Joystick
Joystick, alternativt styrspak, är en anordning som används för att styra funktioner som behöver påverkas i alternativa riktningar, höger-vänster och fram-back, alternativt upp-ned. Med komplexa joystickar kan man dessutom genom vridning påverka rotationen hos styrobjektet. En vanlig tillämpning är som inmatningsenhet till TV- och datorspel. Den består av en spak och minst en knapp. Genom att dra spaken åt olika håll och trycka på knappen/knapparna kan man styra spelet. Styrspakar (i det sammanhanget även benämnda joystickar) används också flitigt för styrning av moderna fartyg och flygplan. För båtnäringen har ordet styrspak använts 1960-talet. Joysticken hade sin största popularitet på 80-talet. Dessa var då i regel enkla med bara en knapp (ibland ytterligare en med samma funktion för vänsterhänta) och digital styrning. På 90-talet blev handkontrollen vanligare vilket kan ha berott på flera saker. Dels så lämpade sig handkontrollerna bättre för fler knappar, något som krävdes med spelens ökade komplexitet. Dels är handkontrollen traditionellt standardkontrollen för TV-spel. På datorsidan blev i stället en kombination av datormus och tangentbord det vanligaste alternativet att styra spel. Miniatyriserade varianter av styrspakar kan numera återfinnas som en integrerad del av handkontroller till moderna TV-spelkonsoler som Sony Playstation 3. En brokig styrspaksindustri hamnade på efterkälken när handkontrollstillverkarna drog nytta av standardiseringen. Inom ett område är joystickens ställning tämligen ohotat, nämligen till flygsimulatorerna. Relativt dyra kontroller, ibland direkta avbildningar av autentiska flygspakar, med flera knappar, reglage och analog styrning bidrar till den autenticitet genren i sig gör anspråk på. Olika varianter av joysticks (finska).
Yogscast
Yogscast är en brittisk kanal på webbplatsen Youtube som skapar och publicerar videor där de i huvudsak spelar och kommenterar datorspel. Frontfigurerna i Yogscast består av duon Simon Lane och Lewis Brindley, andra medlemmar i Yogscast är bland annat Duncan Jones och Chris Lovasz (Sips). År 2011 startade Yogscast sin populäraste serie kallad Shadow of Israphel där en likblek ond figur vid namn Israphel försöker ta över Minecraftvärlden genom att dränka den i sand. De två protagonisterna Xephos och Honeydew spelar hjältarna i serien. Yogscastduon Lewis Brindley och Simon Lane startade en podcastserie med titeln "YoGPoD" 2009, där de inte följer något särskilt ämne. De startade 2016 den nya podcastserien "Triforce!" med Lewis Brindley, Chris Lovasz och Edward Forsyth (mer känd som "Pyrion Flax"). Triforce! följer samma princip som YoGPoD. Yogscast började sin Youtubekarriär som World of Warcraft-spelare men har i sina absolut populäraste videor spelat och kommenterat det svenska spelet Minecraft. I juni 2012 blev Yogscast (Lewis och Simon) den populäraste Youtubekanalen i Storbritannien då den blev först att nå en miljard visningar. Yogscast har vunnit "Greatest YouTube Gamer Award" vid "Golden joystick Awards" 2012 och 2013.
