Säng
En säng är fristående eller väggfast sovmöbel, avsedd för oftast en eller två personer att sova eller vila i. Den är vanligen försedd med madrass och sängkläder. Vid inköp av säng är det vanligen själva stommen man köper: en sängram med eller utan gavlar beroende på sängens formgivning. Madrassen köps separat. Antingen väljer man en vanlig madrass och då måste man komplettera med en ribbotten som stöd under madrassen, eller så väljer man en resårbotten som är en madrass med inbyggt underrede av trä och som enkelt ställs i sängramen. Standard för bäddmått, måttet på ytan för sängens madrass, är för vuxensängar 80×200 cm, 90×200 cm, 105×200 cm, '120×200 cm samt för dubbelsängar' 140×200 cm, 160×200 cm och 180×200 cm. Sängens utseende och funktion kan anpassas till olika krav och till modets växlingar. För att kunna möjliggöra en god sömn kan madrassen ha hårdhetsgrad efter önskemål och sängkläderna kan anpassas till varierande klimatförhållanden och inredningsstil. Sängen som en fristående möbel förekom redan 2000 f.Kr. i Egypten och Främre Orienten. Under antiken var den vanliga sängen en träram med fyra ben med vävda gördlar eller remmar emellan för att lägga madrassen på. I Norden fann man i vikingaskeppen Oseberga och Gokstad fristående sängar med rikt utsirade sängstolpar, men klassades som högreståndsföremål. De mest primitiva liggmöblerna i sentida svensk allmogekultur är lavar i kolarkojor och fäbodarnas eldhus, men de väggfasta kistebänkarna längs stugornas väggar har också hög ålder. Ur sådana enkla "hyllor" utvecklades de väggfasta "tvillingsängarna", särskilt vanliga i västra och mellersta Sverige, och speciellt norrut uppförda i två eller rent av tre våningar med förhängen eller luckor. Av fristående sängar är ståndsängarna i stolpkonstruktion kända sedan vikingatiden. De var vanliga i högre kretsar på medeltiden men levde kvar – ofta i rent medeltida utformning – ännu i 1800-talets Skåne. Försedda med baldakin och en ofta rikt utskuren trästomme var de också överklassens sovmöbel under renässansen och barocken. Sänghimmellösa sängar med rikt dekorerade gavlar slog igenom på 1700-talet. Mot detta sekels slut uppstod som en svensk (och finländsk) specialitet den gustavianska sängen eller dragsängen med utdragbar sänglåda. Denna typ stod längs med en vägg, medan en annan samtida modenyhet, imperialsängen, stod fritt i rummet med den högre, bakre gaveln mot väggen. Först ett sekel senare hade denna typ slagit igenom även i bonde- och arbetarhem. Då hade bland annat den engelska järnsängen med mässingsknoppar hunnit vinna insteg i borgarhemmen. Den moderna sängen skiljer sig till sitt yttre inte så mycket från de beskrivna äldre typerna, däremot har utrustning och särskilt madrasserna genomgått en snabb utveckling under 1900-talet. Vid resor och i fält använde man tidigt typer som påminde om sentida turistsängar (med tygbotten) eller bocksängar med tygbotten, upprullad på två stänger som placerades över ett par bockar. Det finns våningssängar, som i bostäder används inte minst av barn, som exempelvis syskon. För den som sover i en övre säng är det av säkerhetsskäl angeläget att det finns en reling och att eventuellt sängsele används. En spjälsäng är en liten säng för spädbarn och unga barn vanligen upp till 3 år. Spjälsängar är vanligast i Europa, Nordamerika och Australien, och är designade för att begränsa barnet till sängen. Sidorna är för höga för ett småbarn att klättra över och ger inga fotfästen. Resesäng är en mobil säng för spädbarn. Resesängen är enkel att bygga upp och att montera ned i samband med användning på annan plats. Ytterligare typer av sängar är sängskåp, vattensängar och vårdsängar.
