Visitkort
Visitkort är ett mindre kort av kartong med ägarens namn, samt vanligen även adress och annan kontaktinformation. Bruket av visitkort kan ledas tillbaka till det forntida Kina. I Europa verkar de ha förekommit minst sedan 1500-talet. De blev vanliga i Frankrike under 1600-talet genom att förenkla det invecklade system av artighetsvisiter som rådde inom aristokratin. Genom särskilda förkortningar kunde visitens syfte markeras på kortet, exempelvis p.p.c. (fr., pour prendre congé, 'för att ta avsked'). Wingårdh (1958) skriver dock att det är enklare och mer rejält att i stället för dessa koder skriva rakt på sak vad visiten gäller. Bruket att gå på visit och, kopplat till detta, att använda visitkort förekom inom över- och medelklass inom hela den västerländska kultursfären in på 1900-talet. Reglerna för hur visitkorten skulle överlämnas var komplicerade. Vid besök kunde herrar sända två visitkort till familjen (det ena för herrn, det andra för frun), damer endast ett (till frun). Sökte man någon och denne inte var hemma, lämnade man sitt visitkort. Vill man visa att man personligen uppvaktat, gjorde man ett veck i kortets högra hörn. Tanken med vikningen var att besökaren hade infunnit sig, och sedan när den besökte inte var anträffbar, så hade han under sin väntan tummat på kortet så att hörnet vikits. Visitkortets hörn kunde vikas på olika sätt med olika betydelser. Ett litet veck uppåt, mot namnsidan i kortets övre vänstra hörn, betyder, att man avlagt besök för att ta avsked. Viks övre högra hörnet, har besökets ändamål varit att framföra en lyckönskan. Viks nedre vänstra hörnet, har besöket endast avsett en vanlig hövlighetsvisit. Slutligen, om kortet avlämnas med nedre högra hörnet vikt, gäller besöket affärer. Som gyllene regel gällde också att en gift dam aldrig fick lämna sitt visitkort till en herre. Visitkorten användes vid fem angivna tillfällen: vid visit, att sändas vid uppvaktning, för kortare meddelande, för identifiering av presenter och överlämnade handlingar, markering av plats eller märkning av resgods. Under 1700-talet kunde visitkort dekoreras med konstnärlig utsmyckning. Under 1800-talet minskades utsmyckningen till att ofta endast omfatta en ram runt kortet. Kort med endast text blev då också vanliga. Texten omfattade endast information om ägarens namn och titel samt i vissa fall adress. Om kortets innehavare var ensam om sin titel, exempelvis Ministern för utrikes ärenden, så kunde namnet utelämnas. Bruket av personliga visitkort enligt den tidigare etiketten är idag mindre vanligt. Däremot har visitkort för anställda inom företag och organisationer blivit vanliga från 1900-talet och framåt. Dagens visitkort ges ofta en iögonenfallande utformning, med företagets märke eller logotyp samt ibland även foto på kortets ägare. Vidare anges ägarens namn, titel och funktion inom företaget, samt alla de kontaktuppgifter till personen och till företaget som kan anses nödvändiga. Visitkort har släktskap med men skiljer sig från Carte de visite, utom i Frankrike där de är synonymer. p.f.: pour féliciter (för att lyckönska). p.c.: pour condoléance (för att beklaga). p.r.: pour remercier (för att tacka). p.p.c.: pour prendre congé (för att ta avsked) alternativt på svenska a.t.a.: (att ta avsked). p. p.: pour présenter (för att presentera någon). p. p. p.: pour prendre part, (= p. c.). r. s. v. p.: (réponse s'il vous plait), = o. s. a. (om svar anhålles).