Instrumentlandningssystem
Ett instrumentlandningssystem (engelska: Instrument Landning System, ILS) är ett navigationshjälpmedel för piloter vid inflygning och landning. Systemet bygger på att både flygplan och aktuell landningsbana är utrustade med avsedd teknisk utrustning och att dessa kan interagera med varandra. Instrumentlandningssystemet utgörs på marken av två sändare: en glidbanesändare (glideslope), som på flertalet flygplatser ger cirka 3 graders inflyningssvinkel, och en kurssändare som ger centrumlinjen (localizer). I förarkabinen visas mottagningen i flygplanet på instrumentet Horizontal situation indicator (HSI). I vissa fall visas det även på flygplanets gyrohorisont, vars huvudsakliga uppgift är att visa hur flygplanet ligger i luften (om det svänger, stiger och sjunker) som en markör i underkanten (localizern) och i högra delen (glideslopen). ILS-markörerna skall inte förväxlas med den så kallade flight directorn, vilken kan fällas in över själva gyrohorizonten och bilda en korsliknande figur. Efter att gått ned till rätt inflygningshöjd, normalt omkring 3.000 fot över marken, gäller det för piloterna att först "fånga localizern". För ett stort jetplan kräver detta en relativt låg hastighet (ej över 220 knop) och en lagom (horisontell) infallsvinkel. Sedan man fångat localizern och girat till rätt kurs enligt localizern, vanligen densamma som banans riktning, följer man glideslopens indikation för korrekt höjd i förhållande till kvarvarande avstånd till landningsbanans optimala sättpunkt. Till instrumentlandningssystemet hör också markörfyrar. Det kan finnas två eller tre stycken: yttermarkör omkring 8 –10 km från sättpunkten, mellanmarkör omkring 1 km från sättpunkten och ibland en innermarkör vid landningsbanan. Dessa markörfyrar sänder en lob rakt upp, tänder en markörlampa i förarkabinen och visar därigenom ett bestämt avstånd till landningsbanans början. Vanligen fattar piloten beslut om landning vid mellanmarkören och behöver då ha visuell kontakt med landningsbanan, om det inte är fråga om så kallad autolandning, om sådan är tillåten. Olika klassificeringar av både flygplanens och landningsbanornas utrustning avgör till vilken grad man kan nyttja dessa funktioner. Den högsta klassen (CAT III) medger att flygplanet kan landa utan någon sikt. Detta kan ske med autolandning, där piloterna endast utgör observatörer medan flygplanet flyger in och landar helt automatiskt. Autolandning utnyttjas med fördel i svåra siktförhållanden, men får inte användas vid kraftiga vindar. Piloterna kan också när som helst avbryta autopilotens autolandning och avbryta inflygningen. (Avstängning av autopiloten görs med en liten röd knapp som sitter på styranordningen (rattliknande tvåhands-youke eller joystick). En avbruten inflygning på låg höjd kallas go-around och kan bero på många faktorer, till exempel föremål på landningsbanan eller att planet kommit ur kurs.
Philips Videopac G7000
Philips Videopac G7000 eller Magnavox Odyssey² var en spelkonsol av Philips som kom ut på marknaden 1978. Konsolen var en uppföljare till Magnavox Odyssey. Konsolens namn skiljer sig länder emellan. Företaget Magnavox hade efter försäljningsframgången med sin första spelmaskin blivit en del av Philips, vilket är orsaken till namnbytet. I Europa hette maskinen Philips Videopac G7000, i Brasilien Philips G7000 och i USA Magnavox Odyssey². CPU: Intel 8048 8-bitsprocessor på 1,79 MHz. Inenheter: Två åttavägs joystickar, digitala med en knapp på varje joystick (i vissa modeller var sladdarna fastsatta i spelenheten och gick inte att ta loss). QWERTY-baserat tangentbord. Media: 2/4/8 kibibyte ROM-cartridgebaserad kassettenhet för att koppla på nya enheter som: The Voice - talsyntes. C7010 Schack-modul - Ökade maskinens kraft så att den kunde spela schack. C7420 Basic-modul - En extra CPU (Z80) med kassettbands interface för BASIC programmering.