Jumbo Hostel
Jumbo Stay är ett vandrarhem på Arlanda. Vandrarhemmet är inhyst i en ombyggd Boeing 747-212B som står parkerad utanför Arlandas terminaler. Vandrarhemmet har 33 rum, med totalt 80 bäddar. Rummen är ca 6 m² stora, med en takhöjd på 3 meter. Flygplanets förarkabin har byggts om till en bröllopssvit med rumsnummer 747. Rummet har dubbelsäng och egen toalett och dusch. I de före detta motorerna finns numera dubbelrum med ingång framifrån. I de före detta hjulhusen finns också fyra stycken enkelrum, alla med privat wc. Flygplanet byggdes 1976 för Singapore Airlines, men har även flugits av bland andra Pan Am och svenska Transjet som ägde planet till 2002, då det togs ur trafik. År 2008 påbörjades ombyggnaden av flygplanet. Den gamla inredningen togs ur, och hela planet byggdes om för att möta standardkraven på isolering och klimatanpassning. Den 27 augusti 2008 bogserades flygplanet till sin nuvarande position vid infarten till Arlanda. Där vilar planet på ett betongfundament, och landställen är placerade i två stålvaggor.
Lillienhoffska palatset
Köket anordnades i källarvåningen, det renoverades 1939 till nära nog ursprungligt skick. I bottenvåningen fanns en sal med dekorationsmålade dörrar och fönsternischer. Taket gestaltades med stuckarbeten och målningar visande amoriner som symboliserade alla årstider. Övre våningen var paradvåningen, där ägaren bodde med sin familj. Här ligger den ännu bevarade paradsängkammaren med rik, förgylld stuckdekor som restaurerades 1939. Vid mitten av 1700-talet antogs en lag som fastslog att alla församlingar skulle ta ansvar för sina fattiga och bygga fattighus. 1745 förvärvade Katarina församling byggnaden av Couttonsväveriet som då var ägare. Palatset blev då till Katarina fattighus eller Sankta Catarina församlings fattighus. Huvudbyggnaden hade liksom idag fyra våningar och hel källare. Från Götgatan ledde en hög stentrappa upp till entrén. Trapporna inne i huset var av sten upp till fjärde våningen och vidare av trä till vinden. Köket låg i den nedre våningen, den nuvarande souterrainvåningen. Övriga rum värmdes med spisar och kakelugnar. Förutom huvudbyggnaden fanns ett litet stenhus och flera korsvirkesbodar. På 1770- talet utfördes flera ombyggnader. Från år 1786 existerar en ändringsritning avseende ny utformning av yttertaket. Ritningen är godkänd och signerad av dåvarande stadsarkitekten Carl Henrik König. Ombyggnaden kom dock aldrig till stånd utan genomfördes i stället till dagens utseende vid ett senare tillfälle före 1816. Enligt 1800-talets brandförsäkringsbeskrivningar låg ett bageri i huvudbyggnadens källarvåning och i souterrängvåningen ett kök samt två sjukrum. I rummen fanns sammanlagd 160 sängplatser, en del i dubbelsängar, och i det mindre huset tillkom ytterligare 18 sängplatser. I Ny Illustrerad Tidning från 1881 finns ett reportage med en illustration från Katarina fattighus som visar den äldsta påträffade avbildningen av byggnadens interiörer. Några personer på illustrationen är också namngivna i artikeln: Bergströmskan som sitter överst och spritar fjäder och intill syns Inga med psalmboken. Mannen i nedre vänstra hörnet är en blind skomakare. År 1888 samlades fattigvården för hela Södermalm i en nybyggd fastighet i kvarteret Vattenpasset i Maria Magdalena församling (senare omdöpt till Rosenlunds ålderdomshem). Stockholms stads drätselnämnd tog över Lillienhoffska palatset och avvecklade fattighusets verksamhet. När Stockholms stad tog över fastigheten var byggnaden