Bekämpningsmedel
Ett bekämpningsmedel (pesticid) är en kemikalie som är avsedd för att döda, förhindra framväxt av, eller på annat sätt reglera tillväxt av skadliga organismer. Bekämpningsmedel indelas av Kemikalieinspektionen i växtskyddsmedel respektive biocidprodukter. Växtskyddsmedel används i huvudsak inom jordbruket medan biocidprodukter används i industriella sammanhang. Bekämpningsmedel sprids ofta med en lantbruksspruta. I Sverige såldes 8 621 ton bekämpningsmedel mätt i aktiv substans år 2001. Huvudparten (69 %) var medel (till exempel kreosot) som används för att tryckimpregnera virke. Jordbruket svarade för 20 % av den totala förbrukningen. I Sverige är det förbjudet att sprida bekämpningsmedel utanför tomt- eller åkermark. Certifikat krävs för att införskaffa och nyttja bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel är beskattade med en bekämpningsmedelsskatt. Fungicid (mot skadesvamp). Insekticid (mot skadeinsekter).
Tobaksrökningens effekter på hälsan
Tobaksrök innehåller, förutom nikotin som är beroendeframkallande, mer än 4 000 olika kemiska ämnen, varav flera är cancerframkallande eller skadliga på andra sätt, till exempel genom att de är giftiga, kvävande eller allergiframkallande. Minst 250 av de kända ämnena i tobaksrök är konstaterat skadliga och mer än 50 är cancerframkallande. Det finns två olika sorters beroende, nämligen fysiologiskt- och psykologiskt beroende. Det fysiologiska beroendet innebär att man får abstinensbesvär och känner ett sug. Abstinensbesvär är att man blir irriterad, hungrig eller får svårt att koncentrera sig. Det psykologiska beroendet kan yttra sig genom att man känner tomhet och saknad och genom att man lätt blir irriterad om man inte får i sig nikotin. Man kan också känna ett behov av att röka i vissa lägen och sociala sammanhang. Passiv rökning innebär att en person som själv inte röker ofrivilligt andas in tobaksrök som ett resultat av att andra personer i omgivningen röker och därigenom blir utsatt förökens skadliga inverkan. Även passiv rökning har konstaterats vara en stor hälsorisk och att regelbundet utsättas för passiv rökning ger en förhöjd risk att drabbas av bland annat lungcancer och flera andra cancerformer, samt hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägssjukdomar som KOL. Mer än 600 000 människor dör enligt WHO i förtid varje år som en följd av passiv rökning, varav tjugoåtta procent beräknas vara barn. En av de första studier som tydligt kunde visa ett statistisk samband mellan passiv rökning och lungcancer var en japansk studie under 1980-talet som visade att icke-rökande kvinnor gifta med rökande män drabbades av lungcancer i högre utsträckning än icke-rökande kvinnor gifta med män som också var icke-rökare. En rad sjukdomar är associerade med rökning, bland annat. Enligt WHO finns det mer än en miljard människor i världen som röker varje dag, varav nära åttio procent lever i låg- och medelinkomstländer. Tobaksrökning har negativa samhällsekonomiska konsekvenser i form av till exempel ökade sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. Även privatekonomiska konsekvenser, mest kännbara i låginkomstländer, kan uppstå då tobaksbruket till exempel kan leda till förtida död för fadern eller modern i en familj, vilket drabbar hela den efterlevande familjens försörjning. Under de senaste årtiondena har en allt större del av tobaksodlingen flyttat till låginkomstländer, där arbetskraften och därmed produktionskostnaderna är billigare, vilket ökar vinsten för tobaksbolagen. Men eftersom fattiga bönder i låginkomstländer har mindre avancerad teknisk utrustning än vad bönder i rikare länder har, så försämras de fattiga böndernas hälsa och den omgivande miljön ännu mer av den bekämpningsmedel- och gödselkrävande tobaksodlingen än de gör i rika länder. Tobaksplantan är nämligen känslig för skadeinsekter och sjukdomar, varför mycket bekämpningsmedel vanligen används i odlingarna. Skyddsutrustningen för dem som arbetar inom tobaksodlingen i fattiga länder är också ofta bristfällig och risken att tobaksarbetarna utsätts för skadliga kemikalier är därför hög. Tobaksarbetare som hanterar tobaksblad utan tillräcklig skyddsutrustning riskerar att drabbas av green tobacco sickness, en form av nikotinförgiftning som beror på att nikotinet från tobaksbladen absorberas genom huden. Förutom att tobaksodlingen försämrar miljön och allvarligt kan skada odlarna och deras familjers hälsa, kan den ha negativ påverkan på den biologiska mångfalden, bland annat eftersom den kan leda till skogsskövling och jorderosion då träden huggs ner för att få torkved till tobaksbladen. Giftanvändningen kan även leda till att vattentäkter kan förstöras.
Växtskyddsmedel
Växtskyddsmedel används inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk främst för att skydda grödor från angrepp av svamp, insekter och konkurrerande växter men även för att påverka växtens utseende. Biologiska bekämpningsmedel förekommer men merparten utgörs av kemiska bekämpningsmedel. De flesta är antingen fungicider, insekticider eller herbicider. Grödor behandlas ofta genom besprutning där växtskyddsmedlet blandats ut med vatten.