Pansarvärnsrobot
En pansarvärnsrobot (pv-robot) är en robot vars primära syfte är att slå ut tungt bepansrade stridsvagnar och andra pansarfordon. Pv-robotar finns i alla storlekar från axelburna vapen som kan bäras av en soldat till större system avfyrade från lavetter som kräver en liten grupp för att transport och användande till system monterade på stridsflygplan eller militära fordon. Användbara pv-robotvapen började dyka upp på 60-talet. Första generationen krävde manuell styrning från skytten medelst en joystick eller liknande. Robotarna var trådstyrda, dvs en elkabel löpte ut efter roboten genom vilken styrsignaler kunde sändas. Ett exempel på denna typ av robot är den ryska 9K11 Maljutka. Andra generationens robotar var förbättrade genom att man slapp använda joystickar för styrning, det krävdes bara att operatören hela tiden höll lavettens sikte på målet tills roboten träffar. Styrsignalerna skickades via radio eller tråd, alternativt följer den en laser från siktet genom en kamera monterad i robotens nos. Exempel på denna typ av robotar är de amerikanska TOW, ryska 9K111 Fagot och svenska Robot 56 Bill. Den sistnämnda slår inte heller direkt mot pansaret utan flyger ovanför målet och slår mot det tunnare takpansaret. Dessa robotar används operativt idag. Tredje generationens robotar är så kallade fire-and-forget-vapen. De har infraröda målsökare och låser på målet på samma sätt som t.ex. flygets jaktrobotar. Amerikanska Javelin är ett exempel på en sådan robot. De flesta moderna pv-robotar använder sig av stridsspetsar med riktad sprängverkan, specifikt utformade för att slå igenom pansar. Dubbla stridsspetsar används i en del robotar för att kunna bekämpa mycket tjockt eller laminerat pansar. Motmedel mot pv-robotar inkluderar kompositpansar, pansarkjolar (pansarplåtar utanför huvudpansaret som detonerar RSV-laddningarna och gör att kraften går förlorad innan huvudpansaret har nåtts), perforerat pansar och aktivt pansar. På senare tid har även störsändare och aktiva försvarsmedel som ska skjuta ner robotarna börjat användas. Introduktionen av pansarvärnsrobotar som kunde bäras av en enskild infanterist eller små grupper av infanterister och slå ut tunga stridsvagnar ändrade karaktären på det moderna slagfältet. Infanteriet kunde nu slå ut tunga stridsvagnar och stridsfordon på långa avstånd och oftast kunde de även få den ack så viktiga första träffen. Tidigare i historien var soldaterna tvungna att befinna sig relativt nära för att pansarbrytande vapen som bazooka, pansarvärnsgevär eller magnetiska stridsvagnsminor skulle ha någon verkan.
Orvar Säfström
Orvar Säfström, född 18 februari 1974 i Ovanåker, är en svensk journalist, programledare, filmkritiker och musiker. Han är främst känd som filmrecensent i olika TV-program. Han inledde sin tv-karriär på ZTV 1996 och var där programledare för bland annat filmprogrammet Recensenten fram till år 2002, därefter på SVT som programledare för Filmkrönikan fram till våren 2006. Under våren 2007 var han programledare för Temalördag på Sveriges Television. Orvar Säfström var under en kortare period 1991 sångare i det svenska death metal-bandet Entombed och har även skrivit texten till två av deras senare låtar, Vices by Proxy på EP:n Black Juju (1999) och I for an Eye på skivan Morning Star (2001). 1 februari 2014 framförde Säfström Entombeds skiva Clandestine i sin helhet tillsammans med originalmedlemmarna Alex Hellid och Ulf Cederlund, Gävle Symfoniorkester och Forsbacka Kammarkör på Gävle konserthus. Säfström har också sjungit och spelat gitarr i metalbandet Nirvana 2002. 2007 gjorde han ett gästspel på tv-kanalen MTV som programledare för rockprogrammet Fuzz, 2008 och 2009 var han konferencier på Sweden Rock Festival. Säfström har på senare år ägnat sig allt mer åt tv-spel, spelmusik och sällskapsspel. Han har varit konferencier för både Svenska Spelgalan och Swedish Game Awards. Han föreläser om spelkulturen både i Sverige och internationellt, och har inledningstalat på ett spelseminarium i Riksdagshuset. Han har även publicerat nostalgiböcker om rollspel och brädspel. Hösten 2006 var han initiativtagare till, samt producent och presentatör för, spelmusikkonserten Joystick tillsammans med Malmö Symfoniorkester, som än idag innehar världsrekord i publik på en konsert med tv-spelsmusik. Sedan dess har Säfström etablerat sig som landets ledande producent av spelmusikkonserter med en serie produktioner runt om i Skandinavien under namnen Joystick och Score. Säfström har varit spelskribent på Sydsvenska Dagbladet, den svenska speltidningen Gamereactor och teknikmagasinet Hemmabiotidningen. Säfström tilldelades 2005 Svenska Videobranschens hederspris för "betydande insatser för DVD-formatets snabba etablering i Sverige". 2011 utnämndes han till Årets Spelare av Sverok med motiveringen: "För sitt personliga och breda engagemang för spelkulturen där han med ett föräldraperspektiv verkat för en modernare syn på datorspel och visat på möjligheten för familjer att samlas kring spel.". Säfström startade 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Jimmy "spelpappan" Wilhelmsson. Förlaget fokuserar på att ge ut coffee table-böcker för nostalgi- och nördkultur.
