Kökskniv
En kökskniv är en kniv för bearbetning av råvaror för matlagning. Det finns många olika typer av köksknivar. Vanligast och mest användbar är kockkniven (även kallad förskärare). Den viktigaste och mest användbara kniven kallas kockkniv. Kockkniven kan användas till allt från att hacka grönsaker till att skära kött. Bladet är vanligtvis mellan 20 och 30 cm. Det är konvext för att kniven enkelt ska kunna "vaggas" mot skärbrädan när man skär. Vissa varianter har hål i bladet eller räfflor på sidan om eggen för att grönsaker som till exempel gurka lättare ska släppa från bladet. En förskärare (även kallad trancherkniv) påminner om en kockkniv, men har i allmänhet ett smalare och mer avlångt blad. Den används bland annat till att skära stek i tunna skivor, så kallad tranchering. En skalkniv liknar en kockkniv, men är betydligt mindre och tillåter därför mer precision i arbetet. Den kan bland annat användas till att skala lök. Längden på mellan 6 och 13 cm gör att de längre varianterna också kan användas till att skära grönsaker. En brödkniv har ett räfflat blad för att kunna skära i bröd och andra mjukare råvaror. Vanligtvis är bladet mellan 20 och 25 cm. Handtaget kan antingen sitta vågrätt eller vinkelrätt med bladet. Köttyxa är en stor, oftast rektangulär kniv. Den används för att bearbeta kött på sätt där eggen på en kockkniv skulle kunna ta skada. Till exempel till att skära igenom ben eller hårdare grönsaker som pumpa. Filékniv har ett långt och böjbart blad som används till att filéa fisk. Bladets flexibilitet gör att det följer fiskens former, vilket underlättar filéandet. Bladets längd är vanligtvis mellan 15 och 28 cm. En pizzaskärare är en kniv med ett runt skärande blad som roterar kring centrum på sin egen axel. Det skärande bladet kan på så sätt med lätthet skära i bägge riktningarna och används för att dela pizza. Kolstål är en typ av legering gjord av järn och kol, och inkluderar ofta också andra legeringar såsom vanadin och mangan. Det kolstål som ofta används i köksknivar består ofta av omkring 1 % kol, är billig, och bevarar eggen väl. Kolstål är normalt sett lättare att skärpa än de flesta rostfria stålsorter. Knivens blad måste rengöras, torkas och smörjas varje gång det har använts. Rostfritt stål är en typ av legering gjord av järn. Den består av 10-15 % krom, ibland nickel, och molybden, och lite kol. Det tunna, flexibla bladet som är vanligt på billigare köksknivar tillverkas ofta av kolfattiga, billiga rostfria legeringar. De är svåra att skärpa, och görs därför ofta sågtandade, vilket gör avtrubbningsprocessen långsammare. Plastblad är inte särskilt vassa, och används huvudsakligen till att skära upp grönsaker utan att missfärga dem. Plastblad är inte tillräckligt vassa för att skära djupt i kött, men kan rispa hud. Keramiska blad är mycket hårda och mycket vassa, men ömtåliga för slag och brytpåkänning. Missfärgar ej frukt och grönsaker.
Knivlagen
Lagen om förbud gällande knivar och andra farliga föremål, (1988:254) ofta förkortat knivlagen, är en svensk lag som förbjuder innehav av knivar och vissa andra typer av föremål på allmänna platser, inom skolområde och i fordon på allmän plats om de kan användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Lagen förbjuder även försäljning eller överlåtelse av sådana föremål till personer under 21 år. Lagen omfattar till exempel knivar, stiletter, springknivar, balisonger ("butterfly-knivar"), sablar, svärd, shuriken ("kaststjärnor"), nunchaku ("karatepinnar") och knogjärn. "Om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag, eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat" undantas det från det förbud lagen uppställer. I en dom i Högsta domstolen 2016 räknas upp ett antal typfall där det kan anses befogat att inneha kniv. Där ingår bland annat hantverkare som behöver kniv i sin yrkesutövning, matknivar och köksknivar som används vid en picknick, att köpa in en kökskniv som ska ges bort i present och sedan ta med paketet när man går på bio, knivar som används i slöjdundervisning på skolor. Om man använder allmänna kommunikationsmedel för att ta sig ut på till exempel en fisketur anses det befogat att ta med kniven på bussen eller tåget. Att inneha kniv eller något annat farligt föremål för att känna sig trygg eller för att kunna försvara sig med är inte ett giltigt undantag. Personer under 21 år får inte inneha "stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar)". "Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar" får inte säljas eller överlåtas till personer under 21 år. Polisen har rätt att förverka, det vill säga ta ifrånågon, farliga föremål som innehafts, sålts eller överlåtits i strid mot lagen. För införsel av den här typen av farliga föremål, utom sablar och svärd, krävs tillstånd. Tillstånd prövas av polismyndigheten på den ort där förtullning ska äga rum eller, om förtullning inte behövs, där införseln sker.
