Auktion
Auktion (konstauktion) är en metod med försäljning och köp via budgivning (prisförslag) under en begränsad tid, där den som bjuder högst (vid lös egendom) måste köpa varan (gäller vid fast egendom först sedan även köpekontraktet är undertecknat). Auktioner kan sträcka sig över skilda tidsperioder, allt ifrån fastighetsauktioner, som ibland varar i flera veckor, till budgivningar som varar i fyra sekunder vid stora blomsterauktioner i Nederländerna. Bokauktion är en försäljningsform där böcker säljs till högstbjudande genom förmedling av en tredje part, oftast en auktionsfirma. Presumtiva köpare bjuder växelvis över varandra och den köpare som vid auktionstillfället är villig att betala mest för boken blir köpare. I regel tar auktionsfirman ut en provision från både säljare och köpare på det slutliga "klubbade" beloppet. De första kända bokauktionerna i Sverige ägde rum 1664 i Stockholm. Innan den moderna antikvariatsbokhandelns framväxt var bokauktionerna den viktigaste försäljningsformen för äldre böcker. Traditionella slagauktioner bedrivs i Sverige bland annat av Bukowskis, Stockholms auktionsverk och Uppsala auktionskammare. Christie's och Sotheby's är exempel på stora internationella auktionshus. Nätauktioner har idag blivit mycket populära. Här sker köp och försäljning via nätet, men reglerna är ofta ungefär desamma som i traditionella auktioner. På Tradera, eBay med flera webbplatser säljer privatpersoner eller företag själva sina föremål. En annan typ av nätauktion är de expertvärderade där föremålämnas in till ett auktionshus där experter mot avgift katalogiserar, värderar m.m. och sedan säljer på kommission. Nedanstående lista över huvudtyperna (med sina internationella termer) torde vara någorlunda fullständig. Dock förekommer att auktionisten eller auktionsföretaget uppställer specialregler som bekantgörs innan själva auktionen startar. Således kan man ibland urskilja undergrupper till huvudtyperna. Nya auktionstyper konstrueras ("auction design") och dyker upp från tid till annan. Auktioner utgör alternativ till "begärt pris" (med prutmån) eller "Asking price". Ett annat alternativ är "fast pris" eller "Posted price" (mest känt genom daglighandelns streckkoder). Varje auktionstyp har sina specifika egenskaper såsom exakthet vid prissättningen samt tidsåtgång. Antalet samtidiga budgivare har stor betydelse. Stigande öppen budgivning i lugnt tempo med många budgivare resulterar i ett slutpris, som ligger nära det verkliga marknadsvärdet. Där antalet budgivare är ringa och varje budgivare endast får inge ett enda bud, sparar man tid, men förlorar i exakthet. Auktioner som sker via någon auktionsfirma eller auktionssajt finansieras normalt via avgifter som endera tas ut av säljaren eller av både säljaren och köparen. Avgifterna kan utgöras av ett fast belopp, ett procentuellt belopp eller en kombination av båda. Några termer som förekommer för de olika typerna av avgifter är. Auktionsavgifter är momsbelagda, medan själva varan som ropas in på auktion vanligen inte är det. Slagauktion är den traditionella typen av auktion, med utropare och som äger rum i en auktionssal eller på annan fysisk plats. Begreppet används ofta i kontrast mot nätauktioner. inropsavgift - en procentuell avgift som tas ut av köparen. droit de suite - en ytterligare procentuell avgift som tas ut av köparen vid inköp av vissa konstverk, och som går till konstnären eller dennes arvingar. slagavgift - en fast avgift som tas ut av köparen. försäljningsprovision - en procentuell avgift (provision) som tas ut av säljaren.