Kreditkort
Ett kreditkort är en variant av kontokort. Namnet kommer från det faktum att kortet är förenat med en kredit hos den kortutgivande banken, vilken kan betalas av antingen i sin helhet, eller i poster. Precis som med övriga kontokort betalar kortföretaget handlaren och fakturerar i sin tur kortinnehavaren. Kreditkort är oftast utformat som ett fysiskt kort i plast med en magnetremsa och/eller ett chip. Kort med magnetremsor kommer gradvis att bli ersatta med chip, då dessa håller en högre säkerhetsnivå. Vissa kreditkort har inga fysiska plastbrickor, utan består av en kredit hos den kortutgivande banken och ett kortnummer som används vid ett kreditköp. Även andra fysiska former för kortet finns, exempelvis som en del av en mobiltelefon. De flesta svenska korten har dimensionen 85,60 × 53,98 mm och finns definierade av ISO/IEC 7810-standarden som ID-1. Utvecklingen av betalning med kreditkort går snabbt och i framtiden ser många att lösningar som NFC kommer att ta över detta betalsätt. Utgivning av kreditkort sker av banker och finansiella institutioner och i Sverige erbjuder man ofta VISA eller MasterCard som är de största varumärkena för kreditkort. Bankerna upphandlar de kort de ska erbjuda slutkonsument vilket gör att de ibland kan ändra sina kreditkort. Kreditkort har i princip nästan alltid ett incentivsystem som är byggt för att användaren skall få ett ekonomiskt intresse av att använda kreditkortet oftare. Incentivsystem för kreditkort är ofta så kallad cashback där användaren av kortet får pengar eller bonus av kreditkortsföretaget. Dessa incentivsystem har i huvudsak två mål: att få flera interesserade i att ha ett kreditkort och att de som har kreditkort(användaren) skall använda sitt kort oftare. Cashback betyder att man får pengar tillbaka på transaktioner du gör. Förutom cashback erbjuds ofta även olika försäkringar i samband med att du betalar med kreditkortet. De vanligaste är reseförsäkringar och elektronikförsäkringar. Det första kreditkortet skapades 1950 av amerikanen Frank McNamara. När han år 1949 i New York skulle betala sin nota på en restaurang så upptäckte han att han hade glömt plånboken hemma och saknade kontanter. Han skrev sitt namn på ett visitkort och fick betala i efterhand, något som ledde till idén att starta ett företag som kunde sätta detta i system. Han startade senare företaget Diners Club där man började med idén att agera mellanhand för kunder som ville skjuta upp sin betalning hos restauranger, där kunden senare fick betala i slutet av månaden direkt till Diners Club - precis som många kreditkort fungerar idag. I slutet på 1950-talet började bankerna att utveckla möjligheten att använda kreditkort på en nationell och internationell nivå och organisationer som VISA och MasterCard började att bildas. Idag är dessa organisationer de två största inom kreditkort och har tillsammans många miljoner kunder och kortinnehavare som är aktiva varje dag. Redan 1888 nämndes "credit card" i Edward Bellamys profetiska bok "En återblick" (kapitel 9) om förhållandena år 2000 och den svenska översättningen från 1889 har ordet "kreditkort".
Accidenstryck
Accidenstryck eller tillfällighetstryck är trycksaker av kortlivad karaktär. Till exempel visitkort, inbjudningskort och reklamblad, detta till skillnad från böcker.
Porträttfotografi
Daguerreotypin kom att bli mycket populär för framställning av porträtt. Tack vare detta billiga och snabba sätt att få ett porträtt gjort skaffade sig nu varje förnäm borgare en daguerreotypibild av sig själv eller sin familj. Men det krävdes att de satt absolut stilla på en stol under den långa exponeringstiden på minst en halv minut. (Idag är exponeringstiden ofta hundradelar av en sekund.) Fotolampor fanns inte utan man utnyttjade dagsljuset som kom in genom ateljéfönstren. När Daguerreotypin övergavs för nya tekniker med ett glasnegativ från vilket man kunde göra kopior populariserades porträttfotografiet. År 1854 patenterade fransmannen Disdéri metoden att med flera kameraobjektiv ta upp till åtta bilder på ett negativ. Detta blev början på massproduktionen av fotografiet. Bilderna, porträtten, hade samma storlek som ett visitkort, 6 x 9 cm, och kallades Carte de visite. Det blev nu möjligt även för mindre bemedlade borgare och arbetare att kosta på sig ett fotografiskt porträtt. Och "vistkorten" kunde föräras vänner och släktingar. Pionjärer som porträttfotografer vid 1800-talets mitt var Félix Nadar (1820-1910) som fotograferade otaliga personer ur Frankrikes borgerliga och konstnärliga elit samt Julia Margaret Cameron (1815-1879) och Oscar Gustave Rejlander (1813-1875) som båda verkade i England. I Sverige fanns flera porträttfotografer, bland andra Brita Sofia Hesselius, Caroline von Knorring, Johan Adolf Sevén och Johan Wilhelm Bergström. Den moderna fototekniken med negativet på en film uppfanns av George Eastman 1884. Nu behövde fotografen inte längre sin tunga och omständliga utrustning med glasplåtar utan kunde använda sig av den behändigare filmen. Samtidigt med dessa tekniska framsteg utvecklade fotograferna fotokonsten genom utforskandet av komposition, ljus, dekor och retuschering. År 1888 kom Kodaks revolutionerande "n° 1 box"- kamera med rullfilm som kunde framkallas på ett professionellt fotolabb. "You press the button, we do the rest" var Kodaks slogan. Detta blev början på det flitiga amatörfotograferandet och början till den serie amatörkameror som Kodak kom att lansera på 1900-talet. Experiment med att få fram färgfotografier hade pågått i flera decennier när bröderna Lumière 1907 blir de första att föra ut en färgteknik på marknaden. 