Centraldammsugare
Centraldammsugare är en fast monterad dammsugare som kopplas till ett rörsystem i bostäder eller andra lokaler. Rörsystemet förses med ett antal uttag (sugdosor), där en slang ansluts. Slangen är vanligen 8-12 meter lång och kan vara försedd med startknapp i handtaget. Ett rör från centraldammsugaren leder också ut i det fria. Dammet samlas upp antingen i en dammbehållare (cyklonrening) eller i en dammpåse (som i en vanlig dammsugare). Fördelarna med centraldammsugare är framförallt att de minsta dammpartiklarna avlägsnas ur inomhusluften. En vanlig dammsugare släpper däremot igenom en viss mängd mikrodamm ut i rummet. Ljudnivån blir också avsevärt lägre, eftersom dammsugarenheten oftast befinner sig i ett annat rum. Dessutom upplever många användare att det är enklare att städa och blir mindre slitage på möbler och inredning jämfört med en vanlig dammsugare. Till nackdelarna kan räknas kostnaden för att installera systemet. Några användare tycker också att det är besvärligt att hantera den långa sugslangen. Den traditionella typen av centraldammsugare har ett utblåsningsrör som leder ut luften genom en yttervägg. Det gör att man inte behöver använda lika täta filter eller dammpåsar som i en vanlig dammsugare. Därför har centraldammsugaren en något högre sugeffekt. Å andra sidan försvinner en del effekt genom rörsystemet och framför allt den långa slangen. Dammuppsamlingen kan göras antingen genom cyklonmetoden - luften cirkulerar i en dammbehållare där alla tunga partiklar samlas i ytterkanterna, medan luften sugs ut i mitten av behållaren - eller genom en vanlig dammsugarpåse - oftast av lite större modell. I båda fallen sitter ett filter som skydd för motorn. Underhållet av maskinen består i att tömma dammbehållaren, alternativt byta påse, och att rengöra eller byta filtret. Modeller med påse är naturligtvis snällare mot filtret. En ny variant av centraldammsugare som har blivit populär är modeller med HEPA-filter som blåser ut luften inne i bostaden. Fördelen med en sådan maskin är att installationen är enklare - man behöver inte ta hål i ytterväggen - och att maskinen kan placeras var som helst i bostaden. I en mindre bostad behövs ingen rördragning alls - man sätter slangen direkt i maskinen. Nackdelen med denna konstruktion är att man är beroende av täta filter. Det är i princip en vanlig dammsugare med längre slang, och en del av fördelen med centraldammsugare förfelas då luften cirkuleras tillbaka in i bostaden. Anordningen för att starta maskinen kan vara en mikrobrytare i luckan där slangen ansluts, eller stift i sugdosans öppning som får kontakt med en metallring i slangen när den ansluts. Men numera är det vanligt att en startknapp sitter i sugslangens handtag, som via elledningar i slangen styr centralenheten. Det finns också varianter med trådlös styrning via radiosändare. För städning av hotell, större kontor och andra lokaler används vanligen maskiner med trefasmotor. De kan också ha frekvensstyrning som gör det möjligt att reglera effekten så att en eller flera användare kan vara inkopplade samtidigt. En centraldammsugare med trefasmotor kostar lite mer att installera, men livslängden är betydligt längre. Underhållet är också betydligt enklare eftersom man har en större dammbehållare som inte behöver tömmas lika ofta. Vid installation i befintliga hus kan man ibland tvingas välja sugdosornas placering efter var det går enklast att montera dem. Man kan också välja att montera vissa rör utvändigt på innerväggen, särskilt i "tekniska utrymmen" som tvättstuga eller förråd. I hus med källare kan en del av dragningarna göras underifrån i källarens tak, och det förekommer också att man då monterar själva sugdosorna infällda i golvet. Det rekommenderas i så fall att välja doslock av metall som är tåligare om man råkar trampa på dem.