Styckmordet i Bagarmossen
Styckmordet i Bagarmossen, även kallat Koffertmordet i Bagarmossen, ägde rum den 4 juni 1954 i Stockholms stadsdel Bagarmossen. Pingsten 1954 begicks styckmordet när slaktaren Lars Arne Lasse Andersson skjutit diversearbetaren Per Gunnar Löthberg med ett salongsgevär i en lägenhet vid Lagavägen 3 i Bagarmossen. Anledningen var gräl om ett munspel Löthberg köpt eller stulit av mördaren. Den mördade styckades av Andersson med hjälp av köksknivar och med kläderna på. Sedan placerades likdelarna i två resväskor ("koffertar") - en svart och en brun. Den svarta hade en adresslapp med gärningsmannens namn på. Två kvällar efter mordet kontaktade gärningsmannen en annan person, "Oscar", på ett ölcafé på Södermalm och ville att denna skulle hjälpa honom att skaffa undan kroppen. Oscar trodde först att det var ett makabert skämt, men när han såg liket i lägenheten förstod han att det var allvar. Han lyckades fly och, med hjälp av en busschaufför, larma polisen. Andersson greps av polisen när han återvände till sin lägenhet för att "stycka lite mera". Andersson själv hade ingen aning om vem den styckmördade personen var och efter stora svårigheter fick polisen till sist fram vem offret var. Det rörde sig om Per Gunnar Löthberg, en 43-årig hamnarbetare från Gävleborgs län, som sedan 1947 varit bosatt i Stockholm. Andersson slapp fängelsestraff på grund av läkarintyg om psykisk sjukdom. Han hamnade istället på sluten psykiatrisk anstalt.
Kniv
En kniv (jaktkniv) består av ett blad med en vass egg (knivsegg) och ett skaft att hålla i. Vanligen är bladet tillverkat av stål och har en platt stång, som kallas tånge, instucken i skaftet. När kniven ingår i ett bordsbestick kallas den bordskniv. Ofta är bladet då inte särskilt vasst om det inte är tandat. Det är vanligt att använda bordsbestick, alltså kniv, gaffel och sked, med samma dekor. Om handen glider från handtaget ner till knivbladet finns risk för skärskador. Vissa knivar har därför ibland någon form av skydd som hindrar handen från att glida ner till knivbladet, en så kallad parerstång eller någon annan form av greppfunktion. För att hålla en kniv vass under en längre period bör den slipas och brynas regelbundet. Vissa knivar har knivbladet laserhärdat. Sådana knivblad har fått ett hårt ytskikt på knivbladets ena sida och sägs vara självslipande. Eftersom knivbladets ena sida är hårt så nöts det ohärdade materialet bort i första hand. Kvar blir det hårda ytskiktet som friläggs efterhand som kniven slits. En sådan kniv kan därför hålla skärpan även utan slipning och bryning. Det finns flera typer av knivblad eller klingor som är ett mer ålderdomligt namn för ett knivblad. Knivblad tillverkade av helstål är förmodligen den vanligaste typen. Finns i två varianter, rostfritt och kolstål. Dessutom finns det laminerade blad, damaskerade blad och mosaik damaskblad. Keramiska knivblad har på senare tid blivit populära på bland annat köksknivar av olika slag. Knivar används ofta som vapen, vilket ofta nämns då gatuvåld debatteras. Att bära kniv på allmän plats är i Sverige olagligt enligt knivlagen, som infördes 1988. Undantag görs för de personer som i sitt yrke har behov av eller regelbundet använder kniv. Kniven i det militärhistoriska perspektivet är ett gatustridsvapen, men är först och främst sedan människans första historia ett livsnödvändigt verktyg. Den första kniven var tillverkad av flintasten eller en vässad benbit.
