Astma
Astma är ett inflammatoriskt syndrom som påverkar luftvägarna, och gör det svårt att andas. Symtomen beror oftast på att luftflödet begränsas (luftvägsobstruktion), och dessa symtom går ofta tillbaka, antingen av sig självt eller efter läkemedelsbehandlingar. Obstruktionen beror på sammandragning av luftrörens muskler, samt svullnad och ökad bildning av slem i luftrören. Svårighetsgraden varierar från lätt till livshotande tillstånd, att dö av astma är dock väldigt ovanligt. Virus ligger bakom upp mot 85 % av alla astmaförsämringar, framförallt gäller detta rhinovirus. Astma delas traditionellt in i två olika typer, allergisk astma och icke-allergisk astma. Allergisk astma börjar oftast i barndomen, medan icke-allergisk astma är vanligare hos vuxna. Andra indelningar finns dock. Tidigare användes termen "hjärtastma" (asthma cardiale) när andningsproblemet berodde på hjärtsvikt. Den skulle skiljas från astma orsakad av sammandragna luftrör, kallad "bronkialastma", "luftrörsastma" eller asthma bronchiale. Idag används sällan dessa termer. Med astma avses idag endast den sjukdom som orsakas av luftrörsproblem. Astma är ett samlingsnamn för flera sjukdomar, som delvis skiljer sig åt i symtombild, etiologi och patofysiologi. Andelen personer med astma har bevisligen ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet. Prevalensen – alltså den andel individer i en befolkning som lider av tillståndet – skiljer sig tydligt åt i olika världsdelar. Orsaken till astma tycks vara samverkan mellan genetiskt arv och miljö. Miljöfaktorer som bidrar till uppkomsten innefattar endotoxiner och vissa infektionssjukdomar, däribland inflammation i bronkerna eller luftvägarna och bronkospasm, samt rökning, matvanor, stress och medicinering under graviditeten. Tillståndet drabbar såväl barn som vuxna. Miljöfaktorers roll för uppkomsten har belagts genom studier i Tyskland före och efter Berlinmurens fall. Att genetiken åtminstone inte ensamt förklarar uppkomsten visar jämförande studier på kinesiska barn i Kina och deras släktingar i Kanada, av vilka de som blev kvar i Kina hade mycket lägre förekomst av astma. Samma studie har kunnat visa tydligt att uppkomsten framför allt handlar om samverkan mellan arv och miljö, men att arvet inte är nödvändigt och att miljöfaktorer inte alltid kan spåras. Prevalensen av astma skiljer sig åt i världen. Lägst prevalens (under 5 % för barn och vuxna) har Kina, Indien och andra asiatiska länder. Högst prevalens (uppåt 20 %) har Storbritannien, Kanada, Australien och andra länder i västvärlden. I västvärlden har andelen barn med astma ökat kraftigt. År 1973 hade drygt 4 % brittiska 12-åringar astma, medan samma åldersgrupp i samma land 2003 var drygt 15 %. Före puberteten drabbas oftare pojkar av astma, medan kvinnor drabbas oftare under eller efter puberteten. Utbrott av astma i vuxen ålder, som inte föregåtts av barnastma, hänger ibland samman med vissa läkemedel, men vanligare med att personen utsatts för vissa allergiframkallande substanser i sitt yrke. Upp mot 80–85 % av alla astmaexacerbationer orsakas av virus. Vanligaste infektiösa agent är rhinoviruset. Astmatiker har en bristfällig innat (alltså medfödd) antiviral respons i luftvägsepitelet. Bland annat producerar epitelcellerna hos astmatiker en signifikant mindre mängd interferoner, vilket leder till sämre innat immunförsvar mot virus och därmed ökad virusreplikation. Jämfört med hos friska försökspersoner producerade astmatiska epitelceller ungefär åtta gånger så mycket viralt RNA efter att ha infekterats av rhinovirus (RV-16). Jämfört med friska har astmatiker en mer Th2-dominerad immunologisk miljö, vilket innebärt en sämre innat antiviral Th1-respons. Astma är en sjukdom som ger andnöd, ibland förenat med pipande eller väsande ljud i bröstet, hosta och upphostning av slem. Luftrörsbesvären kan vara mer eller mindre ständigt kännbara (kronisk astma) eller endast tillfälliga (astmaanfall).