mycket sliten och nedgången. Lokalerna hyrdes ut till olika firmor, till exempel till skomakare Norgren, snickaren Prahl, bokföraren Stubbe, en vaktmästare Wessberg och Lorentz Anderssons möbelaffär samt en affär för sängkläder som man kan se på fotografier från 1880- och 1890-talen. Delar av byggnaden nyttjades som skola för "bildbara sinneslösa barn" med gymnsatiksal på vinden. Sedan 1940 har byggnaden används bland annat för restaurangverksamhet, föreläsningar, arkiv och kontor. I huset fanns lokaler för exempelvis Stockholms gatukontor, Mantalskontoret, Konsumentföreningen Stockholm och några arkitektkontor. Under några år existerade även Pressmuseum med pressarkivet. Vindsvåningarna har behållit sin bostadsfunktion i de lägenheterna som byggdes i samband med renoveringen på 1930-talet. Bland restaurangerna kan nämnas Källaren Fatburen som hade sin verksamhet här på 1940-talet. Fatburen var ett enkelt och prisvärt lunchställe med musikunderhållning och uteservering på torget. Källaren Drufvan flyttade hit från Götgatan 50 (nuvarande 72) när huset revs i slutet av 1960-talet och fanns i Lillienhoffska palatset fram till 1980. Efter Drufvan kom pizzerian La Bussola. I ett av källarvalven har det tidvis sedan 1970-talet funnits diskotek som Apple, Rango Tango och annan liknande klubbverksamhet. Sedan 1987 finns restaurangen Snaps Bar och Bistro i huset med entré från fasaden mot Medborgarplatsen och stor uteservering på torget under sommartid.
S Viking Cinderella
M/S Viking Cinderella är en kryssningsfärja byggd av Wärtsilä Marinindustri Pernovarvet i Åbo 1989 som M/S Cinderella. Fartyget ägs av Viking Line och trafikerar linjen Stockholm - Mariehamn med undantag för specialkryssningar under sommarhalvåret. M/S Cinderella beställdes ursprungligen av ett kryssningsrederi. När kryssningsrederiet sa upp kontraktet erbjöds SF Line (Viking Line), som redan hade presenterat ritningar på en bil-/kryssningsfärja som motsvarade storleken på kryssningsfartygets skrov, att överta det. SF Line fick därför blivande M/S Cinderella förmånligt. Fartyget började således byggas före egentlig beställning av SF Line. Under byggnation av Cinderella gick varvet i konkurs. Fartyget färdigställdes dock och levererades till SF Line den 7 november 1989. Fartyget sattes in i SF Lines trafik på rutterna Stockholm - Helsingfors och Stockholm - Helsingfors - Tallinn. Fartyget klarerade av taxfreeskäl in i Tallinn men lade aldrig till. Cinderella har under sin tid i Viking Line gått på både reguljärresor och kryssningsresor med utgångspunkt Helsingfors eller Stockholm. 1995–2003 gick Cinderella i kryssningstrafik mellan Helsingfors och Tallinn. 2003 överfördes hon till svenska delen av Viking Line och fick svensk flagg. Namnet ändrades då till Viking Cinderella. Hon tog då över som kryssningsfartyg mellan Stockholm och Mariehamn efter M/S Rosella. Inför trafikstarten som "Ålandskryssare" målades fartyget helvitt. Tidigare var fartyget målat precis som alla andra Viking Line fartyg, det vill säga ett rött skrov med Viking Line-loggan i vitt. Nu står "Cinderella" i rött och längst akterut finns en liten Viking Line-logga, även den röd. Anledningen till ommålningen var att man ville att Cinderella skulle framstå som ett kryssningsfartyg, och inte som de andra Viking Line fartygen som en kombinerad frakt / passagerarfärja. Under julen 2013–2014 i trafik mellan Tallinn och Helsingfors. Efter den avslutade trafik mellan Helsingfors och Tallinn så dockas fartyget vid varv