Brandvarnare
Brandvarnare är en anordning konstruerad för att kontinuerligt känna av en begynnande brand och avge en varningssignal. Det finns många typer av brandvarnare och deras utformning är beroende på vilken miljö de är avsedda att verka i. Bränder i industriella miljöer skiljer sig till exempel ifrån bränder som uppkommer i hem. I större byggnader är ofta brandvarnaren sammankopplad med brandlarm. En brandvarnare konstruerad för användning i hemmet är antingen optiska eller joniserande och är i regel försedd med ett batteri som måste bytas ut med jämna mellanrum. Helst bör man ha en brandvarnare i varje rum eller åtminstone en på varje våningsplan eftersom man aldrig säkert kan veta var en eventuell brand startar och hur den sprider sig. Joniserande brandvarnare använder sig av en radioaktiv källa, Am-241, för att upptäcka varm "osynlig" rök från öppen eld. Optiska brandvarnare använder sig av en ljuskänslig sensor för att upptäcka "kall" synlig rök från exempelvis glödbränder. Svenska Brandskyddsföreningen uppmanar till följande underhåll av en brandvarnare i hemmet. När brandvarnaren är förbrukad plockas batteriet ut och den sopsorteras som elektronikavfall eller lämnas till försäljningsstället. Rengör brandvarnaren med dammsugare och utvändigt med lätt fuktad trasa en gång om året och vid falsklarm. Kontrollera att den fungerar minst en gång i månaden och när du varit hemifrån en längre tid, genom att trycka på testknappen. Brandvarnarens siren ska då ljuda. Samtliga funktioner i brandvarnaren kontrolleras på det här sättet. Byt batteri när den indikerar batteribyte, när den inte ger ifrån sig ljud vid tryck på testknappen eller när den inte fungerar som den ska. Byt ut brandvarnaren om testknappen inte fungerar efter batteribyte eller om den ger falsklarm efter rengöring.
Föremål och begrepp i Kalle Ankas universum
Bombastium är ett mycket sällsynt ämne som introducerades i serien En iskall affär av Carl Barks. Landet Brutopien är mycket intresserat av att köpa bombastium för att säkra energitillförseln till sina dammsugare. Joakim von Anka är också intresserad av att köpa ämnet och under en auktion bjuder Brutopien till slut en trillion samt alla landets köksvaskar, vilket är fem. Joakim von Anka bjuder över med 6 köksvaskar och vinner därmed budgivningen. Efter auktionen var nivån i pengabingen nere på 70 fot. En atom bombastium i en tunna vatten blir en tunna glass. Bombastium är även det ämne som driver Oppfinnar-Jockes tidsmaskin i den tecknade serien Duck Tales. En fantasiljon är ett påhittat tal av okänd, men mycket stor storlek. Uttrycket härrör ursprungligen förmodligen från Kalle Ankas universum. Uttrycket har fått en viss spridning även utanför de tecknade seriernas värld för något som är av ett oräkneligt stort antal. Ett annat tal som använts för att uppskatta Joakim von Ankas förmögenhet är centrifugiljon. Det framgår dock inte hur detta tal förhåller sig till en fantasiljon. Från äventyret Den finurlige Farbror Joakim av Carl Barks: "Om du hade en förmögenhet på trettionio centrifugiljoner, vad skulle du då göra med pengarna?". Foffbomber är Magica de Hex i särklass vanligaste vapen. En foffbomb är en liten påse som när den kastas exploderar med ett ljudligt "foff", varvid offren tillfälligt paralyseras. Gröngölingsboken, Gröngölingshandboken, Gröngölingarnas Handbok eller fullständigt Gröngölingarnas Handbok av Omätlig och Outtömlig Kunskap (original The Junior Woodchuck Guidebook) är en bok innehållande all världens kunskap. Den är Gröngölingarnas främsta kunskapskälla. Den introducerades av Carl Barks 1954 i serien Resan till Atlantis (The Secret of Atlantis) publicerad i Walt Disneys Godbitar 4/1984. Handbokens ursprung och historia berättas i Don Rosa-serien Bibliotekets beskyddare. I serien hävdas att boken innehåller fakta från biblioteket i Alexandria och att den senare fyllts på med fakta av personer som Marco Polo och Christofer Columbus. Slutligen gömdes boken i ett hemligt rum under Fort Ankeborg där den senare hittades av Cornelius Knös, som sedermera gav den till sonen Cyprianus Knös, Gröngölingarnas grundare. Gröngölingsboken får endast läsas av medlemmar i Gröngölingarna. För serien av friluftshandböcker för barn, med liknande titlar, se Gröngölingsboken. Se även: Gröngölingarna. Läskeblask är ett märke av (eller slang för) läskedryck. Ordet har även fått spridning utanför Kalle Anka-seriernas värld. Lösidrös (orig. Universal Solvent) är en flytande substans som är uppfunnen av Oppfinnar-Jocke. Lösidrös löser upp allt det kommer i kontakt med, undantaget diamanter. Den franske gentlemannaskurken Armand Lutin har en rustning täckt med lösidrös som han använder under aliaset "Svarte Riddaren", eller på hans modersmål Franska: "Le chevalier noir". Oppfinnar-Jocke har använt ett lösidröstäckt paraply för att göra sig av med sina sopor. När någonting upplöses av lösidrös låter det "glorp". Lösidrös skapades 1995 av Don Rosa i serien Allt löser sig (The universal solvent), på svenska i Kalle Anka och C:o nr. 13/1995, och har sedan fortsatt att dyka upp i Rosas serier. Skruttomobil är en biltillverkare vars mest kända kund är Kalle Anka. Hans röda, öppna bil med registreringsnummer 313 är av detta märke. Enligt de flesta har det endast producerats två bilar av modellen Skruttomobil. Enligt Don Rosa och Carl Barks är det Kalle själv som byggt sin bil och bara kallar den Skruttomobil för att den är skruttig. Joakim von Ankas turkrona (original. Number One Dime) är i den svenska översättningen en enkrona och i original ett amerikanskt 10-centsmynt, en så kallad dime, från 1875. Det sägs att det var den första peng han tjänade. Enligt flera serieepisoder (däribland Farbror Joakims Liv) fick han den genom att putsa skor på Glasgows gator.