1907 presenterar de sin mjuka och vackra Autochrome. Autochromen hade dock en begränsning - den var en positiv glasplåt, ett diapositiv, som dels måste projiceras, dels inte kunde mångfaldigas i papperskopior. Först under Andra Världskriget kom negativ färgfilm med Kodakcolor (1942) och Agfacolor (1943). Men det svart-vita porträttfoto fortfor att vara det vanligaste, och populäraste, ända in på 1970-talet. Under 1900-talet utvecklade de professionella fotograferna porträttfotot både inom den dokumentära traditionen och inom det gestaltande ateljéfotots. Bland de mest bemärkta kan nämnas Edward S. Curtis (1868-1952), August Sander (1876–1964), Dorothea Lange (1895–1965), Curt Götlin (1900-1993), Yousuf Karsh, (1908–2002), Ernfrid Bogstedt (1908-1989), Diane Arbus (1923–1971), Gordon Parks (1912-2006), Christer Strömholm (1918-2002), Arnold Newman (1918-2006), Richard Avedon (1923-2004) och Annie Leibovitz (född 1949). Med den digitala tekniken som runt millennieskiftet började ersätta den analoga ökade fotografernas möjlighet att kreativt manipulera sina bilder. Den digitala fototekniken har också ökat amatörfotograferandet till en aldrig tidigare skådad omfattning. Och de fotoautomater som förr fanns för passfoton har i Sverige ersatts av polismyndighetens egen digitala "fotoautomat".
Relieftryck
Relieftryck är en tryckteknik där man trycker i traditionell offset, och i anslutning till tryckpressen, innan tryckfärgen torkat appliceras ett thermografiskt pulver över trycksaken vilket fastnar på färgen varefter papperet värms upp, detta gör att texten eller bilden sticker upp ur papperet och man kan tydligt känna den med fingrarna som en blindskrift, texten får dessutom en blank yta som om den var lackad. Detta är en teknik som lämpar sig mycket väl för exempelvis visitkort.
Kort
Kort – en tvådimensionell avbildningen av verkligheten, se fotografi. Kontokort – ett betalningsmedel som fungerar på de inköpsställen som accepterar kortet Bankkort – ett kontokort som är utgiven av en bank och direkt kopplad till en persons bankkonto. Bankomatkort – ett varumärket för Bankomat AB. Betalkort – ett kontokort där en viss periods transaktioner förfaller till betalning. Kreditkort – ett kort med kredit hos den kortutgivande banken. Klippkort – ett dokument som ger tillträde till något allmänt färdmedel eller någon inrättning. Periodkort – exempelvis månadskort, terminskort och årskort. Presentkort – en typ av värdebevis som många butiker säljer. Telefonkort – ett kort som ger kredit till telefonsamtal. Grafikkort – ett gränssnitt i datorsystem som tolkar och bearbetar en dators binära information till en videosignal. Hålkort – ett mekaniskt lagringsmedium som användes i datorns föregångare hålkortsmaskinen. Kretskort – ett mönsterkort med påmonterade elektroniska komponenter. Ljudkort – en komponent i en dator som används för att spela upp och spela in ljud. Moderkort – ett centralt kretskort försett med ett antal uttag. Mönsterkort – ett isolerande material med ett mönster av elektriska ledare. Nätverkskort – en anslutning som används för att koppla samman och utbyta information med andra datorer på ett nätverk. Id-kort – ett vederhäftigt, mindre dokument som förbinder ett fotografi med en identitet. Körkort – en handling som visar att man har behörighet till att köra olika fordon. Fiskekort – ett tillstånd att sportfiska. Kundkort – ett kort som företag använder för att knyta kunder till sig. Lånekort – ett personligt kort som används för att använda vissa tjänster vid ett bibliotek. Medlemskort – ett kort som bekräftar att man är medlem i exempelvis en klubb. Patientkort – ett plastkort i vanligt kreditkortsformat som utfärdas av vårdgivaren. Gratulationskort – ett kort för uppvaktning på födelsedagar med mera. Korrespondenskort – ett kort avsett för ett kortfattat brevmeddelande. Passerkort (se Elektronisk nyckel) – ett kort som används för att komma igenom en fysisk spärr. Ransoneringskort – används vid ransoneringen av vissa livsmedel och dagligvaror. Sjökort – kartor för navigering på havet, större sjöar, kanaler. Spelkort – kort som används för att spela kortspel. Visitkort – ett mindre kort av kartong med ägarens namn, samt vanligen även adress och annan kontaktinformation. Vykort – postkort med en bildsida och plats för adress och meddelande på andra sidan.