i Landskrona för renovering och ombyggnad. Man har byggt om den tidigare nattklubben Fun Club samt bytt namn på den till Étage. En trolig anledning till val av namnet Étage är för nattklubben är uppdelad i tre plan mellan däck 8-10. Ombord förnyades även restaurang-konceptet genom att de tidigare restaurangerna Food Garden och Skärgårdskrogen ersätts med 2 nya. Food Garden har bytt namn till Seaview Dining och en helt ny restaurang Ocean Grill har byggts. Under renoveringen fick fartyget också två nya hyttkategorier. Seaside Comfort (AD2) samt Inside Comfort (BD2) Dessa hytter har samma yta som de andra standard hytterna det vill säga 9,0 m² men skillnaden är att dessa hytter har en dubbelsäng i stället för två enkelsängar. Hytterna är belägna på däck 9. Enligt Viking Line finns det också tillgång till trådlös internetuppkoppling via Wifi via en 4G-lösning. Sommaren 2015 byggdes samtliga A-hytterna på däck 9 om till Comforthytter, även ett stort antal B-hytter byggdes om till Comforthytter. Under vintern 2017 renoverades taxfreebutiken, nöjescaféet (numera Melody), sviter och lyxhytter till en kostnad av 35 miljoner kronor. Cinderellas bildäck har använts som stort mässutrymme vid ett flertal tillfällen och det hålls flera temakryssningar som författarkryssningar, whiskykryssningar och bilkryssnignar med försäljning föredrag och utställningar. Realityteveprogrammet Färjan spelades in på Viking Cinderella under hösten 2008, våren och hösten 2009 samt hösten 2012.
Lådan (bostad)
Lådan kallas arkitekten Ralph Erskines första egna bostad i Sverige 1941–1942. Lådan uppfördes ursprungligen i Hanvedens skogsområde vid Huddinges södra sockengräns till Österhaninge, men är sedan 1989 återuppbyggd på Lovön i Ekerö kommun. När paret Ralph och Ruth Erskine den kalla krigsvintern 1941–1942 fick erbjudandet att få disponera en bergstomt i Djupdalen söder om Lissma utanför Stockholm, bestämde de sig att bygga sin första egna bostad där. Stugan uppfördes med sten från platsen, tegel kom från en övergiven brännugn i närheten och armeringsjärn hämtades från en gammal järnsäng. Andra byggnadsmaterial köptes på kredit och transporterades gratis med bondens häst och släde. Kostnaden blev låg, under 10 000 kr. Det lilla huset innehöll endast ett rum på 6 × 3,6 meter, men det rymde alla viktiga funktioner. Mitt i stugan fanns den stora eldstaden, som fungerade som rumsdelare och som öppnade sig mot rummet, kokvrån och ut mot verandan. Verandan var vänd mot söder och uppglasad för att kunna släppa in ljus och värme, övriga fasader var tämligen slutna. Gavlarna målades i Falu rödfärg, resten av väggarna oljades. Den begränsade golvytan användes mycket listigt, nästan som i en båt. Makarnas dubbelsäng kunde hissas upp i taket eller omvandlas till soffa. Ralph Erskine hade även sin arbetsplats i huset och när ritbordet inte användes fälldes det upp mot väggen. Lådan saknade såväl elektricitet, vatten som WC. Vatten hämtades i en källa vid huset. Södersluttningen hade planerats av Erskine in i minsta detalj, här fanns kryddträdgård, bikupor och ett duvslag. Paret Erskine bodde under fyra år i Lådan tillsammans med döttrarna Jane och Karin samt några katter. Sedan användes huset som sommarstuga, men förföll så småningom. Lådan ansågs av intresse för arkitekturutvecklingen i Sverige, därför har med medverkan av Ralph Erskine utförts en återuppbyggnad under vintern 1989 på Lovön. Nyttjanderätten har donerats till Arkitekturmuseet, som arrangerar visningar av Lådan.