Besprutning
Besprutning är en metod att sprida bekämpningsmedel, för att skydda växter, främst odlingar, mot växt, svamp- och djurangrepp. Det förekommer också besprutning blodsugande och sjukdomsbärande insekter, för att skydda djur och människor. Besprutning har även används mot djur och natur som del i krigsföring. För att optimera odling av växter används besprutning med olika bekämpningsmedel. Detta kan ske ifrån exempelvis flygplan, helikoptrar, traktorer eller handaggregat med speciell utrustning. Besprutning kan i huvudsak indelas i två kategorier: Den ena kategorin är till för att förhindra konkurrerande växtlighet att ta utrymme och näring från den odlade växten. De flesta av de preparat som används är närbesläktade med B-vitaminkomplexet och fungerar i växtriket som växternas hormoner. Vid beläggning med sådana preparat tillförs växterna extra hormoner vilket får till följd att de mindre växterna växer ihjäl sig och de större/odlade får en extra skjuts i sin tillväxt. Beläggningen har således bäst effekt ju längre den odlade växten har kommit i sin utveckling och det eventuellt upptagna "giftet" är inget annat änågot eller flera B-vitaminbesläktade ämnen. Den andra kategorin av bekämpningsmedel används mot animaliska angrepp av olika slag, mestadels mot insektsangrepp såsom till exempel från rapsbaggen. Dessa ämnen är gifter och består av toxiska dioxiner som helt enkelt dödar angriparna. Rester bestående av dessa dioxiner finns mer eller mindre alltid kvar i växten efter bekämpningen då dessa även tas upp av den odlade växten. Huruvida dessa antianimaliska bekämpningsmedel utgör hot eller inte mot animaliska konsumenter såsom människor och djur är delvis höljt i dunkel. Dessutom har flygbesprutning skett i trakter som plågats av stora förekomster av mygg. Speciella flygplan har utvecklats för besprutning som till exempel Transavia PL-12 Airtruk och PZL M-15 Belphegor. Helikoptrar som använts är till exempel Kamov Ka-26. I Sverige är flygbesprutning generellt förbjuden och få undantag har skett, man har då besprutat emot myggor, inte vid skogs- och jordbruk. Många bekämpningsmedel är farliga för människor, djur och miljön. Historiska exempel på bekämpningsmedel som använts för besprutning, som visat sig ha mycket negativa är exempelvis DDT och hormoslyr. Bhopalkatastrofen var ett gasutsläpp som inträffade natten mellan 2 och 3 december 1984 i Bhopal i Madhya Pradesh i Indien, vid en pesticidfabrik ägd av Union Carbide India Limited.
Denguefeber
Allvarlig denguefeber orsakar ibland stora pleurautgjutningar (vätskeansamling i lungsäcken) eller ascites (vätskeansamling i buken). Om dessa är tillräckligt stora kan sjukvårdspersonal lägga märke till dem vid undersökning av personen. Sjukvårdspersonal kan diagnostisera denguechocksyndrom tidigt om medicinskt ultraljud används för att hitta vätska i kroppen. I många områden där denguefeber är vanligt, har dock flertalet av sjukvårdspersonalen och klinikerna inte ultraljudsapparater. Med undantag för antikroppstest, kan dessa laboratorietester bara bidra till att diagnostisera denguefeber under det akuta (första) stadiet av sjukdomen. Däremot kan antikroppstest bekräfta att en person har denguefeber i senare stadier av infektionen. Kroppen bildar antikroppar som specifikt bekämpar dengueviruset efter 5 till 7 dagar. Det finns inga godkända vaccin som ger immunitet mot denguevirus. För att förhindra infektion, föreslår Världshälsoorganisationen (WHO) att kontroll av myggpopulationerna och att människor skyddas från myggbett. WHO föreslår ett program för att förhindra denguefeber (som kallas "Integrated Vector Control"-programmet) som innehåller fem olika delar. Den bästa metoden för att begränsa myggbeståndet är att angripa dess livsmiljöer. Fria vattenytor bör undvikas eller om så inte är möjligt behandlas med insektsmedel eller biologiska bekämpningsmedel. Forskarna tror inte att besprutning med organofosfat eller pyretroidinsekticider hjälper. Bästa metoden att angripa myggorna är att genom miljöinsatser förhindra öppna vattensamlingar med stillastående vatten, eftersom det lockar stickmyggor, och också eftersom bekämpningsmedel kan ge oönskade hälsoeffekter. För att förhindra myggbett, kan man bära kläder som helt täcker huden. Man kan använda myggmedel, vilket hjälper till att hålla stickmyggen borta. (DEET fungerar bäst.) Människor kan också använda myggnät när de vilar. Men dessa åtgärder tycks inte vara tillräckligt effektiva, eftersom utbrottsfrekvensen verkar öka i några områden, antagligen på grund av att urbanisationen har ökat habitatet för A. aegypti. Utbredningen av sjukdomen tycks öka, möjligtvis på grund av klimatförändringen. Det finns ingen särskild behandling för denguefeber. Olika människor behöver olika behandlingar beroende på