Pianisten (film, 2001)
Pianisten är en tysk-fransk film från 2001, regisserad av Michael Haneke. Dess manus är baserat på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan (1983). I filmen ingår musik av bland andra Franz Schubert. Erika är en medelålders pianolärarinna som bor med sin dominanta mor. Hennes sexuella och känslomässiga hämningar tar sig uttryck i självskadebeteende och parafilier såsom masochism och voyeurism. En dag möter Erika den unge Walter, en student med viss musikalisk begåvning. Walter fattar tycke för Erika, men hennes initiala respons är kylig, och när han önskar bli hennes elev försöker hon förhindra detta. Efter en incident då Erika saboterar för en ung pianist, Anna, genom att lägga krossat glas i hennes jackficka, besvarar hon dock Walters närmanden. Hennes kontrollbehov ger sig tillkänna genom att hon styr kärleksakten i detalj, och ställer ovanliga krav på sin partner. De två inleder ett trevande och märkligt förhållande, för vilket Erika ständigt dikterar villkoren. Deras förhållande tar en annan vändning när Erika överlämnar ett brev till Walter, i vilket hon förklarar sin längtan efter att bli slagen och förnedrad, gärna inför sin mor. Walter äcklas av Erikas fantasier och drar sig undan, men tar sig senare in i Erikas lägenhet där han misshandlar och våldtar henne. Även om detta i mångt och mycket sker i enlighet med Erikas önskemål, tycks det som att förverkligandet av hennes fantasier inte är vad hon föreställt sig. Dagen efter denna händelse ska Erika hoppa in som konsertpianist för Anna, eleven som hon skadade. Hon står tillsammans med sin mor i foajén, där hon träffar Anna och hennes mor. Hon möter också Walter, som hälsar nonchalant och glatt går vidare. När Erika blivit ensam hugger hon sig själv i axeln med en kökskniv. Skadan hon åsamkar tycks relativt lindrig, men hennes vidare öde avslöjas inte. Franz Schubert: Pianosonat i A dur, D.959, Pianotrio i Ess-dur, D.929. 2002 vann filmen pris vid filmfestivalen i Cannes för bästa skådespelare (Benoît Magimel), bästa skådespelerska (Isabelle Huppert) och juryns Grand Prix (Michael Haneke). Isabelle Huppert - Erika Kohut. Benoît Magimel - Walter Klemmel. Susanne Lothar - Fru Schober.
Slender Man-fallet
Slender Man-fallet är ett amerikanskt rättsfall. 31 maj 2014 påträffades en 12-årig flicka, Payton Leutner, svårt knivhuggen vid en vägkant i Waukesha utanför Milwaukee i delstaten Wisconsin. Då polisen förhörde henne, uppgav hon att hon knivhuggits av sina jämnåriga vänner, Anissa Weier och Morgan Geyser. Båda flickorna greps senare samma dag och Leutner skrevs ut från sjukhuset efter sex dagar. I förhör uppgav Weier och Geyser att de sedan december 2012 gemensamt planerat och utfört knivattacken i syftet att tillfredsställa den fiktiva figuren Slender Man. De var övertygade om att han existerade och att om de inte utförde en attack skulle deras familjer skadas. Förhandlingarna i rätten drog ut på tiden. Båda flickorna nekade och åberopade inledningsvis förmildrande omständigheter på grund av allvarlig psykisk störning. I en uppgörelse med åklagarsidan kom försvarsadvokaterna överens om att i det fall flickorna istället erkände sig skyldiga, skulle åklagaren inte kräva att de dömdes till fängelsestraff utan till rättspsykiatrisk vård. Rättegången mot Anissa Weier inleddes 11 september 2017. 21 december 2017 dömdes Weier till rättspsykiatrisk vård i 25 år, med möjlighet till utskrivning tidigast 2020. Samtidigt väntade Geyser på sin dom. Slender Man är en fiktiv figur skapad 2009 inför en Photoshop-tävling på forumet Something Awful där syftet var att skapa paranormala bilder. Historien om Slender Man byggdes senare på av fler personer, som skapade fan fiction och flera varianter på Slender Man-figuren. Slender Man framställs som en lång, ansiktslös man i svart kostym och med tentakler på ryggen. Enligt historien om Slender Man kan figuren orsaka minnesförlust, hostattacker och paranoia. Han avbildas ofta gömd i skogsmiljö eller då han förföljer barn. Såväl Weier (född 10 november 2001) som Geyser (född 16 maj 2002) var 12 år gamla vid tiden för dådet och så var även Leutner. De var klasskamrater i samma skola och hade sovit över hos Geyser för att i efterhand fira hennes födelsedag. Flickorna hade upptäckt Slender Man på Creepypasta Wiki, en webbplats för creepypasta. De två flickorna uppgav att de vid den här tiden trodde att Slender Man var en verklig figur och ville visa sin lojalitet mot honom så att de kunde bli hans proxies, det vill säga hans ombud eller följare, kunna bevisa hans existens och hindra honom från att skada deras familjer. Båda trodde att det enda sättet att bli Slender Mans ombud var att mörda någon. De trodde också att de efter mordet skulle bli Slender Mans tjänstefolk och att de då skulle få bo i hans stora hus i Nicolet National Forest. De bestämde sig för att mörda en gemensam vän och uppgifter i utredningen tydde på att de ursprungligen bestämt sig för att utföra mordet klockan 2 på natten den 31 maj 2014, när Leutner skulle sova över för att i efterhand fira Geysers 12-årsdag. De avsåg tejpa för Leutners mun, hugga henne i nacken med en kökskniv och sedan fly. Av någon anledning blev det inte av, men en av flickorna skall ha fördröjt attacken eftersom hon ansåg att hon ville ge Leutner ytterligare en dag i livet.
