Tvättmaskin
Tvättmaskin är en teknisk apparat som används för att tvätta nästan alla sorters kläder. En tvättmaskin är försedd med en liggande eller stående så kallad "trumma" där kläderna läggs i. Sedan fylls denna med vatten och snurrar fram och tillbaks. Vattnet värms upp till den temperatur som ställs in och dessutom tillförs tvättmedel i vattnet. Efter ett tag töms maskinen och sedan fylls den på nytt med kallt vatten utan tvättmedel, detta för att skölja bort tvättmedlet. Dessa sköljningar är oftast flera i rad, där den sista sköljningen även tillsätter sköljmedel. Efter ytterligare ett tag töms vattnet ut igen och maskinen börjar, om man så programmerat, centrifugera. Detta innebär att trumman snurrar i hög fart för att på så sätt pressa ut vattnet från kläderna. Den första moderna tvättmaskinen med en tunna som snurrar tvätten uppfanns av James King 1851. År 1858 uppfann Hamilton Smith den roterande tvättmaskinen. 1874 uppfann William Blackstone en av de första lätthanterliga tvättmaskinerna och den första elektriska tvättmaskinen introducerades 1910 av Alva John Fisher. Frontmatad tvättmaskin är den vanligaste typen av tvättmaskin och dessa har en lucka framtill på maskinen som oftast är rund och försedd med ett tjockt glas för att man ska kunna se tvätten. Upptill eller framtill är nästan alla tvättmaskiner försedda med ett s.k. tvättmedelsfack där man fyller på tvättmedel och även sköljmedel. I närheten av tvättmaskinen placeras ofta en torktumlare. I vissa fall monteras torktumlaren ovanpå tvättmaskinen om det är brist på utrymme. Denna typ av anordning med tvättmaskin och torktumlare ovanpå varandra kallas tvättpelare. En toppmatad tvättmaskin innebär att tvättmaskinen är försedd med en lucka upptill som öppnas och under luckan får man sedan vrida trumman rätt för att hitta en lucka som öppnas för att lägga i eller ta ut kläderna. Många toppmatade maskiner har dock numera ett automatiskt parkeringsläge, när tvättprogrammet är avslutat rullar trumman tills öppningen är vänd åt rätt håll. Det blir därmed enklare att tömma och fylla maskinen. En toppmatad tvättmaskin är praktisk om man har ont om utrymme, eftersom den tar mindre plats än en frontmatad tvättmaskin. De toppmatade tvättmaskiner som finns i USA och lite varstans i världen, Har oftast en horisontellt stående trumma med en agitator i mitten. Den rör sig fram och tillbaks och tvättar kläderna när maskinen startar,vilket även sugerner kläderna utmed agitatorn ända ner till botten, i vatten av tvättmedel. Hela trumman fylls upp eller halvt beroende på hur mycket tvätt som ska i. Kläderna måste kunna flyta omkring i vatten för att kunna cirkulera runt med agitatorn. Tvätten ligger i blöt hela tiden och blir snabbt ren,jämfört mot våra frontmatade tvättmaskiner som knappt har en deciliter vatten i sig och långa tvättprogram,dessa toppmatade maskiner med väldigt korta tvättprogram, vilket är uppskattat av amerikanarna. Toppmatade tvättmaskiner är ovanliga i Europa men desto vanligare i USA och Kanada. Hur energieffektiv en tvättmaskin är visas med energimärkningen på en skala A-G, där A är bäst. För tvättmaskiner som är ännu effektivare har tillverkarna på den europeiska marknaden på eget initiativ infört ytterligare klasser: A+ och A++, där A++ är effektivast. Detta är dock inte officiellt reglerat i lag och därför används A+ och A++ bara i marknadsföringen och inte på energimärkningen. De uppgifter som lämnas på energimärkningen gäller för ett program med 60 grader bomull, exakt vilket program det är varierar mellan olika modeller. Fråga innan du köper så att du kan tvätta energismart. Hur bra maskinerna tvättar och centrifugerar visas också på en skala från A till G där A är bäst. Både tvätteffektivitetsklass A och B ger mycket ren tvätt. Sköljningen är en uppgift som saknas på energimärkningen idag.
