taximarknaden den 1 juli 1990. Ett statligt monopol som avreglerades utan statens uttryckliga godkännande, var TV-monopolet. Den 31 december 1987 började TV3 att sända över Sverige via satellit, trots att det svenska tv- och radiomonopolet inte var avskaffat. Riksdagsledamoten för regeringspartiet socialdemokraterna, Maj Britt Theorin, talade om att förbjuda parabolantenner och hotade med böter och fängelse. Under tidigt 1990-tal och den liberala regeringen Bildts tillträde avreglerades tv- och radiomonopolet. Nya aktörer som i huvudsak finansierade sin verksamhet med reklamintäkter uppstod, däribland TV4 och NRJ. Avregleringar inom svenska branscher har sedan 1990-talet skett inom inrikesflygmarknaden (1992), telemarknaden (1993, tidigare monopol för Televerket), postväsende- och brevdistributionsmarknaden (1993–1994, tidigare monopol för Posten), elmarknaden (1996, tidigare oligopol med Vattenfall och lokala energibolag), järnvägstrafiksmarknaden (1996 för godstågstrafik och 2009 för persontåg, tidigare monopol för SJ), apoteksmarknaden (2009, tidigare monopol för Apoteket), besiktningsmarknaden (2010, tidigare monopol för Bilprovningen), penningspelmarknaden (2019, tidigare monopol för dåvarande Lotteriinspektionen).