Svenska Ostindiska Companiet
Det var först ett stycke in på 1700-talet, som Sverige verkligen erhöll ett ostindiskt kompani. Kompaniet fick bland annat följande kungliga privilegier. Till skillnad från de första tre ledde den fjärde oktrojen till förlust för intressenterna, främst på grund av liberalisering av världshandeln samt olika krig och blockader. Under denna oktroj var Carl Henrik Tranchell kompaniets sekreterare. För Göteborg, kompaniets säte och stapelstad, blev den ostindiska handeln en källa till rik och hastig uppblomstring. De dyrbara indiska och kinesiska varorna – huvudsakligen siden, te, porslin och kryddor – såldes på livligt besökta auktioner efter ostindiefararnas hemkomst. De spreds sedan nära nog över hela Europa och utgjorde en betydande del av Sveriges export. Det har uppskattats att kompaniets handel stod för 2–5 % av Sveriges bruttonationalprodukt under perioden 1730–1800. Det blev liv och rörelse i Göteborg när en "ostindiefarare" kom hem. Den tyskfödde historikern Ernst Moritz Arndt fick under sin vistelse i Göteborg år 1804 vara med om en sådan händelse, som han beskrev på följande vis. Bland Ostindiska kompaniets ledande män återfanns inte bara den tidens främsta köpmän som Grill, Sahlgren, Plomgren med flera, utan även statsmän, sådana som Carl Fredrik Scheffer och Johan Liljencrantz. Ett betydande antal riksråd och i övrigt högt uppsatta personer var också delägare. Det var därför knappast underligt att det rika kompaniet var väl ansett på högre ort och ibland lyckades utverka förmåner som inte var tillgängliga för alla. Den 15 augusti 1931 – med anledning av Ostindiska kompaniets 200-årsdag – öppnade handelsministern en minnesutställning i Kongresshallen på Liseberg. Samma dag sjösattes vid Götaverken ett av det dåvarande kompaniets lastmotorfartyg Peiping på 10 000 ton. I Sjöfartsmuseet i Göteborg höll auktionsfirman Bukowskis den 26 februari 1989 en auktion med porslin (115 föremål) som bärgats från Ostindiefararen Götheborg av kammarherre James Keiller 1905–1907. Till varje auktionsnummer hörde James Keillers originalcertifikat från bärgningen. Ägarna beslutade att donera en del av behållningen till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. Även Bukowskis donerade överskottet från försäljningen till stiftelsen. Utropspriserna varierade mellan 400 och 2 000 kronor. 1993 bildades ett företag för att bygga en kopia av ostindiefararen Götheborg. Originalet var byggt 1737 och tillhörde Ostindiska Companiet till 1745 då det sjönk efter att ha gått på grundet Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Göteborgs stadsmuseum har sedan 1861 sina utställningar i Ostindiska huset. I det så kallade Godegårdsarkivet på Nordiska museet finns Jean Abraham Grills ostindiska handlingar, som bland annat innehåller en rikhaltig korrespondens samt material om faktoriet i Kanton, provianteringen av skeppen och de stora upphandlingarna av kinesiska varor som sändes till Sverige. Vid Göteborgs universitetsbibliotek finns arkivmaterial från det Svenska Ostindiska Compagniet tillgängligt via webben. Warwick University Library har gjort tillgängliga ett antal digitaliserade försäljningskataloger från det svenska kompaniets auktioner. De är tryckta mellan 1733 och 1759 och förtecknar importerat gods till salu i Göteborg. Digitaliseringen skedde inom ramen för projektet Europe's Asian Centuries:Trading Eurasia 1600–1830 vid Centre for Global History and Culture, Department of History, University of Warwick. Rätt till all svensk handel och sjöfart öster om Godahoppsudden. Alla seglatser skulle gå från och till Göteborg. Den svenska staten skulle erhålla 100 daler silvermynt för varje skeppsläst, plus skatter. Lasten skulle auktioneras bort i Göteborg vid ankomsten. Kompaniet fick använda hur många skepp det önskade, men de måste byggas och utrustas i Sverige. Skeppen skulle föra svensk flagg och ha svenska skeppshandlingar. Rätt att utfärda aktier för att finansiera expeditionerna.