Tvättmedel
Tvättmedel är en sorts rengöringsmedel som främst är avsett för rengöring, blekning, mjukgörning och desinficering av textilier, så kallad tvätt, för olika vattenkvaliteter och temperaturer. Tvättmedel saluförs oftast i fast form som ett pulver men finns också i flytande form. Westbergs tvättpulver började tillverkas i Sverige år 1890, M. Zadigs tvättpulver började tillverkas i Malmö år 1897. Heymann Blochs tvättpulver tillverkades i Köpenhamn. Tvättmedlet Persil marknadsfördes första gången 6 juni 1907 av Henkel et Cie i Düsseldorf. Dessa tidiga tvättmedel var ofta blandningar av tvålflingor och soda. Persil innehöll även natriumperborat och natriumsilikat. Nuförtiden tillverkas de flesta tvättmedel på syntetisk väg, men fram till 1950-talet var tvålflingor, framtagna från animaliska och vegetabiliska oljor, fortfarande vanligt. Tvättmedel saluförs i olika former, i pulverform, i flytande form, som gel, förpackade som tabletter, flingor och så vidare. Flytande tvättmedel kan förutom vanlig tvätt användas för att förbehandla svårare fläckar. Tvättmedel kan även delas in i grupperna vittvätt och kulörtvätt. Skillnaden mellan dessa är främst att vittvättmedel innehåller blekmedel för att bleka bort fläckar och att bevara textiliernas vita färg. Kulörtvättmedel är avsett för färgade textilier och innehåller inget blekmedel då detta snabbt skulle matta av klädernas färger. Förr innehöll vittvättmedel inte sällan optiska vitmedel, som skulle göra att tvätten såg skinande vit ut, men av bland annat miljöskäl är dessa nu ovanliga. Optiska vitmedel eller blekmedel är inget egentligt blekmedel utan snarare ett färgämne som ger ett ökat intryck av vithet genom fluorescens. Tvättmedel är olika effektiva vid olika temperatur på tvättvattnet. Olika ingredienser har olika optimal temperatur. TAED (tetraacetyletylendiamin) är en aktivator som gör att full tvätt- och blekeffekt uppnås av vittvättmedel vid lägre temperatur än utan aktivator (60 grader i stället för 90, sägs ofta). Enzymer i vanliga tvättmedel fungerar ofta bäst vid temperaturer kring 50 grader. Under cirka 60 grader överlever fler mikroorganismer (till exempel sporer från fotsvamp). Konsumentverket rekommenderar privatpersoner en tvättemperatur på minst 60 °C för sänglinne för att tvätten ska bli ren. Fosfater var länge en viktig beståndsdel i tvättmedel, det verkar som bland annat avhärdare och mjukgörare. Fosfaterna kan samlas upp i slamsamlare på reningsverken, men i glesbygd finns många hushåll som inte är anslutna till reningsverk. Fosfater från sådana hushåll bidrar till övergödningen av sjöar och vattendrag och fosfattvättmedel har därför totalförbjudits i vissa länder, däribland Sverige och Tyskland. Fosfatfria tvättmedel innehåller istället ofta kiselhaltiga leror, zeoliter, såpa (såpabaserat tvättmedel) som allmänt anses vara bättre ur miljösynpunkt. Björn Gillberg visade i TV att gräddersättningsmedlet Prädd gick alldeles utmärkt att tvätta kläder med. Testet hade gjorts ovetenskapligt utan kontrolltvätt med andra gräddersättningsmedel, men skadan var ändå redan skedd. Prädd försvann från marknaden tämligen omgående då försäljningen i princip upphörde. Surfaktanter. Surfaktanter är ytaktiva ämnen som i tvättmedelssammanhang oftast kallas tensider eller detergenter. Surfaktanter har sådana egenskaper att de kan göra smuts som består av fett vattenlösligt. Surfaktanter sänker även vattnets ytspänning vilket ökar vattnets tvättverkan. Vattenavhärdare. Vattenavhärdande ämnen sänker vattnets hårdhet för att öka tensidernas effektivitet och hindra uppkomsten av bland annat kalktvål och andra svårlösliga salter som kan skada både tvätten och tvättmaskinen. Vanliga vattenavhärdande medel är fosfater av olika slag. Idag används oftast zeoliter som byter ut de hårda Ca2+- och Mg2+-jonerna mot den mjukare Na+-jonen. På så sätts mjukgörs hårt vatten.
Tvätt
Tvätt eller byk är rengöring av textilier och särskilt kläder. Benämningen "tvätt" eller "byk" används även på tvättgodset före och efter tvätten, ofta i sammansättningar som smutstvätt, vittvätt och ren tvätt. I rikssvenskan uppfattas ordet "byk" (med avledningar) som arkaiskt och som särskilt syftande på tvätt av sängkläder som kräver uppvärmt vatten. Under större delen av människans historia, och än idag för en mycket stor del av jordens befolkning, tvättas textilier för hand. I hushåll utan tillgång till tvättmaskin upptar tvätten därför mycket tid. Vid tvätt av textilier krävs riklig tillgång på vatten. Före den industriella revolutionen var det därför ofta tidsbesparande att ta med sig tvättgodset till en sjö eller ett vattendrag, exempelvis till en tvättbrygga, istället för att bära de mängder vatten som behövdes till hushållet. Förr, och på många håll i världen än idag, handtvättades kläder med verktyg som tvättbräda och klappträ. När allt fler började bo i flerfamiljshus byggdes gemensamma tvättstugor, med tvätthoar, tvättmaskiner, centrifuger, och