ASA-astma
ASA-inducerad astma uppträder 30 min till 3 timmar efter intag av acetylsalicylsyra, som på engelska ofta förkortas ASA (efter acetylsalicylic acid). Namnet ASA-inducerad astma är missvisande eftersom det även gäller hela gruppen antiinflammatoriska läkemedel, NSAID. Orsaken bakom ASA-inducerad astma är hämning av cyklooxgenas-1 (COX-1). Detta leder till en större ansamling av cysteinyl-leukotrien vilket ger upphov till krampartad sammandragning av musklerna i luftrören (bronkospasm). ASA-astma är ett vanligt tillstånd som drabbar upp till en femtedel av alla vuxna personer, och var tjugonde barn, med astma. Tillståndet kräver en ökad användning av kortikosteroider och potentiellt livshotande reaktioner kan uppstå vid användning av läkemedel innehållande acetylsalicylsyra eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). I studier har man funnit att 90-100 procent av ASA-intoleranta astmatiker förutom ASA även reagerar på ibuprofen, naproxen och diklofenak. Blott var fjortonde ASA-intolerant astmatiker reagerade dock på paracetamol. Därmed drar forskarna slutsatsen att paracetamol bör vara ett betydligt säkrare alternativ till ASA och NSAID hos denna typ av patienter.
Allergidiagnostik
Allergidiagnostik genomförs för att fastställa vilken typ av allergi som en person har, och vilka allergener personen har allergi mot. Allergidiagnostiken utförs olika beroende på typ av allergi. Till luftvägsallergier räknas allergisk rinit (påverkar nässlemhinnorna), allergisk konjunktivit (påverkar ögats bindhinnor) och allergisk astma (påverkar luftvägarna). Samma typ av allergi kan även förekomma vid urtikaria (nässelutslag). Det är av yttersta vikt att ställa en korrekt diagnos för att kunna ge effektiv och optimal behandling. Rätt diagnos och tidig behandling av allergier kan också hjälpa till att hindra potentiellt allvarliga komplikationer att utvecklas – till exempel öroninfektion, bihåleinflammation och astma. Det är därför det är så viktigt med en korrekt allerigdiagnos baserad på allergitestning. En noggrann anamnes (sjukdomshistoria) är det första och ofta viktigaste steget i allergiutredningen. Läkaren ställer frågor om den aktuella sjukdomens förlopp och om hem- och arbetsmiljö liksom om patientens iakttagelser om samband mellan olika omgivningsfaktorer och symtom. I vissa fall räcker anamnesen för att ställa diagnosen men ofta fordras olika tester. Vid pricktest läggs en droppe allergenextrakt på huden. En ytlig punktering av hudens yttersta lager görs genom droppen med en pricktestlansett. Testresultaten avläses efter 15 minuter. Vid positiv reaktion får man en kvaddel (svullen upphöjning eller blåsliknande utslag) med omgivande rodnad. Med ett blodtest kan man testa för hundratals allergener, såsom gräs, träd, mögel, livsmedel och djur. Vuxna och barn i alla åldrar kan allergitestas med blodprov och det är oftast mer skonsamt för små barn än pricktester. Till skillnad från pricktester kan testet även utföras oberoende av eventuella hudförändringar, medicinering, symtom och graviditet. Testet kan också utföras oberoende av årstid och pollensäsong. Vid ett blodprov tar läkaren ett vanligt blodprov som sedan skickas till ett laboratorium för analys och resultaten kommer tillbaka några dagar senare. Testet är kvantitativt och mäter mängden allergiantikroppar (IgE) i blodet. Patienten utsätts inte för några allergen under testningen, därför finns heller ingen risk för en allergisk reaktion. Det första i praktiken användbara blodprovstestet för IgE-förmedlad allergi var Radio Allergo Sorbent Test, vilket förkortades RAST. Ofta används fortfarande uttrycket RAST-test för att beteckna mätning av IgE-antikroppar i blodserum, även om metoden är modifierad och inte används längre. Pharmacia Diagnostics AB bytte 1989 ut RAST-testet mot en ny version, ImmunoCAP, som idag är det marknadsledande blodtestet för allergi. Varken pricktest eller blodprovstest ger en helt säker diagnos. Det förekommer såväl falskt positiva som falskt negativa testresultat. Tillsammans med anamnes ger dock testresultaten i regel läkaren en god vägledning för allergidiagnosen. Det bästa beviset för att ett visst allergen har betydelse för en patients allergiska besvär är förstås att man kan utlösa symtomen genom att tillföra allergenet till det organ som ger symtom (ögon vid konjunktivit, näsa vid rinit, bronker vid astma osv.). Detta är vad man under kontrollerade former gör vid provokationstester. Man tillför allergen till nässlemhinnan. Positiva resultat avläses i form av nästäppa, rinnsnuva, nysningar och klåda. Näsmotståndet kan eventuellt också registreras. Allergen droppas i det ena ögat, kontrollösning i det andra. Positiv reaktion innebär rodnad, klåda och tårflöde. Vid kontakteksem har man en helt annan typ av allergi än den som finns vid till exempel astma, rinit och nässelutslag. Vid allergiskt kontakteksem används lapptest, även kallat epikutantest. Allergen appliceras på ryggen. Testet sitter kvar i 2 dygn och avläsning sker 3 och 7 dygn efter applikationen. Vid allergi mot en testsubstans, uppkommer ett litet eksem där allergenet suttit.