Tillverkningsindustri
Tillverkningsindustri, förädlingsindustri, de typer av industri som omvandlar råvaror till produkter. Dit hör bland annat verkstadsindustri och processindustri. Verkstadsindustri är en typ av tillverkningsindustri som förädlar råvaror, framförallt metall, trä och plast, till färdiga produkter, men även till halvfabrikat. Exempel är maskintillverkning, fordonsindustri och varvsindustri. Mycket traditionella exempel för Sverige, är knivtillverkningen i Eskilstuna och Dalarna, och köksredskap. Ett alltid återkommande exempel är skiftnyckeln, andra bra exempel är plastbåtar, symaskiner, dammsugare och diskbänkar i rostfritt. En stor industri i Sverige in på 1960-talet. Nu har textilindustrin till största delen flyttat till länder som Indien och Kina med flera. Textilindustrin använde sig ibland av sömmerskor, som sydde i hemmet. Se Algots och Borås för bra och intressanta exempel. Processindustri är en form av automatiserad tillverkningsindustri med flera olika tillverkningsmoment. Traditionella exempel för Sverige på processindustri, är pappersindustri, petrokemisk industri samt järnverk och stålverk. Vanligt förekommande på många håll i landet in på 1960-talet. Ståltråd och tunn plåt var populära material. Inte minst i Gnosjö, i Småland, var småskalig tillverkning vanlig, några exempel på produkterna är fiskeredskap och köksredskap. Se även Gnosjöandan. Mekaniska verkstaden, Skansen.
Dammtorkning
Dammtorkning innebär att man torkar en yta med till exempel en trasa i syfte att få bort smuts och damm. Man brukar dammtorka där det är svårframkomligt för dammsugare, till exempel fönsterkarmar. Man kan damma med en dammvippa eller microfiberduk som med hjälp av statisk elektricitet drar till sig dammet.
Peter Du Rietz
Peter Du Rietz [dʏ rjeː], född 1971 i Bromma, Stockholms län, är en svensk museiman och författare. Du Rietz utkom 2001 med boken Isolde av Singapore på Sjöhistoriska museet efter att ha gjort en tre månader lång världsomsegling ombord på ett utflaggat RO-RO-fartyg. Han är sedan 2001 verksam som intendent på Tekniska museet i Stockholm. Där har han som redaktör och författare utkommit med böckerna Dammsugare - städning och Electrolux (2002) och 35 mer eller mindre märkliga föremål i Tekniska museets samlingar (2005).