vilka symptom de har. En del människor tillfrisknar bara genom att dricka vätska hemma och med hjälp av sjukvårdspersonal som noggrant följer upp för att säkerställa att de är på bättringsvägen. Andra människor behöver vätska intravenöst.Vårdpersonal kan fatta beslut om att personen ifråga behöver läggas in på sjukhus om man ser allvarliga varningstecken, speciellt om personen redan har en kronisk sjukdom. När en infekterad person behöver vätska intravenöst, brukar han/hon oftast bara behöva det i en dag eller två. Vårdpersonal ökar den givna vätskemängden så att personen avger en viss mängd urin (0.5–1 ml/kg/h). Vätskemängden ökas tills personens hematokrit (mängden järn i blodet) och deras vitala tecken är normala. På grund av blödningsrisken bör sjukvårdspersonal undvika invasiva medicinska ingrepp såsom nasogastrisk intubation (en sond förs genom personens näsa ner till magen), intramuskulära injektioner (medicinen ges med spruta in i en muskel) och arteriell punktion (injektionsnål sätts i en artär). Paracetamol kan ges mot feber och smärta. Antiinflammatoriska läkemedel av typ NSAID (som ibuprofen och magnecyl) bör inte användas eftersom de ökar blödningsbenägenheten. Blodtransfusioner bör sättas igång tidigt om en persons vitala tecken förändras eller är onormala och om mängden röda blodkroppar i blodet minskar. När en transfusion behövs, bör personen få antingen helblod (blod som inte separerats i olika delar) eller packade röda blodkroppar (förpackad blod som enbart består av röda blodkroppar). Blodplättar (separeras från helblod) och färsk, fryst plasma rekommenderas normalt inte.
Växtskydd
Växtskydd är en del inom jordbrukssektorn och trädgårdsskötseln inriktad emot att skydda växter mot till exempel svamp och insektsangrepp eller för att bekämpa ogräs. Växtskyddsmedel innehåller till exempel bekämpningsmedel som fungicider mot skadesvampar, herbicider mot ogräs och insekticider mot skadeinsekter. Även biologiska bekämpningsmedel, som till exempel nyckelpigor ingår i växtskydd.
Selektionstryck
Med selektionstryck, urvalstryck eller evolutionstryck avses händelsekedjor inom evolutionsbiologin som påminner om tryckets inverkan på gaser och flödande vätskor. Begreppet har även använts inom andra vetenskaper, som företagsekonomi. Händelser som minskar den reproduktiva framgången hos en del av en befolkning, kan utöva ett selektionstryck. Om trycket är tillräckligt stort, kan ärvda anlag som mildrar dess effekter - även om de under andra omständigheter skulle vara negativa - få ökad spridning inom en population. Inom populationsgenetik uttrycks selektionstryck vanligen som en urvalskoefficient. Resistens hos bakterier är ett exempel på resultatet av det naturliga urvalet. När ett läkemedel används på en art av bakterier, dör de som inte är motståndskraftiga och kan inte producera avkomma, medan de som överlever kan vidarebefordra resistensgenen till nästa generation. Så läkemedelsresistensen ökar med varje generation. Antibiotikaresistens förvärras av felaktig användning av antibiotika. Antibiotikaresistensen tilltar när antibiotika används för att behandla icke-bakteriella sjukdomar, och när antibiotika används längre än den föreskrivna tiden. Malariaparasiten kan utöva ett selektivt tryck på befolkningar. Detta tryck har lett till att det naturliga urvalet för erytrocyter som bär sicklecell-mutationen hos hemoglobingenen (Hb S) - som orsakar sicklecellanemi - i områden där malaria är en stor hälsorisk, eftersom detta tillstånd ger en viss motståndskraft mot denna smittsamma sjukdom. Därför kan begreppet beskrivas som tillämpning av Charles Darwins princip om att "de bäst anpassade individerna överlever" (som egentligen skall förstås som "de sämst anpassade individerna inte överlever") via urvalsmekanismer. Precis som med utvecklingen av antibiotikaresistens hos bakterier, har resistens mot bekämpningsmedel och växtgifter börjat dyka upp vid vanligen förekommande jordbrukskemikalier. Några exempel. I USA har studier visat att fruktflugor som hemsöker apelsinodlingar höll på att bli resistenta mot malation, ett bekämpningsmedel som används för att döda dem. På Hawaii och Japan utvecklade kålmalen (Plutella xylostella) resistens mot Bacillus thuringiensis, som används i flera genmodifierade grödor, däribland BT Corn, ungefär tre år efter det började användas i stor utsträckning. I England har råttor i vissa områden utvecklat en sådan stark resistens mot råttgift att de kan konsumera upp till fem gånger så mycket som normala råttor utan att dö. DDT är inte längre effektivt för att förhindra malaria på vissa ställen, vilket har bidragit till att sjukdomen fått ett uppsving. I södra USA har ogräset Amaranthus palmeri, som drabbar bomullsodlingen, utvecklat utbredd resistens mot bekämpningsmedlet Roundup.
