Uterum
Ett uterum är ett utrymme oftast i form av en enklare byggnad med minst en inglasad vägg. Ett uterum kan byggas som en tillbyggnad på ett befintligt hus, eller som en helt fristående byggnad. Ett vinterbonat uterum, vinterträdgård, kan användas året runt. Enklare konstruktioner av uterum är altantak, markis eller pergola som bara skyddar mot sol och regn. Ett uterum ger känslan vara utomhus samtidigt som ge skydd mot regn och vind. Alternativ till uterum, är paviljonger, lusthus och växthus. Stommen: Takbalkar och väggreglar kan vara av limträ eller plankor som bär upp konstruktionen, det finns även stommar i aluminium. Taket består av plasttak, korrugerat eller plant av kanalplast i ett eller flera lager, även tak av glas förekommer, enkel eller isolerglas för att isolera mot kyla och även värme. Golvet är oftast ett altangolv av trätrall eller betongplattor, men det förekommer betonggolv med värmeslingor med till exempel lagda klinkerplattor. Väggarna är av trä eller aluminiumramar med glasinfattning. Oftast enkelglas, men det finns också konstruktioner med bruten köldbrygga och dubbelglas typ isolerglas. Vid vackert väder är det möjligt att kunna öppna upp uterummet, för att göra det möjligt förekommer det skjut- eller vikdörrar.
Sankt Andreas kyrka, Malmö
Sankt Andreas kyrka är en kyrkobyggnad i Malmö. Den är sedan 2014 församlingskyrka i Malmö S:t Petri församling i Lunds stift. Kyrkans administrativa lokaler och församlingshem ligger i en lägre del som omsluter ett klostergårdsliknande uterum väster om själva kyrkan. I anslutning till kyrkan byggdes Fridhemsskolan efter ritningar av Bror Thornberg. Slottsstadens församling saknade församlingskyrka fram till Sankt Andreas togs i bruk i november 1959. Den fick 500 sittplatser och var då den första nya kyrka som invigts i Malmö sedan 1907. Församlingen hade knoppats av 1949 från Sankt Petri och kyrkan fick därför namn efter Jesu lärjunge Andreas, eftersom han var Petri broder. Uppdraget att rita kyrkan gick 1954 till Thorsten Roos och Bror Thornberg. Till skillnad från de många svenska kyrkor från årtiondena efter andra världskriget, som byggdes i en stram, allvarlig och ofta mörk tegelarkitektur, fick Sankt Andreas en ljus och lätt karaktär. Kyrkan har en form som mer för tanken till modernt syd- och mellaneuropeiskt kyrkobyggande än nordiskt. Den har ett för 1950-talet typiskt modernt formspråk som dock samtidigt anspelar på traditionellt kyrkobyggande: det är en basilika med rektangulär grundplan, fasta bänkar och tydlig axialitet. Basilikaformen är emellertid inte så tydlig i interiören som den antyds i fasaden. Även kyrkans placering med den symmetriska fasaden mot Fridhemstorget och den 41 meter höga kampanilen ger associationer till Sydeuropa. Fasaden kläddes med tvärsågad kalksten från Borghamn. Tornet har åtta klockor. Fondväggens konstverk (freskmålning) utfördes av Nils Aron Berge och Yngve Sebastian. Centralmotivet framställer bespisningsundret. På såväl högra som vänstra sidobilden avbildas aposteln Andreas, som givit kyrkan dess namn. Krucifixet har skurits av Thure Thörn. Läktarorgeln byggdes 1961 av den holländska orgelfirman D. A. Flentrop Orgelbouw, Zaandam, Nederländerna. Den är helmekanisk förutom pedalens registratur som är elektrisk. Orgeln har 41 stämmor på tre manualer och pedal. Skalmeja 4' och Cornett 2' i pedalen sitter vågrätt i fasaden (på spanskt vis). 1965: A. Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund byggde en mekanisk kororgel. 2006: A. Mårtenssons orgelfabrik AB, Lund, sätter i koret upp den av firma E A Setterquist och Son, Örebro, 1926 byggda rörpneumatiska piporgeln i Österåkers kyrka, Uppland. På pneumatiska tilläggslådor har verket utökats med stämmor från Arboga, Björklinge och Urshults kyrkor. Rooseveltlådorna från Österåker och Arboga har återanvänts men försetts med elektrisk traktur och registratur. Orgelhuset är nytillverkat, fasaden med blindpipor är ritad av arkitekt SAR Ulf Oldæus, Stockholm. Orgeln har försetts med Setzerkombinationer och transponeringsmöjlighet. Invigning med festhögmässa och konsert på Jungfru Marie bebådelsedag 2006. 2019-2020 byggdes orgeln ut med ett tiotal amerikanska stämmor av Skinner samt av Haskell. I samband med detta fick den också ett nytt tremanualigt spelbord vilket ursprungligen byggdes för Limhamns kyrka av Mårtenssons orgelbyggeri 1956. Orgelns nuvarande disposition inkluderar även ett stort antal transmissioner.