Fönsterputsning
Fönsterputsning är rengöring av fönster. I Sverige anses fönsterputsning, enligt ett utslag från kammarrätten i Jönköping, ingå i begreppet "skälig levnadsnivå". Redskap som vanligen brukar användas är fönsterputsmedel, gummiskrapa och sämskskinn. Som alternativ till fönsterputsmedel kan en svag diskmedelslösning användas eller fönstersåpa. Den kan appliceras på fönstret med en påblötare, (washer) eller en cellulosasvamp. Sämskskinnet används för att torka kan ersättas med en microfiberduk och gamla trasor . För fönsterputsning finns en särskild gummiskrapa kallad squeegee (skwiss) som har raka (ej rundade) kanter samt en utbytbar gummilist. Professionellt används ibland en fönsterskrapa med inbyggd luftsug likt en liten eldriven dammsugare. Samtidigt som denna fönstertvätt skrapar rent vatten från fönstret suger den upp det smutsiga vattnet från rutan som samlas upp i en tank. Fördelen med att suga upp vattnet är rena fönsterlister och inga ränder på rutan. ). En person som utför fönsterputsning kallas fönsterputsare. Att ramla eller att halka på vatten är de största riskerna med fönsterputsning. I vissa delar av världen kräver professionell fönsterputninsning en statlig licens, exempelvis i Skottland. Där sådan licens inte finns kan vem som helst bli professionell fönsterputsare och många har ramlat ner från stegar då man stått felaktigt eller inte säkrat stegen på korrekt sätt. I Storbritannien anses fönsterputsning vara det mest riskfyllda yrket av alla. Flera fönsterputsare dör varje år och många skadas. Den kanske mest kända melodin med anknytning till fönsterputsning, "The Window Cleaner", även känd som "When I'm Cleaning Windows", är skriven och framförd av George Formby. Den framfördes först i filmen Snurren direkt (originaltitel Keep Your Seats, Please) från 1936. Melodin blev en omedelbar succé, men blev inledningsvis bannlyst av BBC i Storbritannien som ansåg att dess antydningar om vad som skedde i sovrum var för grova. Efter att det framgått att det brittiska kungahuset gillade melodin kunde den släppas fri.
Sotare
Sotare eller skorstensfejare är ett yrke vars uppgift huvudsakligen består i att avlägsna sot som kan finnas i skorstenar. Vid förbränning kommer sot att fastna på skorstenens insida. Vid dålig förbränning bildas snabbt tjocka lager av sot, och ibland även tjära, på skorstenens insida. Om detta lager tar eld så kan det bli en förbränning som utvecklar mycket värme, en så kallad soteld. Temperaturen kan bli så hög att skorstenens yttre delar riskerar att antända brännbart material och det kan bli en eldsvåda. Med väl rengjord — sotad — skorsten undviker man risken för en soteld. När stadsbefolkningarna ökade i och med industrialiseringen, ökade mängden hus med skorsten, och därmed också behovet av professionella sotare. Husen blev högre och skorstenspiporna grupperades. Sotaryrket var svårt, farofyllt och lågavlönat. I många städer var det vanligt att sotarmästare tog sig an lärlingar, inte sällan pojkar från barnhem och liknande. I exempelvis Sverige och Tyskland tillhörde sotarmästarna ett gille, och man var tvungen att gå igenom gesällprov för att bli mästare. Vissa av dessa historiska verktyg används fortfarande av vissa sotare. I Sverige bär utbildade sotare ett heraldiskt vapen på sina bälten, vilket visar Sveriges lilla riksvapen bestående av de tre kronorna i guld mot en rund botten samt två lejon som sköldhållare. Det var Gustav IV Adolf som gav sotarna rätten att bära officersbältesspänne av 1802 års modell, det vill säga samma spänne som officerare senare bar under Finska kriget. Ett sådant militärt spänne går att se här, att jämföras med sotarspännet här. Ibland beskrivs vapnet felaktigt som stora riksvapnet och att sotarna skulle ha fått tillåtelse av drottning Kristina att bära vapnet efter branden på Stockholms slott på 1640-talet. Enligt tradition ska den nya gesällen själv beställa och betala för spännet som är en symbol som skiljer gesällen från lärlingen. Lärlingen i sin tur bär istället ett spänne med två korslagda rafflar, se här. Sotningsintervallen uppdaterades av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 2014. Kommunen ansvarar för såväl sotning som brandskyddskontroll. Kommunen beslutar hur ofta det ska sotas och avgiftens storlek. Det är vanligt att kommunen upphandlar hantering av sotning och brandskydd med fristående företag. Kommunen kan då delas upp i olika sotningsdistrikt som de upphandlade företagen ansvarar för. Egensotning eller sotning i egen regi får ske av enskild ägare av en fastighet. För att få utföra sotningen själv måste man få tillstånd i den kommun fastigheten är placerad. Krav för tillståndet är att man ska ha erforderliga kunskaper, vanligtvis intyg från Brandskyddsföreningen eller motsvarande. Rensvajer, renskabel, rensvinda. Skaftborste och imkanalsborste för relining och rensning. Dammsugare, så kallad sotsug. Inspektionskamera, endoskop.