Claes Cronqvist
Claes Cronqvist, född 15 oktober 1944, är en svensk före detta fotbollsspelare från Landskrona. Claes Cronqvist brukar räknas som en av de stora profilerna i fotbollsklubben Landskrona BoIS. Han spelade fjorton säsonger i dess A-lag, 1962-1965 och 1971-1980, hann med hela 453 A-lagsmatcher och har även tränat klubben, 1983-1985, samt varit dess klubbdirektör. Under åren som spelare gjorde Cronqvist sig känd för att vara en hårding. Hans rakryggade löpstil, tuffa tacklingar och vana att spela med korta strumpor, utan benskydd, kunde reta gallfeber på motståndarna. Cronqvist var en självklar ledargestalt på planen, men gick ibland över gränsen och spelade alltför bryskt. Han innehar det mindre smickrande rekordet att, tillsammans med AIK:s Mats Rubarth, vara Allsvenskans mest utvisade spelare. Hela sju gånger fick han syna domarens röda kort. I början av sin karriär spelade Cronqvist som anfallare och det var också som sådan han värvades till Djurgården i Stockholm år 1966. Här var han med och vann Allsvenskan samma år och blev även klubbens bäste målskytt under säsongerna 1968 och 1969. Vid Landskrona BoIS återkomst till Allsvenskan år 1971 återvände Cronqvist till Skåne och gjorde en bejublad comeback i sin moderklubb då han klackade in det avgörande 1-0 målet mot motståndarlaget IF Elfsborg. I Landskrona, under det tidiga 1970-talet, användes Cronqvist som mittfältare, men hans naturliga position kom så småningom att bli mittback. Det var också som back han spelade i det svenska landslaget. Cronqvist gjorde 16 A-landskamper och var uttagen i den svenska landslagstruppen under VM-turneringarna 1970 i Mexiko och 1974 i Västtyskland. Men det var bara i förstnämnda mästerskap som han fick spela. Tioårsperioden 1971-1980 är Landskrona BoIS längsta sammanhängande sejour i den högsta serien. Claes Cronqvist var under denna era den bärande spelaren i laget tillsammans med centern Sonny Johansson. Men till skillnad mot Johansson, som är i det närmaste kultförklarad i sin hemstad, var Claes Cronqvist en mera kontroversiell person. Han var öppen, medialt intresserad och på många sätt långt före sin tid, något som inte alltid föll i god jord i industri- och arbetarstaden Landskrona. När Landskrona BoIS fick lämna den högsta serien år 1980 gjorde Cronqvist sin sista säsong som spelare i klubben. Karakteristiskt nog blev han utvisad den näst sista seriematchen mot IFK Sundsvall och var avstängd den sista omgången. Claes Cronqvist avrundade sin karriär som spelande tränare i IFK Hässleholm 1981 och spelare i Borstahusens BK 1982 innan han lade fotbollsskorna på hyllan. När han ånyo återvände till sin moderklubb var det som tränare. Med Cronqvist vid rodret lyckades Landskrona BoIS sånär nå allsvenskt kvalspel 1983, för att året därpå åka ytterligare ett pinnhål ner i seriesystemet. Samtidigt lyckades man, egendomligt nog, nå finalen i Svenska Cupen, vilken man dock förlorade mot skånerivalen Malmö FF. År 1985 fick Cronqvist revansch då Landskrona än en gång tog sig tillbaka till den näst högsta serien. Claes Cronqvist har sedermera verkat i många föreningar, men alltmer sällan på elitnivå. Förutom moderklubben Landskrona BoIS har han tränat FK Jerv i Norge, BK Fram, IFK Trelleborg, Ramlösa BoIS, Eslövs BK och IK Wormo. Under många år var Claes Cronqvist engagerad i fotbollsfackliga frågor. Han grundade spelarföreningen år 1975 och har även haft framträdande poster inom Tränarföreningen. På visitkortet kan han även sätta, banktjänsteman, reklamman och egen företagare. Cronqvist drev under många år en spelbutik i hemstaden Landskrona. År 2015 fick Claes Cronqvist en minnessten på Landskrona Walk of Fame. Svensk cupmästare: 1972. Intern skytteligavinnare i Djurgårdens IF 1968 och 1969. Cupfinal som tränare 1984. 337 matcher i Allsvenskan (53 mål).