Slalom (datorspel)
I banorna finns även pucklar som, om de åks på, får åkaren att flyga upp i luften och färdas långsammare vid landningen. Medan åkaren befinner sig i luften kan spelaren utföra trick och tjäna in bonuspoäng. Om spelaren misslyckas med tricket kan åkaren falla omkull och därmed gå miste om sekunder. Vid slutet av varje åk sammanställs poängen och beräknas utifrån mängden tid som kvarstår och poäng som samlats ihop vid genomförda trick. Om spelaren tjänar ihop tillräckligt med poäng kan de åka på nästa bana "solo" (utan andra åkare på skärmen). Den erhållna poängsumman i kvalåken omvandlas till extratid på timern på soloåket. Poängrekorden på varje bana sparas till dess konsolen stängs av. Slalom utvecklades av det brittiska datorspelsföretaget Rare av Tim och Chris Stamper. Rare hade letat efter att utveckla spel till konsoler i kölvattnen av den stegrande piratkopieringen av spel i Storbritannien. De valde NES för dess ökande popularitet, trots att konsolen inte hade några utvecklare i väst, och frågade efter en licens av Nintendo. När Nintendo avböjde bedrev de reverse engineering av konsolen och skapade ett demo, Slalom, att visa för företaget. Nintendo blev förvånade över resultatet och gjorde Rare till sin första utvecklare i väst och påbörjade ett långt och nära samarbete mellan Rare och Minoru Arakawa, grundare och ordförande i Nintendo of America. Slalom släpptes ursprungligen 1986 som arkadspel som en del i Nintendo Vs. Series och fick titeln Vs. Slalom. Den versionen innehöll ett stående arkadskåp, en joystick, en hoppknapp, monoljud och standardiserad rastergrafik. Det fanns också en valbar uppgradering av kontrollen som innehöll två fysiska skidstavar och förkortade skidor som spelaren kunde stå på och använda för att kontrollera åkaren på skärmen. Utgåvan till NES släpptes av Nintendo i Nordamerika i mars 1987 och den 15 oktober 1987 i Europa. Slalom var Rares första utvecklade datorspel som ett nytt företag. Det var också bröderna Stampers första utgivna datorspel till en konsol. Spelets musik komponerades av David Wise på Rare och innebar hans första uppdrag för NES. I en intervju i december 2010 sade Wise att han tyckte jobbet med NES ljudkort var utmanande. Han behövde först koda varje ton för hand innan de konverterades med en dator. Wise mindes att han tänkte att hans första NES-projekt lät som dörrklockor. Han var ödmjuk över att andra fortsätter remixa hans låtar. Slalom fick förhandsbevakning i början på 1987 i det första numret av Nintendo Fun Club News – föregångaren till tidskriften Nintendo Power – och nämnde konverteringen till NES. Det figurerade i det följande sommarnumret 1987 med en kort översikt och experttips. Det franska magasinet Tilt uppskattade spelets grafik och ljud, men tyckte att dess animationer inte klarade sig lika bra. Av annan åsikt var den tyska tidskriften Aktueller Software Markt, som uttryckte stort beröm för Slaloms animationer (särskilt dess användande av scrollning och perspektiv) och tyckte dess ljud var mediokert. Tidskriften ansåg spelet vara kul, fast orealistiskt. Den tyska respektive franska tidskriften Power Play och Gen4 lyfte på liknande sätt också fram animationerna. Trots att Gen4 fann spelet orealistiskt, uppskattade de dess skildring av fart och den gradvisa utvecklingen av svårighetsgraden. Power Play gillade grafiken på nivåerna och hindren. Gen 4 jämförde den genomsnittliga grafiken för Nintendo, och var oense internt om huruvida spelet var tillräckligt anmärkningsvärt. Power Play tyckte spelet behövde mer variation och snabbt blev monotont.