Porslinsfasaderna
Porslinsfasaderna är den svenske författaren och journalisten Sven Olov Karlssons tredje roman, utgiven på förlaget Natur och Kultur 2013. Romanen utspelar sig i den lilla bruksorten Eriksfors i Västmanland och sträcker sig från tidigt 1900-tal fram till 2000-tal. Bokens protagonist Saga Silver växer upp på släktgården Löftet där tre generationer vistas tillsammans: Sagas föräldrar Alvar och Albertina Bengtsson, sagas man Knud Silver och senare de tre barnen Margona, Sölve och Sonny Boy. Familjen livnär sig på Knuds auktionsfirma, Silvers auktion och alltjänst, som köper upp dödsbon och auktionerar ut. Knud är utropare och Sagas sorterar och väljer ut auktionsföremålen. Tidningen Aftonbladets recensent Pia Bergström var övervägande negativ i sin recension. Hon noterade att romanen var mer av en skröna än Karlssons tidigare alster och skrev att hon hade "svårt att svälja den hejiga blandningen av country noir-stuk, magisk realism och den liksom förtjusta kyla familjen skildras med." Vidare ansåg hon att romanen hade vunnit på att skildra huvudpersonen Saga Silver med i detalj, i stället för att "tassa" runt henne som hon menade att både familjen i själva boken och författaren gör. Helsingborgs Dagblads Crister Enander menade att Karlsson genom romanen gjort sig till en värdig efterträdare till författaren Lars Gustafsson. Enander fortsatte senare "Språket är laddat, på en och samma gång utmejslat och ledigt, osvikligt precist och avskalat men drivs ändå framåt av en grundläggande lust till formulerandet" och avslutade med att konstatera att Karlsson inger "hopp om den svenska romankonstens framtid". Norrköpings Tidningars recensent Ann Lingebrandt var övervägande negativ i sin recension och skrev "Sven Olov Karlsson är bra på det han gör, inget tvivel om det. Men romanen har ofta mer smak av pilsnerfilm än av den kärva brygd som litterära glesbygdsskildrare från Sara Lidman till Ola Nilsson bjuder på.". I Svenska Dagbladet berömde anmälaren Andres Lokko romanen som han menade var ett "välutmejslat porträtt av en kvinna i brytningstiden mellan det gamla och det moderna". Lokko kallade vidare Karlsson för en "bländande formuleringskonstnär" och mot slutet av recensionen fortsatte Lokko "Skrivglädjen, det ständiga blinkandet till företeelser och kulturella referenser, fyller läsningen av Porslinsfasaderna med konstanta överraskningar. Tidningen Östgöta Correspondentens recensent Lisbeth Antonsson rosade romanen, som hon menade fångade henne "med hull och hår." Hon berömde vidare Karlssons berättarglädje och kallade språket "exakt och briljant". Hon menade att relationerna i boken är "skildrade med värme och absurd humor" och avslutade sin recension med att kalla romanen för "en oförglömlig berättelse". Porslinsfasaderna nominerades till Augustpriset 2013 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Juryns kommentar löd "Med sin stadiga och glimrande prosa har Sven-Olov Karlsson givit bygderomanen en plats i 2000-talet". Saga Silver – Hon är romanens protagonist och enda barn till Alvar och Albertina. Hon plågas av sanndrömmar om hur andra ska dö och för att slippa dessa undviker hon att sova. Hon upplevs även som folkilsken och halvtokig. Alvar Bengtsson – Sagas far. I sin ungdom en flicktjusare men tvingas gifta sig med Albertina efter att han gjort henne med barn. Trots flera försök att få missfall föds Saga. Albertina Bengtsson – Sagas mor. Knud Silver – Han är Sagas man och auktionist. Han är även humoristisk, vilket inte minst märks genom de vitsar han drar när han står på auktionsbacken. Margona Silver – Hon är Sagas dotter (ej Knuds). Upplevs som folkilsk. Sölve Silver – Familjens mellanpojke, beskrivs som "trög och trogen". Sonny Boy Silver – Familjens sladdbarn, musiker. Han är Sagas favoritbarn då han som barn hade kolik och genom detta gjorde så att hon slapp sina sanndrömmar. Emil – Margonas far som omkommer i en bilolycka innan hon föds.