Insektsallergi
Omkring 1 procent av svenskarna är allergiska mot getingar eller bin. Allvarliga reaktioner på bi- och getingstick är vanligare hos vuxna än hos barn. I Sverige dör i genomsnitt två personer per år efter en kraftig allergisk reaktion som orsakats av geting- eller bistick. Bigift (Apis mellifera), Bålgeting (Vespa crabro), Getinggift (Vespula), Getinggift (Dolichovespula maculata), Getinggift (Dolichovespula arenaria), Pappersgeting (Dominulus). Normala reaktioner på insektsting kräver ingen speciell vård. Allvarliga allergiska reaktioner fordrar läkarvård, framförallt gäller det att snabbt få injektion med adrenalin. När allergi konstaterats förses patienten i regel med akutmediciner att ha till hands om man blir stucken igen. Det handlar i regel om antihistamintabletter och i svårare fall även en adrenalinspruta och kortisontabletter. I svåra fall ges även hyposensibilisering. Om man är allergisk mot getingar och bin kan man undvika stick genom att. Inhalationsallergi förekommer mot bl.a. kackerlackor och myggor. Denna typ av allergi är mot vissa beståndsdelar i insekter. Insektsallergi kan orsaka astma och allergisk rinit. Mest känd är allergi mot kackerlacka. Bland myggor är det framför allt Fjädermyggor (Chironomidae) som är vanlig i Egypten och Sudan (Grön nimitti mygga), Japan (till exempel Tokunagayusurika akamusi) och USA (till exempel Mayfly). I Sverige reagerar en del akvarieägare samt folk som yrkesmässigt arbetar med akvarieföda på röda mygglarver (Chironomus thummi). Cirka 30 procent av de laboratoriearbetare som arbetar med insekter utvecklar allergiska besvär utlösta av bl.a. skalbaggar, kackerlackor, gräshoppor, fjärilar och husflugor. I många länder, bland annat i USA är allergi mot kackerlackor vanlig, även bland människor som inte yrkesmässigt sysslar med insekter. I Sverige är allergi mot kackerlackor mycket ovanligt på grund av att kackerlackor är sällsynt i vår bostadsmiljö. Vid hudtestning finner man ofta positiva testreaktioner för kackerlacka även i Sverige. Den kliniska relevansen av detta är dock osäker, då det förekommer korsreaktioner mellan olika insekter. Patienter som är allergiska mot röda mygglarver reagerar också ofta mot kräftdjur. Symtom vid förtäring av kräftdjur kan vara urtikaria. Korsallergi mellan födoämnen och inhalationsallergen - som beror på gemensamma antigena determinanter - är välkänt, i Sverige framförallt den som innebär att björkpollenallergiker får besvär av stenfrukter. Flera olika undersökningar har funnit bevis för att det finns gemensamma allergena determinanter i olika leddjur, artropoder.. En undersökning tyder på att tropomyosin är ett korsreagerande allergen i räka|, husdammskvalster och insekter. Det tycks däremot inte finnas något samband mellan inhalationsallergi för insekter och allergi för bi- och getinggift. Om det finns något samband mellan allergi för vår vanliga stickmyggas saliv och annan insektsallergi är inte utrett. Broms (Tabanus spp), Eldmyra (Solenopsis invicta), Humla (Bombus terrestris), Häststyngslarv (Gasterophilus intestinalis), Kackerlacka (Blatella germanica, Blatta orientalis och Periplaneta americana), Kornvivel (Sitophilus granarius), Kvarnmott (Ephestia (syn. Anagasta), Mal (Bombyx mori), Mygga (Aedes communis), Röd mygglarv (Chironomus thummi), Skalbagge (Trogoderma angustum), Sudanmygga (Cladotanytarsus Lewisi). Se astma, allergisk rinit och urtikaria. Normal reaktion: Lokal smärta eller sveda, rodnad, svullnad där man blivit stungen. Försvinner inom ett par timmar. Stor lokal reaktion: Svullnad som successivt ökar och kan nå maximum efter två dygn och finnas kvar upptill en vecka. Allergiska systemreaktioner: Urtikaria, rodnad, angioödem, andningsbesvär, blodtrycksfall och chock. Se Anafylaxi. Toxiska reaktioner: Multipla sting kan på grund av insektsgiftets farmakologiska effekter ge ungefär samma bild som vid en allergisk systemreaktion. Om man får nässelutslag, svårt att andas, hostar, mår illa, känner sig yr eller kallsvettas.