Kvarteret Ortdrivaren
Kvarteret Ortdrivaren är ett arkitektoniskt känt kvarter i centrala Kiruna med modern bebyggelse ritad av arkitekten Ralph Erskine. Kvarteret, som färdigställdes 1961, ligger i skärningen av Lars Janssonsgatan, Hjalmar Lundbomsvägen och Seger Svanbergsgatan. I Kirunas centrum revs stora delar av den tidiga bebyggelsen av trähus för högre betonghus på 1960-talet. En av platserna för denna ombyggnad blev kvarteret Ortdrivaren. Kvarteret består av flera karakteristiska byggnader. Det finns två punkthus kallade Snusdosan och Spottkoppen samt två bostadslängor kallade Mullbänken och Berlinmuren. Även den gamla Missionskyrkan är del av komplexet och kallas i folkmun Herrens pris. Ralph Erskine tog hänsyn till både det funktionella och det estetiska när han ritade kvarteret. De mest iögonfallande byggnaderna i Kirunas centrum är de två punkthusen som av kirunaborna fått smeknamnen Snusdosan och Spottkoppen. Snusdosan, som är högst, har tolv våningar medan Spottkoppen har tio. Ortdrivaren består också av huskropparna "mullbänken" och "Berlinmuren". 1961 byggdes det första huset i kvarteret, det högsta brunmålade huset som är 13 våningar högt och i folkmun kallades för Snusdosan. Namnet härrör säkerligen från husets bruna färg och namnet blev snart det officiella namnet på huset. Färgen kallas i Erskines ritningar för Miramatt nr 169. Huset är 10 våningar högt och har en liknande brun nyans som Snusdosan. Fasaden har samma lättbetongplank och svarta plåttak. Huset har samma fönstermodeller som Snusdosan. Det finns tre längor med balkonger på fasaden mot torget och de består av 7, 6 och 6 stycken balkonger sett från den mindre byggnadslängan. Huset innehåller två- och fyrarumslägenheter. I samband med att området byggdes revs en kyrka, vilket ledde till att Erskine ritade en kyrka i det nybyggda området. Kyrkan tillhör Missionskyrkan och är placerad ut mot torget mellan tygaffären och Nordea. Färgen på kyrkan och den lägre byggnadslängan är något rödare och ljusare än de övriga bruna husen. Baksidan på Hus 2 och husen 3, 4 och 5 bildar tillsammans ett gårdsrum uppbyggd av ytor med asfalt, kullersten och några få gräsytor. På gården finns en lekplats och några få parkeringsplatser. Parkeringsplatserna är nya inslag och fanns inte där vid byggtiden. Det är en asfalterad yta som känns inramad och har en privat karaktär. Hus tre kallas Mullbänken och är byggt som ett souterränghus med olika höjd. Det är högst mot gården där det är fem våningar högt. Framsidan på hus 3 och baksidan på hus 1 bildar ett mindre uterum med piskställningar. Fasaden är uppbyggd av gulmålade betongplank med samma utförande som de brunmålade husen. Balkongerna och fönstren är även de av samma typ. Västerfasaden mot gården har 10 balkonger, mot Hus 1 finns 10 balkonger och på gaveln mot hus 2 finns tre balkonger. Det finns två trappuppgångar och dessa nås från österfasaden som vetter mot baksidan av hus 1. Husen ger nästan ett sken av att hänga ihop men det är två fristående hus även om de till utseendet är mycket lika. Längs Hjalmar Lundbomsvägen är husen indragna i gatulivet på samma sätt som de äldre husen längre ned på gatan, vilket ger en kontinuitet och harmoni åt gatan. Hus 5 är längre än hus 4, mot innergården två våningar höga. Det kanske mest uppseendeväckande med husen är de färgrika ytterdörrarna som är blåa, röda och vita. På hus 4 röda och två vita, det vill säga sammanlagt åtta ytterdörrar. Hus 4 har fyra balkonger in mot gården och fem balkonger ut mot gatan. Mot gatan (Hjalmar Lundbomsvägen) finns också fem uteplatser. På gaveln mot Mangigatan finns en balkong. Hus 5 har fjorton dörrar in mot gården och sju balkonger. Mot gatan finns åtta uteplatser och åtta balkonger. På ena gaveln finns en balkong. I januari 2017 köpte LKAB de 138 bostadsrätterna i bostadsrättsföreningen Ortdrivaren. Kvarteret finns med på listan över de byggnader som kommer att behöva rivas pga gruvverksamheten.