Husbil
I Österrike och Schweiz betalar man extra skatter för färd på motorvägarna, i Schweiz även allmän Schwerverkehrsabgabe för fordon som väger mer är 3 500 kg. I Italien och Frankrike och i viss mån i Spanien betalar man motorvägsavgifter i vägtullstationer. Moderna husbilar byggs på vanligt förekommande chassin för små last/transportbilar. Fiat Ducato har tre fjärdedelar av marknaden med sina framhjulsdrivna modeller. Även Mercedes med bakhjulsdrift är populärt för de lite större och högre modellerna. Utöver husbussar och mindre typer av "van-fordon" som intar en särställning finns tre vanliga utföranden. Här används originalfordonets förarhytt och dörrar. Ovanför förar/passagerarplatsen har man gjort plats för en bekväm dubbelsäng, som är populär för barnfamiljer. Sätena är oftast avskilda från borummet för övrigt. Även här används originalfordonets förarhytt och man får bättre takhöjd att vistas i. Ofta går framstolarna att svänga runt, vilket medför större yta att utnyttja. Här har man ersatt originalbilens förarhytt med en helt integrerad förardel av husbilen. Oftast finns en dubbelbädd som går att dra ner från sitt läge i taket. Normalt finns en dörr enbart för föraren, men nästan alltid är stolarna svängbara för bästa utnyttjande av boutrymmet. Denna variant är den dyraste att tillverka. Sveriges första husbil var en Saab 92 som byggdes om till husbil i Ramsele 1964 . Europas första husbil var dock en HYMER Caravano, som uppfanns av Erwin Hymer (grundare av HYMER AG) år 1961 i södra Tyskland. Husbilar är självförsörjande genom ett separat 12-volts elsystem för bodelen som driver vattenpump, belysning mm. Batteriet laddas genom motorns generator, 220-240-v anslutning, solpanel eller bränslecell. Värme och kylskåp drivs oftast av gasol. Det finns i allmänhet tankar för färskvatten, avloppsvatten och WC. Tankarna kan vara fryssäkra, inrymda i en uppvärmt dubbelgolv. Inredningen liknar andra mobila bostäder, såsom husvagnar eller långfärdsbåtar. Det finns kök, sängar, garderober, toalett och dusch. Variationer i inredningen är stor och förändras i takt med modets växlingar. Stora husbilar innehåller ofta ett stort lagringsutrymme (garage) för större föremål som cyklar eller en liten skoter. Även HiFi-anläggning, TV och DVD är vanligt – inte sällan egen parabolantenn på taket. Man kan grovt särskilja uppställning i tre kategorier. Vanlig parkering, ställplats och camping. De flesta husbilar – vart fall de som är registrerade som personbil klass II – har rätt att parkera som andra personbilar, enligt parkeringsplatsens regler. En blå skylt med P innebär alltså rätt att parkera i 24 timmar. På lördagar, söndagar och helgdagar får man stanna till nästa vardag. Denna form av uppställning nära ortens centrum blir allt populärare för kommuner att anordna, eftersom det inbjuder till turism på egna orten och kommers för kommunens näringsidkare och evenemangsarrangörer. I t.ex. Tyskland är det vanligt att det finns en eller flera försörjningsstolpar där man kan tömma gråvatten och WC, samt fylla färskvatten. Sådana stolpar kan också vara vintersäkra så att de även kan användas på vintern. Kostnaden – som oftast betalas i en biljettautomat – är omkring 50-75 kr. Vanligt är att man sätter upp elstolpar där man kan köpa 220-240-v ström och betala i myntautomat. Mera sällan anordnas WC och dusch, eftersom de medför höga kostnader för anläggning och skötsel. Husbilar som vill stanna lite längre på en plats för rekreation kan ta in på en anordnad campingplats med de faciliteter och priser som tillämpas. Här finns oftast all typ av försörjning och tillgång till bad. Några campingplatser är öppna året om. De flesta campingplatser i Sverige är F-Camping där alla är välkomna, medan SCR-anslutna campingar ställer större krav på anläggningens service.