Kommissionär
Med kommissionär avses en fysisk eller juridisk person som i eget namn men för en annan persons räkning köper eller säljer varor och tjänster. Vanliga exempel på kommissionärer är auktionsfirmor som på uppdrag säljer föremål på auktion, e-handlare som köper varor åt konsumenter genom s.k. dropshipping och fondkommissionärer som handlar med värdepapper för sina uppdragsgivares räkning. En person som ger i uppdrag åt en kommissionär att handla för dennes räkning kallas kommittent. En kommissionär som agerar i egenskap av företagare kallas för handelskommissionär. Innebörden av att det ska föreligga ett uppdrag är att det inte är kommission om en person handlar för annans räkning på eget bevåg. Om någon som normalt sysslar med kommission yrkesmässigt i ett enskilt fall genomför en transaktion för en tidigare kunds räkning men utan att det aktuella avtalet kan anses föranlett av något uppdrag från kunden, torde enligt förarbetet inte kommissionslagen vara tillämplig. Vilka förpliktelser som uppkommer mellan "kommissionären" och huvudmannen bedöms då utifrån de regler som gäller i allmänhet vid handlande utan uppdrag. Uttrycket "för annans räkning" betyder enligt kommissionslagens förarbeten att huvudmannen skall ha ett verkligt intresse av försäljningen till, respektive köpet från, tredje man. Vid försäljningskommission är de väsentligaste faktorerna enligt förarbetet dels om kommissionären har rätt att returnera gods som inte kunnat säljas samt risken för att huvudmannen verkligen får godset i retur, dels huvudmannens intresse av vilka villkor – främst vilket pris – mellanmannen lyckas uppnå vid försäljningen till tredje man. Vid inköpskommission är de väsentligaste faktorerna vid sammanvägningen dels om huvudmannen har rätt att avvisa ett köp som mellanmannen gjort samt risken för att detta sker, dels mellanmannens rätt att själv överta gods som köpts in till huvudmannen samt risken för att detta sker, dels huvudmannens intresse av vilka villkor, främst vilket pris, som mellanmannen lyckas uppnå vid inköpet från tredje man. Av rättspraxis framgår att om kommissionären måste överta varor som han inte kan avsätta till tredje man är det inte är fråga om kommission utan om överlåtelse i fast räkning. För att det ska vara fråga om kommission i juridisk mening måste kommissionären vidare ha handlat i eget namn. I kommissionslagens förarbeten anges att uppdragstagaren handlar i eget namn när han vid förhandlingarna med tredje man antingen helt förtiger att han handlar för annans räkning eller gör klart för tredje man att denne enbart ska ha med uppdragstagaren att göra. Rättsförhållandet mellan huvudmannen, mellanmannen och tredje man blir ett helt annat vid kommission änär mellanmannen handlar i huvudmannens namn. Vid avtal i eget namn blir mellanmannen avtalspart och ansvarig för fullgörelsen, vid avtal i huvudmannens namn blir denne själv istället förpliktad. Eftersom en mellanman som krävs på fullgörelse kan försöka freda sig genom att påstå att han handlade i huvudmannens namn finns ett särskilt beviskrav som anger att kommissionären då måste visa att han inte handlat i eget namn. Om B skulle sälja A:s telefon till tredje man i eget namn är B en kommissionär. Det är endast kommission om uppdraget gäller köp eller försäljning. Som exempel på när kommissionslagen av den anledningen inte blir tillämplig nämndes i förarbetena till kommissionslagen att en speditör transporterar gods åt någon annan genom att ingå fraktavtal för annans räkning men i eget namn. Inte heller förmedling av finansiella instrument som emitteras utgör kommission. Det ska föreligga ett uppdrag. Uppdraget ska utföras för annans räkning. Uppdraget ska utföras i eget namn. Uppdraget ska gälla försäljning eller köp. Objektet ska vara varor, värdepapper eller annan lös egendom.
