Trampbil
Trampbil är ett speciellt för barn framtaget fordon. Fordonet drivs genom pedaler, sedan 1960-talet då Kettcar började tillverkas, drivs trampbilar ofta likt en cykel med pedaler och en kedja som går till bakhjulen. De första trampbilarna tillverkades i Tyskland kring 1900 och liknade riktiga bilmodeller i mindre format. En av dessa tidigare tillverkare var Löffler i Hamburg som år 1910 hade sju olika modeller i sitt sortiment. Ordet trampbil är troligen belagt i svenska språket sedan 1930-tal.
Strandängarna
Strandängarna är ett område i Kalix som ligger vid Kalixälvens strandkant. Från området är det promenadavstånd till centrum med gångtunnlar under E4:an och ligger även i anslutning till Kalix Camping. Kalix centrums gästhamn och Kalix fiskemuseum finns också i området. Genom området går gångstråket Strandpromenaden längs med Kalixälven. På Strandängarna finns utomhusbadet Strandängsbadet sedan år 2010. Första spadtaget för badet togs den 1 mars 2010, och beräknades vara färdigt till sista juni samma år. Invigningen skedde den 4 juli 2010 med underhållning, uppträdanden och tävlingar. Det finns även två beachvolleybollplaner, en lekpark och boulebana på området. Sommarfesten anordnas sedan år 2017 på området, även dess föregångare Kalas Kalix anordnades på Strandängarna. Sedan år 2018 finns även Kalix lilla trästad på plats på Strandängarna. Trästaden består av miniatyrer av gamla hus som funnits i Kalix och en trafikmiljö för yngre barn där man kan köra runt med trampbilar. De kopior som står där är följande: Tornen vid Furuvallen, Jonssons hus, Gamla busstationen och Palmérs konditori. Här har det anordnats julmarknader under år 2018 och 2019. Under vintersäsongen kan man åka skridskor, pulka eller skidor i vinterlandet vid Strandängarna. Det brukar göras en pulkabacke och ett kortare skidspår för barn och det finns en anslutning till det vanliga skidspåret. Det finns även en grillplats där. En scen kallad Strandängesscenen fanns på området från år 2012 tills 2018 då den flyttades till ön Vassholmen i Kalix. Scenen var byggd för mindre grupper och trubadurer och ansågs vara bättre lämpad på ön istället då det där brukar anordnas mindre spelningar. Ursprungligen bestod Strandängarna bara av ängar med jordbruksmark och lador. Sedan kom E:4an till på 1960-talet och sträckningen gick igenom området istället för att gå igenom centrala Kalix.
Terry Erwin
Terry Lee Erwin, född 1 december 1940 i St. Helena, Kalifornien, död 11 maj 2020, var en amerikansk entomolog vid Smithsonian Institution. Han är känd för att han valde ut ett träd i en sydamerikansk regnskog, besprutade det med insektsgift och fann flera arter av skalbaggar och myrarter än vad som finns i hela Västeuropa. Erwin var son till Ed Erwin, racerbilsförare och varvsarbetare, och hans hustru June Gephardt, som var regeringstjänsteman. Som ung tyckte han om att fiska med sin farfar och bygga trampbilar. Erwin utbildades på Vallejo High School och tog examen där i biologi 1964, följt av en masterexamen 1966 vid San Jose State College (nu San Jose State University). Han började därefter på University of Alberta för att under handledning av George Ball studera skalbaggar av familjen Carabidae, och tog en doktorsexamen 1969 följt av en postdoktoral stint vid Harvard under P. Jackson Darlington, Jr. Han tillträdde en entomologtjänst på United States National Museum (senare Smithsonian Institution) men tog ett år ledigt för att studera karbidbaggar vid Lunds universitet under Carl H. Lindroth. "Terry var en ständigt uppmuntrande kollega som arbetade hårt hela sin yrkeskarriär med att utforska och förklara mångfalden av karabidbaggar och i slutändan livet på jorden", säger Peter Raven, president emeritus för Missouri Botanical Garden, en vän och kollega till Erwin i studier av tropisk biologi i mer än 50 år. Vid återkomsten 1971 blev fick Erwin en ställföreträdare för att kunna undersöka Panamas skalbaggar. Genom att bespruta trädkronor med pesticider kunde han samla in de nedfallande döda insekterna och hittade ca 1 200 arter av skalbaggar som bodde i träd av arten Luehea seemannii. Av dessa 1 200 arter av skalbaggar uppskattade han att 163 endast finns i Luehea seemannii-trädet och inte i andra trädarter. Det finns ca 50 000 arter av träd i tropikerna och skalbaggar utgör 40 procent av insekter och relaterade djur. Erwin uppskattade att det finns ungefär dubbelt så många arter av insekter och besläktade djur i tropiska träd än som det finns på marken i skogen och blev känd för sin kontroversiella extrapolering på 30 miljoner som det totala antalet leddjursarter. Erwin var sekreterare i Society of Systematic Biologists från 1973 till 1975, och var chefredaktör för ZooKeys. Han beskrev över 20 släkten och mer än 400 arter av insekter, och är från 2015 hedrad i namnen på 47 arter, två släkten, en underfamilj och en underart.
Ål-Kilen
Ål-kilen, eller bara Kilen, är en småort i Åls socken, Leksands kommun i Dalarna. Byn förekommer i skriftliga källor första gången 1482 ('Kylenom'). I äldsta skattelängden från 1539 upptas 3 hemman i Ål-kilen. Älvsborgs hjälpskatteregister 1571 upptar 6 hemman i byn. I Mantalslängden 1668 uppräknas 16 hushåll, medan Holstensons karta från samma år har 8 gårdstecken i byn, samt ett vid 'Hobäriet' (Hoberget, ett berg nordöst om byn). 1766 upptar mantalslängden 34 hushåll, medan mantalslängden från 1820 upptar 36. Som störst befolkning hade byn mellan 1820 och 1871, med som mest 205 innevånare. I början av 1920-talet då Karl-Erik Forsslund besökte byn fanns här 34 gårdar. En byskola uppfördes 1864. Ål-kilen har även haft flera industrier. Flaggstångssten bröts vid Hoberget i början av 1900-talet, vid Biörs snickeri har dalakistor tillverkats, på 1950-talet gjorde man även trampbilar. En plastindustri har också funnits i byn, samt en mekanisk verkstad för tillverkning av vedklyvar. En intressant notering är att en gård i Ål-kilen rödfärgades redan 1781, detta är det äldsta belägget på en rödfärgad bondstuga i Dalarna. Annars dröjde det till mitten av 1800-talet innan boningshusen började rödfärgas och början av 1900-talet innan även ladugårdarna fick rödfärg. Ål-Kilen är också bekant Häxprocessen i Ål, som var Sverige sista häxprocess, och där alla de anklagade kvinnorna kom från Ål-Kilen. På Ål-Kilens marker efter den gamla landsvägen låg även Leksands tingslags gamla avrättningsplats, den sista avrättningen skall ha skett här 1850. Byn är även rik på slagg från myrmalmsframställning, bland annat vid Stråttbäcken norr om byn, i skogskanten mot Söder Rälta, utefter Dalälvens gren Öälven mitt för Morkarlöns södra del, samt i grävningar mitt i byn, intill den planterade björkhagen "Parken".