ibland även torkrum och mangelrum. Sedermera tillkom annan teknik som exempelvis torktumlare och torkskåp. I städer inrättades även offentliga inrättningar där man mot betalning kan använda tvättmaskiner, så kallade tvättomater. Ett museum som specifikt avhandlar tvättning är Hagalunds tvätterimuseum. Tvätt av kläder och hushållets textilier är förbundet med en stor mängd kunskap om olika materials tålighet och egenskaper vid blötläggning. Särskilt färgfällning och krympning samt arten av skrynklor som uppkommer är väsentliga att beakta vid val av tvättmetod och temperatur. Därtill kommer vilken torkmetod som är mest lämpad, alltifrån centrifugering, torktumling till torkning på plant underlag, eller på klädstreck upphängt med klädnypor. I kläder finns ofta tvättråd som indikerar vad plagget tål vad gäller värme och tvätteknik. Praktiska och skyddande arbetskläder, i hushållsmiljö ofta ett förkläde, kan bidra till att underlätta tvättarbetet. Handtvätt är textiltvätt för hand. Som tvättmedel används till exempel handtvättmedel eller specifik tvål. Särskilt flytande tvättmedel brukar lämpa sig för handtvätt, eftersom det löser sig snabbare än pulver. Det kan förekomma viktiga upplysningar på förpackningarna som att man inte ska handtvätta om man har handsår eller känslig hy, att man rekommenderas att bära skyddshandskar eller att man bör tvätta händerna med tvål och vatten efter kontakt med tvättmedlet. Överdosering av tvättmedel kan göra det svårt att skölja bort tvättmedlet. Man bör undvika att gnugga hårdhänt och vrida ur textilierna, eftersom det kan skada dem. Är textilierna mycket nedsmutsade kan man istället blötlägga dem längre tid eller tvätta dem två gånger. De är fria från tvättmedel när det slutar bubbla vid sköljning i kallt eller ljummet vatten. Till ylle och siden kan man använda diskmedel. Tvättmaskiner kan ha ett handtvättprogram och även det kräver försiktighet vid användning av tvättmedel. En person som arbetar yrkesmässigt med tvätt, exempelvis på en kemtvätt kan kallas tvättbiträde. Förr (1800-talet) kallades kvinnor som professionellt tog hand om tvätt för tvätterska eller tvättmadam. I den västerländska kulturen har tvätt betraktats som en kvinnlig sysselsättning och det är mycket vanligt att tvätten sköts av en kvinna även i familjer som delar upp hushållssysslorna mellan sig. Enligt Statistiska centralbyrån utförs i Sverige omkring 85 procent av hushållstvätten av kvinnor och omkring 15 procent av män.
Asko Appliances
Asko Appliances AB är ett företag i vitvarubranschen som tidigare hade huvudkontor samt fabrik i Jung i Vara kommun i Sverige. I fabriken i Jung tillverkades torktumlare, tvättmaskiner och diskmaskiner. Asko hade även en fabrik i Lahtis i Finland där ugnar tillverkades, men denna flyttades av Gorenje till Tjeckien 2011. Idag består verksamheten av en utvecklingsavdelning i Lidköping. Företaget grundades som Junga verkstäder av bonden Karl-Erik Andersson 1950. Verksamheten startade hemma på Korsgården som ligger i anslutning till fabriksområdet i Jung. Andersson byggde den första tvättmaskinen till sin mor som inte hade någon tvättmaskin. Hans verkstadskläder var svåra att få rena. Anderssons tvättmaskin var en trumtvättmaskin med inbyggd centrifug och helt rostfri. Maskinen köptes in av Erik Smedberg i Tråvad och blev känd som Junga TMC-8 och kom att tillverkas i 18 år. 1958 visades en ny så kallad toppmatad och halvautomatisk tvättmaskin på Svenska mässan i Göteborg varpå industriell produktion började och namnet Cylinda antogs. 1958 slöts ett avtal med Asea Skandia om ensamrätt på försäljning av produkterna i Sverige. En del av produktionen under 1960-talet skedde genom hemarbete. År 1967 började Cylinda tillverka diskmaskiner och exportera sina produkter. Cylindas tvättmaskiner blev allt vanligare i de svenska hemmen under denna tid och en så kallad frontmatad tvättmaskin med beteckningen Exklusiv 240 gjorde succé. Denna modell vidareutvecklades och under början av 1980-talet kom modellerna 5000 och 9000. 1975 började torktumlare tillverkas. Cylinda förvärvades av Asea 1978 då namnet ändrades till Asea Cylinda. 1988 förvärvades bolaget av Asko och namnändrades till Asko Cylinda. Mellan åren 2000 och 2010 ägdes Asko av italienska Antonio Merloni Group, men från och med juli 2010 ägs Asko istället av vitvarutillverkaren Gorenje från Slovenien. 2008 namnändrades bolaget till Asko Appliances. Bakgrunden till namnbytet från Asko Cylinda är att Asko inte äger varumärket Cylinda, som istället ägs av Elektroskandia, på grund av dess gemensamma ägarhistoria med Asea. Asko introducerade från januari 2009 sitt eget varumärke även i Sverige, vilket var en nyhet på just den marknaden. Asko har tidigare använt detta varumärke i resten av världen. I februari 2013 flyttades tvättmaskin- och torktumlartillverkningen till Velenje i Slovenien och i juli samma år flyttade även diskmaskinstillverkningen. Utvecklingsdelen flyttades till Lidköping.