Sensorisk hyperreaktivitet
Sensorisk hyperreaktivitet (SHR) är en diagnos för en kemisk känslighet med symtom främst lokaliserade till ögonen och luftvägarnas slemhinnor. Diagnosen är även känd som doftöverkänslighet och kemikalieöverkänslighet. För att få diagnosen SHR krävs dessutom ett positivt capsaicin-test. Enligt en forskargrupp vid Sahlgrenska i Göteborg kan mer än sex procent av befolkningen diagnostiseras som sensoriskt hyperreaktiva. Personer med astma kan också få astmaanfall av dofter vid specifika tillfällen, när man är känsligare för dofter än annars. Detta gäller även under pollensäsongen eller vid en förkylning. Det som skiljer doftöverkänslighet från astma är att orsakerna till reaktionen inte är desamma. Immunförsvaret är här inte inblandat, och luftvägarna täpps inte till som vid astma. Doftöverkänsligheten beror på reaktion och överretbarhet i sensoriska nerver i luftvägar och ögon, det så kallade kemestetiska sinnet, och har inte med luktsinnet att göra. Det kan beskrivas som att det är som en överkänslighet hos vissa nerver i luftvägarna. Det är framförallt kvinnor som drabbas av SHR. Sensorisk hyperreaktivitet förväxlas ofta med astma och allergi, då symtomen är likartade. Vanliga symtom är. Utlösande faktorer är låga nivåer av kemikalier såsom. De flesta patienter genomgår spirometri och pricktest på grund av de astma- och allergiliknande symtomen. Ibland görs även ett metakolintest som visar om luftrören drar ihop sig när ämnet metakolin andas in. Ett positivt metakolintest talar för bakomliggande astma. Vid SHR är astma- och allergiutredningen oftast helt normal. Det finns inget specifikt test för parfym- eller rökallergi. Har man astmaliknande besvär när man utsätts för dessa rör det sig troligtvis om en ospecifik överretbarhet i slemhinnorna. Diagnosen sensorisk hyperreaktivitet kräver ett positivt, det vill säga onormal reaktion på, inandningstest av capsaicin. Det finns idag ingen känd behandling för patienter med sensorisk hyperreaktivitet. Patienter råds att hålla sig undan utlösande faktorer. Du blir också hänvisad till omgivningens hänsyn och förståelse när det gäller att avstå från parfymerade produkter. Det finns en metod idag som kallas Lotorpsmetoden, en fysikalisk andningsterapi som syftar till att öka bröstkorgens rörlighet och därigenom minska besvär. Orsakerna varför en del får sensorisk hyperreaktivitet SHR är lite oklara. Många har en personlig övertygelse om orsakssamband, kanske var det någon i ens närhet som rökte pipa eller cigaretter när man var liten eller att man har jobbat i en kemikaliefabrik. Detta meddelade 2019 Eva Millqvist, som forskar inom området vid Sahlgrenska. Vissa säger att det började med en lång förkylning, men många vet inte varför. I dag lever vi i en värd full av kemikalier som vi inte märker av. 70 procent av dem som drabbas av SHR är kvinnor, och problemet finns i alla åldrar. Varför det är så många kvinnor som lider av det här är osäkert. Vissa gissar på att hormoner spelar in, men det kan också vara genetiska faktorer. Eva Millqvist var rädd att det här ska klassificeras som ett psykiskt problem, vilket ofta händer inom sjukvården. Beteendeterapi som behandling för SHR trodde inte Eva Millqvist på.