Fibercementskiva
En fibercementskiva är en byggskiva av cement, cellulosafiber och en del andra material. Den används främst som in- och utvändig väggbeklädnad eller som brandisolering. Fibercementskivan har i princip ersatt asbestcementskivan (till exempel Eternit) och har ungefär samma användningsområden som denna. Fibercementskivan har rätt god tålighet mot bland annat fukt, brand, slag och slitage. Fibercementskiva innehåller portlandcement, cellulosafibrer, returpapper och mineralfiller. Fasadskivan innehåller även polypropylenfibrer. Råmaterialen blandas till en massa och sprids ut i en form där överflödigt vatten pressas och sugs ur. Skivorna härdas därefter i 2 till 3 veckor i + 30° C. Naturfärgen är mellangrå, som cement. Beroende på användningsområden är tjocklekar mellan 4 och 12 mm (med 2 mm intervall) vanliga. Bredd ligger vanligen på 594, 900, 1194 och 1200 mm och längd på 2440, 2550, 2600 och 3050 mm. Plank i trärelief har bredd 180 mm och längd 3600 mm. Tjockleken är 8 mm som även är den vanligaste tjockleken för fasadskivorna. Används som vindskyddsskiva i isolerade lätta ytterväggar. Används som utvändig fasadbeklädnad (fasadskiva). Den är frostbeständig, den ruttnar och möglar inte, brinner inte och angrips inte heller av gnagare eller hackspett. Skivan kan levereras i lackerade önskade färger och finns även genomfärgade och med olika mönster t ex trärelief. Det finns även skivor avsedda som beklädnad av marksockel. Dessa kan även motfyllas. Fasadskiva används också som dekorativt och smutsavvisande beklädnad invändigt i tex skolkorridorer. Används som brandskyddande, ljudisolerande och slagtålig beklädnad på väggar i skolor, sporthallar, garage, butiker, lantbruksbyggnader, uterum och liknande, samt i undertak inom- och utomhus. Används i våtrum som underlag för målningssystem klass VT och plastmatta som trådsvetsas i bad-, dusch- och tvättrum och andra fuktiga utrymmen. Vattentålig och mögelsäker väggbeklädnad krävs i många typer av rum och byggnader. Exempel på rum: Soprum där ytan ibland spolas med vatten för rengöring.
Bomtält
Bomtält är en anordning på båtar, främst mindre segelbåtar, för att skapa ett skyddat uterum över sittbrunnen. Tältet hängs helt eller delvis upp på bommen, och har ofta tvärgående lattor för att skapa mer bredd i tältet. Historiskt utvecklades bomtält i små segelbåtar och segelkanoter, där utrymmet under däck var mycket litet, så litet att det ofta inte ens var sittutrymme under däck. På moderna segel- och motorbåtar har bomtälten utvecklats till allt mer avancerade konstruktioner, ofta med stödjande stålbågar och specialdesignade för varje båttyp. Formellt är detta då inte längre ett riktigt bomtält, men begreppet brukar användas även för dessa.
Torg
Ett torg är en planerad öppen plats i en tätort, som är en del av det offentliga rummet. Torg har funnits så länge det funnits samhällen. De har framför allt använts som marknadsplatser men också för ceremonier och offentliga evenemang. Vissa torg har haft den rent estetiska rollen att framhäva någon byggnad som ligger på eller vid torget. Torget erbjuder den "luft" i bebyggelsen som behövs för att kompensera den täthet som uppstår när bebyggelsen är kompakt. Planteringar för blommor, buskar och träd ingår som naturliga inslag i torgmiljön och kompletteras ofta med offentlig konst. När sittmöjligheter ordnas ger torget möjligheter att bli en naturlig mötesplats. Torget kan vara belagt med bland annat natursten, gatsten eller asfalt och tillhör det offentliga uterummet likaväl som parker. Ett torg har oftast ett namn som innehåller ordet torg, men liknande platser kan också sluta på efterlederna -plan eller -platsen (exempelvis Karlaplan i Stockholm och Götaplatsen i Göteborg). Det finns dock vissa skillnader mellan dessa begrepp. Ett torg är oftast en rektangulär plats och är delvis avstängt för fordonstrafik, medan "-planer" och "-platser" kan ha rundare form och vara planerade efter fordonstrafiken. En skvär (av engelska square) är i Ryssland och Finland namnet på ett mindre torg, vanligen runt en staty. Möjligheternas torg, Skellefteå.
